Arkiv för kategori Hull City

- Sida 1 av 1

Nedräkning, del 1 – Hull City

av Kalle Karlsson

Hull City hade knappt firat klart avancemanget till Premier League innan problemen staplades på hög.
Nu är krisen total med dagar kvar till premiären.

Hull City tog sig till Premier League via playoff. Men det som skulle ha blivit en bejublad comeback i högstaligan ser ut att kunna bli ett rejält antiklimax.
I somras klev managern Steve Bruce av sin post. Det kom överraskande för utomstående, men för dem med insyn i Hull City var det naturligt. Steve Bruce kände vad som var på gång att ske.
Ägaren Assem Allam (en gång i tiden populär) har försökt sälja klubben och under förhandlingarna var Bruce förhindrad att handla spelare. Sedan gick inte försäljningen igenom och sedan dess har Hull City trampat i kvicksanden. Man står utan en manager och Mike Phelan, ex-assistenten till sir Alex Ferguson, kommer att leda laget tills vidare.
Lagfotot från träningslägret innehöll runt tio spelare i träning. Fler än så finns inte i truppen som har försvagats, inte förstärkts över sommaren. Mohamed Diamé såldes till Newcastle som precis ramlat ned i Championship.
Det finns andra bekymmer. Målvakten Allan McGregor är skadad till årsskiftet, liksom mittbacken Michael Dawson och högerbacken Moses Odubajo.
Hull City har kvar en del spelare med diger Premier League-rutin, som mittbacken Curtis Davies, ytterbacken/yttern Ahmed Elmohamady, Tom Huddlestone, Jake Livermore. Frisparksspecialisten Robert Snodgrass är hel igen. Senast han spelade Premier League-fotboll gick han sönder direkt och missade hela säsongen. Längst fram finns Abel Hernández som öste in mål ifjol i Championship.
Vem som tar över Hull City är oklart. Det spekuleras i Gianfranco Zola och Chris Coleman. Zola känns inte som ett namn för det här sjunkande skeppet. Då tror jag mer på Coleman.
Mitt tips är att Hull City panikvärvar spelare på free transfer och fixar några unga spelare från storklubbarna på lån innan fönstret stänger. Men det kommer inte räcka för att få ihop ett lag som räddar kontraktet.

Tänkbar startelva:
McGregor – Odubajo, Davies, Dawson, Robertson – Huddlestone, Livermore – Elmohamady, Snodgrass, Maloney – Hernández.
Nyckelspelare: Curtis Davies.
Håll ögonen på: Abel Hernández.

Nyförvärv:
Jonathan Edwards – Peterborough, free
Will Mannion – AFC Wimbledon, compensation

Förluster:
Mohamed Diamé – Newcastle, £4.5m
Max Clark – Cambridge, loan
Ben Clappison – York, free
Sone Aluko – released
Ryan Taylor – released

Krisen växer i Hull City

av Kalle Karlsson

Inför säsongen gjordes profilvärvningar som Gáston Ramirez och Hatem Ben Arfa.
Det snackades om att Hull City kunde bli ett överraskningslag och ta en plats på övre halvan av tabellen.
Nu är krisen total och säsongen handlar om att rädda kontraktet.

Hull City gjorde en mycket bra fjolårssäsong i Premier League. Steve Bruce var en av de tränare som började återinföra trebackslinjen i Premier League och med smarta värvningar av Tom Huddlestone och Jake Livermore blev Hull ett gediget lagbygge. Disciplinerat, hårt arbetande, svårbesegrat. Det var dessa egenskaper som lade grunden till finalplatsen i FA-cupen och kvalplatsen till Europa League.
Ligaformen dalade under våren, Hull fick kämpa om kontraktet, men sett till hela säsongen hade klubben större problem utanför plan där ägaren Assem Allam drev sin idé om att få byta namn till Hull City Tigers.

Inför den här säsongen ville Steve Bruce utveckla laget. Efter att Shane Long sålt för jättebudet 12 miljoner pund fanns utrymme att plocka in Abel Hernández från Palermo och duon Gáston Ramirez och Hatem Ben Arfa. Offensiven såg på pappret starkare ut än förra säsongen.
Men Steve Bruces gäng har inte fått till det i Premier League 2014/15.
Hatem Ben Arfa gjorde bara fem starter i höstas. Sedan han blev utbytt efter 34 minuter på Old Trafford har han inte spelat en minut och gick nyligen på ny utlåning till Nice.
Gáston Ramirez har också bara startat fem matcher och väntar fortfarande på att karriären ska lyfta till höjderna han nådde i Serie A.

Dessa spelare symboliserar Hull Citys oförmåga offensivt, men det finns fler som underpresterar.
Mittbacken Curtis Davies var en sensation förra säsongen. I år har han inte varit i närheten av den nivån.
Tom Huddlestone var kung på mittfältet förra säsongen, denna säsong har han inte haft samma inflytande i matcherna.
Steve Bruces största problem just nu är dock den enorma skadelistan.
Till mötet med West Ham saknade han sina två ordinarie anfallare Abel Hernández och Nikica Jelavic. Sone Aluko, en ytter/skuggforward, gjorde sitt bästa för att fylla tomrummet med en pigg första halvlek, men Hull City framstår för tillfället som ett typiskt bottenlag.
De gjorde en vass första halvlek borta mot West Ham, skapade chanser, borde ha tagit ledningen. När de inte gjorde det föll de ihop som ett korthus i andra halvlek efter att Andy Carroll petat in 1–0. Målet kom givetvis efter ett misstag, det är symptomatiskt för ett lag som är i motvind. Målvakten Allan McGregor har en tendens att göra den sortens tavlor.

Steve Bruce var upprörd efteråt och kritiserade både McGregor och Curtis Davies som inte fick bort returen.
– Andra halvlek var hemsk av oss. Målvakten och Curtis Davies måste göra det bättre på deras första mål och vi är ur position på deras andra. Vi har bjudit på horribla mål, vilket inte är likt oss. Det som vi kunde slå oss för bröstet senaste åren var att motståndarna var tvungna att förtjäna sina mål mot oss. Vi var helt enkelt inte bra nog i andra halvlek, det är bara att acceptera, sa Steve Bruce.
Skadade trion Hernández, Jelavic, Mohamed Diamé har gjort 13 av lagets 20 mål.
Till nästa match, på lördag hemma mot Newcastle, är skadekrisen än mer kännbar. Mot West Ham skadade sig försvarsduon James Chester och Alex Bruce. Båda blir borta en längre tid från spel.
Steve Bruce bytte ut Curtis Davies i slutet av matchen. Han skojade om att det var för att ha en hel försvarare till fortsättningen.
– Chester åkte till sjukhus och det ser ut som att det behövs operation. Det är minst två-tre månader. Alex drog en lårmuskel och blir borta en månad. Det är oerhört frustrerande.

Hull City var en pigg nykomling förra säsongen. Steve Bruce vann nya beundrare. Den här säsongen har laget inte bara stagnerat utan gått ett par steg bakåt.
Efter förlusten senast ligger Hull City på nedflyttningsplats.
Med den här formen – och skadelistan – är det stor risk att fansen får vänja sig vid den synen.

Hull Citys skadelista just nu
Alex Bruce (lår) förväntad comeback: 21 februari
James Chester (axel ur led) tre månader
Robbie Brady (sjuk) 24 januari
Abel Hernández (ljumske) 10 feburari
Nikica Jelavic (knä) 10 februari
Liam Rosenior, (lår) tre månader
Andy Robertson (ankel) 15 februari
Mohamed Diamé (knä) oklart
Robert Snodgrass (knä) resten av säsongen
Källa: Physioroom

Formstark Carrick ger Man United hopp

av Kalle Karlsson

Säker seger, nytt formbesked av Wayne Rooney och drömmål av Robin van Persie. Men det var framför allt en annan spelare som gav Manchester United hopp.

United städade undan Hull City igår på ett sätt som de knappast skämt bort sina fans med senaste året.
Det var ju så här vi vande oss vid att de vann matcher tidigare. Säker tvåmålsledning tidigt i matchen, en avmätt andra halvlek mot ett redan slaget lag.
Hull City var svagt igår, det ska verkligen understrykas. Hatem Ben Arfa var så vilsen att han blev utbytt i den 35:e minuten och med Tom Huddlestone på bänken fanns ingen lugnande ”pappa” på mittfältet.
Men Manchester Uniteds insats var bra, kanske den mest övertygande för säsongen. Visst, de vann senast borta mot Arsenal – en tung skalp – men då handlade det om en darrig smash ’n’ grab-seger. Nu var det ett professionellt dagsverke.
Det är ingen slump att spelet stämmer när lagets mest undervärderade spelare är tillbaka i form.

Michael Carrick har ofta varit en ”slow starter”. Allt som oftast har han börjat svagt, känt sig in i säsongen för att sedan hitta formen framåt senhösten/vintern (för historisk tillbakablick läs här).
Den här säsongen satt han på testcykeln när det var dags för premiär. Comebacken skedde i andra halvlek mot Manchester City den 2 november.
Under hösten har Louis van Gaals gäng varit ett halvfärdigt bygge. Det består av en massa dyrbara delar, men inget som håller ihop konstruktionen, inget som kan foga samman delarna. Laget har bara litat på individuell briljans och när Angel Di María inte längre kunde leverera den på egen hand har spelet inte fungerat.
Michael Carrick är spelaren som fogar samman delar.
Med sitt kloka passningsspel och sin förmåga att styra rytmen på mittfältet har han på kort tid förvandlat Manchester United till ett annat lag.
33-åringen från Wallsend startat tre matcher. Manchester United har vunnit tre raka. Han var bäst på plan mot Arsenal borta och bäst igen igår.
Vad han gör? Det som ser så enkelt ut som i själva verket är så svårt att få behärskar det.
Han tar in bollen, värderar och spelar. Till stor del enkla alternativ (han slog 117 passningar igår, varav 108 till rätt adress), men alltid med en tanke.
Det jag gillar med Carrick är inte bara det faktum att han hittar spel framåt i plan, ofta in i ytor mellan motståndarnas lagdelar, utan att han ligger ett steg längre fram än många andra spelare. Han kan, likt en snookerspelare, se ett mönster och tänka två, tre steg framåt. ”Spelar jag till B, kan spelare B i nästa läge hitta C”.
Det är ingen annan av lagets mittfältare som klarar detta. Därför är Michael Carrick så oerhört viktig.
Han är så central för Manchester United att motståndare borde överväga att man-man-spela mot honom, så som Steven Gerrard och Cesc Fàbregas fått erfara denna höst.
Den typen av markeringsuppdrag lämnar alltid ytor åt andra och då har bara närvaron på plan hjälpt lagkamraterna.

Igår inför avspark spekulerades det i att Carrick skulle vara en del av en trebackslinje, men för mig var det givet att han skulle spela som sittande mittfältare i en mittfältsdiamant. Louis van Gaal använde 5-3-2-systemet borta mot Arsenal och triumferade, men vi har nämnt det tidigare i den här bloggen:
5-3-2 är ett reaktivt system, gjort för tuffa bortamatcher. Det passar inte i matcher där man förväntas föra spelet. Hull City hemma är en sådan match där man bör ta initiativet.
Så Michael Carrick fick agera defensiv mittfältare och därifrån kunde han styra spelet från en quarterback-roll.
När Carrick fick uppdraget att leverera de ack så viktiga förstapassningen i uppspelen var det som om alla andra bitar föll på plats för Manchester United. Plötsligt fick Wayne Rooney och Juan Mata passningar i rätt ytor, i rätt ögonblick, med rätt hårdhet. Och då hade Manchester United råd att tappa Angel Di María efter en kvart på grund av skada.

Manchester United har fortfarande lång väg att vandra innan Louis van Gaal kan slappna av. De återkommande skadorna – med Rooneys skada igår är det 42 sedan holländaren tog över! – fortsätter att sätta hinder för chanserna att hota uppåt.
Men gårdagens match var ett stort steg i rätt riktning. Spelmässigt var det ett större steg än 2–1-vinsten borta mot Arsenal. Det handlade inte bara om Michael Carrick. Chris Smalling, som var dominant i andra halvlek på Emirates, gjorde en ny fin match. Han agerar med ett helt annat självförtroende nu än tidigare i höst. Kanske kan han trots allt kliva fram som en försvarschef? Robin van Persie dundrade in ett klassmål, Wayne Rooney gjorde mål igen och Falcao gjorde comeback efter två månaders rehabilitering.
Manchester United har anledning att börja tro igen.
Men en stor anledning till det stavas Michael Carrick.

Nedräkning, del 6 – Hull City

av Kalle Karlsson

Förra säsongen:
Premier League: 16.
FA-cupen: Final.
Ligacupen: Fjärde omgången.

Turbulensen utanför planen störde inte Hull City förra säsongen.
Frågan är om Europa League är tyngre att bära än en diskussion om namnbyte.

Ni kanske minns vad som pågick i Hull City inför förra säsongen. När fansen svävade på moln efter den överraskande uppflyttningen när Steve Bruce brottades med att förstärka truppen – då hotade ägaren Assem Allam med att driva igenom planerna om att byta namn på klubben.
”Hull City” var inte tillräckligt sexigt i Allams öron. ”Hull Tigers” lät bättre (läs mer kommersiellt).
I en tid när alla runt klubben borde ha svävat i eufori fick man istället en uppslitande debatt om vad klubben borde stå för. Efter flera turer landade Premier League i att avslå begäran om namnbyte.

planen var fjolårssäsongen en enda lång framgångssaga för Steve Bruces gäng.
De sena värvningarna av Tom Huddlestone och Jake Livermore (lån) från Tottenham gav den stadga som laget behövde. Curtis Davies växte ut till en jätte i försvaret och när ägaren Allam sköt till 14 miljoner pund för köp av Shane Long och Nikica Jelavic i januari hade Steve Bruce fått ihop en solid startelva.
I sommar har han fyllt på med Robert Snodgrass från Norwich, ett vasst tillskott. Jake Livermore har lösts från Spurs. Tom Ince testade Premier League-spel i våras och kanske är redo för ett genombrott. Harry Maguire är en ung, intressant mittback från Sheffield United.
Det som talar för Hull är att man inte tappat någon bärande spelare. Matty Fryatt slutade etta i interna skytteligan, men var aldrig ordinarie. Robert Koren klarade inte steget till Premier League och Abdoulaye Fayé har blivit till åren. På pappret är Hull City snäppet vassare än förra säsongen.
Men det finns en riskfaktor som inte går att förbise.

Hulls finalplats i FA-cupen gav en biljett till Europa League. Om Hull City tar sig igenom kvalet kommer man att få brottas med dubbelspel och torsdagsmatcher, vilket ställer enorma krav på truppen.
Jag kan inte minnas någon Europa League-spelande klubb som lyckats överprestera i ligan senaste åren. Och vill man ha bevis på motsatsen – lag som underpresterar – kan man granska förra säsongen.
André Villas-Boas, Michael Laudrup och Owen Coyle ledde sina mannar ut i Europa. Senare under säsongen var dessa herrar sparkade.
Europa League har blivit en börda och för Hull City kan turneringen bli ovanligt kännbar.
Uefas regler innebär att minst fyra spelare måste vara egenfostrade. Eftersom Hull City inte har lyckats få fram en egenproducerad spelare som gjort över 20 matcher för klubben på 14 år ligger man inte i fas med regelverket.
Det betyder att Steve Bruce endast har 21 spelare som är tillgängliga för Europaspelet, istället för 25.

Steve Bruces fembackslinje var framgångsrik ifjol. Det återstår att se om den taktiken kan vara effektiv även den här säsongen. Eller har motståndarna lärt sig av VM-trenden och listat ut hur de ska hitta ytorna?
För Hull handlar det om att utveckla sin offensiv. Ingen spelare gjorde fler än fyra ligamål ifjol. Nu finns Shane Long och Nikica Jelavic med från start och det borgar för förbättring, men även spelare som Yannick Sagbo och Sone Aluko behöver bidra.
Robert Snodgrass bör kunna skjuta till med några fullträffar, inte minst tack vare sin fina frisparksfot.

Det så kallade ”andrasäsongssyndromet” är jag inte speciellt orolig för. För mig handlar Hull Citys öde om Europa League.
Klarar man att hantera det?
Steve Bruce är förstås medveten om detta och även om det vore häftigt att ta klubben ut i Europaspelet tror jag inte att han gråter om laget skulle snubbla i kvalet.

Tänkbar startelva:
McGregor – Davies, Bruce, Chester – Elmohamady, Livermore, Huddlestone, Snodgrass, Brady – Jelavic, Long.

In: Jake Livermore (Tottenham Hotspur, £8m), Robert Snodgrass (Norwich City, £7m), Andrew Robertson (Dundee United, £2.85m), Tom Ince (Blackpool, Compensation to be agreed), Karim Rossi (Stoke City).
Out: Matty Fryatt (Nottingham Forest), Paul McElroy (Sheffield Wednesday), Conor Henderson (Crawley Town), Cameron Stewart (Ipswich Town), Jack Barlow (Boston United), Robert Koren (Melbourne City), Mark Oxley (Hibernian, Loan), Conor Townsend (Dundee United, Loan), Joe Dudgeon (Barnsley, Loan).
Released: Abdoulaye Faye, Paul Dudgeon.
Nyckelspelare: Tom Huddlestone.
Håll ögonen på: Robert Snodgrass.

Två slutsatser efter Man City–Hull City

av Kalle Karlsson

City vann utan att imponera
En säker 2–0-seger hemma mot nykomlingen utan att förta sig?
Nej, bakom siffrorna döljer sig en helt annan utveckling.
Hull City överraskade i första halvlek genom att spela smart och piggt. Under första kvarten hade Sone Aluko varit framme i ett rent friläge, Danny Graham hade satt ett mål korrekt avvinkat för offside och Robert Koren hade skjutit ett skott tätt utanför.
Manchester City var segt och intetsägande. Den där farten från premiären mot Newcastle var som bortblåst. Berodde den galakvällen på Newcastles inkompetens snarare än Citys kvalitet? Efter förlust mot Cardiff och en svag insats mot Hull kan man få för sig det.
Tvåmannamittfältet med Yaya Touré och Fernandinho hade påtagligt svårt att få grepp om mittfältet. Joleon Lescott och Matija Nastasic var osäkra i försvaret. Och David Silva och Jesús Navas hade förvånansvärt svårt att skapa farligheter.

Det blev bättring i andra halvlek när Alvaro Negredo byttes in och ersatte Edin Dzeko. Negredo visade direkt sin vilja att gå i djupled.
I den 65:e minuten dök han upp vid bortre stolpen på ett perfekt inlägg från Pablo Zabaleta. Negredo hade ställt in siktet och nickade in 1–0 för City.
I slutminuten fastställde Yaya Touré 2–0 med en stenhård frispark i krysset. Det var Yayas andra frisparksmål den här säsongen (han måste ha hårdtränat frisparkar i sommar!).

Manchester City vann, men Manuel Pellegrini har en del att jobba på. Det som såg så lovande ut i premiären har gett en del frågetecken.

Huddlestone lyfter Hull
Det fanns en tid när Tom Huddlestone såg ut att bli nästa ankare på mittfältet i engelska landslaget. Sedan kom skadorna och karriären stagnerade.
När Tottenham i somras köpte på sig ett helt gäng nya spelare stod det klart att Tom Huddlestone skulle bli överflödig.
Det kan bli Hull Citys stora lycka.
Inför premiären såg centrala mittfältet ut som nykomlingens akilleshäl. Men så högg managern Steve Bruce när tillfället uppenbarade sig. Han hämtade in Tom Huddlestone för den ringa summan €5,8m (och Jake Livermore på lån från samma klubb). Väl spenderade pengar.
I Tom Huddlestone, 26, har Hull fått den trygga städare/bollfördelare som laget behöver. I dagens match imponerade han stort. I första halvlek ägde han mittfältet i kamp med stjärnor som Yaya Touré och Fernandinho. Huddlestone är så lugn och klok i sitt passningsspel och i Hull får han spela i ett tempo som passar honom.
Man kan dra parallellen med Dimitar Berbatov som inte passade i ett lag som behöver driva upp tempot (Manchester United), men passar utmärkt i ett lag som ibland behöver dra ned på tempot för att få andrum (Fulham).

I andra halvlek fick Tom Huddlestone demonstrera sina defensiva egenskaper när han gång på gång vann boll och fördröjde Citys anfall.
Det räckte inte till några poäng idag, men Steve Bruce kan iallafall glädja sig åt ett av nyförvärven redan hittat rätt.

Nedräkning, del 13 – Hull City

av Kalle Karlsson

Förra säsongen:
Championship: 2.
FA Cup: Fjärde rundan.
League Cup: Andra rundan.

Jag var helt på det klara över hur jag skulle vinkla den här förhandstexten.
Hull City kan aldrig överleva i Premier League med det här centrala mittfältet.
Så – boom! Tom Huddlestone klar. Jake Livermore på lån.
Räcker det för att rädda Steve Bruces gäng kvar?

Om man ska gå upp i Premier League utan att ta hänsyn till sina supportrarnas välbefinnande kan man göra som Hull City.
Dramat som utspelade sig i i slutomgången i Championship den 4 maj är förmodligen årets idrottsdrama världen.
Det för invecklat att återge alla turer igen. Antingen läser ni min resumé eller så tittar ni på bilderna där allt slutar med att Ahmed Elmohamady dansar loss framför kameran.
Den gången slutade det lyckligt, minst sagt, men jag gissar att fansen gärna besparar sig liknande spänning den här gången. Åtminstone de som har svagt hjärta.

De hade gärna varit utan den storm som följde när ägaren Assem Allam bestämde sig för att byta ut klubbmärket och ändra klubbnamnet. Hull City ska i fortsättningen heta Hull City Tigers.
Re-branding och säljande varumärken var tydligen viktigt för en annars populär ägare.
Den värsta stormen har lagt sig, men Allam tappade i anseende. Och sådant kan ge onödigt energiläckage i ett läge när klubben behöver vara enad.

För några dagar sedan var det ganska enkelt att peka på vad som skulle fälla Hull City i Premier League.
Under sommaren har managern Steve Bruce förstärkt målvaktssidan med Allan McGregor och Steve Harper, backsidan med Curtis Davies och Maynor Figueroa och anfallet med Danny Graham och Yannick Sagbo.
Helt okej värvningar för en nykomling.
Men hur i all sin dar hade han tänkt sig mittfältet? Det framstod som lagets i särklass svagaste lagdel, trots att Robert Koren bar laget förra säsongen.
Därför var nyheten som kom igår precis den som Hull-fansen drömt om:
Tom Huddlestone värvas från Tottenham. Ett lån av Jake Livermore ingår i samma affär.
Dessa ingick inte i André Villas-Boas planer, men de kommer göra stor nytta på KC Stadium.
Nu känns det åtminstone som Hull City har en chans att överleva.

För att drömmen ska bli verklighet krävs att rätt många bitar ska falla på plats.
I anfallet måste Danny Graham hitta målkänslan som han glömde kvar i Swansea. Yannick Sagbo får gärna bli ett superfynd á la Arouna Koné.
Försvaret som innehåller PL-bekantingar som Paul McShane, James Chester och Abdoulaye Fayé måste överprestera.
Kanske framför allt: Steve Bruces 3-5-2-system måste bli en överraskning för motståndarna.
Den förre Manchester United-försvararen bygger bakifrån och hans 3-5-2 som gärna blir ett 5-3-2 var framgångsrikt i Championship. Kan trebackslinjen sätta griller i huvudet på tränarkollegorna i Premier League? Ahmed Elmohamady och Robbie Brady skötte iallafall rollerna som wing-backs alldeles utmärkt förra säsongen.
På försäsongen har Bruce även testat 4-3-3 med Sagbo och Sone Aluko som kantspringare. Gissningsvis kommer fembackslinjen användas mot storlagen.

Hull City har totalt lagt ut €14,6m netto på spelarköp (för de 12-14 spelarna som lämnat truppen har man inte fått in en enda krona).
Ägaren Assem Allam vill att klubben ska bli självförsörjande. Det är en fin tanke, men känns inte som rätt taktik om man vill stanna i Premier League.
Å andra sidan sa man samma sak förra gången Hull City kom upp i ligan. Då brottades Phil Brown med små resurser, men gjorde en kanonhöst, vilket lade grunden till nytt kontrakt.
Det bestående minnet från den sejouren är Jimmy Bullard och Phil Browns halvtidssnack ute på planen efter en usel första halvlek mot Manchester City.

Steve Bruce lär inte göra om det misstaget, men han bör nog värva mer innan fönstret stänger om hans lag ska klara kontraktet.
Samtidigt som jag skriver dessa rader ryktas Cardiff, en annan nykomling, vara på väg att göra nya storköp. Efter Steven Caulker och Gary Medel kan Momo Sissoko vara på ingång.
Steve Bruce har med värvningarna av Huddlestone och Livermore gett sitt lag chansen att ta upp kampen.
Jag har, ändå, svårt att se att det ska räcka.

Tänkbar startelva:
McGregor – McShane, Davies, Figueroa – Elmohamady, Huddlestone, Koren, Livermore, Brady – Sagbo, Graham.

In: Curtis Davies (Birmingham, £2.25m), Ahmed Elmohamady (Sunderland, £2m), Allan McGregor (Besiktas, £1.8m), George Boyd (Peterborough, Free), Maynor Figueroa (Wigan, Free), Steve Harper (Newcastle United, Free), Yannick Sagbo (Evian, Undisclosed), Danny Graham (Sunderland, Loan), Tom Huddlestone, (Tottenham, £5.25m), Jake Livermore (Tottenham, Loan).
Out: Corry Evans (Blackburn Rovers, Undisclosed), Sonny Bradley (Portsmouth, Free), Mark Cullen (Luton, Free), Andy Dawson (Scunthorpe, Free), Danny East (Portsmouth, Free), Mark Oxley (Oldham, Loan), Jack Hobbs (Nottingham Forest, Loan), Jamie Devitt (Chesterfield, Free), Tom Cairney (Blackburn, Loan).
Released: Paul McKenna, Seyi Olofinjana, Jay Simpson.
Nyckelspelaren: Robert Koren.
Håll ögonen på: Yannick Sagbo.

Dokument: Mannen bakom Hulls succé

av Kalle Karlsson

Hull City är tillbaka i Premier League.
Mannen bakom framgången är varken managern Steve Bruce eller stjärnan Ahmed Elmohamady.
Det är en 73-årig egyptisk flykting.

Det här är historien om ägaren som hjälpt en klubb av filantropiska skäl – för att ge något tillbaka till staden som tagit hand om honom.

Efter den galna slutomgången i Championship stod det klart att Hull City tar den andra direktplatsen till Premier League.
Hull var uppe i Premier League under två år, 2008–2010, under Phil Browns ledning. Debutåret överraskade de genom att ligga med i toppen en bit in på hösten för att sedan dala i tabellen och få kriga för kontraktet ända in i sista omgången.
Andraåret blev tufft, Phil Brown fick sparken under våren, och Iain Dowie kunde inte rädda laget kvar. Det blev nedflyttning till Championship.
Ett sådant bakslag är förödande för en liten klubb som Hull City. De har inte traditionen och de ekonomiska musklerna för att garantera en omedelbar satsning för att studsa upp igen utan hamnar vid det vägskäl som många klubbar står inför vid en degradering:
Satsa på nytt eller bygga om och bygga ungt.
Det ska kombineras med striktare ekonomiska ramar, vilket medför krav på sänkta lönekostnader och, förmodligen, spelarförsäljningar.
Det hängde alltså ett stort frågetecken över Hull Citys kortsiktiga framtid.
Som tur var fanns Assem Allam.

Hösten 2010 var Hull City i ekonomisk knipa. I oktober började rykten surra om att en ”lokal affärsman” var beredd att kliva in och hjälpa klubben.
Den 18 oktober bekräftades att Assem Allam och sonen Ehab inlett förhandlingar om att gå in som huvudägare.
Det intressanta med Allam är att han skiljer sig från andra klubbägare i engelsk fotboll.
Ni känner ju till hur det sett ut det senaste decenniet.
Utländska money makers har köpt fotbollsklubbar med outtalade agendor.
Roman Abramovitj ville ha en leksak. Thaksin Shinawatra ville förbättra sitt rykte. Venky’s ville ha pr till sitt företag. Glazers ville tjäna ännu mer pengar. Stan Kroenke ville… ja, vad ”Silent Stan” ville vet vi inte riktigt.
En sak kan vi vara överens om: Få av dessa herrar har gjort det av filantropiska skäl. Få har gjort det tack vare kärlek till fotbollen. De har snarare gjort det för egen vinning.
Assem Allam bär på en annan historia.

Under kriget i Egypten 1967 arbetade Assem Allam på finansministeriet i hemlandet. Allam var kritisk till den styrande Nasser-regimen. Det var man inte ostraffat i ett land utan yttrandefrihet.
– En dag kom de till mitt hem och grep mig, säger han i en intervju med The Times i mars.
– Jag hade tur för efter nederlaget -67 var Nasser lite nedstämd. Han ändrade policyn till sträng, snabb tortyr och sedan blev man frisläppt efter tre dagar. Innan dess hade folk blivit gripna och man hade inte hört från dem på flera år. Jag fick stå naken mot en vägg medan de gav mig piskrapp. Jag behövde sys, men fick inte tillåtelse att gå till läkarna så skadorna blev värre och märkena på kroppen blev kvar i två år.
Alla hade inte lika ”tur”.
– Mina grannar fick sitt hus nedbränt till grunden. De fick bo hos oss. Vi var elva som bodde i ett litet hus!
– Min familj kände att jag var tvungen att lämna landet.
Det var så Assem Allam hamnade i England.
Han anlände utan en enda krona på fickan. Men han hade en dröm.
Han skulle bygga ett nytt liv och en ny karriär i sitt nya hemland. Allam började studera ekonomi på University of Hull. Han fick anställning på Tempest Diesel som försäljningsdirektör 1977.
År 1981 skulle företaget outsourca. Allam tog han lån och köpte ut ägarna. Han döpte om det nya bolaget till Allam Marine och expanderade.
Det dröjde inte länge innan företaget blivit en viktig leverantör av generatorer och koncernen genererade stora inkomster. Nu är företaget värderat 3,3 miljarder kronor och familjens egen förmögenhet lär överstiga tre miljarder, enligt Sunday Times Rich List.

Så när Hull City var på ruinens brant hösten 2010 kände Assem Allam att han ville ge något tillbaka. Till landet som tagit hand om honom. Till regionen. Till invånarna i Hull. Till fotbollsklubben som betyder så mycket för området.
– Jag köpte klubben för samhället. Min filosofi är att om du har ett företag och tjänar en massa pengar så kommer de pengarna från samhället och du har du en skyldighet att ge något tillbaka.
– Så tänkte många företag förr, innan de blev aktienoterade och fick utländska ägare. Det där att ”ge tillbaka” verkar ha glömts bort. Det är möjligt att jag är gammaldags, men när jag ser vad det betyder för staden är det inget jag ångrar, säger Hulls egen filantrop.
– Jag märkte det verkligen är jag besökte en begravning för några dagar sedan. Folk ville ändå bara prata fotboll med mig.
Allam har redan skänkt pengar till universitetet, barnsjukhus och andra projekt. Hull City har kostat i särklass mest.

När han köpte klubben kunde han ha avvaktat några dagar och köpt klubben efter att de blivit försatta under förvaltning. Då hade han fått ta över en skuldfri klubb. Men Assem Allam ville göra saker och ting korrekt. Så han köpte klubben och betalade av skulderna på drygt 200 miljoner kronor.
– Jag visste vad som skett med klubbar som Leeds när de blivit satta under förvaltning (bland annat blir man av med tio poäng). Det har tagit år att reparera.
Sedan dess har Assem Allam spenderat ytterligare cirka 46 miljoner pund på klubben. Målet var först att stabilisera situationen. Den här säsongen har målsättningen varit att gå upp. Med Steve Bruce som manager och ett gäng smarta värvningar (Ahmed Elmohamady! David Stockdale! David Meyler!) seglade Hull City tidigt i höstas upp som en av favoriterna till uppflyttning.
I lördags blev drömmen sann efter den högdramatiska upplösningen.
Nu väntar Premier League för Assem Allams projekt. Hull City kommer att få ta del av de gigantiska tv-pengarna inför nästa säsong och det behövs eftersom truppen måste förstärkas rejält.
– 60 miljoner pund är mycket pengar, men 16 har redan spenderats på att fixa uppflyttningen och 5 kommer att ges ut i bonusar. Lönekostnaderna kommer att stiga från 19 till 35 miljoner pund.
Assem Allam tog en kalkylerad risk med årets satsning. Det fick bära eller brista.
– Om vi inte hade gått upp hade nästa år blivit tuffare. Vi hade inte kunnat göra en liknande satsning igen. Pengarna kommer från min ficka, men nu finns det inga fickor att gräva i längre.
Men tack vare helgens triumf har han fått anledning att drömma.
– Jag skulle vilja se Europaspel på den här arenan. Det är drömmen och det går att uppnå. Det blir svårt att sluta bland de fyra första i Premier League utan stora investeringar, men det kommer att finnas chanser i cupspelen. Supportrarna förtjänar en framgångsrik klubb och det ska vi försöka leverera. Uppflyttningen är ett av mina mest stolta ögonblick i livet, utan tvekan, men det var för fansen och staden. Utan dem hade vi inte kunnat göra det.
– Det är som när man ger någon en present. Man vill ge det de vill ha och förhoppningsvis har jag gjort det.
Uppflyttningen var en av flera gåvor. Assem Allam har även sett till att Hull City låtit bli att höja biljettpriserna.
Supportrarna älskar sin filantropiske ägare, som verkligen visar genuin förståelse för fansens bekymmer.
– Fotboll är som luft. Det borde vara tillgängligt för alla, har han sagt.

assem2
Steve Bruce och Assem Allam.

Assem Allam har försäkrat sig mot otrevliga överraskningar. Spelarna i truppen har tecknat kontrakt med ”relegation-klausuler”, det vill säga deras löner kommer att sjunka om Hull åker ur. Så var inte fallet när laget ramlade ur Premier League förra gången. Då stod klubben kvar med spelare som tjänade över 300 000 kronor i veckan i Championship.
Men Allam är inte odelat positiv. Han ser problem framöver – bland annat med kommunens hållning över arenafrågan.
Hull City äger inte sin arena och kommunen vill inte sälja den. Assem Allam vill bygga ut KC Stadium med 10 000 sittplatser så att arenan rymmer 35 000 åskådare. I byggplanerna ingår även vip-utrymmen för att öka intäkterna på matchdagar. Men han tänker inte göra det så länge klubben hyr arenan.
Och det är bara med en egenägd arena som Hull City kan ta nästa kliv, enligt Allam.
– Det finns en gräns för hur mycket jag kommer att spendera. Jag vill inte sätta någon summa, men jag kan inte fortsätta göra förluster. Sedan har vi även Financial Fair Play som kommer att reglera hur stor del av tv-pengarna man får lägga på spelarlöner.
– Uppflyttning är underbart, men var klubben tar vägen nu ligger inte i mina händer.

Källor: Hull Daily Mail, The Times, Sunday Times.

***
Igår skedde något ovanligt. Jag missade båda stormatcherna i Premier League. Vår match i division 6 var nämligen inklämd mittemellan dessa toppmöten med starttid kl 16 så istället för att njuta av engelsk fotboll ledde jag Gamla KB till en något tursam 1–0-seger på ett blåsigt Stadshagen.
För er med Plus rekommenderar jag att ni läser Peter Wennmans krönika.

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB