Prime Time på Broadway, del 2

av Per Bjurman

NY RANGERS – MONTREAL 0-1 (Period 1)
• • •
Hittills får man säga att vill-och-måste-ekvationen är lika vattentät som en dykarklocka.
Habs är heta, hungriga och obevekliga i sin ständiga press – och Rangers ser ut som att de hoppas att det ska ordna sig av sig självt så de kan sätta sig i Vip-hyllan på lämplig Meat Packing Distric-klubb och beställa in några drinkar om ett par timmar.
I’m telling you!
Så blir det när två jämbördiga opponenter ställs tå mot tå och den ene vill och den andra måste.
Fortsätter det likadant i två perioder till är det bara att packa väskan.
We’re going to Montreal.
• • •
Ojvoj, det är liv i luckan ikväll.
Vrålet i ”Star-Spangled Banner” håller inte Madhouse on Madison-klass, men nästan.
Sen är det nonstop liv och kiv
• • •
Montreal leder skotten med 11-6.
Det är i underkant, känns det som.
• • •
Förresten, jag känner en från Borlänge som kallas ”Dykarklocka”.
Så Erik, som gillar smeknamnen i min umgängeskrets, vet!
• • •
I New York har det varit mycket gafflande om att Habs medvetet kör på och stör Henke hela tiden.

Det har jag inte reagerat nämnvärt på, men tydligen har tanken slagit rot i hemmalaget för McDonagh reagerar ungefär som Tjuren Ferdinand på getingsticket när Radulov duschar ner hans målis efter några minuter.
• • •
Vesey i slagsmål – med Pacioretty.
Mycket ska man se.
Men Blueshirts-fansen älskar varje sekund, för Vesey föräras för första gången en egen, dundrande ramsa.
• • •
Sen gör Emelin sitt första playoff-mål någonsin.
Är vi tillbaka i expect-the-unexpected-mode nu?
• • •
Man fatta vad spelarna ska hata varann efter så här många möten på så kort tid.
Vilket äckel uppsynen, doften och ljudet av somliga ska väcka.
Sen tar de i hand och allt är bra igen, ha ha.
• • •
Där kom Vezina-nomineringarna också.
Bobrovsky, Holtby och Price – vår vän på isen här ikväll – it is.
Jag som trodde så mycket på Dubnyk, men han har uppenbarligen tappat mer än jag förstått under andra halvan av säsongen och får vara glad att vi PHWA-medlemmar inte röstar i den kategorin så att jag blivit vågmästare och fått parera Tobias Petterssons attacker sommaren lång…
• • •
Enligt sittplatsschemat för celebriteterna är Chris Christie här ikväll.
New Jerseys guvernör alltså.
Vad fan – vad säger Devils-fansen om DET?
Vilket svek!
• • •
Antingen hörde jag fel under eftermiddagen – i det närmaste otänkbart! – eller så gick Amirante förstoppning och åkte hem, för det är en Rodriguez som sjunger nationalhymnerna.

Där förlorade Rangers matchen…
• • •
Nog är det väl så att Tim Peel inte får döma längre, nu när matcherna börjar bli så viktiga?
Det tackar vi gud för i så fall.
• • •
Han som sitter bredvid mig kör in armbågen i min sida hela tiden.
Det får han sluta med, eljest kommer även jag snart åka ut för unsportsmanlike conduct.
• • •
Många usual suspects på kändissektionerna ikväll: Debra Messing, Michael J Fox och Susan Sarandon, till exempel.
Men Big Boy guvernör-Chris har de inte zoomat in ännu.
Kanske bäst så, han skulle nog bli gruvligen utbuad.
• • •
Då, mina vänner, tar vi paus och äter en liten karamell.

Prime Time på Broadway

av Per Bjurman

It’s not supposed to be easy…
Jag minns inte i vilken film eller tv-serie jag hörde den frasen, men det var rätt nyligen och den fastnade.
För den är ju så sann.
Det är inte meningen att det ska vara lätt…
Ingenting livet är värt mer än det man fått slåss och kämpa för, inga triumfer räcker längre än de som krävt smärta och uppoffringar, inga drömmar har vackrare skimmer än de som förverkligas först efter att de krossats några gånger.
Alla inser inte det, många tror tvärtom att the free lunch is the best lunch och lycka på något förunderligt vis garanterad, men var försäkrad:
De pojkar och män som just nu spränger sönder sina hjärtan för att erövra minsta isyta i det pågående Stanley Cup-kriget, de vet.
De har alla – jo, även de med medfödd gudomlig talang – offrat och betalat och lidit och längtat och drömt och kramat ur sig allt de har för att komma hit, och de är beredda att göra det igen för att nå ännu längre.
För några av dem börjar tiden rinna ut. De har vid flera tillfällen haft The Beautiful Reward inom räckhåll bara för att se den sippra genom fingrarna och de potentiella chanserna att slutligen få armarna om den blir obönhörligen färre och färre för varje år som går.
Vad de är beredda att ge, och vad de om de till slut fick vinna skulle kunna berätta om hur svårt det är meningen att det ska vara, går inte riktigt att formulera i ord.
Det är därför matcher som den vi ska se på Madison Square Garden ikväll – en Game 6 med fulla elimination-implikationer mellan New York Rangers och Montreal Canadiens är så enorma.
För att värdet i det som står på spel, och svårighetsgraden i det som ska utföras, accentuerar en av de stora sanningarna i livet.
It’s not supposed to be easy…
• • •
Det var rätt behagligt med en night off igår.
Så mycket off det nu blev….
Som Prytzen påpekar krävde modereringen av kommentatorsspåret istid a la Erik Karlsson av yours truly.
Vilket hallå det var, vilket tryck, vilket känslosvall!
Men just så är det ju meningen att det ska vara när vi tränger långt in i playoff-slagen och jag hoppas innerligt på repris i kväll.
• • •
Det här vi ska vara med om ikväll alltså…
Prime time på Broadway on a Saturday Night.
Rangers kan avgöra en slutspelsserie.
Spotlights spelar på himlen, ”Let’s go Rangers”-ramsor ekar mellan skraporna redan under tidiga eftermiddagen och ett tunt, mjölsyredoftande dis av förväntan hänger över isen i The Wooooorld’s Most Famous Arena.
Man drar ju efter andan.
Det är en sån ynnest och ett privilegium att få uppleva sånt här, att några gånger i livet erfara känslan av att för några ögonblick befinna sig mitt i universums centrum.
Åh.
• • •
Idag var det en utmaning att ta sig från östra till västra Manhattan
På Madison Avenue hade sikherna sin årliga parad och på Broadway var det Earth Day-demonstration – och allt däremellan därför avstängt och avspärrat.

Dessutom har vi regn.
Så trafiken påminde mest om scenerna när alla kraschade i Craig Andersons målgård i TD Garden i går kväll.
Jag klev svärande ur min taxi vid Park Avenue, stormade in på en deli och köpte ett paraply och stånkande sedan iväg längs vätan på 34:e gatan till fots.
Men hur var det nu vi sa?
It’s not supposed to be easy!
• • •
Skillnaden mellan vill och måste…
Den har vi pratat om förr i den här bloggen, under forna tiders playoff-draman, och ikväll måste vi dissikera den igen.
Rangers vill vinna denna match – så oerhört mycket vill de, till och med – men Canadiens måste och i en duell som den här, jämn som en skotsk golfgreen klippt med pincett, brukar det bli utslagsgivande.
Den som VIL litar undermedvetet för mycket på det behagliga hoppet och på feelgood-stämningen, medan den som MÅSTE känner blodsmaken i munnen så fort pucken släpps och inte för ett ögonblick tänker på något annat än att säsongen till varje pris ska räddas.
Så jag lägger mina quarters på att Habs vinner – och tvingar fram en fullständigt episk Game 7 i Bell Centre på måndag.
Den matchen, pojkar och flickor, den matchen…
• • •
Nu får uppspelta Quebec-bor och fåniga tv-personligheter kackla hur mycket de vill i pressrummet – utan att en sur, frustande svensk vänder sig om i sin stol och ger dem onda ögat.
Jag har på rekommendation av GP-Rylander skaffat nya, feta hörlurar som effektivt stänger ut allt väsen runtomkring och nu sitter jag här i en egen, hermetiskt tillsluten värld medan de larmar och rasar bakom mig.
Så underbart.
• • •
Then again, under Lundqvist-eran har Rangers exceptionellt bra facit i elimination-matcher på Garden.
De enda de torskat är, faktiskt, Game 6 mot Washington 2009 och Game 7 i konferensfinalen mot Tampa 2015.
Och när man vet att man klarat det förut, då tror man att det snudd på omöjliga är möjligt igen.
– Att vinna en slutspelsserie på Garden, det är speciellt, säger Marc Staal som tillsammans med Dan Giradi och just Lundqvist är den ende som varit med om samtliga 7 clinchar på hemmaplan sedan 2007.
Ingen poesi direkt, men man ser på blicken att det gamla träbenet egentligen har större uttryck än ”speciellt” i tankarna, han vill bara inte låt för högtravande.
Den sortens uttryck överlåter spelarna åt såna som mig…
• • •
Det kändes som tiden stannade när Alex Ovetjkin dammade i isen efter Kadris laglydiga men tarvligt låga höfttackling igår.
Vi trodde ju för några ögonblick att det som hände Manchester United – och Sverige – när Zlatan för ett par dygn sedan låg och grimaserade i det nordengelska gräset hade hänt även Washington, men tammefan.
Det går inte att förstöra den ryska maskinen.
Han drack en Coca Cola – det ultimata elixiret! – i omklädningsrummet, såg Oshie hänga en powerplay-smocka och störtade ut på isen igen.
• • •
Det smärtar mig en smula att jag inte hann besöka några skivbutiker idag, för det har ju varit Record Store Day och jag älskar skivbutiker och vill visa mitt helhjärtade stöd i dessa utmanande tider.
Jodå, jag är lika uppkopplad som alla andra och är mycket förtjust även i Spotify, men inget slår känslan av att skrota runt i en butik med kunnig, passionerad personal – som den oförliknelige Ingemar på Folk å Rock i Borlänge och Stefan på Pet Sounds i Stockholm – få ovärderliga tips och knalla hem med en bunt fysiska plattor under armen.
Jag har inte så många skivor här i New York, men min gamla samling – just nu inhyst hos en av mina två bästa vänner, Bussen, i Borlänge – består av några tusen vinyl och ytterligare några tusen cd och bland det första jag gör när jag kommer hem på somrarna är att gå dit för att få prata och kramas (!) och plocka med dem.
En dylik relation får man aldrig till sina Spotify-listor…
• • •
Om nu Kadris tackling var laglig men omoralisk var Chris Widemans bentackling på Krejci i TD Garden varken legal eller etisk och jag upprörs, faktiskt, över att den verkar lämnas utan några som helst åtgärder.
För i helvete, Krejci gick ju sönder – igen – och kan inte spela mer.
Det är apropå det roande att se hur nyktert vissa fans kan se på tacklingar när det är lag de inte håller på som råkar ut för smällarna.
Om Kadri satt in den där på, tja, Rick Nash, vet jag somliga som skulle ätit upp tv:n av ilska…
• • •
Hör jag inte fel hör under eftermiddagen är det John Amirante som sjunger nationalsångerna ikväll.
Rangers har helt enkelt sparat det tunga artilleriet tills det verkligen behövs!
• • •
Underbara Marie Lehmann!
Hon har just döpt Steen & Stastny till Sten & Stanley.
Det är ju genialt och kommer att läggas på minnet.
• • •
Om det var någon av Shaw och Prins Oscar som skulle ådra sig en upper body när de ”möttes” senast trodde man ju att det var Prinsen, men nä, det är Shaw som inte kan spela ikväll.
Istället slänger Uncle Fester Julien in Bryan Flynn – och jag tycker mig hört fans som trummat om att han skulle passa bra i den här serien och borde spela hela tiden.
• • •
Synnerligen starkt av Wild att tvinga sig tillbaka in i matchen hemma i X:et.
Men de måste – och Blues bara vill.
Vem som blev övertidshjälte lär redan vara känt när detta publiceras, men for the record sa jag Steen eller Koivu innan Period 4 började.
Hoppas för övrigt att vår MN Johan inte coolat vippen i det besinningslösa draget….
• • •
Michael McCarron kommer också in Habs laguppställning – istället för Torrey Mitchell.
– Det här är högt upp på listan för en amerikansk kid, att spela en sån här match på Madison Square Garden, säger han andäktigt.
• • •
Det Stora Blå har bytt skepnad och är Det Stora Beige idag.
Svarta brallor och svart skjorta kompletteras med en beige vårkavaj och matchande slips.
Looks like a million dollar biff, om jag får säga det själv.
Men det får jag inte och sanningen är väl egentligen att jag ser ut som samma hösäck som vanligt.
• • •
Hey, Wild Bill Karlsson klar för Tre Kronor.
Nu kommer John J bli VM-nörd också.
Jag räknar med utförliga från Köln rapporter här i spåret.
• • •
Ryckte självaste Göran Greider – också känd som Chris Kreider – i game winning goal-lotteriet idag.
Jackpot, skulle jag kalla det – i alla fall jämfört med Dwight King häromdagen.
• • •
Pääjärvi!
Jaman, fy fan vad kul för honom ändå.
Det väcker för övrigt stor munterhet runt tv:n i pressrummet när jag, så fort Mange prickat in sitt livs mål, plockar upp mobilen och börjar texta honom.
– Det skulle, skrockar någon, inte förvåna mig om Pääjärvi tar upp en telefon och svarar medan de jublar.
He he, den bilden gillar jag att dom har…
• • •
En annan serie som är predestinerad att gå till sju matcher är ju den mellan Caps och Leafs.
Det tror Babs också.
När han lämnade Verizon igår var han tydligen noga med att vända sig till alla han såg med ett eftertryckligt ”hej då, vi ses här om några dygn igen”.
• • •
Vilket jävla super-svenskmöte det blir mellan St. Louis och Nashville.
Rätta mig inte om jag har fel, som Abris brukade säga, men vi kommer ha nio svenskar på isen.
Steen, Bulan, Gunnarsson, Hero Pääjärvi, Forsberg, Arvidsson, Ekholm, Järnkrok och Åberg.
Jag ska inte återge vad jag just sa till Jarkko hemma på redaktionen, men…jag är upphetsad.
• • •
Återigen ser det ut som att Brendan Gallagher blivit utslagen först av alla under Canadiens tvånuddsövningar i zamboni-garaget.
Det är inte bollkänslan som tagit honom hit, tydligen.
• • •
Svensklistan i playoff så här långt in i förstarundan.
1. Erik Karlsson, 2. Viktor Arvidsson, 3. Henrik Lundqvist, 4. Jakob Silfverberg, 5. Filip Forsberg, 6. Oscar Klefbom, 7. Nicklas Bäckström, 8. Jesper Fast, 9. William Nylander, 10. William Karlsson.
Men konkurrens är hård, väldigt många har varit bra och man skulle ju vilja nämna även Alex Steen, Rickard Rakell, Hero Pääjärvi, Oscar Lindberg, Mika Zibanejad och Patric Hörnqvist.
Kort sagt:
Det är ett fint blågult slutspel.
• • •
Apropå Jarkko har vi hans stryktipsrad för lördagen
Wild-Blues 1 (redan kört, som ni vet)
NY Ranger-Montreal 2
San Jose-Edmonton 1
Jag säger som vanligt:
Hm.
• • •
Lundqvist har genomgått många faser under sina år i New York och, såklart, blivit en annan än den han var för ett decennium sedan.
Då var han så besatt att han under veckor som de här inte gick att titta åt för det brann så vådligt i ögonen.
Nu berättar han för NY Post att han njöt av OT-segern i Bell Centre i några timmar. Sedan kopplade han bort hockey helt under ett dygn.
– Jag bränner så mycket energi under matcherna att jag måste komma bort från allt ibland. Så, under lördagen tänkte jag inte ens på den här matchen. Istället började jag ladda om nu på morgonen.
• • •
”Senses Working Overtime, heter en förträfflig låt med bortglömda brittiska popbandet XTC (väl representerade i skivsamlingen jag berättade om tidigare, den som bor hemma hos Bussen) och den börjar framstå som det här slutspelets klockrena signaturmelodi.
För det blir ju sudden överallt hela tid och självklart är det vad som väntar här ikväll också.
• • •
Okej, folks.
The lights are on på Manhattan, the capital of the world is alive.
Ytterligare ett kapitel i sagan om det som inte är , och inte ska vara, enkelt påbörjas alldeles strax.

Friday on My Mind

av Per Bjurman

As I said – för att nu citera Toronto-legendaren Mats Sundin, ty så inledde han varje mening när han blev intervjuad på engelska, oavsett om han hade sagt något innan eller inte:
Jag tar en liten bloggpaus ikväll, för att spara orka och lust och bokstäver.
Men jag ser ju gärna att ni röjer som vanligt i kommentatorsspåret och därför får ni den här lilla prologen som en ren, fräsch kanvas att peppra full med synpunkter och iakttagelser.
Have fun!
• • •
Förresten, sen sak till:
Det råkade ju redan under dagen komma ut att både Erik Karlsson och Victor Hedman är Norris-nominerade – tillsammans med Brent Burns.
Ingen skräll alls, men ändå.
Nog är det ett häftigt och coolt och tungt att två av världens tre bästa backar är blågula.
• • •
Vänta, ytterligare en liten sak:
Jarkkos fick jag inte tag i ikväll, men vi ska ha en stryktipsrad, så här kommer Jonte Ondskan Ekeliws
Washington-Toronto 1
Ottawa-Boston X

Roll the dice and take your chances, del 7 – The End

av Per Bjurman

MONTREAL – NY RANGERS 2-3 (Slut, OT)
PITTSBURGH – COLUMBUS 5-2 (Slut)
NASHVILLE – CHICAGO 4-1 (Slut)
EDMONTON – SAN JOSE 4-3 (Slut,OT)

• • •
Det är ju inte sant.
Men tycker det varit en helt chockerande händelserik och häftig kväll – och så börjar den verkliga showen vid 01.30 på natten.
Övertidsperioden i Rogers Place kan ha varit den bästa sekvensen i hela slutspelet – och det var i sanning Oilers som stod för grannlåten.
Sharks får ju lägga in Jones för observation efter den arbetsinsatsen.
McDavid och Lucic och de andra pumpade skott mot honom som om de hade ställt upp en Stalin-orgel i slottet och vridit på startknappen.
Men till slut var det alltså Montreal-Desharnais, av alla, som kom störtande och vräkte in sudden-pucken.
Woah!
• • •
En amerikansk kamrat som bara vagt vet vad jag har för arbetsuppgifter den här tiden på året men noterar mina movements på Facebook och Twitter messar plötsligt.
”You keep challenging hours, Bjurman”.
I sanning.
Men imorrn tar jag en night off och spar krutet till urladdningen på Garden på lördag kväll.
Jag lär dock sitta här, så ni som brinner för Leafs och Caps och Bruins och Sens är självfallet välkomna att ventilera i spåret.

Roll the dice and take your chances, del 6

av Per Bjurman

MONTREAL – NY RANGERS 2-3 (Slut, OT)
PITTSBURGH – COLUMBUS 5-2 (Slut)
NASHVILLE – CHICAGO 4-1 (Slut)
EDMONTON – SAN JOSE 3-3 (Period 3, OT väntar)

• • •
Ja, jävlar.
Nu är det så där igen.
Jag var trött som en apa för några timmar sedan, men går i den sena timmen omkring i lägenheten och hyperventilerar om hur fantastiskt mycket vackert och förbluffande och exalterande som händer hela tiden.
Och när jag till slut sätter mig i korresoffan och försöker samla mig, vad händer då?
Kleffy Klefbom, Värmlands egen Al McInnis, kliver upp i banan och dammar in 3-3-kvitteringen så det sjunger till i hela västra Kanada.
Så nu blir det övertidsdrama DÄR OCKSÅ!
• • •
Mika tvekar inte en sekund på telefon från Montreal.
– Ja, efter avgörandet i JVM-finalen 2012 är det helt klart det största mål jag gjort, säger han.

Det säger något om digniteten på den sudden-smockan.
• • •
Chicago Sun-Sentitel har tagit fram de stora krigsrubrikerna, noterar jag.
”End of en era?”, brakar de på över en gråtbild på kapten Toews.
Ojvoj.
• • •
När jag pratar i telefon med Arvy ursäktar han sig för ett ögonblick, säger nåt på engelska och återkommer.
– Ja, förlåt, jag försöker hjälpa farsan att beställa.
Ha ha, underbart!
• • •
Men Hawks-spelarna försöker inte skyla över fiaskot själva heller.
– Det här är en chock och den kommer svida hela sommaren, suckar till exempel Patrick Kane.
• • •
Man ska inte se för långt fram, det straffar sig nästan alltid, men nu gör jag det ändå och säger att det KAN bli Erik K vs. Henke L i nästa omgång.
Då skulle redaktörerna hemma i Stockholm börja sögla, som vi säger i Borlänge.
• • •
Toews är också chockad, men passar samtidigt på att hylla Predators.
– Det vore en förolämpning att inte ge dem cred för hur bra de spelat, och hur bra de tagit oss specifikt. De var obevekliga.
• • •
OK, sudden i Rogers Ställe.
Mina hjältar:
Draisaitl eller The Melkman igen!

Roll the dice and take your chances, del 5

av Per Bjurman

MONTREAL – NY RANGERS 2-3 (Slut, OT)
PITTSBURGH – COLUMBUS 5-2 (Slut)
NASHVILLE – CHICAGO 4-1 (Slut)

• • •
Det krävdes ju inte 3 perioder, men – Mika.
Jag skojar för det mesta med de här slumpartade Saida-triumferna, men jag kände redan i eftermiddags:
Mika.
Det var nåt med hans blick i omklädningsrummet i förrgår, nåt med hur han sa ”jag tycker det börjar kännas bättre för min del” som sådde ett litet frö och sa mig att han skulle göra nåt stort ikväll.
Tobias kan vittna, han fick messet sex timmar före matchstart…
Nu har Rangers alltså slagläge på Garden sent på lördag kväll, men Blueshirts-fansen gör bäst i att inte ta ut nåt i förskott.
Det kan mycket väl bli en Game 7 på måndag.
• • •
Otroligt, det som just hände i Nashville.
Otroligt.
Och my god, södra Broadway om en kvart…
Som The CEO Of Everything messar:
Jack Daniel’s får köra upp några extraleveranser från Lynchburg nu.
• • •
Det var en god grilled sausage med stark senap de kom med från Jason Mar, kan jag meddela.
• • •
Arvy Arvidsson borde får alla gyllene svenska hockeypriser som finns.
Vilken liten omöjlig hjälte!
Och vilket klassiskt radarpar han bildar med Filip.
• • •
Mycket att skriva nu, men ni som ska se Oilers och Sharks – känn er välkomna i spåret.

Roll the dice and take your chances, del 4

av Per Bjurman

MONTREAL – NY RANGERS 2-2 (Period 3, OT väntar)
PITTSBURGH – COLUMBUS 5-2 (Slut)
NASHVILLE – CHICAGO 1-0 (Period 2)

• • •
Jag skickade tidigare idag ett twitter-meddelande till en bekant – vi kan kalla honom Tobias – om att det skulle bli övertid ikväll.
I tre perioder.
Sen avgör, påstod jag, Mika Zibanejad.
Bekantingen sa att han inte skulle överleva nåt sånt, men nu blir han tvingad.
Episkt klimax coming up!
• • •
Bye bye, Columbus Blue Jacket.
Det gick verkligen inte åt helvete, som vissa jönsar till experter påstod, de stod tvärtom för en helt sensationell säsong – och den lade grunden för något väldigt fint i framtiden.
• • •
Om det inte blir Mika blir det Gallagher.
• • •
Preds hann jag se lite av nu, och ja, vilken underbart explosiv energi de har.
Fullföljer de det här är en dynasti i shambles, och GM Bowman får nåt att fundera över.
• • •
Förra året när jag skojade om att det skulle bli 3 OT-perioder fick jag en hel pressläktare vansinnig, för där menade man att det blir som man säger och alla hade tidiga morgonflighter
Man kanske borde lärt sig den läxan…
• • •
Nu kom det krubb – lagom till klimax.

Roll the dice and take your chances, del 3

av Per Bjurman

MONTREAL – NY RANGERS 2-2 (Period 2)
PITTSBURGH – COLUMBUS 3-2 (Period 2)
NASHVILLE – CHICAGO 0-0 (Period 1)

• • •
Det är ju nästan så man inte riktigt tror vad man ser med sina egna blå ögon…
Canadiens dominerar mittperioden som Karelin brukade dominera Thomas Johansson – och tidvis med ungefär samma metoder också… – men ingen utdelning får de.
Istället gör gästerna en desperat push i slutet och – voila.
Kvitterat.
Logik och hockey går inte alltid hand i hand, men nu är det fan upplagt för Slaget i Poltava i tredje.
• • •
Detta skulle väl snarare publicerats i första pausen, men här är vi inte så noga:
Så här dominerande har ingen Gallagher varit sedan Oasis lockade 250 000 fans till Knebworth för 20 år sedan.
Men inte ens Noel behövde spela genomföra sin show med en hand.
Det gör Montreal-Brendan…
• • •
När Pens fick första målet kändes det givet att Blue Jackets skulle säcka ihop.
Känslan av ”accomplishment” var för tydlig efter den emotionella segern i Nationwide senast.
• • •
Utvisningarna på McDonagh och Zuccarello är verkligen inget att diskutera.
Norrmannen får börja se till att hålla bättre ordning på sin långa klubba.
Det här är hockey – inte upploppet på Holmenkollen efter en tremil.
• • •
Fast vänta nu…Wild Bill reducerar och sen smashar Ekeliw-idolen Boone Jenner in en forehand också.
Jag fattar som vanligt ingenting och borde sluta prata så mycket strunt!
• • •
Det tog nästa en vecka innan jag behövde steka den första kommentaren i playoff, men nu får jag jobba desto hårdare med delete-knappen – och det är framförallt en och samma skribent som får återkommande utbrott.
Lugn nu, gosse…
• • •
Var det alltså country-duon Carrie Underwood och Luke Bryan som sjöng nationalsången i Bridgestone?
Äntligen!
Jag har ju i år tjatat om att det i en stad mer fler femplus-vokalister per capita än någon annanstans borde gå att skaka fram fantastiska uppträdanden inför varje Preds-match.
• • •
Habs modell 2017 är verkligen råare och elakare än de varit på väldigt länge.
Det är på gränsen ibland, och Shaws propp i fejset på Prins Oscar borde nog varit en utvisning, men det är effektivt också.
• • •
Jag har inte hunnit se Preds och Hawks ännu, men Jonzie säger på TV att Hawks helt enkelt inte hänger med.
Har det varit så?
• • •
Imorrn kommer jag ta en bloggpaus, för jag behöver åtminstone en kväll att andas lite – så kör hårt i spåret nu.
Det dröjer till lördag kväll innan vi valsar tillsammans igen.

Roll the dice and take your chances, del 2

av Per Bjurman

MONTREAL – NY RANGERS 2-1 (Period 1)
PITTSBURGH – COLUMBUS 1-0 (Period 1)

• • •
Morsning korsning.
Jag trodde det skulle bli spänt, tajt, avvaktande och händelsefattigt i den här femte tvekampen.
Men det smäller som på nyårsafton på Möllevången i Bell Centre.
Action hela tiden – och mål på mål.
Det gör inte utgången lättare att sia om.
Men bra är det.
Go all in, löd ju bloggen initiala rekommendation.
• • •
Conn Smythe till Quickie Fast!
Nävars, men vad het Nässjö-Tarzan är.

Det är dock Mika som med sin hittills främsta prestation i hela slutspelet ligger bakom det där där helsvenska shorthanded-målet.
• • •
Vad lägligt det blir reklampaus i Bell Centre.
Precis när jag zappar över till NHL-kanalen prickar Phil The Thrill in 1-0 på Bobrosvky.
Nu går lavinen snart i PPG Paints.
• • •
Överskattade Marc Staal lallar omkring med pucken bakom Henke som vore det Alumni-match och blir grundligt förnedrad av kvicke, smarte Lehkonen och ögonblicket senare börjar löftet om en rolling kväll i på Montreals barer och klubbar ta form.
• • •
Nu äter jag en banan igen.
Det har blivit nåt fel.
• • •
Gosh, Zuccarellos chans i inledningen är ju lika fet som han själv är smal.
Men Carey Price är Carey Price ikväll, tydligen.
• • •
Japp, Calder-Kandidaterna heter Auston Matthews, Patrik Laine – och Zach Werenski.
Rimligt.
Att etablera sig som back är ändå det svåraste av allt – och Big Balls har varit fantastisk.
• • •
Om Ryan McDonagh går sönder, då kan Rangers definitivt plocka fram golfklubborna, så är det bara.
• • •
MSG behagar inte fungera på min kukiga hamla kabelbox ikväll.
Hade kunnat vara katastrof – men dessbättre är sändningen på USA Channel inte blockad så jag får glädjen att lyssna på Pierre McGuire istället…
• • •
Shaw me the money, sa Smith – och tog faktiskt den gapige provokatören på poäng i en liten svängom.
• • •
Så lite playoff-hockey han fått uppleva det senaste decenniet kunde man ju tro att legendariske Hurricanes-supportern Emil Ullbrand skulle vara uppe och kolla Charlotte Checkers i natt, men Tuffe Uffe får inget stöd hemifrån.
• • •
Jag har hela dagen gått och tänkt att det åtminstone brukar komma en match per serie när Henke helt enkelt inte orkar bära Rangers och det här kan mycket väl vara den.
De två målen ikväll är inte hans fel, men när han gör sina stora matcher tar han dem och ni vet hur det är i slutspel. Det räcker inte med att ”inte vara dålig”. Målvakten måste vara svinbra. Hela tiden.
• • •
”Nästa mål avgör” är en floskel och ändå gnager den tanken i mitt bakhuvud när jag nu går och petar igång kaffebryggaren.
Men jag vet inte.

Roll the dice and take your chances

av Per Bjurman

Up your bets, gentlemen.
Så säger de vid spelborden i Las Vegas ibland.
Samma budskap kan riktas till de hockey-gladiatorer som fortfarande är inblandade i samtidens tuffaste, farligaste, blodigaste och svåraste riddarspel.
Det är dags att höja insatsen nu.
Satsa hårt och djärvt.
Gå all in.
För vi börjar närma oss kulmination och avgörande i giv efter giv i den här ronden.
Ikväll – nådens torsdag i slutet av april 2017 – är det knivskarpt do-or-die-läge i Pittsburgh respektive Nashville och möjlighet, för bägge kombattanterna, att skaffa blytungt slagläge i Montreal respektive Edmonton.
Infernaliskt, varken mer eller mindre.
Så, gentlemen – plus Steve Ott:
Up your bets!
• • • 
Tro’t om ni vill, men idag lyckades jag faktiskt ta mig ur Stanley Cup-bubblan i några timmar.
Tillsammans med en god vän som inte bryr sig det minsta om vare sig Erik Karlsson konstverk till passningar eller Jake Allens benparader åt jag jag först utsökt karibisk lunch på Miss Lily’s 7A, tog sedan en lång promenad i East Village, köpte – helt oväntat – en supercool bowling-skjorta i fantastiska lilla rock ‘n’ roll-butiken Enz’s och satt sedan i solen på Washington Square Park med en kaffe och tittade på vimlet.
Det behövdes verkligen, insåg jag. Det började bli lite puck-zombie över yours truly biff.
Men lugn, nu är jag tillbaka i korresoffan – fullt fokuserad och totalt ointresserad av allt som händer nån annanstans än i Bell Centre, PPG Paints Arena, Bridgestone Arena och Rogers Place.
• • •
Jag sa det i förrgår och säger det igen:
Det värmde hjärtat att Blue Jackets åtminstone vann en match och fick lyssna på sin dänga med Avicii (som farbror Per inte har något särskilt emot, så Wild Bill Karlsson vet det….).
Men nu blir det nog inget mer, tror jag.
Pingvinerna är verkligen sådana som inte ens blinkar i såna här situationer.
De kommer gå ut och spela sin bästa hockey ikväll och sen är det över.
• • •
HEK, jag tänkte faktiskt på dig när jag var inne på matvarubutiken D’Agostino i eftermiddags.
Ditt råd om att köpa hem lite bröd istället för att bara bränna stålar på delivery lät som en rimlig idé.
Men tyvärr, de jag hittade bara tråkigt vitt bröd och bagels man hade kunnat använda som bollar när Yankees möter Orioles uppe i Bronx nästa helg.
Så jag lade snabbt ner det projektet. Det blir en Kung Pao Chicken från Imperial Palace ikväll också.
Men ambitionen var fin, det får du hålla med om!
• • •
Jack Eichel talade.
Sedan fick både Dan Bylsma och GM Murray sparken i Buffalo.
Det är en ny värld och det är svårt att älska den helhjärtat, men i det här fallet kändes det ändå som det var rätt att klubbens kronjuvel till stjärna fick som han ville.
• • •
I Bell Centre känns det synnerligen svårt att förutse vad som ska hända.
Rangers är å ena sidan ett mycket bättre lag borta än hemma, men å andra sidan brukar Katedralen på 1909 Avenue des Canadiens-de-Montréal vara a house of horror för dem. Fast å tredje sidan – utom i playoff!
Habs, å SIN sida, trivs självfallet utomordentligt i Nordamerikas mest majestätiska hall och någon gång i den här rundan borde de ju få en ordentlig utväxling inför sina fantastiska fans.
Så fan vet.
Något säger mig dock att det blir övertidsdrama.
Ett långt ett.
• • •
Jag är ingen doktor, allra minst doktor med specialkunskap om fotbollsskador, men jag har sett 35-åringar trasa sönder knän förut och fy fan – det som hände Zlatan ikväll såg ut som det gjort när hela karriärer tagit slut.
• • •
Det är en av de mest uttjatade klyschorna, men den råkar vara ovanligt sann också.
Ingen match i en slutspelsserie är svårare att vinna än den fjärde.
Det kommer Nashville bli påminda om ikväll.
Blackhawks vägrar helt enkelt bli svepta, jag är fullständigt övertygad om det – sedan får de ha sett hur stabbiga och gamla ut som helst i Game 3.
• • •
Just som de tidiga matcherna börjar – bägge vid 19.00 igen, grrrr! – kan vi räkna med att NHL avslöjar namnen på de tre Calder Trophy-kandidaterna.
Jag hoppas på Lill-Nyllet som tredje namn bakom givna Matthews och Laine, men tror att det nog snarare blir Marner – eller möjligen Big Balls Werenski.
• • •
Uppe i Alberta får vi framåt småtimmarna verkligen se vad det är för karaktär och moral och passion som pumpar i Connor McDavids hjärta.
Har han och hans unga polare en comeback i sig efter den svidande knocken i Sharktank för ett par dygn sedan?
They’d better – annars är de snart hajmat.
• • •
Javisst, bloggens särskilde vän Jarkko – mästertippare monumentale – har en stryktipsrad åt oss idag också, en som delvis går emot mina teorier här ovan.
Montreal-NYR X
Pittsburgh-Columbus 2
Nashville-Chicago 1
Edmonton-San Jose 2.
Han gör dock följande tillägg:;
– Det är fyra oerhört svårtippade matcher. Jag satsar inget.
Bloggen replikerar med samma uttryck som igår:
Hm.
• • •
OK, boys.
Roll the dice and take your chances.
Ikväll kan drömmar slås in – och krossas.

Sida 2 av 694
  • Tjänstgörande redaktör: Martin Mederyd Hårdh
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB