May the force be with them, del 6 – The End

av Per Bjurman

TORONTO – WASHINGTON 4-5 (Slut)
BOSTON – OTTAWA 0-1 (Slut)
ST. LOUIS – MINNESOTA 0-2 (Slut)
CALGARY – ANAHEIM 1-3 (Slut)

• • • 
Vi har just fått se vår första handshake i årets Stanley Cup-drama.
För japp, Ducks vann i Saddledome och fullbordade därmed en sweep mot Calgary.
Stunning.
Jag trodde Flames skulle kunna göra nånting riktigt stort i år, men sannerligen inte.
Istället börjar man ju undra:
Hur bra är ankflocken egentligen?
Hm.
• • •
Wild vägrade dock bli svepta, fick äntligen lite flyt och lyckades nolla Blues i Scottrade.
Det tycker jag känns bra.
Inte för att jag håller mer eller mindre på Wild än på Blues, men det hade varit för surt om en så gyllene säsong skulle sluta i sån förödmjukelse.
Dessutom vill jag ha gamle spåret-stammisen MN Johan på gott humör…
• • •
Får mail om att Game 6 mellan Rangers och Canadiens på Garden på lördag börjar 20.00 – alltså 02.00, svensk tid.
Sent, det.

• • •
Meh, inga övertidsdraman på två kvällar nu.
Var är världen på väg?!?
• • •
OK, tack för ännu en fin natt här i bubblan.
I morrn tar vi ny sats med ytterligare fyra rysare.
Så:
Later, folks.

May the force be with them, del 5

av Per Bjurman

TORONTO – WASHINGTON 4-5 (Slut)
BOSTON – OTTAWA 0-1 (Slut)
ST. LOUIS – MINNESOTA 0-1 (Slutet av Period 1)
CALGARY – ANAHEIM 0-0 (Början av Period 1)

• • • 
Holy mama!
Capitals begår sin vanliga kardinalsynd i tredje och slutar elda i vedspisen och håller därför på att hamna i skärselden ännu en gång
När Matthews Messias Matthews sätter den hisnande 3-4-pucken har gästerna de facto bara avlossat ett enda skott på hela perioden.
Not okej.
Men Bäckis räddar kvällen, serien och förståndet åt Washington.
Han snor pucken så fräckt i anfallszonen, skickar den till Oshie och sen ringer det.
Visserligen lyckas Leafs – som aldrig ger sig och ska ha så oerhört mycket beröm för det – reducera en gång till men no, de för första gången sedan Game 1 på skärtorsdagen får de gå och lägga sig som förlorare.
• • • 
Man vet aldrig vilka som plötsligt börjar leverera i playoff.
Det kan vara pjäser som gått genom grundserien som levande gäspningar och stämplats som ”slut”.
Apropå Ottawas Bobby Ryan, alltså.
• • •
He he, ser att en jag känner väldigt väl i speakerbåset i ACC.
Jag trodde han jobbade på NHL-kontoret i Toronto, men tydligen knäcker han extra som telefonist under Leafs matcher.
• • •
Det är verkligen inget fel på Conn Smythe-Eriks skottfint innan Bobby Ryans matchavgörande mål heller.
Man kan utan överdrift – jo, liten, men ändå – säga att det är kaptenen som skaffat Ottawa oväntat slagläge i serien mot Bruins.
• • •
Jaha, MN Johan – då är det väl så vi håller lite tummar för dig.
Som sagt, det skulle kännas trist om en så fin Wild-säsongen slutade med en sweep.
Och yes, där hugger ju Charlie Coyle in ettan!
• • •
Nu skruvar jag på spisen
Nä, skoja bara.
Ska beställa en macka på delivery.

May the force be with them, del 3

av Per Bjurman

TORONTO – WASHINGTON 2-4 (Period 2)
BOSTON – OTTAWA 0-0 (Mitten av Period 2)

• • •
Som redan The Who slog fast:
The kids are alright.
Milt uttryckt.
Ja, Leafs ligger fortfarande under och de blir, tidvis, fortfarande tämjda av sina glamorösa motståndare, men de reagerar så oerhört mycket mognare och smartare och bättre än Oilers-ynglen igår.
Det är som att de – likt de mest ärrade veteraner – inte bryr sig om att de råkat hamna i underläge.
De bara biter ihop och fortsätter helt oberört spela på samma sätt som vanligt.
Bloggen applåderar.
• • •
Snacka om att de första två minuterna – som Washingtons Kling och Klang, Eller och Orpik, sett till att de ska tillbringa i utvisningsbåset – blir ett defining moment för hela den här serien.
Om Caps överlever tar de detta.
Om Leafs göra mål…hold on to dear life!
• • •
Jag säger ju det.
Holtby är – ordinär.
• • •
Det verkar väldigt jämnt och tajt och ovisst i TD Gaaaaden.
Kan någon som sett mer än jag ge en mer fördjupad bild?
• • •
Tom Wilson tvåmålsskytt – och på delad andraplats, med Sean Monahan, i slutspelets målliga.
Någon med oss skämta aprillo.
• • •
De bästa målvakterna i årets slutspel har hittills varit Jake Allen, Henrik Lundqvist, Pekka Rinne, Frederik Andersen (fram till ikväll) och Cam Talbot (fram till igår).
Minst bra: Craig Anderson (fram till idag, verkar det som), Brian Elliott, Corey Crawford, Devan Dubnyk och Sergej Bobrovsky.
• • •
Annars har Caps dock gjort som de ska och fortsatt hålla svetslågan rakt mot pennbenet på Toronto.
Men det är nu, när de sista 20 stirrar evigheten i ögonen, de verkligen måste visa vad de är gjorda av.
• • •
Jag tycker man får se för lite av dartmannen i ACC.
Men det är väl NBC, de håller sig till sin äckligt kliniska corporate-kultur och törs förstås inte visa skalliga tjockisar med cigarretter i mungipan.
• • •
Såklart håller Kapanen på att göra ett superviktigt mål igen.
När pappa Sami skulle dra den som storken måste han ha blivit nervös och inpräntat vikten av stora mål istället,
• • •
Jag tror fan jag själv ska börja röka igen.
Mådde inte bra av det, men jag saknar det ändå.
För smaken, för lugnet, för looken…
• • •
Här har ni The Whos gamla klassiker.

Den borde vara signaturmelodi i Air Canada Centre

May the force be with them, del 2

av Per Bjurman

TORONTO – WASHINGTON 1-4 (Period 1)
BOSTON – OTTAWA 0-0 (Mitten av Period 1)

• • •
Nu jävlar.
Det är President’s Trophy-vinnarna som spelar ikväll.
Caps rivstartar, går snabbt upp i 2-0-ledning och helt enlighet med doktorns rekommendationer fortsätter de bara gasa – även när Hyman lyckas pricka in en oväntad reduceringspuck.
Detta, ladies and gentlemen, är ett statement.
• • •
Frågan är hur Leafs reagerar nu.
Deras spegelbilder i Oilers spårade ur helt när de fick motsvarande lektion i San Jose igår och detta är säkert inte mindre frustrerande för Matthews än det var för kompisen McDavid då.
Men Babs tillåter knappast sådana dumheter.
• • •
Just ju, glömde.
Eftersom han oftare har mer rätt om NHL än alla andra jag känner bad jag min vän Jarkko – känd som Teemu S i spåret här – att göra en liten stryktipsrad inför kvällens matcher.
Den såg ut så här
Toronto-Washington 2
Boston-Ottawa 1
St Louis-Minnesota 2
Calgary-Anaheim X
Nu vet ni.
• • •
Capitals eviga problem i playoff är att de aldrig klarat av att döda vare sig matcher eller serier när de haft chansen.
Så there’s that.
Men detta ska de väl ändå inte kunna tappa?
I så fall går jag utan strumpor i morgon, jag lovar.
• • •
Strax innan den första matchen startar – NHL:s nya favorittid för tillkännagivanden, tydligen – kommer Selke-nomineringarna.
Ryan Kesler, Mikko Koivu och den ständige Patrice Bergeron.
Väntat och tråkigt. Bäckis och Backlund förtjänade den respekten i år. Men whatever, Kesler kommer vinna klart.
• • •
Fast vem vet.
Om Leafs får in ytterligare en reducering och ACC börjar sjuda igen, då kan det bli nerv i tdenna showdown igen.
Eftersom Holtby inte direkt hållit Conn Smythe-klass hittills kan det hända när som helst.
• • •
Det är en av de sällsynta kvällar då NBC parar ihop temperamentsfulla grottmännen Milbury och Roenick i sin fina studio
Så nu kan det bli livat mellan perioderna också.
• • •
Framförallt känns det som att Bergeron får sin Selke-nominering på gamla meriter.
– Ja, om det är någon i Boston som ska den i år är det ju Marchand. Jävla center-pris, rasar Ondskan i Örby.
• • •
Ikväll tar det för första gången på en vecka emot en smula i formuleringarna.
Back-to-back-to-back-to-back-to-back-to-back-to-back-to-back sliter lite, verkar det som.
Men här ska bryggas starkt kaffe och sen får vi se om vi inte kan komma ur den här Nick Holden-lunken.

May the force be with them

av Per Bjurman

Det är 55 mil mellan New York och Toronto, men tro mig.
Jag kan känna ända hit, till den mytomspunna korresoffan i min lägenhet 48 våningar ovan Manhattans eviga brus, hur Kanadas största metropol just nu drar efter andan.
Maple Leafs – laget som på så många sätt utgör stadens själ och hjärta och identitet – ska gå upp i Game 4 mot Washington Capitals i kyrkan Air Canada Centre och om de vinner…ja, det vågar de knappt tala högt om där uppe, gissar jag.
Men tänk om…
Då har de plötsligt slagläge i en Stanley Cup-serie för första gången på en hel generation och bara det räcker nästan – nästan – för att sudda ut de senaste decenniernas mörker.
Om de sedan slår ut sin mäktiga motståndare också, exempelvis i i DC på fredag, då ÄR historien raderad och ett nytt tidevarv inlett.
Så håll i mössan nu.
Toronto står i begrepp att explodera.
• • •
Ikväll har förstarundan pågått i exakt en vecka och lika länge har jag befunnit mig inne i en bubbla.
På annat sätt kan det verkligen inte beskrivas.
Stanley Cup har tagit över helt.
Jag gör inget annat, skriver inte om något annat, pratar inte om något annat och tänker inte på något annat.
Tur jag är singel.
Eller kanske ska det sägas så här:

Det är därför jag ÄR singel…
Well, det är jag i så fall bara glad för, ty det är alldeles, alldeles underbart här inne!
• • •
För Washington gäller det att göra en San Jose ikväll.
De måste visa att de – precis som Pavelski och Thornton och de andra borta i hajtanken igår natt – inte accepterar att snorvalparna leker med dem mer.
Det är dags att sätta ner foten, visa var skåpet ska stå, ta fram läderbältet och smiska unga Ontario-stjärtar blå.
Naturligtvis borde även Caps med all sin erfarenhet och all sin begåvning och all sin hunger kunna göra ett sådant statement.
Det är bara att fortsätta som i inledningen senast – och sedan accelerera, inte slappna av och andas ut och tro att sängen är bäddad
Fan att en lekman med dubbelhaka och kontorsröv ska behöva påpeka det…
• • •
Det är verkligen ingen överdrift att jag bara, bara ägnar mig åt Stanley Cup just nu.
För vad har hänt sedan vi satte punkt i går natt?
I några punkter:
*Hällde upp en sängfösarskvätt ur den fina Blanton’s-flaskan.
*Såg slutet av Sharks Oilers-kross.
*La mig.
*Somnade.
*Drömde att Filip Forsberg var här och spelade landhockey på vardagsrumsparketten, egenartat mot mina kompisar Alle och Ola Berglund.
*Vaknade.
*Spelade in NHL-podd med Ondskan från Örby.
*Gjorde intervjuer om VM med Strålle Strålman och Gabriel Landeskog.
*Gick ut för att äta lunch.
*Träffade dörrmannen Simon och hade debatt om huruvida Rangers kan göra mål eller inte.
*Åt ägg med corned beef hash på min diner – och plöjde alla texter i Post och News om matchen på Garden igår.
*Kom tillbaka hem.
*Började hamra på detta intro.
Yes, baby – bubbla monumentale!
• • •
Äntligen har NBC fått ordning på schemat, så en av de tidiga matcherna (den i Toronto) börjar 19.00 och en (den i Boston) 19.30.
Det ger lite mer manöverutrymme för oss som inte vill missa nånting – och allra minst Erik Karlssons shownummer.
Där är jag dock rätt så övertygad om att brumbjörnarna replikerar ikväll.
Den serien är för jämn för att Sens ska kunna skaffa sig 3-1-övertag, känns det som.
• • •
Hoppas John J såg att det blev en lång intervju med Wild Bill Karlsson i morse.
Han förtjänade en, i sanning.
Vilken monstermatch.
Han var för övrigt rolig också.
När jag försökte fiska efter vad det är för mytisk ”skitlåt” de firar sina segrar med svarade den lille kanaljen så här:
– Well, låt oss säga att det handlar om popmusik av idag. Så ni gamla förstår ungefär.
Ha!
• • •
Senare under kvällen har vi tvenne elimination-matcher också.
St. Louis kan svepa Minnesota och Anaheim göra detsamma med Calgary.
Otroligt att vi redan nått fram till den sortens klimax.
Men really, inte kan väl säsonger så fina som de Wild och Flames haft sluta på det förnedrande sättet?
Jag har svårt att se det.
• • •
Draisaitl får bara böter för sin spearing igår.
Fegt.
Men förhoppningsvis räcker det för att han och McDavid och de andra wonderkidsen i Oilers ska inse att det bara är underbart för Sharks om de ägnar sig åt att vara griniga och frustrerade och begår meningslösa lagbrott.
• • •
Nu tänder vi upp i bubblan igen.
Ännu en episk kväll är här.
May the force be with alla goda och begåvade!

