Pitch, Aftonbladets dj-blogg – både om den nya och den gamla skolan gör stor succé på Hotel Riveria

Noggranna läsare av Pitch, Nöjesbladets dj-blogg om både den nya och den gamla skolan vet att jag är i Las Vegas på bröllops-dj-konferens. tack vare mitt exotiska europeiska ursprung fick jag under gårdagen erbjudande om att hålla ett kort föredrag om den svenska bröllops-dj-scenen. Självklart tackade jag ja. Mitt föredrag var inte direkt superförberett och det blev som alltid när jag ska visa mig i offentlighetens ljus ett himla viftande med armarna. vet inte varför jag jämt gör så men det är precis som om jag får kraft, superkrafter rent av genom att vifta med armarna.

En typisk hembygdsgård i norra Uppland

Hursomhelst där var jag, guest speaker i slutet av en annans föredrag – ett föredrag som handlade om webbsidor för bröllops-dj:s. Jag presenterades som Olle Kvarnsmyr, Entertainment Editor, Stockholm Sweden. Började mitt föredrag med ett ”Goood moorning America”, har alltid velat säga det, lite som Robin Williams i ”Good Morning Vietnam”. Orerade därefter lite om hembygdsgårdar, drunk Vikings och att ”the sun never goes down” på sommaren. Visade lite bilder jag hade på min Facebooksida och sen var föredraget slut. Jag tackades flott med applåder och fick som arvode att bli fotograferad och få ett utprintat foto med galanta damer från Brides Magazine.

Galanta damer från Brides Magazine visade stor uppskattning för Pitch, Nöjesbladets dj-bloggs föredrag.

Drabbades av en sjuhelvetes försenad jet lag under morgonens föreläsning här på bröllops-dj-konferensen i Las Vegas.
”How to upsell weddings with laser” var ämnet för morgonkvisten.
En kanske inte världens bästa talare berättade om laser. Och som det pratades om laser. Men mest pratades det om laserlagar och regler. Det var FDA hit och RGB dit – plus en massa andra förkortningar som fick mig att toksomna. Min bordsgranne för dagen som var otroligt lik Cee lo fick väcka mig. Jag vaknade dessutom pinsamt medveten om det hade pågått rejält med snarkande från min sida och att de övriga deltagarna viskade om mig.
”Dude, that European guy is sleeping hard” sa En dj från Texas (han hade i alla fall cowboyhatt).

Jag har börjat bli mer och mer känd som ”The European guy” här. Bröllops-dj:s är ett nyfiket släkte och Europa verkar många tycka är intressant.  Jag har hållit låda om krisen i Grekland, Europas ”töntiga” vapenlagar, svenska bröllop, svenska dj:s och kungahuset. Min härkomst har varit inträde till flera Budweiser, kaffe och goda samtal. Det känns om jag gör inte annat än går runt och är ”European”. Pitch, din favorit-dj-blogg har till och med fått erbjudande om att hålla ett kort anförande om den svenska bröllops-dj-scenen. En ära som jag självklart tackade ja till. Så i morgon bitti är det jag som ska försöka se till att bröllops-dj:sarna inte tar en tupplur.

”Lets do this” är ett uttryck Pitch, din favoritblogg vid flera tillfällen har stött på här i Las Vegas under bröllops-dj-konferransen. Det började redan i morse. Under föreläsningen ”Find your inner rockstar” bad föreläsaren samtliga åhörare ställa sig upp, skaka hand med personen bredvid och berätta en ”scarstory”. Alltså en personlig historia där blodet flyter och ben knäcks.
Jag svamlade loss med för morgonen en ganska så yrvaken engelska. Min ”scarstory” var en konstigt invecklad historia som inbegrep benbrott och mopedfärder i Knivsta (”Knifetown”). Min historia var obegriplig och poänglös men kanske hade lite ”foreign charm”. Mannen jag berättade den för var en storväxt gentleman från Chicago. Han väntade ett par långa sekunder, tittade på mig med ett par sorgliga ögon, såg inte ut att vilja prata men sa till slut: ”Lets do this”.

Gentlemannnen och även bröllopskaraokeexperten, fick jag reda på senare, var fyra år när det hände. Han lekte kurragömma med sin mamma där hemma i Chicago, Illinois, han bestämde sig för smyga ner i källaren för gömställe, hittade den stora stora amerikanska torktumlaren, kröp in i maskinen, och lyckades på något sätt stänga locket. Amerikanska torktumlare har en egenhet att snurra sakta när locket är stängt och tvätten är torr. Detta för att tvätten inte ska skrynkla sig. Men nu var det ingen tvätt i maskinen – det var den unga Chicagomannen. Jag fick aldrig höra slutet på historien då tiden för ”charing” tog slut och föreläsningen fortsatte. Men jag frågade artigt om han kunde berätta vidare senare.

Föreläsningen tog slut, jag och Chicagomannen köpte varsin kaffe och munk och gick ut i solen och satte oss i poolområdet. Han fortsatte historien:
”Maskinen snurrade sakta, jag hade bara ett par kortbyxor och en t-shirt på mig och jag skar mig på flera ställen på dom där taggarna inne i maskinen”
Trots blodflödet gick allt relativt bra. Chicagomannens mamma hittade honom ganska så snabbt och förde honom till vårdcentralen för omplåstring. Men händelsen hade suttit djupt inombords. Faktum var att han inte hade berättat historien på 34 år. Jag var den första han hade berättat historien för. Jag berättade om jobbet  som skribent i Pitch, Aftonbladets dj-blogg och att denna historia kan dyka upp i denna digitala publikation.
”Berätta för hela världen du”, sa Chigagomannen och skålade med den stora Starbuckskaffekoppen.

Bröllosp-dj-konferenser i Las Vegas är fantastiskt