Arkiv för kategori Cardiff City

- Sida 1 av 2

Genomgång: Bottenstriden lag för lag

av Kalle Karlsson

Två omgångar kvar. Sex lag på allvar inblandade i bottenstriden.
Här synar vi klubbarnas form, program och skadeläge inför avgörandet.

15) West Bromwich, 36 poäng -12

Återstående matcher: 2/5.
Arsenal (b), Sunderland (b), Stoke (h).
Kommentar: En bortafight mot Arsenal som vlll säkra fjärdeplatsen, ett formstarkt Sunderland borta och Stoke hemma. Det är avslutningsmatchen som möjligen känns som en tacksam match för WBA. Det bör dock räcka med en seger för Pepe Mels gäng, vilket gör att jag tror att de grejar det i sista omgången.

Skadeläget: 3.
Steven Reid, Liam Ridgewell, Garath McAuley, Zoltán Géra.
Kommentar: Tre spelare ur ordinarie backlinjen saknas, men läget är inte så dystert som det kan tyckas. McAuley ska vara tillbaka till helgen, vilket är en boost för WBA.Ridgwells frånvaro täcks upp av Billy Jones.

Formen: 3.
Kommentar: Efter den nattsvarta perioden där laget bara vann en enda match från 3 november–15 mars har WBA tagit tre segrar på de sju senaste matcherna. Pepe Mel har skruvat ned sina ambitioner om ett högt presspel.

Formen hos  nyckelspelare: 4.
Kommentar: Ben Foster svarade för en mycket bra match senast mot West Ham.

Tränare: 2.
Kommentar: Pepe Mel är en skicklig tränare som gjorde fina resultat i Real Betis, men han har haft problem att anpassa sig till Premier League. Hans idé om att införa ett högt presspel med WBA – vars spelartrupp inte var anpassat för det – togs inte emot väl av spelarna.

Totalt: 14/25.

Tips: Klarar sig tack vare utgångsläget.

16) Aston Villa, 35 poäng -17

Återstående matcher: 3.
Hull (h), Manchester City (b), Tottenham (b).
Kommentar: Aston Villa har tre matcher på sig och mötet med Hull City är ett utmärkt tillfälle att i praktiken säkra kontraktet.
– Vi har en cupfinal mot Hull och vi måste vinna den, säger tränaren Paul Lambert.
Poäng borta mot Manchester City och borta mot Spurs är inte direkt någon garanti.

Skadeläget: 1.
Gary Gardner, Nicklas Helenius, Christian Benteke, Libor Kozak, Jores Okore, Charles N’Zogbia, Joe Bennett, Leandro Bacuna.
Kommentar: Bacuna, Bennett, Helenius väntas vara tillbaka till helgen, men avsaknaden av Christian Benteke och Libor Kozak är kämpig.

Formen: 1.
Kommentar: Villa har fem förluster på de sex senaste matcherna och målskillnaden 4–15.

Formen hos nyckelspelare: 3.
Kommentar: Brad Guzan har visat stabil form hela säsongen, även om han inte varit lika bra som ifjol.

Tränare: 3.
Kommentar: Paul Lambert har inte vunnit många vänner på Villa Park, men han har åtminstone erfarenhet från en bottenstrid med Villa förra året. Den rutinen kan bli värdefull.

Totalt: 11/25.

Tips: Vinner i helgen och klarar sig kvar.

17) Sunderland, 32 poäng -20

Återstående matcher: 4.
Kommentar: Ett nytänt Manchester United på Old Trafford lär bli tufft, men hemmamöten med West Bromwich och Swansea ger Gustavo Poyets mannar en gyllene möjlighet att klara kontraktet.

Skadeläget: 3.
Steven Fletcher, Ki Sung-Yeung, Carlos Cuéllar, Keiren Westwood.
Kommentar: Steven Fletchers målgaranti har varit saknad i Sunderland. Laget klarade sig väl utan Ki Sung-Yeung senast.

Formen: 4.
Kommentar: Efter den nattsvarta trenden som innebar åtta förluster på nio matcher har Sunderland vaknat i elfte timman. Kryss borta mot Manchester City följdes upp med seger borta mot Chelsea och 4–0 hemma mot Cardiff City.

Formen hos nyckelspelare: 2.
Kommentar: Adam Johnson valdes till månadens spelare i januari. Hans form har avtagit efter det.

Tränare: 3.
Kommentar: Gustavo Poyets PL-erfarenhet är begränsad, men han har onekligen inneburit ett lyft för Sunderland.

Totalt: 16/25.

Tips: Klarar sig kvar tack vare sin starka form.

18) Norwich City, 32 poäng -32

Återstående program: 1.
Chelsea (b), Arsenal (h).
Kommentar: Får man välja är det inte dessa matcher man hade önskat. Chelsea har fortfarande en teoretisk chans på titeln. Poängchansen finns hemma mot Arsenal i sista omgången. Men det är inte direkt någon garanti…

Skadeläget: 4.
Joseph Yobo.
Kommentar: Norwich har inga tunga avbräck.

Formen: 1.
Kommentar: Norwich har fem raka förluster, och även om insatsen i andra halvleken hemma mot Liverpool häromveckan var positiv är det poängen som räknas i nuläget.

Formen hos nyckelspelare: 3.
Kommentar: Robert Snodgrass är Norwich största kreativa källa i offensiven. Han har varit ett av få ljus under en dyster vår.

Tränare: 1.
Kommentar: Neil Adams är säkert en kompetent tränare, men att ge honom tränarjobbet efter sparkade Chris Hughton med fem omgångar kvar var som att kasta en pojkspoling till vargarna.

Totalt: 10/25.

Tips: Spelprogrammet, formen och trenden talar emot Norwich.

19) Fulham, 31 poäng -42

Återstående matcher: 3.
Stoke (b), Crystal Palace (h).
Kommentar: Stoke är visserligen starkt hemma på Britannia, men laget har inget att spela för och Fulham har två matcher som är fullt möjliga att vinna.

Skadeläget: 4.
Damien Duff, Kostas Mitroglu.
Kommentar: Mitroglu var spelaren som skulle frälsa Fulham, men i dagsläget hade han ändå inte fått spela. Dels på grund av att han är matchotränad, dels för att Hugo Rodallega gjort så bra ifrån sig.

Formen: 2.
Kommentar: Fulham vann inte en match från 15 jan–15 mars. De två segrarna mot Aston Villa (2–1) och Norwich (1–0), gav laget en livlina. Men den tappade 2–0-ledningen senast mot Hull kan ha satt sig i huvudena på spelarna.

Formen hos nyckelspelare: 2.
Kommentar: Målvakten David Stockdale är inte Fulhams mest kända eller bästa spelare, men han kommer att ha en nyckelroll i slutskedet.

Tränare: 3.
Kommentar: Felix Magath är en meriterad tränare, men hur länge räcker gamla meriter?

Totalt: 14/25.

Tips: Fulham behöver förmodligen vinna båda sina matcher. Det är inte säkert att det räcker heller. Jag har svårt att se dem greja det.

20) Cardiff City, 30 poäng, -38

Återstående program: 2.
Newcastle (b), Chelsea (h).
Kommentar: Cardiff behöver vinna båda sina matcher för att ha en rimlig chans att hänga kvar. Newcastle är i usel form, men lär vilja bryta sin trend inför hemmafansen. Chelsea kan eventuellt kriga om titeln ända in i slutomgången.

Skadeläget: 4.
Andrew Taylor, Craig Noone, Mark Hudson.
Kommentar: Craig Noone är ett avbräck för Ole Gunnar Solskjaer. De övriga klarar han sig utan.

Formen: 2.
Kommentar: ”Bara” två förluster på de fem senaste. Å andra sidan har dessa nederlag varit 0–3 mot Crystal Palace och 0–4 mot Sunderland. Det mesta talar emot Cardiff.

Formen hos nyckelspelare: 3.
Kommentar: Målvakten David Marshall har varit en av ligans bästa under säsongen – trots att Cardiff släppt in massor av mål. Senast mot Sunderland var han mänsklig.

Tränare: 2.
Kommentar: Ole Gunnar Solskjaer har inte fått ordning på Cardiffs försvarsspel.

Totalt: 13/25.

Tips: Åker ur Premier League.

***
Vad tror ni om bottenstriden?

Marshall – ligans bäste målvakt?

av Kalle Karlsson

Vem har varit Premier Leagues bästa målvakt den här säsongen?
Wojciech Szczesny, Petr Cech, Hugo Lloris, Tim Howard – eller rent av en doldis?

Det har inte varit målvakterna som dragit rubrikerna den här säsongen.
Det är väl ungefär som det brukar, men jag upplever att standarden på målvakter varit lägre de senaste två åren. När David De Gea utsågs till ligans bästa målvakt förra säsongen var konkurrensen begränsad. Det fanns en Asmir Begovic och en Petr Cech, men mycket mer var det inte.
Samma sak i år.
Medan offensiva spelare som Luis Suárez, Eden Hazard och Sergio Agüero hållit världsklass, medan mittfältare som Yaya Touré och Aaron Ramsey varit otroliga, medan försvarare som John Terry och Per Mertesacker (åtminstone fram till förra helgen) varit bland Europas allra bästa, har målvakterna på sin höjd varit… bra.
Visst har några höjt sig från mängden. Hugo Lloris inledde hösten starkt innan han hamnade i en formsvacka och, för en stund, tappade tajmingen i sina utrusningar. Petr Cech vaktar målet för det lag som har släppt minst antal mål i ligan. Wojciech Szczesny har mognat och i viktiga skeden svarat för matchavgörande räddningar. Tim Howard är en av förklaringarna till Evertons fina poängskörd.
Men ingen av dessa har varit ”outstanding”. Bra, men inte iögonfallande.
Den som presterat närmast en sådan beskrivning – den som haft så mycket att göra att han dragit blickarna till sig – är en målvakt som de flesta förmodligen inte har lika bra koll på.

Det dröjde innan David Marshall fick sätta sin fot i Premier League.
Första gången jag minns att jag lade märke till honom var när Henke Larssons Celtic spelade bort Barcelona i Uefacupen våren 2004. Den då 19-årige Marshall gjorde en fantastisk insats på Camp Nou när han höll nollan mot Ronaldinho & Co.
Sedan hamnade han i Norwich där han gjorde två säsonger i Championship. När ”kanariefåglarna” åkte ur andraligan 2009 tog Marshall steget till Cardiff, en affär värd 500 000 pund.
Bra business skulle det visa sig.
I Cardiff City utvecklades han till den bäste målvakten i Championship. Men Premier League-spel kändes avlägset när Cardiff gång på gång föll i playoff.
Förra våren säkrades äntligen det historiska avancemanget. Managern Malky Mackay såg till att förstärka alla lagdelar utom en. Han var övertygad om att David Marshall skulle hålla bra Premier League-klass. Och han fick rätt.

David Marshall har varit sensationellt bra för Cardiff City den här säsongen. Som målvakt i ett lag på undre halvan har han haft avsevärt mer att göra än herrarna som ska hålla tätt för topplagen. Och han har klarat det med bravur.
Redan i höstas fick 28-åringen en del uppmärksamhet för sina insatser, men inte tillnärmelsevis så mycket som han hade fått om han spelat för en klubb som visas oftare i tv. Jag har tappat räkningen på alla matcher då Marshall räddat poäng eller hållit nere siffrorna för sitt Cardiff. Senast var i veckan borta mot Aston Villa då han svarade för en exceptionell reflexräddningAndreas Weimanns avslut på tilläggstid. Vissa kallade det säsongens räddning.
Nye Cardiff-managern Ole Gunnar Solskjaer var mäkta imponerad.
– Den räddningen var otrolig. Han flyttade fötterna snabbt och fick upp armen. Den räddningen summerar hans säsong. Jag skulle inte byta honom mot någon annan målvakt, sa norrmannen efteråt, enligt Daily Mail.

David Marshall, som nyligen förlängde kontraktet till 2018, kommer givetvis vinna priset som årets spelare i Cardiff City. Något annat är otänkbart såvida han inte börjar kasta in bollarna i eget mål.
Men han kan också ta en plats i PFA Team of the Year. Så bra har han varit.
När spelarna lägger sina röster, vilket gör snart (de borde förstås göra det efter säsongen eller under slutomgångarna), kommer de i första hand att tänka på namn som Szczesny, Cech, Lloris, Howard. Spelare från topplagen.
Jag önskar att de att de åtminstone ägnar en tanke åt David Marshall.

FAKTA
Statistiken visar att David Marshall haft mer att göra än de andra målvakterna i Premier League. Enligt Daily Mail har han gjort 101 räddningar, varav 59 varit innanför straffområdet. Nummer två på listan är John Ruddy som gjort 86 räddningar (53 innanför straffområdet). Trean på listan, Wojciech Szczesny, har gjort 79 räddningar, varav 30 är innanför straffområdet.
Enligt Whoscored har ingen målvakt i Europas fem toppligor gjort fler räddningar än David Marshall denna säsong.

Analys: Matas debut

av Kalle Karlsson

En lovande debut, en assist och 2-0-seger mot Cardiff City. Juan Mata blev en vinnare i debuten för Manchester United.
Men faktum kvarstår: United behöver fler spelare än Mata för att få skeppet på rätt kurs igen.

Alla blickar var riktade mot Manchester Uniteds nye nummer åtta. Juan Mata möttes av ett plakat på läktaren med budskapet att han var ”Uniteds saviour”, Uniteds räddare. Pressen är stor på 400-miljonersköpet. Vissa tippar att hans entré ska ha samma effekt som Eric Cantonas för drygt 20 år sedan.
Det återstår att se, men det är åtminstone vad United-fansen hoppas. Tröja nummer åtta verkar förresten ha sålt bra i souvienirshopen senaste dagarna för det vimlade av Mata-tröjor på läktarna.
Huvudpersonen klarade debuten med beröm godkänt. Han startade i nummer tio-rollen bakom Robin van Persie och var med i upprinnelsen till 1–0-målet med sin fina cross ut till vänsterkanten. Han hann med ett fint inlägg som Ashley Young kunde ha förvaltat till 2–0 kort därefter, men assisten kom istället i andra halvlek. Mata satte ut en enkel boll till Young som gjorde en läcker individuell prestation där han skar in från kanten och dundrade in 2–0.
Mata gjorde ingen supermatch, han kommer förstås behöva lite tid innan han lär känna de nya lagkamraternas löpvägar. Men det var uppenbart att han gav United egenskaper David Moyes haft brist på tidigare. Framför allt bolltryggheten och förmågan att hitta lösningar som gör att det egna laget behåller bollen inom laget. Med Juan Mata i laget finns förutsättningar för att attackera mer centralt, vilket varit en enorm svaghet för United denna säsong.

På tisdagen fick nyförvärvet spela i favoritpositionen bakom strikern. Det blir intressant att se hur David Moyes ska pussla ihop offensiven framöver när både Robin van Persie och Wayne Rooney är tillgängliga (Rooney bytte av van Persie med cirka 25 minuter kvar). Moyes sa att han ”inte hade någon speciell position i åtanke för Mata”, men betonade att spanjoren kan spelas till vänster eller höger. Inte en optimal position, men givetvis en förstärkning jämfört nuvarande kantalternativ.

Om Juan Mata och Ole Gunnar Solskjaer var de två herrarna som rönte mest intresse inför matchen, var det Robin van Persie som stal showen när tillställningen väl var igång.
Holländaren som gjorde sin första match sedan den 10 december behövde bara sex minuter på sig innan han hittade rätt. Oj, vad Manchester United har saknat honom. Mata i all ära, men Uniteds nyckel är fortfarande att få tillbaka RvP och Wayne Rooney fit for fight. Då har man vapen som kan hota alla lag.
van Persie såg, av naturliga skäl, lite halvrostig ut i vissa moment, men han demonstrerade ändå spetskvaliteter som laget saknat i hans frånvaro. Inte minst i targetsituationer.
I övrigt var det ingen övertygande insats av Manchester United. Cardiff City hade perioder i matchen där man hade övertaget och var nära att kvittera i början av andra halvlek. Kraven på fler förstärkningar till en trupp som behöver byggas om kommer inte minska tack vare den här vinsten. Mata har gett United mer klass, men centrala mittfältet måste fortfarande åtgärdas.

FAKTA/Juan Matas debut i siffror
Mål: 0. Assist: 1. Skapade chanser: 5. Skapade chanser från ”open play”: 3. Skapade chanser från fasta situationer: 2.
Skottförsök: 2. På mål: 1.
Passningar: 45/52 (87 %). Mottagna passningar: 56. Passningar på offensiv tredjedel: 18/24. Inlägg: 4.
Bollerövringar: 4. Tacklingar: 3.
Frisparkar, mot: 3. Med sig: 2.

En ”swap deal” med två vinnare?

av Kalle Karlsson

Peter Odemwingie till Stoke i utbyte mot Kenwyne Jones.
En ”swap deal” med två vinnare?
Jag tror det.

Relativt ofta under silly season spekuleras det i spelarbyten, så kallade swap deals utan pengar emellan.
Det som är vardagsmat i NHL och förekommande i italienska Serie A är ytterst sällsynt i Premier League. Jag kan faktiskt inte på rak arm komma på senaste regelrätta spelarbytet som genomfördes i engelska högstaligan utan pengar emellan.
Men på tisdagen blev en sådan affär verklighet. Stoke byter bort anfallaren Kenwyne Jones mot Cardiffs Peter Odemwingie. En ”big man” mot en ”little man”. I både teori och praktik bör det gynna båda klubbarna.

Ni kanske minns när jag analyserade Premier League-lagens behov inför januarifönstret.
Jag bedömde att Stoke behövde en djupledslöpande anfallare som komplement till Peter Crouch.
Jag bedömde att Cardiff behövde en större targetspelare som komplement till Fraizer Campbell.
Det verkar som att klubbarna hade liknande tankar.
Varken Kenwyne Jones eller Peter Odemwingie har gjort succé den här säsongen.
Jones har gjort sju matcher i ligan (varav fyra från start) och producerat noll mål och noll assist.
Odemwingie har gjort 15 matcher i ligan (varav elva från start) och producerat ett mål och noll assist.
Men nu kommer de åtminstone få chansen att utnyttja sina främsta egenskaper.

Om vi börjar med Cardiff City så får Ole Gunnar Solskjaer nu den targetspelare som jag ansåg att Malky Mackay saknade. Cardiff använde ett längre spel, men saknade en anfallare som kunde ta den första duellen och få fast bollarna. När passningarna väl kom fram efter backen högg Fraizer Campbell som en kobra, men han saknade allroundspelet för att hantera rollen som ensam striker. I truppen fanns förstås danske jätten Andreas Cornelius, men han var för oprövad för att axla ansvaret. Hittills har han inte fått starta en enda ligamatch (åtta inhopp).
Är Kenwyne Jones, 29, lösningen? Han är onekligen en stor anfallare med vassa targetkvaliteter.
Jones stjärna har dalat kraftigt sedan åren i Sunderland. Då byggde han upp ett rykte som en av de mest fruktade centertankarna i ligan. Stor, tung i luftrummet, svårhanterad.
Första säsongen i Stoke 2010/11 blev det nio fullträffar på 34 matcher. Sedan har hans målproduktion var nästintill obefintlig. Säsongen 2011/12 blev det ett mål på 21 matcher, 2012/13 mäktade han med tre mål på 26 matcher.
Knappast siffror som ger motståndarförsvaren sömnlösa nätter.
I Stoke var han förpassad till att vara backup bakom Peter Crouch. Mark Hughes hade redan sin targetspelare och Jones ansågs vara överflödig. Hans chanser till speltid blev inte större när han uteblev till en samling och hamnade i onåd hos managern.
Kan Kenwyne Jones få en nytändning under Ole Gunnar Solskjaer?

Peter Odemwingies situation är liknande, fast tvärtom. Mark Hughes har försökt göra Stoke till ett mer spelande lag den här säsongen. Det går att diskutera hur väl han lyckats. men hans anfallsbesättning underlättade knappast uppdraget. Hughes gick in i säsongen med spelare som Peter Crouch, Kenwyne Jones, Cameron Jerome, Jon Walters – knappast spelare som är anpassad för spel efter marken.
Så det var naturligt att Stoke-managern sökte efter anfallare som kunde bidra med andra egenskaper. Hans första åtgärd i januari var att låna in John Guidetti från Manchester City. Men han nöjde sig inte med svensken som komplement till Crouch. Direkt efter förlusten mot Crystal Palace förra helgen deklarerade han att han sökte efter ytterligare en anfallare.
Kan Peter Odemwingie, 32, bli lösningen?
Den nigerianske anfallaren gjorde succé under debutåret i Premier League när han gjorde 15 mål för West Bromwich 2010/11. Sedan dess har målen blir färre och färre. Året efter, 2011/12, blev det tio fullträffar. 2012/13 hade Odemwingie flyttats ut i en kantroll för att ge plats åt Romelu Lukaku. Det blev fem mål innan den bisarra incidenten under deadline day där han satte sig i bilen för att göra klart med QPR bara för att få se affären gå i stöpet.

I somras fick han äntligen igenom en flytt, till Cardiff, men succén har uteblivit. Odemwingie har mest få agera kantspelare eller backup till Fraizer Campbell. Ett mål på 15 matcher (varav elva från start) imponerar inte.
Kan han lyfta i Stoke? Kanske.
John Guidetti hävdar att Mark Hughes ”lovat” att gå över på 4-4-2 och i så fall bör Odemwingie passa bra som komplement till Crouch. Den sistnämnde är som bekant grym i luftspelet, men han behöver någon annan som sköter djupledslöpningarna. Den uppgiften kommer att falla på Peter Odemwingie och John Guidetti.
Dessa affärer var nödvändiga för att ge Stoke mer spets och alternativ i offensiven.
Vad betyder Odemwingies entré för John Guidetti? Svårt att säga. Om svensken hittar formen så gissar jag att han håller Odemwingie på bänken, men nigerianen är en rutinerad och etablerad spelare som också ska ha sina chanser startelvan.

Suárez på väg mot Messi-siffror

av Kalle Karlsson

Luis Suárez, ständigt denne Luis Suárez.
Liverpools superanfallare stod i centrum inför matchen efter beskedet på fredagen om att han signerat ett nytt kontrakt till 2018. Och han stod sannerligen i centrum under första halvlek hemma mot Cardiff City i den tidiga lördagsmatchen.
Det är lite kul med Suárez och ett tecken på vilken sanslös form han är i. Jag specialstuderade honom idag och under matchens första tio minuter lyckades han knappt med någonting. Han tappade till och med ut en boll över sidlinjen som min farmor hade kunnat hantera bättre. Ändå kände man att han bara varvade upp, det var bara en tidsfråga innan han skulle näta två eller tre.
Och vips! En underbar, nätt chippassning från Jordan Henderson och så hade Luis Suárez dunkat in en volley till 1–0.
Inte långt efter slog Jordan Henderson en magnifik genomskärare till Suárez, som fri med David Marshall lade upp för Raheem Sterling som fick öppet mål.
Det målet var ett tydligt exempel på den numera osjälviske, komplette anfallaren som sätter laget i första rummet.
Innan halvleken var över hade Jordan Henderson klackat fram Luis Suárez till ett skottläge som Liverpoolstjärnan förvaltade på bästa sätt. Med ett skruvat skott överlistade han Marshall och noterade sitt 19:e mål den här hösten.

Redan där var matchen förstås avgjord. I andra halvlek fick vi se en uppryckning från Cardiff. Jordon Mutch nickade in reduceringen till 3–1 och hade ett bra läge att nicka in 3–2 någon minut senare. Det målet kom aldrig så anstormningen ebbade ut.
Bäst i andra halvlek var gästernas supporterskara som ställde upp helhjärtat bakom sin tränare Malky Mackay.
”Mackay in, Vincent out”, kanderade de – och fick hemmasupportrarna på Anfield att applådera.
”Malky Mackay – we want you to stay”, fortsatte de och Anfield applåderade igen, en fin gest av hemmafansen.
Den hårt ansatte tränaren sa efteråt att han inte tänker säga upp sig.
– Jag skulle inte kunna lämna laget, spelarna, ledarstaben och supportrarna som var fantastiska idag, sa han.
Vad mannen i solbrillorna, ägaren Vincent Tan, har i görningen återstår att se. Men han får färre och färre vänner inom den engelska fotbollen.
Fansen, som accepterade bytet av tröjfärg och klubbmärke, stod kvar i 45 minuter efter slutsignalen och sjöng om Malky Mackay.

Eftersnacket handlade förutom Mackay om – surprise! – Luis Suárez.
Uruguayaren har nu gjort otroliga 19 mål på 12 matcher. Det är makalösa siffror och faktiskt strået vassare än vad Leo Messi hade när han satte sitt otroliga rekord på 50 mål för två år sedan. Messi gjorde i snitt ett mål var 65:e minut. Suárez siffra nu är ett mål var 57:e minut.
Vissa har redan lanserat honom som ”bäst i världen just nu” och det kan man förstås argumentera för. Men vad ska till för att han på allvar ska nämnas som en kandidat till Ballon d’Or, vid sidan av Leo Messi och Cristiano Ronaldo?
För mig handlar det om att han måste göra avtryck i de stora matcherna. Av hans 19 mål har endast ett kommit mot lagen på topp 7 i tabellen. Den där definierande insatsen mot ett Chelsea eller ett Arsenal skulle på allvar få Suárez att ta steget upp bland de allra bästa, framför allt när han i nuläget inte får chansen att visa upp sig i Champions League.
Ett perfekt tillfälle att ändra på det får han kommande matcher då Liverpool ställs mot Manchester City på Etihad (26 dec) och Chelsea på Stamford Bridge (29 dec).

Apropå hans nya kontrakt så spekuleras det vilt i om avtalet innehåller någon utköpsklausul och hur den i så fall är utformad. Enligt The Times har Pere Guardiola, spelarens agent, sett till att klausulen är tydligare än som var fallet i det förra avtalet där Arsenal trodde att man utlöste klausulen genom att lägga ett bud på 40 000 001 pund. Enligt Times ska Liverpool inte ens behöva lyssna på bud från engelska klubbar och man räknar med en prislapp ”significantly higher than the £86 for Gareth Bale.
Oavsett vad som händer i sommar har Liverpool skaffat sig ett utsökt förhandlingsläge, alternativt säkrat en gigantisk övergångspeng till klubbkassan.

Inför januarifönstret, del 1

av Kalle Karlsson

SINGAPORE. Transferfönstret närmar sig med stormsteg. Idag är det comeback för Sportbladets Silly Season-blogg och det ska även spelas in ett avsnitt av Silly Season-podden på hemmaplan. Här är lite snack inspelat nyss från poolkanten i Singapore kring hur Premier League-klubbarna bör resonera inför januari:

Fotnot: Jag säger i klippet att Aston Villa har de lägsta bollinnehavet i ligan. För att undvika missförstånd: De har den näst lägsta (42 %) noteringen, något högre än Crystal Palace (40 %).

Fotnot 2: Hotellet har alla möjliga tv-kanaler så igår slumrade man till reprisen av Norwich-Swansea. Räknar med att lämna ett omgångens lag senare idag.

Arsenals nya styrkebesked

av Kalle Karlsson

Ny seger, nytt styrkebesked – och sju poängs ligaledning.
Arsenal fortsätter att imponera.

Känslan är att ”Gunners” med enkelhet sveper undan lagen på den undre halvan. Dagens segermatch på Cardiff City Stadium var inte sprakande på något sätt. Siffrorna var definitivt i överkant och det fanns förstås en farhåga om att Cardiff skulle få till en sista anstormning tills 2–0 kom i slutminuterna.
Men så fanns också ögonblick av kvalitet.
Som kortpassningsspelet som ledde fram till Jack Wilsheres ribbskott i första minuten.
Som Mesut Özils världsklassinlägg rakt på pannan på Aaron Ramsey som gav 1–0 (Ramsey vägrade fira mot sin tidigare klubb, vilket fick hemmafansen att applådera).
Som Mesut Özils framspelning till Mathieu Flamini och fransmannens efterföljande avslut i nättaket till 2–0 med fem minuter kvar.
Som omställningen som gav 3–0 där Theo Walcott serverade Aaron Ramsey, som dunkade in sitt åttonde mål i ligan.
Som en och annan prestation av formstarke Jack Wilshere.
Annars handlade det mest om gediget arbete utan utsvävningar. Den typen av insatser som tränarna är lyriska över.
Detta Cardiff som förra veckan skapade stora problem för Manchester United (2-2) var knappt kapabla att skapa någonting under 90 minuter idag. Högerbacken Kevin Théophile-Catherine hade ett bra inlägg som Fraizer Campbell nickade utanför i inledningen, Campell tvingade Wojciech Szczesny till en vass räddning i inledningen av andra halvlek och Peter Whittingham hade ett par bra skottlägen. Mer var det inte.
Och det leder oss in på Arsenals försvar.

Per Mertesacker och Laurent Koscielny är ligans bästa mittbackspar den här hösten. Lördagens insats underströk bara den tesen (även om de knappast sattes på prov den här eftermiddagen).
Mertesacker har jag hyllat tidigare, men det är värt att göra det igen. Han är motsatsen till en Youtube-spelare. Ofta syns han inte, men det är just det som är hemligheten med hans spel. Han står rätt, värderar rätt och behöver sällan göra sistasekundenbrytningar eftersom han placerat sig rätt redan från början.
Idag slog han 56 passningar, varav 54 nådde rätt adress. Det var givetvis mest enkla passningar ut till Bacary Sagna eller på en mötande mittfältare, men det summerar också Mertesackers roll. Hans uppgift är att förhindra motståndarmål och synas så lite som möjligt. Det gör han mer effektivt än någon annan. Jag kan inte komma på en bättre mittback i Premier League än Per Mertesacker i dagsläget.
Samtidigt ser Wojciech Szczesny ut som den där stormålvakten som vi anade att han kunde bli när han slog igenom som tonåring.

För några veckor sedan var det mycket snack om att Arsenal inte ”testats”. Det blev visserligen förlust mot Manchester United på Old Trafford men jag upprepar det jag skrivit tidigare: Vinner man de ”enkla” matcherna så komfortabelt så behöver man inte kamma fullt i toppmatcherna.
I takt med att Manchester City har radat upp bortaförluster har Arsène Wengers gäng (sedan några veckor) seglat upp som favorit till ligatiteln.

***
Cardiff? Nja, de såg uddlösa ut i den här matchen. Mot Manchester United fanns en energi och en vilja att sätta motståndarna under tidspress. Nu fanns inget att sätta emot. Man kan framhålla att Cardiff var svagt, man kan också konstatera att Arsenal har en odiskutabel kvalitet på mittfältet som gör det svårt för motståndarna.
Högerbacken Kevin Théophile-Catherine har gjort en stark inledning på säsongen och visade en del lovande tendenser. Gary Medel var framgångsrik som bollvinnare under en period i andra halvlek. Annars var det inte mycket för Malky Mackay att hurra över.

Slaget om Wales – en Medel-match

av Kalle Karlsson

De brukar vara männen som jobbar i det tysta.
Efter en målsnål helg med flera tillknäppta tillställningar är det ett gäng defensiva mittfältare som fastnat på min näthinna.

För första gången i Premier Leagues historia spelades ett derby utanför Englands gränser.
Om det var något möte inför den här säsongen som kittlade lite extra var det just Cardiff mot Swansea. Historian kring den här matchen berättade Stuart James om häromdagen på ett lysande sätt i The Guardian och Erik Niva idag. Även om rivaliteten var mer påtaglig och hade mer våldsamma inslag förr om åren när de över tid konkurrerade i samma divisioner har den bibehållits under de senaste åren då Cardiff avundsjukt fått se på när Swansea tagit Premier League med storm och hyllats av hela fotbolls-England.
På söndagen tog Cardiff emot den bittra fienden på ett kokande Cardiff City Stadium. Det blev den typ av match vi hade förväntat oss.

Vi är vana vid att få se Swansea spela läcker passningsfotboll, men det var ingen skräll att det här skulle bli en match av derbykaraktär. Tät, tuff, jämn. Malky Mackay är en skicklig manager och han hade onekligen lagt stor vikt vid försvarsspelet i matchgenomgången. Cardiff riskminimerade och lyckades störa Swansea i speluppbyggnaden.
Gästernas bästa chans hade Michu redan i fjärde minuten när han tog ned en boll och drog på volley en bra bit över ribban. Så mycket mer skapade inte laget förrän en liten forcering i slutminuterna och det borde oroa Michael Laudrup en aning. Swansea har en hög nivå i truppen, men de möter numera motståndare som försvarar sig lågt och förbereder sig mentalt på att få springa/riskminimera. Det gör det avsevärt svårare för laget att göra mål.

Det här blev knappast en tiki taka-match i Leon Brittons smak. Hemmapublikens energi (oj, vilken stämning det var!) kanaliserades ut till planen – och allra mest till en liten pitbull i den röda tröjan.
Gary Medel var symbolen för det uppoffrande arbete som lade grunden till tre poäng. Cardiffs defensive mittfältare kämpade, slet, positionerade sig, fick kramp – men reste sig och kastade sig hejdlöst in i nästa duell. Han är som gjord för den här typen av kampdueller. Han var lika bra i den heroiska skrällvinsten mot Manchester City i andra omgången.
Cardiff betalade en hel del pengar för både Gary Medel och Steven Caulker.
De gjorde det tack vare en ägare som bytt färger på matchtröjorna, bytt ut klubbmärket och helt förändrat identiteten på klubben.
Just idag – när man besegrat och passerat värsta rivalen i tabellen – gissar jag att fansen har överseende med det.

***
I en senare blogg ska jag lyfta fram en annan defensiv mittfältare som imponerade i helgen.

Genomgång – säsongen hittills (del 2)

av Kalle Karlsson

Nästan en femtedel av säsongen är redan avverkad.
Här går vi igenom klubb för klubb och ser vad som skett hittills.

13) West Ham, 8 poäng
Säsongen: West Ham har sladdat i inledningen av ligaspelet, mest på grund av att man saknat en striker när Andy Carroll varit skadad. Sam Allardyce löste det dock på sitt sätt senast mot Tottenham när man spelade ett 4-6-0-system och gick hem med en 3–0-seger.

Bäst hittills: Winston Reid har växt ut till en riktigt bra Premier League-back.

Kan bättre: Backup-anfallare som Modibo Maiga måste steppa upp för West Ham skriker efter en pålitlig målgörare.

Talangen: Ravel Morrison, 20, har lämnat problemen bakom sig och visar nu varför han sågs som den störste mittfältstalangen i Manchester Uniteds organisation sedan Paul Scholes.

Behövs i januari: En ny anfallare eftersom Andy Carroll har en tendens att dra på sig skador.

Tränarens status: Sam Allardyce har inte vunnit så många beundrare på Upton Park på grund av spelsättet. Men den imponerande fullträffen senast mot Tottenham har gjort att han nämns med mer respekt.

14) Cardiff City, 8 poäng
Säsongen: Nykomlingen chockade genom att vända och vinna mot Manchester City i andra omgången. Det finns en bra centrallinje med Steven Caulker i försvaret och defensiva mittfältarna Aron Gunnarsson och Gary Medel. Orosmoment är ägaren Vincent Tans påhitt där han sagt upp assisterande tränaren Iain Moody och ersatte denne med en oprövad 23-åring (som dessutom råkar vara vän med Tans son).

Bäst hittills: Steven Caulker var en viktig värvning och han har visat sitt värde i mittförsvaret.

Kan bättre: Fraizer Campnell blixtrade till med två mål mot Manchester City, men det är fortfarande de enda fullträffarna.

Talangen: Det skrevs mycket om Jordon Mutch, 21 år, när han kom fram i Birmingham. Avgjorde mot Fulham häromveckan med ett riktigt drömmål.

Behövs i januari: En pålitlig striker.

Tränarens status: Malky Mackay är enormt populär bland fansen, men hans ställning är hotad efter Vincent Tans senaste påhitt. För Cardiffs bästa hoppas man att Mackay stannar, trots att kollegan Moody blivit uppsagd.

15) Swansea, 7 poäng
Säsongen: ”Swans” har stora förväntningar på sig efter det fina fjolåret och sommarens värvningar i form av Wilfried Bony, Jordi Amat och Jonjo Shelvey. Starten i ligan har varit under förväntan, men betänk att man redan mött Manchester United, Tottenham, Liverpool och Arsenal. I Europa League borta mot Valencia visade man vilken klass laget har, men Europaspelet sliter även på materialet.

Bäst hittills: Michu har ”bara” gjort fyra mål hittills under säsongen i alla turneringar, men han är fortfarande lagets främst anfallshot.

Kan bättre: Jonathan De Guzman var en sensation förra säsongen. Nu har han haft lite svårare att plats i elvan, men där finns sparkapital.

Talangen: Ben Davies tog klivet in förra säsongen när Neil Taylor blev skadad. Han har hunnit fylla 20 år och ser redan ut som en etablerad Premier League-spelare.

Behövs i januari: Inga synbara brister i truppen. Upp till Michael Laudrup att få ihop delarna.

Tränarens status: Michael Laudrup höjdes, med rätta, till skyarna efter den starka debutsäsongen på Liberty Stadium. Sitter säkert även om resultaten skulle utebli den här säsongen.

16) Stoke, 7 poäng
Säsongen: Mark Hughes har lagt om spelsättet i Stoke och gör ett tappert försök att göra laget mer attraktivt. Han har lyckats bra – Stoke hade exempelvis 60 procent i bollinnehav borta mot Fulham senast – men poängen har inte trillat in i önskad takt.

Bäst hittills: Mittfältaren Steven N’Zonzi är den spelare med högst högstanivå. Den här säsongen spelar laget ett spel som passar honom.

Kan bättre: Peter Crouch har bara startat två matcher. Hans kvaliteter utnyttjas inte på samma sätt med den nya taktiken. Nu är det upp till bevis för honom.

Talangen: Marko Arnautovics övergång till Stoke var en av sommarens mest överraskande. Österrikaren har en hög nivå i sig och bjöd på två rabona-inlägg (!) mot Fulham.

Behövs i januari: Med det nya spelsättet skulle Stoke behöva en annan anfallstyp, en spelare som inte bara är en targetspelare utan en som även kan hota i djupled och klarar av spelet längs marken.

Tränarens status: Mark Hughes står inte så högt i kurs efter debaclet i QPR, men han förtjänar cred för Stokes förvandling.

Två slutsatser efter Cardiff–Man City

av Kalle Karlsson

Campbell rätade ut Cardiffs frågetecken
Det är sådana här matcher som gör att vi älskar Premier League. Cardiff City kom från underläge 0–1 och vände till seger 3–2 mot Manchester City efter en episk andra halvlek.
”Nyp mig i armen! Jag drömmer”, stod det på en banner som en ung supporter höll upp. Det var redan före matchen.
Cardiff är tillbaka i finrummet och matchen på söndagen var hemmafansens första smak av förstaligan sedan 1962. Trycket var enormt på Cardiff City Stadium och de skulle få en dag att minnas.
Efter en mållös första halvlek var jag imponerad av Cardiff. Mittfältet med Gary Medel och Aron Gunnarsson sprang runt som uppskruvade Duracell-kaniner och stressade och pressade varje City-spelare som ville in i ytan mellan mittfält och backlinje. Medel visade varför han fått smeknamnet ”Pitbull”. I första halvlek hade han flest lyckade tacklingar, flest lyckade brytningar.
Jag funderade ändå på vem som skulle fixa målproduktionen för Malky Mackays gäng.
Fraizer Campbell hade skapat oro för Manchester City-försvaret, men utan att borra dit avsluten.
I andra halvlek steg han fram.
Efter att Edin Dzeko dunkat in 0–1 för gästerna kom kvitteringen i den 60:e minuten. Kim Bo-Kyung dribblade sig fram på högerkanten och spelade fram till Fraizer Campbell. Han sköt och Aron Gunnarsson placerade in returen.
Redan här kokade arenan.
Med drygt tio minuter kvar av matchen steg temperaturen ytterligare. Joe Hart missbedömde en hörna och Fraizer Campbell störtade fram och ”axlade” in bollen i mål. Med tre minuter kvar av ordinarie tid ryckte sig Campbell återigen loss från Pablo Zabaleta och nickade distinkt in 3–1.
Två mål på hörna av en spelare som aldrig varit känd som någon nickspecialist. Oddset på den matchutvecklingen var ganska högt.

Fraizer Campbell har haft några motiga år. Han kom fram som ung och lovande i Manchester United, men kunde så klart inte slå sig in i ett lag med spelare som Wayne Rooney och Carlos Tévez.
Det blev en flytt till Sunderland. Men precis när han spelat sig in i Steve Bruces lag, i början av säsongen 2010/11, skadade han knäet allvarligt. När han var tillbaka, ett halvår senare, skadade han samma knä igen. Det dröjde nästan ett år innan han var tillbaka på fotbollsplanen igen (och då gjorde han mål i comebacken).
I januarifönstret skrev Fraizer Campbell på för Cardiff. Efter att ha hjälpt laget till uppflyttning är han nu lagets hopp i Premier League. Anfallsbesättningen med Campbell, Andreas Cornelius och Nicky Maynard är ett frågetecken.
Om Campbell fortsätter leverera är mycket vunnet för Cardiff City. Klarar han det? Det återstår att se.

Skadan på Kompany förödande för City
Manchester City såg så fint ut mot Newcastle i premiären. Nu blev det ett brutalt uppvaknande mot en heltänd nykomling.
I Vincent Kompanys frånvaro spelade Manuel Pellegrini Javi Garcia som mittback. Det blev inget lyckat drag. Inte för att City-tränaren hade något val. Med Matija Nastasic borta har City bara Joleon Lescott som ordinarie mittback.
Garcia hade problem med Fraizer Campbell redan första halvlek och Kompanys frånvaro skapade en osäkerhet.
Det var dock intressant att Pablo Zabaleta – som aldrig gör en dålig match – var inblandad i alla tre baklängesmålen. Vid 1–1 tappade han bort Fraizer Campbell som fick springa in och avsluta ostört innan Gunnarsson satte returen. Vid 2–1 och 3–1 tappade han markeringen på Fraizer Campbell vid hörnorna även om Joe Hart borde ha fångat den första.
Redan när Nastasic gick sönder på försäsongen såg City tunt ut på mittbackssidan. Det snackades om bud på Real Madrids Pepe.
Nastasic ska vara tillbaka i träning, och City-fansen får hålla tummarna för att han inte drabbas av bakslag.
Läget känns akut.

***
Var på bröllop i lördags så helgen blev lite förskjuten. Missade några fajter i lördags så jag måste kolla ett par repriser.
Ni som har Plus ska förstås läsa Peter Wennmans krönika om Liverpool. Behövs inte Luis Suárez längre?

Sida 1 av 2
  • Tjänstgörande redaktör: Victor Lindbom
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB