The Battle of Hudson River, del 2

av Per Bjurman

NY RANGERS – NEW JERSEY 1-0 (Period 1)
• • •
Well, om det här är ett slag får man nog säga att Rangers aggressiva truppstyrkor har initiativet och och fått fiender som verkar lite slitna och medtagna att retirera tillbaka över floden.
General Hynes får försöka sig på en omvärdering av sin strategi och se till att plutonen får i sig ordentligt med näringsrik proviant under vapenvilan – också känd som periodpausen.
Då kan krigslyckan vända, för laget på offensiven – Rangers – har trots allt inte fått ut så mycket av sitt övertag.
• • •
Inga mål på HL första minuten.
Det får numer ses som en framgång…
• • •
John Giannone är en förträfflig person och kan definitivt sin hockey, men ändå.
Man saknar ju Sam Rosen när han, av oklara skäl, har sina nights off.
Han SKA kommentera Rangers och dra sitt klassiska ”It’s a powerplay goal!” när det blir såna.
• • •
Kincaid är en bra målis.
• • •
Eftersom jag inte är in the house vet jag inte om Rangers ännu förärat Brian Boyle någon hyllning i lämplig reklampaus.
Det här är för all del långtifrån första gången han är tillbaka på Garden sedan han lämnade Rangers, men det är första gången sedan han fick fick sin leukemi-diagnos och så omtyckt som han var, av alla, vore det en snygg gest att BB officiellt stöd i kampen.
• • •
Var är alla Leafs-fans i spåret?
Efter den här förstaperioden mot mästarna i PPG Paints hade de haft party med laptop-tangenterna.
• • •
Snön vräker fortfarande ner där ute och det slår mig att det är väldigt skönt att jag om ett par timmar inte ska stå på åttonde aveny, i lågskor, och vänta på lediga taxibilar som, när det nu dessutom är lördagkväll, aldrig kommer.
Istället ska jag nu äta en liten pasta de just levererade från Osteria Laguna och sen luta mig tillbaka i soffan igen…