En bön till hockeygudarna, del 5 – The End

av Per Bjurman

NY RANGERS – MONTREAL 2-1 (Slut)
• • •
Idag ber jag att få fatta mig mycket kort i denna slutrapport, ty bränslet är slut efter ett dygn med non-stop Stanley Cup-action av ädlaste märke och ingen sömn.
Vi fick vad vi ville på Garden ikväll – en riktigt svavelosande krevad till match – och tackar de nådiga hockeygudarna för det.
• • •
Vet ni vad timeout heter på franska?
Det gör jag.
Temps d’arrêt
Se där.
• • •
Musiken Tårtan betecknar som skit dånar till sist i Blue Jackets omklädningsrum – och ingen är gladare än Tårtan själv.
Fint ändå.

Columbus har haft en för fin säsong för att den ska behöva sluta med en förödmjukande sweep.
• • •
Det är stojigt och livat runt Lundqvist efteråt, för inte nog med att Antti Raanta och Uppsalas Tretjkak, Magnus Hellberg är där och firar seger.
Kevin Weekes dyker upp också.
Då blir det alltid högljutt.
• • •
Okej, det var det hela faktiskt.
Time to go och sova kudde.
Samling vid pumpen – också känd som Korresoffan – imorrn igen.
Jag hoppas alla är med.

En bön till hockeygudarna, del 3

av Per Bjurman

NY RANGERS – MONTREAL 2-1 (Period 2)
• • •
Nu är det roligt i The Wooooorld’s Most Famous Arena.
För caramba, Rangers blir plötsligt skogstokiga och bara kör – och de slutar inte bara för att Rick Nash lyckas trycka in ett ledningsmål.
Tvärtom, det är lika vådligt tryck som under John Candys gamla madrass nere hos Price under långa sekvenser sista tio.
Samtidigt är hemmadefensiven fortfarande vad den är, så när de kvicka, begåvade gästerna från de gamla fransk-kolonierna north of the border väl får tag i pucken och passerar rödlinjen blir det omedelbart brännhett åt andra hållet.
Åskådarna?
De kastas halsbrytande mellan skräck och eufori i dånande utbrott av ”Oooooooo”:n och ”Iiiiiiiii”:n
This is playoff hockey, baby.
Och jag svär min eviga lojalitet mot den heliga nådens hockeygudar…
• • •
Det är nån som kräks i ett bås inne på presstoan i första pausen.
Men SÅ dålig var väl Holden ändå inte?
• • •
Det är på pickup-nålen att Mika får in en puck.
Som han skulle behöva det.
• • •
Plötsligt slår det mig:
Detta kan mycket väl vara sista kvällen på Garden för säsongen.
Det skulle kännas lite…abrupt.
• • •
Men Tobias och de övriga stats-boysen har ju rätt.
Det det finns ingen möjlighet i världen att den styvmoderligt behandlade Kapten Clendening är sämre än Nick Holden.
• • •
Jag erkänner hands down att jag hörde till de som trodde att Bergevin begick ett misstag när han signade före detta mister troublemaker Radulov förra sommaren, men ojvoj vad fel jag hade där.
Den ryske virtuosen är ju Montreals allra största utropstecken i den här serien.
• • •
Keith Olberman, kontroversiell nyhetsankare på MSNBC, hedrar oss med sin närvaro på pressläktaren.
Om det inte vore för mina nu väldokumenterade aversioner visavi tv-mediets representanter den här tiden på året skulle jag nästan bli lite till mig.
• • •
Kan inte Claude Julien gifta sig med Claude Giroux istället?
Då kommer ju båda heta Claude Julien.
• • •
När du ändå håller på, Teemu – vem är nu denne Markus Nuutivara som väl sätter den sista spiken i pingvinhjärtat för kvällen och ser till att Tårtans önskan om att få höra spelarnas ”skitmusik” framåt 22-tiden slår in?
• • • 
OK, twenty to go – plus eventuell OT då.
Kan bli hela seriens klimax, om det vill sig.

En bön till hockeygudarna, del 2

av Per Bjurman

NY RANGERS – MONTREAL 1-1 (Period 1)
• • •
Jag vet inte om villl sträcka mig så långt som att påstå att det är bevisat att (hockey) Gud hör bön, men ge mig lite nattvardsbröd.
Det här är ju nåt helt annat än det vi såg för två dygn sedan.
Hastigheten är hög, känslorna heta, närkamperna hårda, hungern glupande, attackviljan gränslös och det offensiva skill-set som exponeras bländande.
Tack.
• • •
Det är Nässjös egen Gretzky, Quicke Fast, som krigar in 1-0-målet för Rangers – och John J har inte kommenterat tilldragelsen ännu.
Var är världen på väg?
• • •
Ikväll är det rätt bra buzz i ladan ändå.
Rangers-fansen har jabbat upp lite känslor och vrålar sig genom Star-Spangled Banner som värsta Madhouse on Madison-dårarna.
Det är lite uppfriskande.
• • •
Hemmalagets yttre försvarsställningar består dock fortfarande av hockeyns motsvarighet till ett hönsnät – plus en halt kalkon vid namn Nick Holden.,
Men turligt nog för Blåskjortorna är the last line of defense desto mer solitt armerad.
Lundqvist får sopa rent flera gånger – inte minst när Andrew Shaw, av alla, tillåts komma loss i friläge.
När Weber tagit sig genom hönsnätet, kollrat bort kalkonen och slår den enkla men mördande passningen till Torey Mitchell vid kvitteringen – återigen efter förträffligt förarbete av Radulov – är han dock helt chanslös.
• • •
Jo, till skillnad från Kusmark-Arvy i Bridgestone igår gör sig Rick Nash skyldig till en riktig goaltender interference här.
Sen får uppjagade new yorkers skrika ”asshole” till domarna hur mycket de vill.
• • •
Efter värmningen kommer en förvirrad Marc Bergevin och irrar i mitt hörn av pressläktaren.
Där är han lika out of position som Nick Holden varit hela slutspelet.
• • •
En av de här tv-lallarna – som bara är här när det vankas playoff, förstås – jag berättade om i introt sitter nu här intill och äter en hel middag, med kniv och gaffel, och tittar på en film på sin laptop – medan matchen pågår.
Ibland är det fan bättre att sitta i korresoffan.
• • •
NHL droppar mailet just som matchen här börjar:
Expansion-draften kommer äga rum i Vegas 21 juni – i samband med Awards-showen.
I T-Mobile Arena.
Och två dagar senare fyller Papa Biff 50.
Kan bli några minnesvärda dagar i neonskenet…
• • •
Kanadensiska nationalsången var verkligen ett blindskär.
Konstapeln som sjöng hann byta tonart fler gånger än en genomsnittlig schlagerartist – fast på helt fel ställen.
Amirante, goddammit!
• • •
Ha ha, Taggen, no worries.
Jag drar hellre ut en tand än dricker te.
• • •
I morrn börjar NHL tydligen presentera de nominerade i varje Awards-klass också.
Först ut: Selke.
Heja Mikael Backlund och Bäckis – men Ryan Kesler tar’t ju.
• • •
Michael J. Fox vinkar i jumbotronen.
• • •
Men Ångestpåsen, with all respect för din tidlösa metafor – det var ju ett skämt.
Tror du de släpper in Avery och låter honom sitta bakom Montreals bås?
Det är större chans att resåren i dina omtalade gamla kalsonger blir spänstiga av sig själva igen.
• • •
Fast när några av tv-jönsarna försvinner får jag självaste Pat Leonard som bänkgranne.
Han gör tillfällig comeback för Daily News så här i playoff och ja, självklart, när han börjar prata om hur AV formerat laget ikväll hugger jag direkt:
Stop coaching, Pat!
• • •
Det kändes som det var väldigt nyttigt för Rangers att få ledningen, men nu är de piskade att skaffa ny.
Habs med övertag rår de inte på, känns det som.
• • •
Nu ska jag gå och trycka i mig nattvardsbrödet.

Sida 3 av 694
  • Tjänstgörande redaktör: Martin Mederyd Hårdh
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB