Berbatov fortfarande en av ligans bästa anfallare
Förra säsongen hade Dimitar Berbatov degraderats till tredjeanfallare i Manchester United. Efter att ha delat segern i skytteligan 2010/11 hamnade han bakom både Danny Welbeck och Javier Hernández i kön till startelvan (och till viss del Wayne Rooney som dock spelades som tillbakadragen striker).
Det var alltså ingen överraskning att United ville göra sig av med en stor lönepost i somras.
Det blev Fulhams stora lycka.
Dimitar Berbatov, 31, har gjort en stark säsongsstart och igår mot Arsenal visade han att han är en av ligans bästa  anfallare. Åtminstone i rätt miljö; när han får förtroende och kärlek av sin manager.
Berbatov gjorde reduceringen till 2-1, spelade fram Alexander Kacaniklic till 2-2 och slog in 3-2 på straff när Fulham höll på att fullborda säsongens mest sensationella vändning.
Ändå var det inte de två målen eller framspelningen som imponerade mest. Det var bulgarens sätt att ständigt suga in bollen och ge sitt lag tid att flytta upp. Hans förmåga att aldrig stressa upp, att ha en försvarare i ryggen och ändå se till att behålla bollen inom laget.

Dimitar Berbatov är en av fotbollsvärldens coolaste spelare. Jag tror aldrig att han når mer än vilopuls. På gott och ont.
I en landskamp för några år sedan sprang han blott två kilometer. Det var den, låt oss kalla det ”latheten”, som gjorde att han aldrig passade in Manchester United.
I en mindre klubb, där han får spela sitt spel och fuska i defensiven utan att bli utbytt, får han ut hela sitt offensiva register. Och då kan han vara ruskigt bra.
Jag minns en FA-cupmatch borta mot Southampton i januari 2009 sedan när Berbatov fick motståndarna att se ut som korpenspelare. Så överlägsen var han.
När det handlar om ren begåvning är han en av de främsta i Premier League.
Det fick vi ännu ett bevis för igår.

Klassinhopp Kacaniklic
Alexander Kacaniklic började på bänken för Fulham igår borta mot Arsenal. Efter den fina inledningen på säsongen har han inte varit lika given i elvan. En match var han inte ens med i matchtruppen.
Men när Kieran Richardson blev skadad i den 23:e minuten kastades Kacaniklic rakt in i hetluften.
Då hade Arsenal redan skaffat sig en 2-0-ledning tack vare mål av för dagen glödhete Olivier Giroud och Lukas Podolski.
Kacaniklic blev direkt en injektion. Efter att Dimitar Berbatov nickat in 2-1-reduceringen (efter chockerande svagt försvarsspel av Arsenal) dök svensken upp i straffområdet och nickade in 2-2 i den 40:e minuten.
I andra halvlek var Kacaniklic än mer imponerande. Med sin speed var han ständigt villig att utmana, ständigt på hugg i djupled. Dessutom hade han förmågan att värdera när han skulle hota framåt och när han skulle spela säkert och behålla bollen inom laget. Hans beslutsfattande var exakt det en tränare önskar av en spelare vid ledning 3-2 på Emirates (motsatsen fanns på andra kanten i Ashkan Dejagah).
Att den 21-årige Helsingborgssonen presterar på den här nivån i en så stor match bådar gott inför framtiden.

Giroud hittar målet
”Olivier Giroud ser ut som den nye Marouane Chamakh”, sa förre storspelaren Tony Cascarino nyligen.
Den franske skyttekungen fick ingen lysande start i Premier League, men någon Chamakh har han aldrig varit. Nu verkar han dessutom blivit varm i kläderna.
Åtminstone är det vad Arsenalfansen hoppas på mitt i all övrig bedrövelse.
Giroud gjorde ett superinhopp i Ligacupen förrförra veckan när Arsenal vände 0-4 till 7-5 mot Reading.
I går gjorde han två nickmål mot Fulham och hade varit den stora hjälten om bara Mikel Arteta slagit in straffen på tilläggstid.
Det finns fortfarande mer att kräva av Giroud spelmässigt – i vissa matcher blir han för enkel att neutralisera – men som striker är hans jobb främst att göra mål.
Därför var målen igår det bästa besked han kunde ge.

Och nej, jag tycker inte att det var konstigt att han inte slog straffen. Har man en straffordning håller man sig till den.
Om Giroud slagit straffen och missat hade alla istället undrat: ”Varför slogs inte straffen av ordinarie straffskytten Arteta?”.
Alla lag har en straffordning och det ska till extraordinära omständigheter för att man ska gå från den. Att Mikel Arteta hade en ”svag dag på jobbbet” är inte en sådan. Jag är säker på att spanjoren var så sugen på att revanschera sig och nio gånger av tio hade han gjort det. Det här var den tionde gången.