Startsida / Inlägg

Polisen: Var tredje gång blåser vi oss själva

av Josefin Sköld

Det pågår en desperat jakt på pinnar, statistik, inom svenskt polisväsende.

Många poliser har nu hört av sig och berättat om hur de fuskar för att nå Rikspolisstyrelsen och polismyndigheternas egna mål.

– Man måste göra det för att få ägna sig åt det som är viktigt, säger Fredrik, 29, som jobbar inom Stockholmspolisen.

Blåser i egna mätinstrumentet

Han berättar att han, och flera kollegor, i bland blåser i sina egna alkoholutandningsinstrument för att nå målen. Den som inte presterar tillräckligt många ”blås” blir inkallad till chefen, eller blir påmind i allmänna mejl som skickas ut till alla poliser i distriktet.

En annan polis som nu lämnat sin tjänst i södra Sverige berättar om ett knep som han själv använde för att komma upp i rätt antal ”blås”.
– Kör du strax över 50 kilometer i timmen och sätter i ett rör och vevar ner rutan och sticker ut instrumentet så registreras ett blås, säger han.
Eftersom ledningen håller koll på att alla bidrar i tillräckligt hög utsträckning gäller det att inte komma efter.
– Det finns dokument där de redovisar målen i förhållande till de som är satta med en röd och grön plupp. Antal ordninsgbotar som ska utfärdas delas upp på olika enheter. Och eftersom varje polisman har ett mätinstrument så ligger antal blås även till grund för den individuella lönesättning.
Men varför fuskar man?
– För att jävlas. Statistiken är bara till för att blidka Rikspolisstyrelsen. Det är ingen kvalitet. Det är kvantitet.

En polis med 25 år i yrket uppskattar att 30 procent av alla alkotester är självblåsta av polisen.

– Det ligger i var och ens intresse att alkomätaren blir blåst ordentligt. Man sitter ofta själv och blåser mellan 25 och 30 procent av alla blås.

Och det finns fler ”kreativa” sätt att sätta fart på statistiken. Dessa kommer utifrån vittnesmål från poliser via mejl och telefonsamtal:

* ”Fusk-fuppar”. Ofullständiga förundersökningar lämnas in till åklagaren. Polisen får en pinne i statistiken, även om ärendet sedan läggs ner.

* Att skriva in exempelvis 30 fall av cannabisplantor som 30 fall av narkotikabrott.

* Lagföra samma, av polisen kända person, för narkotika flera gånger i veckan.

* Slopa de tyngst kriminella på ”targetlistorna”, eftersom de kräver så stora resurser och arbetet sällan ger resultat.

* Göra nykterhetskontroller mellan 9 och 12 på förmiddagarna, då få personer är alkoholpåverkade. Fastnar någon i kontrollen måste poliserna lämna platsen, och missar därmed många ”blås”.

– Det händer att utredningen av allvarligare brottslighet – till exempel misshandel och våldtäkt – får stryka på foten för att de statistiska målen om ordningsbotar och hastighetskontroller ska uppnås. Allt handlar om att hålla upp en fin fasad utåt, säger Fredrik.

Frågan är om Rikspolisstyrelsen mål verkligen är relevanta?

Det här mejlet fick vi på redaktionen från polisen och polisforskaren Stefan Holgersson, som i sin tur fått det av en källa på Uppsalapolisen:

”Något jag stört mig på länge är att man i Uppsala län lyckats producera 80 748 utandingsprov av vilka endast 1% (813 st) var positiva. Jag ställer mig frågande till om det verkligen är en effektiv metod att hitta och lagföra rattfyllerister. Särskilt eftersom man rapporterat 538 drograttfyllerier utan sållningsprov. Det går fungerar tydligen med profilering också. Jag har ingen aning om hur många som sedan dömts”.

/Josefin och Martin