The Battle of Hudson River

av Per Bjurman

Snön yr utanför fönstren, hostan hackar i bröstkoren och korresoffan ser bra mycket mer lockande ut än slasket – i motvinden – på 34:e gatan.
Så, jo – det blir blogg om Battle of Hudson River på Madison Square Garden.
Men från nämnda soffa.
Hoppas ni kan ha överseende med den lilla detaljen och hänger med i spåret i alla fall.
Rangers mot Devils är ju under alla omständigheter ändå Rangers mot Devils
• • •
Samma soffa var adressen under dagens enda eftermiddagsföreställning, i downtown Detroit. Jag bara slötittade lite mellan hostattackerna, men lyckades ändå bli lätt bedrövad hur det är med Red Wings.
Efter incidenter som 1-10-floppen mot Montreal kan de snacka ihop sig och bara några dygn senare slå självaste Winnipeg – för att sedan omedelbart falla ihop igen.
Under de två inledande perioderna avlossade Blues inte mer än tio skott mål – men hade ändå ledningen med 4-0.
Not good.
Coach Blashill börjar nog sitta löst nu.
• • •
Benji heter stormen som dragit in över östkusten och får bekväma bloggare att välja soffkudde istället för live-show på Broadway.
Den bär med sig första snön vi sett här i New York i år och hu, vi betackar oss.
Oftast dröjer det åtminstone till jul, eller i verkligt tursamma fall till januari, innan Kung Bore tar sig över rödlinjen och attackerar med full kraft, men nu är risken att det blir en lång och kall och snörik vinter.
• • •
Det är back-to-back-kväll för både Rangers och Devils – och bägge kommer in i slutvirveln som förlorare.
Egentligen inga ideala förutsättningar, det.
Men som som sagt:
Rangers mot Devils är alltid Rangers mot Devils, så det blir garanterat åka av i alla fall.
Som Badtofflan enligt rapporter från andra sidan Manhattan helt kort sammanfattar det under sin presskonferens två timmar före puckdrop:
– Big game tonight.
• • •
Säga vad man vill om Tårtan, men rädd för att ta kontroversiella beslut är han inte.
I natt petar han Cam Atkinson – fjolårets poängkung – för att han varit blek och producerat dåligt på slutet.
– Not a tough call at all, säger han. Vi behöver Cam om han vi ska ha en chans att uträtta nånting och jag tror att jag hjälper honom på det här sättet.
Hårda bullar.
Eller tårtor.
• • •
I mål för Rangers ikväll igen – guess who?
Jo, Badtofflan nöter sin svenske keeper som taxichaufförerna nere på andra avenyn nöter sina redan blanka sommardäck i slasket.
Hoppas han får hålla tätt första minuten den här gången.
Det blev ju lika nere i DC igår. Blott 14 sekunder han gå innan Jay Beagle smällde in 1-0.
Den sortens scenario har upprepats vid nästan parodiskt många tillfällen den här hösten och man tycker att laget från Broadway borde tänka på det och kanske starta med en annan sorts push…
• • •
Det var bra action i Bridgestone Arena i går – och fantastiskt starkt av Vegas att vinna även där.
Upprepar:
Golden Knights är på riktigt och måste börja tas på verkligt allvar.
• • •
Det som svider mest med att sitta här i soffan istället för på pressläktarstolen i arenan vars tak jag från vardagsrumsfönstret kan se genom snögloppet om jag anstränger mig riktigt mycket är ju det brända tillfället att uppleva Jesper Bratt live igen.
Han är den mest kittlande attraktionen i New Jersey sedan Christopher Moltisanti och jag har en bestämd känsla av att han kommer göra ett bestående avtryck under kvällens besök i storstan.
Men snön, hostan…äh.
• • •
OK, reveljen går alldeles strax – och så börjar ännu ett slag om Hudson River.

Fredag på sofflocket

av Per Bjurman

Aloha!
Ikväll har NHL fredagsmys med flera potentiellt underhållande kanonmatcher på programmet.
Bloggen är med, från korresoffan – men har annat att pyssla med samtidigt, till exempel ytterligare sen podcast-inspelning, så det blir er show i spåret.

Finalen som aldrig blev, del 5 – The End

av Per Bjurman

WASHINGTON – CHICAGO 6-2 (Slut)
• • •
Bäckis försöker tona ner magnituden i det första målet sedan 14 oktober och säger nåt om han inte tänkt så mycket på det när de nu vunnit såpass många matcher på slutet.
Men såklart:
Lättnaden är stor.
Det var NHL-karriärens näst längsta måltorka han satte punkt för med det där distinkta direktskottet.
– Jojo, skönt att få det gjort, ler han.
Bloggens work in DC är därmed done. Nu återvänder vi till NYC och därifrån blir det ny live-sändning senast lördag.
Hörs då.

Finalen som aldrig blev, del 3

av Per Bjurman

WASHINGTON – CHICAGO 4-1 (Period 2)
• • •
Hm, här tror vi Hawks ska ta sig in i dansen på allvar när de får matchens första powerplay fem minuter in i mittakten och sedan det andra efter ytterligare fem, men oj – all dokumenterad firepower till trots är det verkligen ingen vidare fjutt på den special teams-varianten.
De åstadkommer ingenting.
När sedan hemmalaget – som fram till dess bara försvarat sig – till slut får sin första att spela i numerärt överläge säger det pang direkt.
That’s hockey for you.
• • •
Lindy Ruff och Scott Arniel – Rangers assisterande coacher – cirkulerar runt kaffekannorna i pausen, men nej, Vigneault himself syns inte till.
Han är väl hemma på hotellet och putsar badtofflorna.
• • •
Det är ingen avancerad gissning att coach Q har några fula ord på lager åt Nick Schmaltz när han lite väl nonchalant låter bli att bara vräka pucken ur zon innan Brett Connollys 4-1-mål.
• • •
Som sagt, det är bättre när Tom Wilson spelar hockey – istället för att, som nu, boarda Gustav Forsling helt i onödan.
• • •
He he, det sitter en regelrätt klack högt upp på ena kortsidan – med alla medlemmar iklädda domartröjor.
Det visar sig att de ÄR domare och bestämde sig för att komma hit och heja på the refs och deras linjemän ikväll.
– You can’t do that, skanderar dom muntert när spelare blir utvisade.
Det har aldrig Vinnerborg, taskigt nog, aldrig fått vara med om!
• • •
Bäckis andra fullträff för kvällen kommer 7.14 in i tredje.
Notera det.

Finalen som aldrig blev, del 2

av Per Bjurman

WASHINGTON – CHICAGO 3-1 (Period 1)
• • •
Oh yes, omvänd jinx monumentale – med lätt fördröjning.
Efter 11.54 får Bäckis pucken av Ovetjkin precis framför kassen – ett klassiskt fall av ombytta roller – och plaskar in sitt första mål sedan 14 oktober.
Förtrollningen är bruten, torkan över och ordningen återställd.
• • •
Att påstå att matchen, som sådan, har den typ av finalnerv jag hoppades på i introt vore lite magstarkt.
Men efter en lite trubbig start, när gästerna känns mest alerta, får den i alla fall bra nerv och edge – och under andra halvan gör Caps ett ryck som fanimig andas lite mästartakter.
Det är nästan läge för ett ”ojvoj” efter Ovetjkins 3-0-balja.
• • •
Jaha, det är en massa Hawks-fans här?
Det hade jag helt missat, men när Lance Bouma reducerar jublas det eftertryckligt på sina håll.
Den detaljen stärker kunde-varit-en-final-för-några-år-sen-känslan.
• • •
Ah, sur kväll för Forsberg, som byts ut efter tredje pucken i baken.
Men man kan inte vara strålande jämnt – allra minst när man är en tänkt back-up som plötsligt får ta på sig starter-rollen.
• • •
Taddson har en poäng om Tom Wilson – inblandad i samtliga tre hemmamålen, inklusive det han gör själv.
När den störige ynglingen ägnar sig åt att spela hockey istället för dumheter är han en stor tillgång för Caps.
• • •
Kul att se valpen Debrincat Chicago.
Han bryr sig uppenbarligen inte det minsta om att han spelar i världens bästa liga
Så vad då, liksom? Det är väl bara att köra på samma sätt som under juniortiden?
Tycks han tänka.
Uppfriskande.
• • • 
Är det inte så att det finns – eller fanns – en bastu i ett antal svenska ishallar?
Sån borde de ha här också, så alla då och då kunde gå in och bryta loss de Thomas Wassberg-inspirerade istapparna ur håret.
Goddamned…
• • •
Ja, Kenta, Oskar Lindblom.
Hur kommer det sig att han inte fått chansen i NHL när Flyers varit nere i en svacka djupare än den gråa nyansen i Ron Hextalls skägg?
• • •
Juice Djoos gör avtryck i protokollet med en assist också.
Nu är det bara att byta om Burra – snart redo för spel igen, sa han i förrgår – och kasta in honom.
Då får den omvända jinxen full effekt.
• • •
Uffe Samuelsson inzoomad i gästernas bås.
Se där, lite upphöjd blågul faktor – av särskilt ädel sort också – hos Hawks ändå.
• • •
Som dom säger här:
When it rains, it pours.
Så jag säger eder härmed att Bäckis mycket väl kan komma att hänga ytterligare en puck i de återstående två perrarna…

Finalen som aldrig blev – och Veckans Lista

av Per Bjurman

One more time:
Bloggen goes live från Washington D.C.
Här ska Capitals ikväll upp mot Chicago Blackhawks och det låter i alla fall i teorin som en holmgång värd special attention.
Som aperitif tar vi dock och avfyrar en Veckans Lista – för det var ett tag sedan.
Alltså – Det bästa och det sämsta i NHL den senaste tiden, enligt den allsmäktiga bloggens helt subjektiva uppfattning.

VECKANS LISTA

1. Nashville Predators.
– Ekeliw får ursäkta. Det allra, allra bästa laget just nu spelar i Johnny Cashs och Dolly Partons hemstad. När Preds kör, då är de nästan omöjliga att slå. Duka borden på Martin’s BBQ för nya slutspelsfester…
2. Daniel 1000.
– Jubel och trumpetstötar för den femte svenske medlemmen i 1000-klubben. Coolast av allt: Daniel och Henrik är första brödraparet i historien som nått den fantastiska milstolpen.
3. The Price Is Right.
– It’s the same old song, som Four Tops sjöng. När världens bäste målvakt hittar sitt groove, då blir Habs omedelbart ett hot igen.
4. Jets.
– Bäst i test i väst – utöver Nashville då. Utväxlingen på Manitoba-slätten den här hösten är verkligen otroligt imponerande.
5. Finland.
– Vår stolta granne i öst firar hundraårsjubileum idag och eftersom de blåvita genom åren exporterat en sådan mängd magnifika stjärnor till NHL firar vi med ett rungande ”hurra” här också.
6. Wild Bill Karlsson.
– Det är fortfarande svårt att greppa vilket rungande genombrott Vegas förstecenter fått i höst.
7. December.
– I teknisk mening är vi fortfarande inne i den oändliga serielunken, men allt blir lite lättare i december, med dess ljus, dess tomteluvor och dess lilla uppehåll kring dopparedan.
8. Anze Kopitar.
– Jag sett i en trevlig sportbar i downtown DC och kollade Kings-Wild igår och slogs igen av att, jävlar, vilken hockeyspelare den magiske slovenen ändå är.
9. Nick Leddy.
– Det var inte igår Islanders hade en Norris Trophy-kandidat. Men nu har de.
10. Alex Ovetjkin.
– Han var, som Trotzen sa efteråt, ”a force” mot San Jose. Det kommer han vara ikväll också. Minst två pangar han in från kontoret i vänstra tekningscirkeln. Kom ihåg var ni läste det först.

VECKANS BU

•EK65 och det omvända Stockholmssyndromet.
– Resan hem blev resan bort för världens bäste back. Poängskörd sedan Sens kom tillbaka från festen i Globen. Anmärkningsvärt är det.
•1-10.
– Zätas utbrott efter bauta-floppen mot Habs i Bell Centre var i sanning motiverat.
•Sabres.
– De tog sig samman mot Av’s igår, men apropå utbrott…ett par dygn innan gick Mike Harrington, mångårige beatwritern på Buffalo News, till storms i den mest brutala sågning nordamerikansk media sett på år. Och få kunde invända mot den svavelosande tonen.
• • •
Det om det.
Nu – som sagt:
Capitals mot Blackhawks.
Det känns på många sätt som Stanley Cup-finalen som aldrig blev av.
Caps hade – borde! – kunnat utgöra de trefaldiga mästarnas finalmotståndare både 2010, 2013 och 2015.
Men de tog sig som bekant inte förbi de inledande playoff-hindren – då heller.
Just den här säsongen framstår väl ingen av dem direkt som självklar contender, men ändå.
Det är fortfarande en match-up som kittlar, för…ja, det som kunde varit, liksom.
• • •
Eftersom nu Finland har sitt jubileum – vilket bloggens blåvite sidekick Jarkko skrivit fantastiskt om i Sportbladet idag – är det på en plats med en särskild lista över bloggens största favoriter i den finländska hockeyhistorien.
Here goes, på rak arm:
1. Teemu Selänne, 2. Kari Eloranta, 3. Reijo Routsalainen, 4. Jari Kurri, 5. Esa Tikkanen, 6. Veli-Pekka Ketola, 7. Miikka Kiprusoff, 8. Kimmo Timonen, 9. Ville Leino, 10. Jarmo Mäkitalo.
• • •
På förekommen anledning får jag meddela att nej, det blev ingen Old Ebbitt igår.
Jag satte mig, som sagt, i en sportbar för att kolla hockey, stannade kvar över Kings-Wild och sedan var det för sent att gå vidare.
Men random sportbarer är inte det sämsta, det heller.
• • •
Varpu, den mest långvariga av bloggens alla sidekicks, ska förstås ha ett särskilt omnämnande på Finlands stora dag, hon också.
Hurra!
• • •
En lätt påstruken kanalje från Minny satt på stolen still i baren igår, hojtade och gormade så fort Eric Staal & co kom över rödlinjen och tyckte det var en ofattbar orättvisa att Kings till slut vann.
Sedan vände han sig till mig, satte ett pekfinger i min bröstkorg och sa:
– Wild vinner ändå Stanley Cup i år.
Så nu vet ni det.
• • •
Ingen Yellbear, ingen Kryckan, ingen Oduya, ingen Rasmussen…
Som svensk känns det onekligen en smula underligt att se Blackhawks den här säsongen.
Ett av de stora svensklagen ain’t no more.
Men Gustav Forsling gör det i alla fall bra i tredje backpar och med Corey Crawford på skadelistan har ju Anton Forsberg fått visa att han är en högklassig målis.
• • •
Det är gott om scouter från alla håll och kanter i den djupfrysta betongbunkern ikväll också.
Dessutom räknar vi med att få se Badtofflan på pressläktaren.
Rangers flög hit redan efter matchen i Pittsburgh igår kväll och ska inte spela förrän på fredag och då går ju han och några medarbetare rimligen hit och spionerar lite.
• • •
Ibland kan de omvända jinxarna ha fördröjd effekt, så det är inte omöjligt att det är ikväll Bäckis gör historia den nästan två månader långa måltorkan.
• • •
Någon i pressrummet – där det idag serveras New York-steak som Eken hade skrivit diktsamlingar om – skrattar precis som Paulie Walnuts i ”Sopranos”.
– He-he, he-he, he-he, ni nåt slags torr staccato.
Det låter trivsamt.
• • •
Inte helt överraskande är TJ Oshie scratchad ikväll.
Jumbo Joes skink-tackling i måndags ledde till hjärnskakning.
Trist.
• • •
OK, puckdrop i Capitol One Arens alldeles strax.
Mycket nöje.

Shark Attack in DC, del 5 – The End

av Per Bjurman

WASHINGTON – SAN JOSE 4-1 (Slut)

• • •
När storfiskarn talar om hur stora fiskar han får, då räcker armarna inte till – eller hur det nu var Thore Skogman sjöng.
Men för första gången på åtta år lyckas Caps verkligen få hajen på kroken, surrar den vid skrovet och ta den i land för styckning och grillning.
Snyggt, får vi väl säga.
• • •
Tom Wilson hade inte riktigt samma syn som jag på att Jumbo Joes tackling på Oshie var en olyckshändelse, så när tredje började utmanade han den skäggige veteranen på fajt.
Sen blev det hålligång perioden lång.
Ett tag hade till och med DeBoer och Lane Lambert – assistent åt Trotz – en shouting match och det var inga artighetsfraser de utbytte, om man säger så.
• • •
Ovie övertog 20:e-platsen i alla tiders målliga med den där fullträffen – karriärens 578:e.
Det är pretty amazing det,.
• • •
Nope, vi kunde inte hjälpa Bäckis att bryta måltorkan.
Men vänta bara.
Det är en kväll på onsdag också.
Då hörs vi igen…

Shark Attack in DC, del 4

av Per Bjurman

Det är 58 sekunder kvar och Caps leder med 4-1, så jag tror vi törs slå fast att de slår Sharks, under ordinarie matchtid, för första gången på åtta år.
Slutrapport kommer senare.

Sida 2 av 730
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB