The Mississippi Blog, del 3

av Per Bjurman

ANAHEIM – NASHVILLE 1-1 (Period 2)
• • •
Det känns som att Ducks efter Wagners fina 1-0–mål är på väg att göra som de ankor som bodde i Tony Sopranos pool:
Lyfta och flyga iväg.
Och så kan Lavy stå där som Tony, i solkig gammal morgonrock, och vifta deprimerat efter dem.
Men Preds vägrar verkligen ge sig och plockar med ett sent powerplay ner dem på jorden igen.
Så det är status quo – och fortfarande lika intressant.
• • •
Kommer någon alls att stå upp när den här är serien är över?
Nu går John Gibson, utan att någon ser det, sönder också – och istället kommer Jonathan Bernier ut till starten av andra perioden och stället sig i Anaheims kasse.
Otroligt.
• • •
Oh, Jacke Silfverberg får världens chans att rycka i toppen av slutspelets målliga.
Mitt i slottet har han plötsligt pucken på bladet – men får ingen riktig träff.
Det ser man inte ofta.
Han kompenserar med suveränt agerande, inklusive sista passningen, vid Wagners mål.
• • •
Preds blir lite till sig när de ser att det står en ny målvakt i hemmakassen och börjar skjuta vilt mot honom.
Men det har de inte så mycket för.
Bernier må vara allmänbildad som en gråsten i skogen, men han är en mycket bra målvakt och får bara hjälp att värma upp med alla de där skotten
• • •
Jag grimaserar plågat i Tupelo-kvällen när Micheletti säger att även Arvy Arvidsson är skadad.
Men vad trodde vi?
Potatisodlarns grabb är självfallet ute på isen i nästa byte.
• • • 
Josh Manson har gjort mot Nashville som bulldozers brukar göra mot gamla hus.
Det var han som träffade Mike Fisher med ett knä i skallen, det var han som satte ett annat knä i Ryan Johansens lår och det är han som nu manglar McLeod så det får ses som ett under att den förre Colorado-krigarens huvud inte sitter fram- och bak när han reser sig från isen.
Vilket monster.
• • •
Får Enroth byta om nu?
Om inte Gibson ens kan sitta som ersättare i båset har Anaheim faktiskt rätt att skaka igång sin tredjekeeper och det är ju Jhonas det.
• • •
Jag orkar inte titta på några siffror just nu, men det känns som att Ducks vinner alla viktiga tekningar.
Såna har jag förstått att stats-publiken dömt ut som överskattade, men här är dom det då fan inte.
• • •
Frallan, du brukar väl kunna hålla en civiliserad ton.
What’s going on?
Två stekta inlägg i rad – det måste vara personligt rekord.
• • •
Det börjar lukta sudden death-thriller, gör det inte?
Och Texas Roadhouse som lyser så förföriskt där ute…

The Mississippi Blog, del 2

av Per Bjurman

ANAHEIM – NASHVILLE 0-0 (Period 1)
• • •
Intressant det här.
Lavoliette har fått stuva om kedjorna värre än Donald Trump stuvat om i Vita huset sedan han svors in i januari, men till skillnad från för presidenten håller Preds-coachens vilda konstruktion ihop.
Ännu så länge i alla fall.
Gästerna dödar två tidiga powerplay – en jävla bedrift med tanke på hur viktig Johansen är i de situationerna, och hur hungrig Getzlaf ser ut – och håller sedan jämna steg med sin på papperet just nu övermäktiga motståndare.
Hm.
• • •
Shit, Rakell är ju borta också.
Han behövde behandling efter förra matchen och var därför inte tillgänglig i omklädningsrummet, men eftersom han gick att nå på telefon lite senare kunde jag ju inteana att det var SÅ illa.
Well, ankflocken har alltså sina egna kors att bära ikväll, Rocket Ricky var de facto lagets skyttekung under grundserien och har varit glödhet även under Stanley Cup-racet.
Men jag envisas:

Det är inte som att bli av med de två främsta centrarna.
• • •
Ryan Kesler måste känna sig ungefär som den elake fångvaktaren när det lokala fängelset lagts ner.
Han har ingen att slå i bojor längre och får plötsligt friheten att använda sina färdigheter konstruktivt.
Det var inte igår…
• • •
Kolla Flipper Forsbergs blick.

Där brinner det mer än ens bloggen på sitt mest högtravande intro-humör hade vågat drömma om.
Det ser ut som att han bara bestämt sig för att, som en annan Toews i Honda Center för två år sedan, ta laget på sina axlar och ordna det här – mot alla odds..
• • •
Det låter som Kenny Alberts är uppe i varv ikväll.
Så här upphetsad lät han inte ens när Uber-chaufförerna kom för sent i Nashville för ett par dagar sedan!
• • •
I vissa vinklar ser McLeod ut som Alex Steen.
Det ska han förstås vara glad för.
• • •
Det spricker upp i Tupelo och sympatisk kvällssol tittar fram ovanför skogen i väster.
Så nej, Skånske Jan, dina eventuella förhoppningar om att det ska komma twisters och svepa iväg gamle Biffen kommer nog inte infrias…
• • •
Pekka Pinne verkar också ha bestämt sig för att, okej, ikväll är det dags att göra en riktigt bra jävla match.
• • •
Det bästa med hotell av den här standard-sorten är att det alltid finns en liten kaffebryggare på rummet.

Den ska jag veva igång nu.

The Mississippi Blog

av Per Bjurman

Oh yeah.
Efter Alabama-bloggen kommer Mississippi-diton.
Jag har, via filmiska småvägar genom the backwoods i Alabama och Mississippi, tagit mig till Tupelo.
Härifrån, i självaste Elvis födelsestad, är det ännu längre till något som ens liknar en hockeymarknad än från Muscle Shoals, så lokalbefolkningen skulle inte förstå ett skvatt om jag så sa att jag är inne på sporten Wayne Gretzky utövade.
Likafullt:
Just här, på ett rum på ett Courtyard inte ens Skånske Jan kan se som alltför flådigt, beläget utefter en klassisk strip on the outskirts of town, ska jag sitta och blogga om infernaliska Game 5 mellan Anaheim Ducks och Nashville Predators i Honda Center.
Missa inte.
Det är en alldeles unik milstolpe i den här bloggens snart tioåriga historia…
• • •
Predators väntade nogsamt med att släppa den förkrossande nyheten om Ryan Johansens skada nya tills laget satt på planet till Kalifornien igår eftermiddag.
Så när Lavy och några spelare nu, några timmar före matchstart, till sist möter media har de hunnit samla sig och säger alla de rätta sakerna.
– Ryan är väldigt viktig för oss, men vi tror på det vi gör även utan honom. Vi har enormt stor tillförsikt i vårt rum , säger coachen.
Och så här låter Mattias Ekholms utläggning:
– Nothing changes for us, I don’t think. Obviously we’re going to miss him. He was a big part of our team and it’s a tough break for him. But we got depth in our roster. In the first two series we use a lot of guys up front. And the same guys know how to step in and do a good job. So we’re confident in our group.
Attityden är suverän, och jag betvivlar inte att de kan suggerera sig själva att tro på de där orden.
Men really.
kartan har ritats om sedan i förrgår.
Särskilt som det dessutom är oklart även om Mike Fisher – andrecentern – kan spela.
Ojvoj monumentale.
• • •
Viktiga stopp på vägen hit idag:
Först för guidade turer i Fame och Muscle Shoals Sound Studios – de två berömda studios där alla från Aretha Franklin, Otis Redding och Wilson Pickett till Rolling Stones och Paul Simon och Bob Dylan och Alicia Keys spelat in odödlig musik, vilket med tanke på Muscle Shoals karaktär som håla mitt ute i skogen är likvärdigt med det hade gjort det i Viktor Arvidssons Kusmark.
Holy ground indeed.

Sedan vid huset där Elvis föddes och bodde sina första år.
Check out the hillbilly cat!
ELVIS
Holy ground det med.
• • •
Samtidigt:
Pressen ökar ju ytterligare på Ducks i det här läget.
Om de inte kan knäcka Preds ens i det här läget övertar de definitivt rollen som Capitals West från Sharks
Det är därför Carlyle skyndar sig att påpeka att de minsann också blivit av med viktiga spelare under resans gång, till exempel Patrick Eaves.
Sure.
Han var häpnadsväckande mycket bättre än någon hade föreställt sig under de inledande omgångarna.
Men inte livsviktig.
Det är Johansen.
• • • 
Klockan är 18.15 lokal tid när den här matchen börjar – eller SKA börja, är det väl bäst att påpeka när NBC sönder på reguljära kanalen – så om den är klar efter tre perioder bör jag hinna i tid till det Texas Roadhouse jag till min fröjd ser genom hotellrumsfönstret just nu.
Snälla pojkar, ingen övertid…
• • •
Japp, jag följde Tre Kronors VM-semi på Sirius NHL-station på bilradion under eftermiddagen och det kändes minst sagt udda att sitta ute i Alabamas bakvatten och lyssna på svenska nationalsången.
Fint att de är i final.
Men håll förväntningarna på rimlig nivå.
De möter ett jävligt potent kanadensiskt lag och gör det jävligt, jävligt bra om de vinner.
• • •
Som gamle Prytzen snabbare än någon annan hann upplysa världen om i spåret är det alltså klart att Stanley Cup-finalen börjar nästa måndag.
Så här ser hela schemat ut, oavsett vilka som möts:
29 maj: Game 1.
31 maj: Game 2
3 juni: Game 3.
5 juni: Game 4.
8 juni: Game 5.
11 juni: Game 6.
14 juni: Game 7.
Det betyder att vi varje gång kommer ha två dagar mellan matcherna när vi ska ut och resa.
Möcke bra.
• • •
OK, vänner.

Game 5.
En potentiell klassiker som kan avgöra så oerhört mycket i den västra konferensfinalen.

Innan den början bjuder jag, som uppladdning, på lite Tupelo Honey.

The Alabama blog, del 4 – The End

av Per Bjurman

OTTAWA – PITTSBURGH 2-3 (Slut)
• • •
Det är ju verkligen på hårstrået– ett tunt ett, plockat från Jean-Gabriel Pageaus slutspelsskägg – igen.
Sens samlar sig till samma slags besinningslösa slutforcering som i hemmamatcherna mot Rangers och med lite tur hade ju Erik, eller nån annan, plaskat in en kvittering.
Men det går inte alltid.
Så igen:
We’ve got ourselves en serie – och inget kommer vara avgjort redan i helgen.
• • •
Jo, visst fick Erik friare tyglar i tredje.
På slutet kändes det som att han spelade nonstop.
Personligen tycker jag nog att det kan vara läge att låta honom köra bussen som han vill redan från start de tre kommande matcherna.
• • •
– Vi förtjänade två matcher, de förtjänade två matcher. Nu står det 2-2, säger Boucher med sin mest ödesmättade Johnny Cash-stämma.
Det är lite grejen med årets Senators.
De har lite kackerlacksegenskaper, tar förluster och momentum-svängningar med en axelryckning – och är extremt svåra att bli av med.
• • •
Nu ska jag sätta mig på balkongen och bara andas lite varmt, friskt Alabama-syre.
Vi hörs imorrn.
Då ser det ut att bli den allra första Mississippi-bloggen…

The Alabama blog, del 3

av Per Bjurman

OTTAWA – PITTSBURGH 1-3 (Period 2)
• • •
Det känns som det är över när Dumoulin prickar in 3-0 via Phaneufs skridsko.
Penguins har allt momentum i det läget – och så väldigt mycket mer energi än ett rätt håglöst och oinspirerat Ottawa.
Men MacArthur sena reducering, som han prickar in efter förträfflig macka av Bobb Ryan, kanske kan ladda återstoden av fajten med lite nerv och hetta.
Låt oss hoppas.
• • •
Erik tvinga halta ut till omklädningsrummet några minuter, gissningsvis för att få en spruta till i sin trasiga häl.
Dessbättre kommer även han tillbaka efter bara några minuter.
Och i tredje är det nog dags att han får tillåtelse att ta lite chanser.
Den småländske superstjärnan har stått för betydligt förre uppseendeväckande solonummer i konferensfinalerna än i de två föregående serierna, bland annat för att Pens sett till begränsa hans svängrum – men också för att han i först hand fokuserat på de defensiva uppgifterna.
Nu borde Boucher lossa på tyglarna och låta artisten från Landsbro löpa fritt.
• • •
Malkin och Phaneuf har tydligen haft den här fina relationen sedan de möttes som juniorer.
De bästa konflikterna är alltid långvariga…
• • •
Vi har sagt samma sak om Hagge några gånger, men tänk vad för slags ohygglig plågor som krävs för att Bengan inte ska spela såna här matcher.
Det finns ingen hockeyspelare med mer passion och offervilja i bröstkorgen.
• • •
Vad fint att vi får veta vad du ser på tv, Jan…
• • •
Det kändes som hockeygudarna, som aldrig varit särskilt skonsamma mot Flower, hade bestämt att Murray skulle hålla nollan.
Men nä.
• • •
Inte gör det direkt ont i själen att sitta här med öppen balkongdörr och känna Alabamas varma kvällsluft fläkta i kalufsen…
• • •
Kan vi enas om att detta är Sidney Crosbys hittills bästa match i konferensfinalen?
• • •
Jo, jag känner det: Nu exploderar den här matchen – på något sätt.

The Alabama blog, del 2

av Per Bjurman

OTTAWA – PITTSBURGH 0-1 (Period 1)
• • •
Då vet vi det.
Penguins har fortfarande juice pumpande i systemet – och det var nog trots allt en rätt bra idé att slänga in Matt Murray.
De har på intet sätt dominerat, tvärtom har det varit exceptionellt jämnt so far, men skillnaden mot i onsdags är verkligen iögonenfallande.
Plötsligt har vi en serie igen.
• • •
För bara några dagar sedan var det i den västra konferensfinalen det kändes som att two tribes went to war.
Nu är det i den här duellen adrenalinet sjuder och fräser som en sizzling fajita på valfri mex-krog.
Jävlar så det smäller, och jävlar vad fult det är mellan varven.
Kul, höll jag på att skriva.
• • •
Olli Määttä får göra NHL-karriärens första slutspelsmål och det är ju skoj för honom.
Men Craig Anderson…det känns inte direkt som att han sträcker sig efter Conn Smythe-pokalen i det läget.
• • •
Jag andas ut när Stone återvänder så snabbt efter att Crosby vräkt in honom i stolpen.
Annars hade vi fått höra en del om den incidenten, gissar jag.
Tills korna gått hem.
• • •
Fint att höra att Doc Emrick är tillbaka efter sin day-to-day-skada.
Enligt mina källor – klämda på info i Uber-bilar i Nashville häromdagen… – var det dock aldrig så allvarligt.
Han hade hosta.
Å andra sidan:
Det är ingen åkomma en kommentator vill ha…
• • •
Jag missar första delen av matchen eftersom det kommer upp en glad tekniker på rummet och försöker lösa problemet med NBC:s icke-fungerande kanal.
Det lyckas han inte med, trots ihärdiga samtal till leverantören, men vi har en trevlig stund ändå.
Mannens mamma flyttade från Hanover i Tyskland till Alabama för 35 år sedan, kan jag meddela.

The Alabama blog

av Per Bjurman

Man kan nog ganska lugnt utgå från att det är väldigt få i The Beautiful State of Alabama som tittar på den östra konferensfinalen i Stanley Cup-slutspelet denna varma, fuktiga löftesrika fredagskväll.
Men det finns definitivt en.
Yours truly Biffen!
Jag befinner mig nämligen i Muscle Shoals i Colbert County i de nordvästra delarna av den kanske mest beryktade av alla sydstater.
Say what, utbrister du NHL-nörd säkerligen förvirrat.
Men jo.
Så här:
Jag ska följa matcherna ikväll, i morrn och på söndag på TV, och sedan återvända till Nashville för Game 6 mellan Preds och Ducks – men istället för att flyga tillbaka till New York och vända åter efter två snabba dygn bestämde jag mig för att åka på en liten roadtrip down south och se helgens dueller på valda hotellrum istället för i korresoffan – och första stoppet blev just Muscle Shoals, musikhistorisk tummelplats då några av tidernas mest förstummande album absurt nog spelats in i legendariska små studios i den här avkroken mitt ute i spenaten (japp, besök på både Fame och Muscle Shoal Sound Studios är självfallet inbokade i morrn bitti).
Så häng nu med denna unika afton.
Den första, och förmodligen enda, live-bloggen från Alabama är här.
• • •
Jag kommer, tror jag, aldrig glömma var jag befann mig när jag hörde nyheten som – med all säkerhet – avgjorde den västra konferensfinalen i Stanley Cup-slutspelet 2017.
Jag satt i min Hertz-Jaguar – yeah, uppgraderad för att jag tydligen är en så lojal kund – med NHL-kanalen inrattad på satellitradion och hade just passerat Athens längs förföriska US-72.
”The Power Play”-trion Scott Laughlin, Patrick O’Sullivan, Boomer Gordon var mitt uppe i en intervju med Bill Watters, den minst sagt färgstarke glappkäften som tidigare jobbade som assisterande GM åt Maple Leafs, när Laughlin plötsligt avbröt för breaking news.
– Elliotte Friedman rapporterar att Ryan Johansen ådrog sig en skada i ett lår i gårdagens match, tvingades till akut operation i natt och missar resten av slutspelet.
Jag höll på att köra av vägen och rakt in i en den oändliga raden av kyrkor som kantar Alabamas alla genomfartsleder.
Det är absolut det värsta som kunde hända Predators. En kniv rakt i hjärtat, en katastrof.
Over?
Jag tror det.
De tar inte Anaheim utan sin förstecenter – överhuvudtaget den ende verklige världsspelaren de har på den positionen.
Oh boy.
• • •
I Canadien Tire Centre är det korten-på-bordet-tajm för regerande mästarna från Steel City.
De måste studsa tillbaka efter den bedrövliga insatsen i onsdags, spela oerhört mycket bättre och utjämna serien.
Eljest har Senators tre matchbollar och så många missar de aldrig.
Klarar pingvinerna det?
Jag undrar jag.
De som fortfarande kan spela såg extremt slitna och trötta ut i Game 3 – och tomrummet efter de som inte kan är enormt.
Men ni kan ramsan:
Senators vill och Penguins måste.
Kanske räcker den realiteten för att vicka över terrorbalansen igen.
• • •
Ah, fan, jag som jublade som en hel Wilson Pickett -dänga inspelad av Rick Hall borta på Avalon Avenue 1964 när jag konstaterade att de mot alla odds har NBC:s sportkanal här på mitt Muscle Shoals-hotell.
Så visar det sig att Stanley Cup-hockeyn – av högst oklara skäl – är blacked-out i den här trakten.
Nå, jag har dessbättre upptäckt att jag genom mitt kabel-abonnemang hemma i New York faktiskt har rätt att kolla sändningarna på den officiella live-streamen så jag är ändå med.
Men tv:n här på rummet är en stor jävel, så det hade varit angenämt att titta på den…
• • •
Frågan är vem som ska ersätta Johansen – som tydligen ådrog sig sin skada i en till synes harmlös situation i andra perioden igår och sedan ju spelade vidare – i den livsviktiga JOFA-kedjan?
Järnkrok?
Well, då står han inför karriärens hittills tuffaste uppgift.
I en bättre värld hade det gått att ringa in Mike Ribero, han ingår fortfarande i organisationen, men tyvärr sitter han sedan en tid tillbaka på torken, så det lär inte vara aktuellt.
Läget är verkligen akut illa.
• • •
Det finns ingen nåd i hockeyvärlden.
Marc-Andre Fleury har varit Pittsburgh frälsare och stora feel good-story i årets slutspel, men gjorde en dålig period i förra matchen.
Därmed är hans ”run” tydligen över.
Sullivan ställer Matt Murray i kassen från start ikväll.
Bra eller anus?
Anus, enligt John Scott – av alla.
Han intervjuades också av Boomer & co på NHL Radio idag, och han sågade Sullivan.
– Det är ett terrible coach-beslut. Marc-Andre är älskad av alla i det där laget. Det här sänker moralen, menade All Star-Scott.
Vi får se, menar jag.
• • •
OK, direkt från ett hotellrum i Muscle Shoals, med bedårande utsikt över majestätiskt flytande Tennessee River:

The Alabama Blog!

Eye of the tiger, del 6 – The End

av Per Bjurman

NASHVILLE – ANAHEIM 2-3 (Slut, OT).
• • •
Corey Perry är kanske inte längre vad han en gång var, men gosse – han kan fortfarande avgöra stora hockeymatcher.
Det här var väl den gamle hårdingens tredje sudden-balja under ankornas resa genom det här slutspelet.
Snacka om clutch.
• • •
Jakob Silfverberg kan inte erinra sig att han nånsin sett Ricky Rakell plaska in ett slagskottsmål tidigare.
Men det har Hampus Lindholm.
– Jo, han har faktiskt ett väldigt bra slagskott och kommer han i de där lägena händer det att han drar på, säger han.
Så klockrent som det satt borde det rentav ske lite oftare.
• • •
Det här var faktiskt Predators första hemmaförlust i årets slutspel och de snopna deltagarna i denna sjunde folkfest tyckte inte alls om upplevelsen.
När pucken låg bakom Pekka var det som någon släckt lyset i hela Nashville, så abrupt dog den glödande stämningen.
• • •
Ja, först hette det att Nate Thompson styrde in Perrys skott, men Thompson gick som en annan Mats Wilander i Paris 82 själv till dom som bestämmer och meddelade att han inte alls touchade pucken så det blev en sen korrigering i protokollet.
• • •
– Ni får bara tala skånska, ekar det från backarnas bänk i gästrummet när jag går fram till Silfverberg för att klämma honom på några citat.
Eftersom Jakob kommer från Gävle och jag från Borlänge hade det varit väldigt konstigt, men i jonstorpstrakten har de alltid haft udda idéer!
• • •
Han borde vara glad, men när Ducks GM Bob Murray sveper förbi mediauppbådet som står och väntar på att bli insläppta i omklädningsrummet ser han ut som Roland Janson i ”Sällskapsresan” när Ted Åström inte går upp på rummet och hämtar solglasögonen åt honom, och plötsligt bara brister det.
– These fucking referees, fräser han och hastar vidare.
Ojvoj!
• • •
Eftersom han bodde i korresoffan i en vecka skulle ju jag ha rätt att flytta in hos Lönta Lindquist om jag fick för mig att flyga till södra Kalifornien för fortsättningen av den här serien, men Hampe Lindholm tror inte att jag skulle trivas.
– Nej, där råder en enkel livsstil, säger han.
Ha!
Nå, well, jag hoppar. Jag ser de kommande nätternas dramn från en tv-soffa och återkommer live från Nashville när det ser ut så här igen.
INTRO

Eye of the tiger, del 4

av Per Bjurman

NASHVILLE – ANAHEIM 2-2 (Period 3, OT väntar)
• • •
Dra mig i slipsknuten!
Jag hade redan en ”Mer sen”-skvätt planerad här och skulle just packa ihop datorn och springa mot hissen.
Men så kan man inte göra När Mister Clutch från Åkerö är på isen.
Med 35 sekunder kvar krigar han, efter fantastiskt förarbete av potatisodlarns grabb, in 2-2-kvitteringen.
Så nu får vi övertidsdrama i den varma sydstatskvällen.
Otroligt.
• • •
Fast vad håller Ducks på med?
De har haft läget helt under kontroll kvällen lång – och så bara kommer de unglued när sju minuter återstår.
Carlyle kommer nog inte vara så charmig mer…
• • •
När man inte gör mer av ett långt fem-mot-tre-läge än Preds gör – och det är helt baffling att ett så bra lag inte får det att funka bättre i den situationen – brukar det vara omöjligt att komma ikapp.
Men igen:
Flipper är på isen…
• • •
Hjältar?
Jag går helsvenskt och säger att antingen Jakob Silfverberg eller Arvy Arvidsson avgör.

Sida 2 av 706
  • Tjänstgörande redaktör: Martin Mederyd Hårdh
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB