Arkiv för kategori Crystal Palace

- Sida 1 av 3

Tips inför Premier Manager (omg 8)

av Kalle Karlsson

Långt från startelvan i Tottenham. Men i Crystal Palace har Andros Townsend chansen att på allvar få fart på karriären igen.

Andros Townsend fick sitt genombrott i Tottenham säsongen 2013/14, men stagnerade lika fort.
I januari tog yttermittfältaren steget till Newcastle och där upplevde han en liten renässans. På 12 matcher hos ”skatorna” blev det fyra mål från Townsend, även om våren slutade med besvikelse och nedflyttning till Championship.
En som lagt märke till framstegen var Alan Pardew, manager i Crystal Palace. Han köpte loss Townsend i somras. I och med köpet av Christian Benteke (ett ihärdigt rykte hela sommaren) föll bitarna på plats. Med Benteke som nickstark center i straffområdet behöver Palace fler inläggsleverantörer än Wilfried Zaha.
I Palace har Townsend startat alla sju ligamatcher i höst. Facit hittills är ett mål och en assist. Studerar man andra siffror noterar man en mer aktiv, mer offensiv spelare än i Newcastle. Antal avslut per match har höjts från 1,8 i Newcastle till 3,4 i Crystal Palace.
Med Christian Benteke allt mer varm i kläderna finns möjlighet för  Andros Townsend att öka poängproduktionen.
I Premier Manager handlas Andros Townsend för 4,753 miljoner kronor och ägs av 0,9 procent av deltagarna.

***
Byt in:
Alexis Sanchez, Arsenal
Sergio Agüero, Manchester City
Theo Walcott, Arsenal
Shkodran Mustafi, Arsenal
Andros Townsend, Crystal Palace
Christian Benteke, Crystal Palace
Leighton Baines, Everton

Byt ut:
Adam Lallana, Liverpool
Jan Kirchhoff, Sunderland
Cedric Soares, Southampton
Ryan Bertrand, Southampton
Glen Johnson, Stoke

Denna omgång:
Chelsea–Leicester
Arsenal-Swansea
Bournemouth–Hull City
Manchester City–Everton
Stoke-Sunderland
West Bromwich–Tottenham
Crystal Palace–West Ham
Middlesbrough-Watford
Southampton-Burnley
Liverpool–Manchester United

***
Vilka spelare byter du in i ditt Premier Manager-/Fantasy-lag?

Nedräkning, del 7 – Crystal Palace

av Kalle Karlsson

Crystal Palace saknade en striker av hög klass förra säsongen.
Så nu har de dumpat Emmanuel Adebayor, Dwight Gayle och Marouane Chamakh – utan att köpa någon ersättare.

Förra säsongen inledde Crystal Palaces överraskande starkt. Offensiven med Jason Puncheon, Wilfried Zaha och Yannick Bolasie var sylvass och känslan var att laget endast saknade en målgörare längst fram för att etablera sig strax under toppen.
Nu dalade laget kraftigt på våren (som Alan Pardews lag brukar göra) och finalplatsen i FA-cupen kunde inte maskera det faktum att säsongen avslutades i besvikelse. Palaces trend andra halvan var allt annat än positiv.

I sommar har det hänt grejer både framför och bakom kulisserna. Amerikanska affärsmännen Josh Harris och David Blitzer har köpt in sig i klubben. Duon äger redan NBA-laget Philadelphia 76ers och NHL-laget New Jersey Devils. De nya investerarna kommer bland annat skjuta till medel för att renovera hemmaarenan Selhurst Park.
Crystal Palaces utveckling de senaste fem åren, sedan man var försatt under förvaltning, är häpnadsväckande och klubbens ambitionsnivå gjordes extra tydlig i somras när det började viskas om värvningsförsök.
Crystal Palace utmanade Chelsea om Michy Batshuayi och har övertrumfat Stokes bud på Saido Berahino. Hittills har ingen av de ambitiösa buden gett någon anfallare, men det har iallafall skickat en signal om att Palace är berett att börja utmana uppåt på allvar.

I sommar har klubben hämtat in Andros Townsend som övertygade under våren i Newcastle. James Tomkins ansluter från West Ham och ska ersätta Brede Hangeland som lagt skorna på hyllan. Målvakten Steve Mandanda signades på free transfer och det känns som ett kap då han varit en av Ligue 1:s bästa målvakter en längre tid.
Alan Pardew har kvar sin prestigevärvning från ifjol Yohan Cabaye. Fransmannen började lysande, men tappade sedan ju längre säsongen led. Vi får se om han kan hitta tillbaka nu och vara navet på mittfältet som alla mindre klubbar behöver. Pardew har sina speediga offensiva pjäser med Wilfried Zaha och Yannick Bolasie. Den sistnämndes framtid är dock osäker då Everton lagt ett jättebud på Bolasie. Känslan är att det kan bli en affär innan fönstret klappar igen.

Crystal Palaces står och faller med den där efterlängtade anfallsvärvningen. Senaste åren har de försökt med Dwight Gayle, Marouane Chamakh, Emmanuel Adebayor, Cameron Jerome, Connor Wickham. Ingen har lyckats leverera mål i önskad utsträckning. I nuläget har man bara Wickham som etablerad out-and-out striker och det känns inte tryggt alls. Jag räknar dock med att Palace, i mer eller mindre panik, kommer överens med Liverpool om Christian Benteke. Det är ett tjuv och rackarspel mellan dessa parter nu. Palace vill ha Benteke och Liverpool vill bli av med honom. Men de är fortfarande inte överens om övergångssumman och det kan nog dröja ett par veckor till är min känsla.

Benteke passade inte alls i Liverpools spelsätt, men vi minns hur effektiv han kunde vara i Aston Villa och jag tror att han kommer att komma väl till pass i ett mer omställningsbaserat Crystal Palace. Med Benteke är Palace tillräckligt bra för att undvika nedflyttningsstriden.

Tänkbar startelva:
Mandanda – Ward, Dann, Tomkins, Souaré – Cabaye, McArthur – Townsend, Bolasie, Zaha – Wickham.
Nyckelspelare: Yohan Cabaye.
Håll ögonen på: Steve Mandanda.

Nyförvärv:
Andros Townsend – Newcastle United, £13m
Steve Mandanda – Marseille, free
James Tomkins – West Ham, £10m

Förluster:
Dwight Gayle – Newcastle United, £10m
Alex McCarthy – Southampton, £4m
David Gregory – Cambridge, free
Chris Kettings – Oldham, free
Jake Gray – Luton, free
Emmanuel Adebayor – released
Marouane Chamakh – released
Brede Hangeland – released
Adrian Mariappa – released
Reise Allassani – released
Christian Scales – released
Connor Dymond – released
Jerome Binnom-Williams – Peterborough, undisclosed

Krisen växer i Crystal Palace

av Kalle Karlsson

Kan Crystal Palace sjunka längre än så här?
Ja, nu finns risk att raset bara fortsätter.
Palace har inte vunnit en ligamatch sedan kvarn brann, de har sjunkit som en sten i tabellen. Så får de ett gratisläge att plocka tre poäng mot Liverpool – och slänger bort allt.

Det var ingen fantastisk fotbollsmatch på Selhurst Park. Hemmalaget som var en av höstens sensationer har tappat allt efter nyår. Ett tag låg man femma och hotade om Champions League-platser. Nu erkänner managern Alan Pardew att man är indraget i bottenstriden.
Efter en sval första halvlek tog Crystal Palace ledningen direkt i starten av andra halvlek när Joe Ledley tryckte in en hörnretur.
Bara kvarten senare fick James Milner sitt andra gula kort.
Den här gången kunde väl inte ens Crystal Palace misslyckas med att ta tre poäng?
Jodå.

Målvakten Alex McCarthy bjöd på kvitteringen md tjugo minuter kvar när han halkade och gav Firmino ett friläge som brassen förvaltade.
Efter 1–1 blev Crystal Palace så rädda, så rädda. Plötsligt började tankarna surra, plötsligt spelade de matchen i huvudet och då var Liverpool faktiskt närmare segern. Alberto Moreno prickade insidan av stolpen med ett distansskott och inhopparen Christian Benteke fick två bra lägen.
Men matchen såg ut att sluta oavgjort när vi var inne i slutsekunderna av tilläggstiden. Då tog Damien Delaney det horribla – fullständigt horribla – beslutet att tackla Christian Benteke, som hade dålig vinkel. Domaren Andre Marriner uppfattade inte straffen först, men assisterande domaren hjälpte honom och när Benteke fick chansen från straffpunkten var han iskall.
Liverpool imponerar inte. Jürgen Klopps mittfält är i stort behov av kreativitet. Men de har sannerligen en förmåga att gräva fram segermål i slutminuterna. Först det minnesvärda dramat i Norwich och nu det här. Liverpool är inte längre efter än att de också är inblandat i kriget om Champions League-platserna.

För Crystal Palace är det nattsvart. Det var dystert redan innan dagens match. Nu är krisen nära.
Alan Pardews sexiga Palace från i höstas är ett minne blott. Visserligen har Yannick Bolasies comeback gett laget fart, men mittfältet är osynkroniserat och Yohan Cabaye har inte längre förmågan att styra rytmen i matcherna. Har Bakary Sako gjort nån glad sedan första fyra omgångarna?
Crystal Palaces jätteras är en annan iögonfallande story från den galna säsongen 2015/16.

Done deals, 20–28 jan

av Kalle Karlsson

Här tittar vi närmare på några spelaraffärer senaste veckan.

Lamine Koné, från Lorient till Sunderland
Pris: 5 miljoner pund.
Kommentar: Den reslige mittbacken är fostrad i Châteauroux och kom till Lorient 2010. En fysisk spelare som ger tyngd i eget straffområde.
Betydelse för laget: Sunderland har haft enorma bekymmer i försvaret senaste åren och köpet i somras av Younes Kaboul och Sebastián Coates har inte förändrat det. Koné är inget säkert kort, men har åtminstone en respektingivande fysik.
Tänkbar startelva med Lamine Koné:
Mannone – Jones, Koné, O’Shea, van Anholt – Johnson, Cattermole, M’Vila, Borini – Lens – Defoe.
Värvningsbetyg: 2/5.

Andros Townsend, från Tottenham till Newcastle
Pris: Ca 12 miljoner pund.
Kommentar: Townsend var het för ett par år sedan, men har stagnerat och varit långt från en startplats i Tottenham. Här bör han rimligen få en plattform att utvecklas i, en klubb som är i behov av unga, utvecklingsbara engelsmän. Det som talar emot Townsend är att hans spelintelligens aldrig har imponerat. Mognar han nu?
Betydelse för laget: Newcastle behöver det mesta, men det man framför allt behöver är engelska spelare. De behöver hitta tillbaka till en kärna av inhemska spelare och förhoppningsvis får Townsend ett lyft. Då kan han bli en nyttig förstärkning för ”Magpies”.
Tänkbar startelva med Andros Townsend:
Elliot – Janmaat, Coloccini, Mbemba, Dummett – Townsend, Shelvey, Tioté, Wijnaldum – Saivet, Pérez.
Värvningsbetyg: 1/5.

Emmanuel Adebayor, klubblös till Crystal Palace
Pris: Ingen övergångssumma.
Kommentar: Emmanuel Adebayor har varit klubblös sedan Tottenham och han bröt kontraktet i september. Nu tar han ny sats i med sitt tredje klubbyte på fyra år. Adebayor har en tendens att börja bra i sina klubbar så Crystal Palace får hoppas att historien återupprepar sig.
Betydelse för laget: Få lag i Premier League-historien har spelat lika vass offensiv fotboll – utan att ha en striker av klass. Det var uppenbart i somras att Palace var en bra anfallare från att etablera sig på topp åtta och det har visat sig i ligan att varken Connor Wickham, Dwight Gayle eller Marouane Chamakh är tillräckligt bra.
Tänkbar startelvan med Emmanuel Adebayor:
Hennessey – Ward, Dann, Hangeland, Souaré – Cabaye, McArthur – Zaha, Puncheon, Bolasie – Adebayor.
Värvningsbetyg: 3/5.

Daniel Amartey, från FC Köpenhamn till Leicester City
Pris: Ca 8 miljoner pund.
Kommentar: Den tidigare Djurgården-spelaren har till slut fått en flytt till en stor liga. Den har han förtjänat, Amartey har stor potential och det ska bli spännande att se hur han kan klara Premier League.
Betydelse för laget: Leicester har haft sanslös träffsäkerhet på transfermarknanden senaste åren. Har de sett något hos Amartey så är det goda nyheter för 21-åringen från Ghana. Leicester har behov av att bredda truppen på mittbackssidan och på defensivt mittfält så Amartey – som kan spela i båda positionerna – har stora chanser att få minuter som inhoppare.
Tänkbar startelvan med Daniel Amartey:
Schmeichel – Simpson, Huth, Morgan, Fuchs – Mahrez, Kanté, Amartey, Albrighton – Vardy, Okazaki.

Sam Byram, från Leeds till West Ham:
Pris: ca 4 miljoner pund.
Kommentar: Ytterbacken Sam Byram har varit en av de största löftena i Championship. Nu valde han West Ham framför Everton, kanske för att han inte ville konkurrera med Séamus Coleman i Everton, men också enligt egen utsago för att han ville ha Slaven Bilic som tränare. Med Carl Jenkinsons skada fick Byram hoppa in direkt mot Manchester City och övertygade.
Betydelse för laget: West Ham behöver en högerback då man ofta spelat mittförsvararen James Tomkins på kanten. En värvning både för nutid och framtid.
Tänkbar startelva med Sam Byram:
Adrián – Byram, Reid, Ogbonna, Cresswell – Song, Kouyaté, Noble – Payet, Valencia, Moses.
Värvningsbetyg: 3/5.

Övriga affärer:
Mauro Zarate, från West Ham till Fiorentina
Papy Djilobodji, från Chelsea till Werder Bremen
Anders Lindegaard, från West Bromwich till Preston (lån)
Victor Valdés, från Manchester United till Standard Liège (lån)
Steve Sidwell, från Stoke till Brighton (lån)
Shane Ferguson, från Newcastle till Millwall
Ramires, från Chelsea till Jiangsu Suning
Gerhard Tremmel, från Swansea till Werder Bremen (lån)
Sebastián Coates, från Sunderland till Sporting Lissabon (lån)
Giedrius Arlauskis, från Watford till Espanyol (lån)
Marius Adamonis, från FK Atlantas till Bournemouth (lån)

Ratad av Chelsea – nu glödhet

av Kalle Karlsson

Romelu Lukaku ansågs inte vara tillräckligt bra för Chelsea.
Nu är han en av ligans hetaste spelare.

Det blev delad poäng mellan Everton och Crystal Palace i måndagsmötet. Efter en helg då jag slagit fast att spetskvaliteten i Premier League är sämre än någonsin var det här ett positivt besked. Toppen må vara sämre, men bredden är sannerligen bättre denna säsong. Både Everton och Crystal Palace är bra lag med bra individuella spelare. Det här var en underhållande match med både tempo och anfallsglädje.
Kanske är det så enkelt som att det där hisnande tv-avtalet har fört med sig något positivt ändå? Nu har mittenklubbarna kapital för att förstärka och samtidigt behålla sina spelare.

Crystal Palace och Everton är två klubbar som stämmer in på den beskrivningen. Crystal Palace behöll Yannick Bolasie i somras och lyckades knyta till sig Yohan Cabaye.
Everton stod emot när Chelsea ville köpa John Stones. De kommer att få stå emot många bud framöver eftersom deras unga stjärnor levererar som aldrig förr. Ross Barkley har imponerat i höst. Gérard Deulofeu har demonstrerat den talang som gjorde honom till ett namn i La Masia. Men bäst av alla just nu är en belgare som vuxit i sin stora kropp.

Romelu Lukaku kom fram som underbarn i Anderlecht. Då var han 16 år och såg ut som en ny Didier Drogba. Övergången till Chelsea var naturlig, men Lukaku lyckades aldrig etablera sig där. Han lånades ut, först till West Bromwich sedan till Everton. Förra året när han köpts loss för en jättesumma och karriären skulle ta fart, blev det istället en mellansäsong.
Det fanns frågetecken kring Lukaku ifjol, han var ojämn och tio ligamål på 36 matcher (varav 32 från start) var inte godkänt.
Men i höst har han skruvat upp igen.
Hittills har det blivit elva ligamål på 15 matcher – redan fler än under hela förra säsongen. På de sex senaste matcherna har Lukaku gjort sju mål för Everton.

Ikväll var han planens bästa spelare. Han träffade virket två gånger. I första halvlek med ett curlat skott i insidan av stolpen, i andra halvlek med en halvvolley i ribbans underkant.
Det var inte helt logiskt när Crystal Palace tog ledningen med 0–1 med kvarten kvar. Scott Dann käkade upp Gareth Barry i luftrummet vid en hörna och nickade in bollen distinkt.
Det var däremot logiskt att Lukaku till slut skulle få utdelning och hans kvittering räddade en poäng.
Jamie Vardy har fått mycket uppmärksamhet för sin sanslösa målform, men Romelu Lukaku har tagit upp jakten i skytteligan.
Nu är 22-åringen ensam tvåa med elva fullträffar.

Upprättelse för utskällde försvararen

av Kalle Karlsson

Utskälld och förlöjligad i inledningen av säsongen. Igår var Younes Kaboul kung när Sunderland tog en mycket viktig seger borta mot Crystal Palace.

Tillbaka på svensk mark efter en semesterhelg i London. Det är märkligt, men man ser sällan så lite fotboll som när man är på plats i England. Jag såg bara en av helgens matcher och har därför en del att ta igen nu.
Därför kom måndagsmatchen lägligt. Det här mötet, Crystal Palace-Sunderland, bevittnade jag på plats förra säsongen på Selhurst Park och skrev en lång text om en pånyttfödd engelsk läktarkultur.
Gårdagens drabbning blev ingen spelmässig höjdare men vi fick iallafall se en spelare få en liten upprättelse.

Sunderland startade säsongen med att släppa in sju mål på två första matcherna. Den store syndabocken var mittbacken Younes Kaboul. Den tidigare Tottenhamspelaren kom till Sunderland med en diger meritlista och förhoppningen var att han skulle kunna återfinna den nivå som gjorde honom till en viktig pjäs i Tottenham under Harry Redknapp.
Men Kaboul såg ut att ha glömt allt vad försvarsspel innebär. Han sprang runt som en huvudlös kyckling och bjöd på mål efter mål.
I en annan, bättre, klubb hade Kaboul gjort sitt med såna undermåliga insatser. Han hade blivit petad och aldrig fått chansen mer. Men Sunderland har inte den bredden. Ersättarna var ju inte ett dugg bättre. Nye tränaren Sam Allardyce måste använda det material han har tillgängligt och då är det bara att göra det bästa av situationen.

Vi ska akta oss för att fastslå att Younes Kaboul är ”tillbaka”, men vi kan konstatera att han höjt sig rejält. Det är en månad sedan han smekte fram en assist som om han var Andrea Pirlo i derbyt mot Newcastle. Igår på Selhurst Park var Kaboul en klippa i mittförsvaret när Sunderland tog en smash ’n’ grab-seger över Crystal Palace.
Sam Allardyce vann coachduellen mot Alan Pardew. Allardyce formerade ett 5-3-2 och Crystal Palace hittade inga vägar fram. Hemmalaget hade mycket boll, men de skapade väldigt lite av värde.
Allardyce testade fembackslinje mot Everton också, vilket slutade med storförlust (2-6). Men då saknades Kaboul och John O’Shea. ”Big Sam” hade ”balls” att testa systemet igen trots fiaskot mot Everton och han bekräftade efteråt att det kan vara ett gångbart koncept för Sunderland på bortaplan framöver. Fembackslinje, sitta lågt, kontra med hjälp av två anfallare.

Sunderland har ju det bekymret att Jermain Defoe är lagets bästa målkälla. Men Defoe passar inte som ensam anfallare så Allardyce måste hitta ett system med två strikers för att få ut Defoes kvaliteter. Men spelar han ett 4-4-2 blir istället centrala mittfältet och backlinjen för utlämnade. Så då återstår 5-3-2 där Sunderlands mittbackar får täckning och där man samtidigt får tre man centralt i plan. För Younes Kaboul är fembackslinjen avsevärt bättre då han sällan hamnar i en mot en-situationer mot kvicka strikers, och mer sällan i lägen då han måste vända sig och löpa hemåt. Nu får han stå lågt och nicka undan. Bonusen med 5-3-2 är att Defoe och Steven Fletcher kan jobba som ett klassiskt anfallspar.
Båda gjorde det bra ikväll mot Palace och det var Jermain Defoe som snappade upp en slumpchans sedan Scott Dann och Wayne Hennessey missat fatalt i kommunikationen (jag skyller mer på Dann än Hennessey eftersom Dann borde ha sett han var först på boll och bara kunde lägga ut den till inkast). Nåväl, Defoe högg och rullade in segermålet i tomt mål med tio minuter kvar.
Oj, vad viktig den segern var för Sunderland och för Sam Allardyce.

Sunderland kommer att slåss runt nedflyttningsstrecket den här säsongen, var så säkra, men det fanns några saker som gav hopp igår ikväll:
Fembackslinjen fungerade; Sam Allardyce har hittat en ultradefensiv, riskminimerande modell som gav första bortasegern för säsongen.
Younes Kabouls stigande form betyder att laget kanske fått den så viktiga försvarschefen som tidigare saknats.

Genomgång av transferfönstret, del 2

av Kalle Karlsson

CRYSTAL PALACE
In
Yohan Cabaye – PSG, £13m
Connor Wickham – Sunderland, £9m
Alex McCarthy – QPR, £3.5m
Bakary Sako – Wolves, Free
Patrick Bamford – Chelsea, Loan
Out
Glenn Murray – Bournemouth, £4m
Barry Bannan – Sheffield Wednesday, undisclosed
Adlene Guediora – Watford, Undisclosed
Jack Hunt – Sheffield Wednesday, Loan
Shola Ameobi – Released
Lewis Price – Sheffield Wednesday, Free
Owen Garvan – Released
Peter Ramage – Released
Stephen Dobbie – Bolton, Free
Jerome Thomas – Released
Kyle De Silva – Notts County, Free
Hiram Boateng – Plymouth, Loan
Ryan Inniss – Port Vale, Loan
Jerome Binnom-Williams – Burton, Loan
Christian Scales – Crawley, Loan
Kommentar: Crystal Palace har inte tappat någon spelare som klubben ville behålla. Personligen är jag förvånad över att man var beredd att släppa Glenn Murray med tanke på dennes finfina vår. Men om nu Alan Pardew har gjort den bedömningen att Murray inte behövs så köper jag det. Palaces köp av Yohan Cabaye var en referenspunkt i klubbens historia. Det markerade att man tagit sig upp på en ny nivå, en nivå där man kan attrahera stora namn som inte har passerat sitt bäst-före-datum. Connor Wickham är jag inte överförtjust i, och 22-åringen har en del att bevisa. De övriga tillskotten är högintressanta. Alex McCarthy är en kompetent målvakt, Patrick Bamford är en talang som vann skytteligan i Championship förra året och Bakary Sako har inlett säsongen succéartat. Det enda jag saknar för toppbetyg är att Palace hade löst en striker av hög klass (dit räknar jag inte Wickham). Nu finns risk att de tvingas lita till att mittfältet levererar målen.
Betyg på silly season: 4/5.

EVERTON
In
Ramiro Funes Mori – River Plate, £9.5m
Gerard Deulofeu – Barcelona, £4.25m
David Henen – Olympiakos, £0.2m
Tom Cleverley – Manchester United, Free
Mason Holgate – Barnsley, Undisclosed
Aaron Lennon – Tottenham, Undisclosed
Out
Chris Long – Burnley, £1m
Sylvain Distin – Bournemouth, Free
Luke Garbutt – Fulham, Loan
Francisco Junior – Wigan, Loan
Jonjoe Kenny – Wigan, Loan
Antolin Alcaraz – Released
George Green – Oldham, Free
John Lundstram – Oxford, Free
Kommentar: Everton lyckades hålla kvar John Stones och det kan betecknas som den viktigaste affären för klubbens del. Där satte Everton ned foten och visade att man inte alltid måste vara en ”selling-club”. Värvningarna har varit rätt förutsägbara, Tom Cleverley (skadad nu), Gerard Deulofeu (stor potential som matchvinnare) och Aaron Lennon (bidrog med fart under sitt lån i våras). Mittbacken Ramiro Funes Mori från River Plate var ett välkommet tillskott till en lagdel som kändes tunn då både Sylvain Distin och Antolin Alcaraz lämnat. Fansen har i sommar protesterat mot ägaren Bill Kenwright som hållit hårt i plånboken och inte hittat någon extern investerare. Everton behöver även detta år lita till att de unga spelarna levererar, bland andra Brendan Galloway som startat tre ligamatcher hittills.
Betyg på silly season: 2/5.

LEICESTER
In
Shinji Okazaki – Mainz, £7.5m
Yohan Benalouane – Atalanta, £5.6m
N’Golo Kanté – Caen, £5.6m
Gökhan Inler – Napoli, £5m
Robert Huth – Stoke, £3m
Nathan Dyer – Swansea City, Loan
Christian Fuchs – Schalke, Free
Out
David Nugent – Middlesbrough, £4m
Chris Wood – Leeds, £2.5m
Paul Konchesky – QPR, Loan
Paul Gallagher – Preston, Free
Matthew Upson – MK Dons, Free
Tom Hopper – Scunthorpe, Free
Adam Smith – Northampton, Free
Kieran Kennedy – Motherwell, Free
Estéban Cambiasso – Olympiakos, Free
Liam Moore – Bristol City, Loan
Ben Hamer – Bristol City, Loan
Ryan Watson – Northampton, Loan
Jacob Blyth – Cambridge, Loan
Callum Elder – Peterborough, Loan
Jak McCourt – Port Vale, Loan
Simonas Stankevicius – Oldham, Loan
Kommentar: Förlusten av Estéban Cambiasso kändes som ett blytungt avbräck för Leicester. Men hittills har laget klarat sig förvånansvärt bra utan den argentinske mittfältaren som var så betydelsefull under våren. Claudio Ranieri har ersatt Cambiasso med N’Golo Kanté och Gökhan Inler, vettiga värvningar. Christian Fuchs ger rutin och en vass vänsterfot medan Shinji Okazaki är en nyttig, löpvillig anfallare som redan tillfört laget djupledsspel. Deadline day-lånet av Nathan Dyer gillade jag. Även om högerkanten i nuläget ockuperas av Riyad Mahrez är det nog så viktigt för klubbar som Leicester att ha bredd i sådana positioner. Nathan Dyer var överflödig i Swansea, men här kommer han bidra med speed.
Betyg på silly season: 3/5.

LIVERPOOL
In
Christian Benteke – Aston Villa, £32.5m
Roberto Firmino – Hoffenheim, £29m
Nathaniel Clyne – Southampton, £12.5m
Joe Gomez, Charlton, £3.5m
Allan – Internacional, £0.5m
James Milner – Manchester City, Free
Danny Ings – Burnley, Tribunal
Adam Bogdan – Bolton, Free
Taiwo Awoniyi – Imperial Academy, Undisclosed
Out
Raheem Sterling – Man City, £49m
Fabio Borini – Sunderland, £9.75m
Iago Aspas – Sevilla, £4.3m
Rickie Lambert – West Brom, £3m
Sebastian Coates – Sunderland, £2m
Glen Johnson – Stoke, Free
Steven Gerrard – LA Galaxy, Free
Lazar Markovic – Fenerbahce, Loan
Andre Wisdom – Norwich, Loan
Lloyd Jones – Blackpool, Loan
Jordan Williams – Swindon, Loan
Kevin Stewart – Swindon, Loan
Brad Jones – Bradford City, Free
Javi Manquillo – Atletico Madrid, Loan terminated
Danny Ward – Aberdeen, Loan
Sheyi Ojo – Wolves, Loan
Lawrence Vigouroux – Swindon, Loan
Ryan McLaughlin – Aberdeen, Loan
Joe Maguire – Leyton Orient, Loan
Sergi Canos – Brentford, Loan
Taiwo Awoniyi – FSV Frankfurt, Loan
Tiago Ilori, Aston Villa, Loan
Mario Balotelli, Milan, Loan
Kommentar: Liverpool har tappat Raheem Sterling och Steven Gerrard. Sterling symboliserade framtiden och potential, Gerrard var kulturbäraren som på många sätt är oersättlig i rollen som ikon och härförare. Brendan Rodgers och transferkommittén har värvat friskt i sommar och flera köp känns intressanta. Christian Benteke är en anfallare som både kan göra mål och sysselsätta en backlinje. Roberto Firmino kan spela på alla positioner där framme, men kan behöva tid att anpassa sig. James Milner har inte dominerat ännu, men som Bosmanvärvning var han ett kap. En lojal krigare som är beredd att springa genom väggar för att vinna. På ytterbacken, problemområden senaste åren, har Liverpool förstärkt med Nathaniel Clyne och Joe Gomez. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att värvningarna är bra, men att Liverpool återigen tappat en bärande spelare (Suárez förra året, nu Sterling). Jag hade velat se en mittback av hög klass för högre betyg.
Betyg på silly season: 3/5.

Två slutsatser efter Crystal Palace-Arsenal

av Kalle Karlsson

Arsenal reste sig med kniven mot strupen
Efter debaclet i premiären för en vecka sedan så gick Arsenal in med kniven mot strupen idag mot Crystal Palace. Det var ingen enkel uppgift. Crystal Palace var ett av vårens bästa lag i Premier League och har storsatsat i sommar med ett par finfina värvningar.
På Selhurst Park, där de alltid har uppbackning av en ”tolfte spelare”, är de en svår nöt att knäcka för alla lag.
Arsenal vann. Som så många gånger tidigare lyckades de kräma ur ett resultat när det behövdes som allra mest. Man måste imponeras av den förmågan.

Arsenal började lovande och hade flera chanser att göra ledningsmålet, ofta tack vare att Crystal Palace vara generösa nog att bjuda på omställningslägen.
Bjuder man på ytor till spelare som Mesut Özil och Alexis Sanchez så ringer det förr eller senare. I den 16:e minuten slog Özil ett inlägg till Olivier Giroud som satte 0–1 med en konstspark. Det var faktiskt fransmannens första ligamål sedan 4 april.
I andra halvleken stod matchen och vägde. Crystal Palaces Connor Wickham prickade stolpen direkt efter paus. Istället kom 1–2 sedan Alexis Sanchez nickat och Damien Delaney styrt in bollen i eget mål.
Arsenal fick kämpa hårt för att freda sitt mål sista tio minuterna när Crystal Palace tryckte på, inte minst Per Mertesacker som gjorde några viktiga ingripanden.
Arsenal höll emot och tog tre oerhört viktiga poäng samtidigt som Mesut Özil underströk att han kommer få en än mer framträdande roll i år.
De har sannerligen blivit experter på att ”studsa tillbaka”.

Palace offensiv imponerar – förutom längst fram
Crystal Palace kommer att skapa problem för många motståndarförsvar den här säsongen. Offensiva mittfältet med Jason Puncheon, Wilfried Zaha och Yannick Bolasie är sylvasst. Speedkulorna Zaha och Bolasie är två av ligans bästa en mot en-spelare. Zaha är en helt annan spelare är den vi såg (sparsamt använd) i Manchester United.
Ett problem är dock att laget fortfarande saknar en striker av hög klass. Glenn Murray sprattlade till i våras, men Alan Pardew verkar inte ha fullt förtroende för Murray. Idag gav Pardew överraskande chansen till sommarköpet Connor Wickham. Jag har aldrig sett Wickhams storhet som spelare. Han är visserligen fortfarande ung (22 år) och utvecklingsbar, men prislappen antyder att Palace ser honom som redo att ansvara för målproduktionen. Och det vettetusan om han är.
Wickham var sval i första halvleken, misslyckades med att låsa fast bollar och hotade inte tillräckligt. I andra halvlek fick han jättechansen att sätta 2–1, men satte bollen i stolpen från nära håll. Alan Pardew bytte in Patrick Bamford, lånet från Chelsea, men denne kändes också lite för tunn i sin Premier League-debut.
Crystal Palace har ett väldigt spännande lag på gång. Alex McCarthy är en lovande målvakt. Försvaret har varit utmärkt sedan Scott Dann anslöt (även om högerbacken och målskytten Joel Ward hade en tung match igår och var inblandad i båda baklängesmålen). Mittfältet har fått ett lyft med Yohan Cabaye, som bitvis var lysande. Offensiva trion har jag redan nämnt. Jason Puncheon imponerar mer och mer för varje gång jag ser honom, nu framstår han som en central playmaker som kan gå djupt och hämta boll.
Kan de här herrarna få en starkare referenspunkt där framme – jag hävdar dock att Glenn Murray skulle kunna vara den spelaren – blir de ännu giftigare.

Nedräkning, del 2 – Crystal Palace

av Kalle Karlsson

Utdömda inför säsongen och akterseglade en bit in på spelåret för att sedan klättra till mitten.
Crystal Palace har gjort remarkabla scenförändringar två år i rad.

Förra säsongen:
Premier League: 10.
FA-cupen: Femte omgången.
Ligacupen: Tredje omgången.

För två år sedan var det Tony Pulis som kom in och räddade Crystal Palace. Ian Holloway hade klivit av tränarposten och Palace var avsågat i botten. Dr Pulis kom in och botade den sjuka patienten på ett häpnadsväckande sätt. Palace var lite av ”vårens lag” och framtiden såg plötsligt ljus ut.
Den framtidsoptimismen dog dock redan innan nästa säsong hann starta. Två dygn innan premiären valde succémannen Tony Pulis att hoppa av. Tränaren gillade inte hur hans inflytande över spelaraffärer underminerades av sportchefen Iain Moody och när Palace stramade åt budgeten valde Pulis att tacka för sig. Där stod stackars Crystal Palace med två dagar kvar till premiären mot Arsenal och utan tränare. Lojale Keith Millen tog över som interimstränare och laget stod upp på ett beundransvärt sätt på Emirates (förlust 1–2).
Där och då var det många, däribland jag själv, som dömde ut Crystal Palace chanser. Inte blev det bättre av 1–3 hemma mot West Ham i omgång två. Palace övervägde att anställa Malky Mackay. Det blev Neil Warnock som tog över tränarjobbet, men resultaten uteblev. Så det var ingen överraskning att Crystal Palace beslutade sig för att återigen göra en förändring på ledarsidan. I januari handplockades Alan Pardew från Newcastle. För Pardew var det en känslomässig flytt, som spelare representerade han Palace åren 1987-91 och han gjorde ett klassiskt avgörande mål i FA-cupsemifinalen mot Liverpool 1990. Skulle den i Newcastle så utskällde Pardew kunna upprepa det som Tony Pulis gjorde året före?
Pardew visade sig vara perfekt för Palace.
Resultaten kom omgående och efter en svit på fyra raka segrar i mars-april hade han lyft Crystal Palace till en mittenplacering. Det blev till slut en finfin tiondeplats i ligan och Alan Pardew hyllades för bedriften.
Att Crystal Palace grejade en placering på övre halvan – med det tuffa utgångsläget efter Tony Pulis avhopp – var en sensation. Det visar att någon slags never-say-die-attityd satt sig runt Selhurst Park.

Crystal Palace är klubben som stod vid ruinens brant bara för fem år sedan. Pengarna var slut och fordringsägarna var nära att försätta CPFC i konkurs. En ägargrupp med förmögne supportern Steve Parish räddade klubben och utvecklingen sedan dess har varit otrolig. Säsongen 2009/10, då man straffades med tio poängs avdrag, räddade Crystal Palace kontraktet i Championship på den sista speldagen i en ödesmatch mot Sheffield Wednesday. Fansen kunde inte ens drömma om det som man senare fått uppleva.
Crystal Palace tog steget tillbaka till Premier League sedan Kevin Phillips avgjort playoff-finalen. Sedan satte Holmesdale Fanatics färg på ligan genom att ta tillbaka den gamla engelska läktarkulturen. Sedan fick de ett lag som uträttade stordåd.
Crystal Palace spelarmaterial har inte varit något att skryta med, men de har lyckats skapa ett kollektiv där summan av delarna blir så mycket större. Nu har man ett riktigt vasst manskap (för att agera med blygsam budget) och har i sommar kunnat leverera ett statement i och med köpet av Yohan Cabaye. För ett och ett halvt år sedan köptes han till Paris SG, Europas mest köpstarka klubb. Cabaye kommer att ge Palace kreativitet och klass man saknat. Det behöver inte bli bättre, men mycket talar för att Cabaye kommer att ges utrymme att göra det han är bäst på – leverera öppnande passningar. Den outtröttlige lagkaptenen Mile Jedinak får ta skitjobbet (och det gör han så gärna). I försvaret har Palace nobbat alla bud på underskattade Scott Dann och det innebär att den starka defensiven med Brede Hangeland i mittlåset är intakt.
Yttermittfältarna är de som ger Crystal Palace spets. Yannick Bolasie var en komet ifjol och där finns också Wilfried Zaha och Jason Puncheon som hittade en ny roll som tia.
Chelseatalangen Patrick Bamford har lånats in, skyttekung i Championship ifjol, men jag är mer nyfiken på vad en skadefri Glenn Murray kan uträtta med en försäong i kroppen. Bakom Murray finns förutom Bamford även Marouane Chamakh och Dwight Gayle, spelare med vitt skilda egenskaper.

Det är många som har höjt förväntningarna på Crystal Palace inför denna säsong. En gång är ingen gång, men två mittenplaceringar i rad och ett prestigeköp i Cabaye gör att kraven ökat. Delägaren Steve Parish är lite bekymrad över alla positiva vibbar kring Palace.
– Vi är alla lite oroade, även Alan Pardew, över all optimism och folk som säger: ”Ni kommer klara er nu”. Det är då man är som mest sårbart, när man tror att man är på säker mark, säger han, enligt The Guardian.
Med den här truppen – den bästa Palace haft på över 20 år – vore det dock en stor besvikelse om laget inte höll sig på säker mark.

Tänkbar startelva:
Speroni – Kelly, Hangeland, Dann, Ward – Jedinak, Cabaye – Zaha, Puncheon, Bolasie – Murray.
Nyckelspelare: Yannick Bolasie.
Håll ögonen på: Patrick Bamford.

Nyförvärv
Patrick Bamford – Chelsea, Loan
Yohan Cabaye – PSG, Undisclosed (fee understood to be £10m, rising to £13m)
Alex McCarthy – QPR, Undisclosed (fee understood to be £3.5m)

Förluster
Jack Hunt – Sheffield Wednesday, Loan
Shola Ameobi – Released
Lewis Price – Sheffield Wednesday, Free
Owen Garvan – Released
Peter Ramage – Released
Stephen Dobbie – Released
Jerome Thomas – Released
Kyle De Silva – Notts County, Free
Hiram Boateng – Plymouth, Loan
Ryan Inniss, Port Vale, Loan

Murrays succé är en saga

av Kalle Karlsson

Varje säsong i Premier League dyker han upp. Spelaren vars karriär är som en saga.
Vi hade Grant Holt som jobbade på bilverkstad , Rickie Lambert som tog sig från rödbetsfabriken till landslagsspel för England.
Det är något speciellt med dessa historier, med underdogs som kämpat sig upp den långa vägen.
Nu har vi Glenn Murray.

Hans karriär började i Workington Reds, som spelar i Evo-Stik Northern Premier League, den engelska sjundedivisionen. Han fortsatte i med spel i USA, i Wilmington Hammerheads i tredjeligan. Tillbaka i England hamnade han i Barrow, vid 21 års ålder.
Där började han göra avtryck. Sju mål på sju matcher gav en övergång till Carlisle där han var med och uppflyttning först till League Two och sedan till League One. Men Glenn Murray ansågs inte tillräckligt bra för League One så han lånades ut till Stockport County och sedan till Rochdale.
I Rochdale hittade han målet, vilket gjorde att Brighton fick upp ögonen för den hårt arbetande anfallaren. Fyra säsonger i Brighton gav närmare 54 ligamål och plötsligt började klubbar högre upp i seriesystemet få upp ögonen för den då 28-årige anfallaren.
Crystal Palace, Brightons värsta rival, var en av dem. Glenn Murray gjorde den kontroversiella flytten – på free transfer.

I mötet med sin forna klubb i september 2011 gjorde Glenn Murray ett av målen när Crystal Palace vann med 3–1. Hans popularitet ökade, trots att debutsäsongen på Selhurst Park var blygsam med sex mål på 38 ligamatcher (varav 25 från start).
Det var år två i Palace som genombrottet kom – som 29-åring. Säsongen 2012/13 gjorde Glenn Murray 30 mål i Championship och ledde laget till en playoffplats. Han fick dock inte chansen att spela playoff. Murray hade dragit på sig en allvarlig knäskada så när Crystal Palace gjorde comeback i Premier League var det med sin målkung på skadelistan.
Det var många som avskrev Palaces chanser bara av den anledningen, men Tony Pulis kom som bekant in och räddade kontraktet när läget såg hopplöst ut.
För Glenn Murray blev Premier League-upplevelsen ömsom vin ömsom vatten. Han var skadad fram till vårsäsongen och när han väl kämpat sig tillbaka fick han mest agera inhoppare.

När säsongen startade gjorde Crystal Palace bedömningen att Glenn Murray var överflödig. Så 31-åringen lånades ut till Reading I Championship. Där blev det åtta mål på 18 matcher.
När Glenn Murray återvände till Crystal Palace i januari i år var han nog bortglömd av många utanför Palace-kretsar. Han visste han inte riktigt var han skulle stå. Tre månader senare vet vi var: I centrum.
Sedan det lyckade inhoppet och reduceringsmålet målet mot Arsenal 21 februari har Glenn Murray varit glödhet. På sina sex senaste Premier League-matcher han han gjort sex mål. Han är en av orsakerna till att Alan Pardews gäng är ett av ligans mest formstarka.
Murrays insets i segermatchen mot Manchester City i måndags var imponerande. Som ensam striker sysselsatte han på egen hand Citys backlinje.
– Jag anser att han var exceptionell. Glöm målet, han gav en lektion i hur man spelar rollen som nia, sa managern Alan Pardew efteråt.
– Det här är en kille som skulle ha spelat i Premier League för många år sedan. Jag är glad för att han till slut får belöning för den kvalité han besitter.

Murray är på sätt och vis en anfallare från en svunnen tid. Han är stor, tuff, stark och bufflig. Det är som om han fötts 25 år för sent.
Med speedkulor som Yannick Bolasie och Wilfried Zaha på kanterna är Murrays nickskarvar och förmåga att suga in bollar fundamentalt för Palaces anfallsspel.
Nu är spelaren som i höstas var nästan bortglömd given i anfallet och en av ligans hetaste strikers. Hans snitt för mål per minut än bäst i Premier League (av alla med mer än fem fullträffar).
Men framför allt visar Glenn Murray att det finns plats för exotiska inslag i världens mest penningstinna liga.
Han är kämpen som tog sig fram genom spel i lägre divisioner, kom tillbaka efter karriärhotande skador och nådde toppen.
Det är något speciellt med dessa sagor.

Sida 1 av 3
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB