Arkiv för kategori Liverpool

- Sida 1 av 14

Skilda världar i Merseyside-derbyt

av Kalle Karlsson

Liverpool körde över Everton i Merseyside-derbyt, men eftersnacket handlar varken om segern eller om det som Jürgen Klopp är på väg att bygga.
Det handlar om en vidrig tackling, Divock Origis skada och Evertons förfall under Roberto Martínez.

Det var två lag med diametrala skillnader som gick in i detta derby.
Liverpool har lyft under Jürgen Klopp senaste månaderna, alla kurvor pekar uppåt och optimismen har inte varit så här stor sedan Brendan Rodgers succéår, 2013/14. Liverpool kanske missar Champions League, men Jürgen Klopp har fått The Kop att tro på en ljusnande framtid.
Everton å andra sidan, har fallit ihop totalt senaste halvåret. Efter en lovande inledning i ligan har laget tappat all struktur och känslan är att spelare som Romelu Lukaku börjar fundera på ett klubbyte. Managern Roberto Martínez lär knappast bli kvar. Han är satt under hård press och har varit en längre tid.

Ikväll började Everton piggt, Kevin Mirallas hade ett par lägen som han kastade bort på grund av sitt svaga beslutsfattande. När Liverpool väl åt sig in i matchen tog de över helt. Och Everton kapitulerade.
Divock Origi nickade in 1–0 på James Milners fina inlägg och sekunderna före paus hade Mamadou Sakho nickat in 2–0 på James Milners nästan lika fina inlägg.
Den gode Milner var kritiserad i höstas, men han har fått lite upprättelse nu.
Origi har varit senaste tidens utropstecken på Anfield. Den unge belgaren gjorde inga större avtryck i höstas när han skulle acklimatisera sig till en ny liga, men sedan han väl fick chansen att spela sig in i laget har han tagit den. Han nätade i båda mötena med Dortmund och satte två mål hemma mot Stoke för två veckor sedan. Den löpstarke 21-åringen har varit så bra att han faktiskt konkurrerat ut Daniel Sturridge. Inte för att Sturridge varit halvskadad utan för att Origi gjort sig förtjänt av platsen.

Divock Origi hade varit en nyckelspelare i jakten på Champions League-spel nästa år, oavsett om vi pratar via ligaspel eller via Europa League-vinst, men så kommer det förmodligen inte att bli.
Några minuter efter paus klev Ramiro Funes Mori in med en brysk stämpling över Origis fotled. Foten vek sig. Domaren Robert Madley tog det enda gångbara beslutet – att visa ut Funes Mori.
Divock Origi fick lämna planen på bår. Jag befarade en fraktur, men den första diagnosen talar om en allvarlig stukning. Det bör ändå betyda att han spelat klart för säsongen.

Pinsamt att Evertonspelare ens kunde argumentera mot det domslutet. Allra mest skamligt var det förstås för Ramiro Funes Mori som på vägen ut tog tag i klubbmärket i någon sorts gest för att få sympati hos fansen.
Jag har svårt att se att han får det av en enda Evertonsupporter. Hans idioti orsakade inte bara en allvarlig skada, Funes Mori hjälpte dessutom Liverpool att springa i väg med den här matchen. Med decimerat manskap hade Everton ingenting att sätta emot. De hade det nog jobbigt med elva man.
Det blev 4–0. Det hade kunnat bli 8–0. Eller 10–0. Statistiken var dräpande: 37–3 (!) i avslut.
Det måste ha känts förnedrande för Funes Moris lagkamrater som vid ställningen 0–4 fick springa runt och jaga skuggor samtidigt som Anfield skanderade ”OLÉ” för varje bolltouch.

Mitt i allt elände stod Roberto Martínez. Fansen skanderade ”You’re getting sacked in the morning”. Anfield sjöng hans namn med all tänkbar ironi.
Leighton Baines gick för någon vecka sedan ut och pratade öppet om att det saknas ”kemi” i Evertons lag. Man kan läsa in mycket i det uttalandet och förmodligen hade han rätt. Baines har nog på fötter när han säger något sådant.
I ett lag utan kemi ökar risken för att spelare faller ur ramen, som Funes Mori idag.
Roberto Martínez får nog stanna säsongen ut med tanke på att det finns en FA-cupsemifinal som väntar.
Men sedan är kapitlet Roberto Martínez i Everton över.
Det blev en trevlig debutsäsong, men sedan dess har det bara blivit stadigt sämre.
Senaste halvåret har varit under all kritik.

Genomgång: Topp 4-racet lag för lag

av Kalle Karlsson

Slaget om topp fyra-placeringarna är tuffare än på många år. Fem lag är på allvar inblandade – här tittar vi närmare på respektive klubbs förutsättningar.

3) Manchester City, 60 poäng +28

Återstående program: 2
Newcastle (b), Stoke (h), Southampton (b), Arsenal (h), Swansea (b).
Kommentar: Tre bortamatcher och dessutom Arsenal på hemmaplan.

Skadeläget: 2
Bacary Sagna, Samir Nasri, Gaël Clichy, David Silva, Raheem Sterling, Vincent Kompany.
Kommentar: Har dragits med en lång skadelista, men nu kan Raheem Sterling och Vincent Kompany vara nära comeback.

Formen: 3
Kommentar: City sviktade rejält i februari, men nu har man fem raka utan förlust och i returen mot Paris SG och mot Chelsea visade laget att man har fått en trygghet i defensiven.

Formen hos nyckelspelare: 5
Kommentar: Sergio Agüero satte tre mål senast mot Chelsea på Stamford Bridge. När argentinaren är bra är City ofta svårstoppat.

TOTALT: 12/20.

4) Arsenal, 60 poäng +22

Återstående program: 3
West Bromwich (h), Sunderland (b), Norwich (h), Manchester City (b), Aston Villa (h).
Kommentar: Tacksamt spelschema med ett undantag: Arsenal ska åka till Etihad och möta Manchester City. Den matchen ser ut att kunna bli avgörande för om laget säkrar Champions League-spel, måste kvala eller hamnar helt utanför.

Skadeläget: 4
Santi Cazorla, Alex Oxlade-Chamberlain.
Kommentar: Santi Cazorla har varit saknad under vintern och våren medan Alex OC inte får ses som ordinarie. Skadeläget är bättre nu är någon gång tidigare under säsongen.

Formen: 1
Kommentar: Arsenals form sedan mitten av februari har varit katastrofal. Senast blev det bara 1–1 hemma mot Crystal Palace.

Formen hos nyckelspelare: 2
Kommentar: Mesut Özil var bländande i höstas, men har inte klarat att prestera på samma höga nivå under våren.

TOTALT: 10/20.

5) Manchester United 56 poäng +10

Återstående program: 3
Crystal Palace (h), Leicester (h), Norwich (b), West Ham (b), Bournemouth (h).
Kommentar: Svårslagna Leicester, som bara förlorat tre ligamatcher på hela säsongen, och West Ham på bortaplan är de tuffaste uppgifterna. Överkomligt, speciellt om West Ham inte har något att spela för i den fajten.

Skadeläget: 3
Ander Herrera, Bastian Schweinsteiger, Adnan Januzaj, Luke Shaw.
Kommentar: Ander Herrera och Adnan Januzaj kan vara tillbaka till helgen och då har Uniteds skadelista till slut lättat något.

Formen: 2
Kommentar: Fyra segrar på de fem senaste matcherna, men innan dess hade laget fyra matcher utan seger. Louis van Gaals gäng har inte kunnat leverera över tid denna säsong. Så fort ett hopp har väckts hos fansen har det släckts lika fort med en ny plattmatch.

Formen hos nyckelspelare: 4
Kommentar: Anthony Martial har varit Uniteds klart bästa offensiva spelare under säsongen och är den som skapar överlägset flest chanser.

TOTALT: 12/20.

6) West Ham, 53 poäng +12

Återstående program: 3
Watford (h), West Bromwich (b), Swansea (h), Manchester United (h), Stoke (b).
Kommentar: Först tre möten med lag som inte har något att spela för innan man tar emot Manchester United hemma.

Skadeläget: 5
Diafra Sakho, Carl Jenkinson.
Kommentar: Sakho kan vara tillbaka till helgen och då är West Ham i stort sett skadefritt.

Formen: 2
Kommentar: West Ham har inte vunnit en match sedan 5 mars då man bortabesegrade Everton. Slaven Bilics lag har haft en rad tuffa matcher och man förblir svårslaget, fem kryss på de sex senaste.

Formen hos nyckelspelare: 4
Kommentar: Dimitri Payet har burit West Hams offensiv på sina axlar, framför allt från fasta situationer. Fram till för ett par veckor sedan var Payets form grym, men han var anonym mot Leicester i söndags.

TOTALT: 13/20

8) Liverpool, 51 poäng +9 (en match mindre spelad)

Återstående program: 4
Everton (h), Newcastle (h), Swansea (b), Watford (h), Chelsea (h), West Bromwich (b).
Kommentar: En match till good på övriga toppkonkurrenter och chansen finns att minska avståndet till sex poäng vid seger mot Everton. Rätt tacksamt schema, bara två bortamatcher och ett omotiverat Chelsea känns inte som en överdrivet svår uppgift i näst sista omgången.

Skadeläget: 2
Emre Can, Jordan Henderson, Kolo Touré, Christian Benteke, Danny Ings, Joe Gomez.
Kommentar: Kaptenen Jordan Henderson är det tyngsta avbräcket. Annars har Liverpool klarat sig rätt bra senaste veckorna.

Formen: 4
Liverpool har bara förlorat en enda match sedan förlusten i FA-cupen mot West Ham 9 februari. Tre raka segrar och avancemanget mot Dortmund i Europa League understryker att Jürgen Klopps gäng är på rätt väg.

Formen hos nyckelspelare: 2
Kommentar: Det går förstås att diskutera vem som är Liverpools nyckelspelare, men jag anser att laget står och faller med målvakten Simon Mignolet eftersom man inte har något större problem att producera framåt. Defensiven är dock fortfarande ett frågetecken.

TOTALT: 12/20.

Fotnot: Leicester och Tottenham kan teoretiskt bli indraget i kampen om Champions League-platserna, men jag har räknat bort dem i den här analysen. Samma sak gäller för sjuan Southampton.

Krisen växer i Crystal Palace

av Kalle Karlsson

Kan Crystal Palace sjunka längre än så här?
Ja, nu finns risk att raset bara fortsätter.
Palace har inte vunnit en ligamatch sedan kvarn brann, de har sjunkit som en sten i tabellen. Så får de ett gratisläge att plocka tre poäng mot Liverpool – och slänger bort allt.

Det var ingen fantastisk fotbollsmatch på Selhurst Park. Hemmalaget som var en av höstens sensationer har tappat allt efter nyår. Ett tag låg man femma och hotade om Champions League-platser. Nu erkänner managern Alan Pardew att man är indraget i bottenstriden.
Efter en sval första halvlek tog Crystal Palace ledningen direkt i starten av andra halvlek när Joe Ledley tryckte in en hörnretur.
Bara kvarten senare fick James Milner sitt andra gula kort.
Den här gången kunde väl inte ens Crystal Palace misslyckas med att ta tre poäng?
Jodå.

Målvakten Alex McCarthy bjöd på kvitteringen md tjugo minuter kvar när han halkade och gav Firmino ett friläge som brassen förvaltade.
Efter 1–1 blev Crystal Palace så rädda, så rädda. Plötsligt började tankarna surra, plötsligt spelade de matchen i huvudet och då var Liverpool faktiskt närmare segern. Alberto Moreno prickade insidan av stolpen med ett distansskott och inhopparen Christian Benteke fick två bra lägen.
Men matchen såg ut att sluta oavgjort när vi var inne i slutsekunderna av tilläggstiden. Då tog Damien Delaney det horribla – fullständigt horribla – beslutet att tackla Christian Benteke, som hade dålig vinkel. Domaren Andre Marriner uppfattade inte straffen först, men assisterande domaren hjälpte honom och när Benteke fick chansen från straffpunkten var han iskall.
Liverpool imponerar inte. Jürgen Klopps mittfält är i stort behov av kreativitet. Men de har sannerligen en förmåga att gräva fram segermål i slutminuterna. Först det minnesvärda dramat i Norwich och nu det här. Liverpool är inte längre efter än att de också är inblandat i kriget om Champions League-platserna.

För Crystal Palace är det nattsvart. Det var dystert redan innan dagens match. Nu är krisen nära.
Alan Pardews sexiga Palace från i höstas är ett minne blott. Visserligen har Yannick Bolasies comeback gett laget fart, men mittfältet är osynkroniserat och Yohan Cabaye har inte längre förmågan att styra rytmen i matcherna. Har Bakary Sako gjort nån glad sedan första fyra omgångarna?
Crystal Palaces jätteras är en annan iögonfallande story från den galna säsongen 2015/16.

Italiensk intelligens och brittisk energi lyfter Leicester

av Kalle Karlsson

Sagan bara rullar vidare. Nu har vi sagt i månad efter månad att Leicester ska falla ihop och att verkligheten ska komma ikapp dem. Men realismens alla lagar gäller inte denna säsong. Leicester fortsätter bara att skriva nya kapitel i en säsong som har utvecklats till en saga.
På tisdagskvällen blev det en ny, tung triumferande seger.
Liverpool, som har haft en del tur och marginaler med sig senaste veckorna, blev det senaste laget att falla för ”Foxes”. Jürgen Klopps gäng kom med den moralhöjande 5–4-segern från förrförra helgen i ryggen. De kom med en offensiv som levererade fem mål på Carrow Road, men här blev de mållösa.
Leicesters försvarspel är något utöver det vanliga. Vi kommer att komma in på Jamie Vardy och Riyad Mahrez senare, men i denna match studerade jag framför allt lagets defensiv. Länge var det ett ställningskrig där inget av lagen bjöd på något. Allra minst Leicester.
Det är helt enkelt en grannlaga uppgift att ens skapa målchanser mot detta gäng. De har en frontfyra med anfallsduon Jamie Vardy/Shinji Okazaki samt Riyad Mahrez/Marc Albrighton som jobbar stenhårt för att komma ned på rätt sida. Så fort de är runt eget straffområde centrerar de och litar på att mittbackarna tar hand om inläggen (vilket de oftast grejar). Åh, vad intressant det hade varit att få se hur Claudio Ranieri drillat det här laget för att få till den här vattentäta muren. Det här är italienskt, intelligent, taktiskt försvarsspel i engelsk tappning, med den brittiska energin i omställningarna. Den perfekta symbiosen? Ja, det är iallafall anledningen till att Leicester leder Premier League efter 24 omgångar.
De är så disciplinerade och riskminimerande. Vill man ha en ögonblicksbild av hur Leicester agerar kunde man studera Christian Fuchs, vänsterbacken, i en situation i andra halvlek vid ställningen 2-0. Han var felvänd, jagades i ryggen och hade möjligheten att spela hem bollen till Kasper Schmeichel. Men den tanken avfärdade Fuchs snabbt, för Leicester ledde med 2-0 och Leicester tar inga onödiga risker i sitt spel. Han vände utåt och lyfte ned bollen ned i korridoren. Och Leicester höll nollan igen. Det är ingen slump.
En spelare som inte fått så mycket uppmärksamhet tidigare under säsongen är Robert Huth, men den tyske backen har varit en klippa tidigare och han var ett monster i eget straffområde ikväll. Hur kunde Stoke släppa honom?

Minnesbilderna från matchen är förstås varken Robert Huth eller den lika förtroendeingivande, och underskattade, målvakten Kasper Schmeichel. Det var, förstås, Jamie Vardys drömmål till 1–0.
Anfallaren hamnade i en liten måltorka som varade i en månad, men nu har han hittat nätet igen.
1–0-målet var ett verk av en spelare som har återfunnit sitt självförtroende.
Riyad Mahrez vände bort en spelare på egen planhalva och slog en fantastisk långpassning (bara det var en världsklass-aktion). Jamie Vardy sprintade i djupet – det han gör allra bäst – och drog till på halvvolley. Bollen flög i en båge över en chanslös (och felplacerad) Simon Mignolet. Det var Vardys första mål utanför boxen denna säsong.
Jamie Vardy fyllde på med 2–0, lite mer slumpartat sedan Shinji Okazakis skott ändrat riktning och bollen hamnat framför fötterna på skyttekungen. Segern var säkrad för fotbolls-Europas sensationslag.
Var månne detta bära? Vi är trots allt inne i februari och med ett så här effektivt försvarsspel och matchvinnare a la Vardy/Mahrez går det inte att utesluta någonting.

***
Dagens man var annars Fraser Forster, Southamptons målvakt, som var omutlig mot Arsenal. Vilket lyft hans comeback blivit för Saints.

***
Manchester United svarade för tre fina mål och körde över Stoke med 3–0. United gjorde två mål i första halvlek på Old Trafford, vilket inte hör till vanligheterna.
Anthony Martial gjorde ett läckert mål (fantastiskt spel hela vägen) och serverade Wayne Rooney till 3–0.
Louis van Gaal är fortfarande pressad, men vad hade han gjort utan Martial?

DET HÄR ÄR EN PLUS-ARTIKELPLUS

Plus-special: Rörlig Firmino nyckel för Liverpool

av Kalle Karlsson

Efter varje omgång kommer jag specialstudera ett av de tippade topp 6-lagen, en specialbeställning till våra plusläsare. Denna omgång har jag synat Liverpool. Matchen (Norwich borta) En helt och hållet galen fotbollsmatch som inte hade några som helst ramar. Liverpool tog ledningen med 1–0 genom Firmino och i den perioden...

Prova plus nu!

Redan Plus-Kund? Logga in här

För att kunna se och läsa detta inlägg måste du vara Plus-kund. Är du inte redan Plus-kund skapar du snabbt och enkelt ett konto. Vill du veta mer, läs här.

PL kan åtminstone underhålla…

av Kalle Karlsson

Det brukar talas om matcher med ”två ansikten”. Det här var en match med fem.
Det var en av de galnaste matcherna jag sett i Premier League. Definitivt den mest svängiga.

Mycket av försnacket inför matchen handlade om Steven Naismith. Anfallarens övergång från Everton blev klar i veckan och nu skulle han ställas mot sin förra antagonist Liverpool i debuten. Steven Naismith är den typen av energispelare som lyfter Norwich. Det enda frågetecknet är om han kommer att göra tillräckligt många mål.
Hur som helst, inledningsvis var Naismith anonym. Efter trevande första tio minuter tog Liverpool tag i spelet och jag tyckte att de dominerade fullständigt från minut tio. Det såg ut att skilja en division mellan lagen när Liverpool pressade högt inte gav Norwich något andrum.

Roberto Firmino  placerade in 0–1 efter dryga kvarten och så långt var det Liverpools match. Men de röda har inte mandat att slappna av den här säsongen. Inte i någon match.
Det räckte med en hörna för att Norwich skulle få en livlina in i matchen. Efter lite tre-fyra andrabollsdueller damp bollen ned framför Dieumerci Mbokani. Denne drog till med en instinktiv klack och den satt stenhårt bakom Simon Mignolet.
Där svängde matchen. Wes Hoolahan, en av ligans främsta framspelare den här säsongen, serverade Steven Naismith som krutade in debutmålet med ett kliniskt avslut.
Så trots att Liverpool borde ha haft ledningen i paus så gick de till vila med underläge 1–2.

I starten av andra halvlek borde Liverpool ha trampat gasen i botten, men istället var det Norwich som behöll initiativet. Några minuter in på halvleken med Naismith fälld av Alberto Moreno och fick en straffspark som Wes Hoolahan placerade i nät.
Avgjort? Knappast. Långt ifrån.
Liverpool reste sig direkt när Jordan Henderson reducerade till 3–2.
Där fick matchen sitt tredje ”ansikte”.
För några minuter senare gjorde Roberto Firmino 3–3 efter en delikat framspelning från Adam Lallana. Sedan stod Russell Martin för ett jättemisstag när han slog en helt galen passning till James Milner som sprang in med 3–4.
Redan där var den här matchen galen.
Men det skulle bli än värre.

Norwich hämtade ny kraft och fick till en anstormning (och ett fjärde ansikte för matchen).
Fjärdedomaren lade till fem minuters tillägg. Jürgen Klopp var rasande och han blev ännu argare när Sébastien Bassong tryckte in 4–4 i 92:a minuten.
Men det återstod fortfarande knappt tre minuter och det var tillräckligt för att matchen skulle svänga än en gång.
Norwich lyckades sjabbla i eget straffområde och Adam Lallana tryckte in 4–5.

Jag som har kallat Norwich ”ett organiserat lag” får omvärdera det lite.
Deras försvarsspel var katastrofalt. Russel Martin gjorde ett huvudlöst misstag när han bjöd Milner på 3–4, men han gjorde ett nästan lika stort misstag i första halvlek när han stötte och Milner fick ett friläge vid ställningen 0–1. Och han joggade vid 3–3 när han borde ha plockat upp Firmino (där kan man även undra vad Bassong gjorde när han begav sig ut mot kanten istället för att säkra centralt).
Liverpool var inte mycket bättre defensivt, men de kan iallafall glädja sig åt en gigantiskt moralhöjande seger och att offensiven levererade som aldrig förr.
Premier League bjuder onekligen fortfarande på underhållning.
Om nu ”underhållning” är massor av mål på grund av uselt försvarsspel.
Den spelmässiga kvalitén går – fortfarande – att diskutera.

Maximal utdelning för svagt United

av Kalle Karlsson

Det var inte rättvist, men ack så viktigt.
Manchester United var likblekt större delen av matchen men åkte ändå hem med tre poäng från ångestmatchen på Anfield.

Det var så mycket som var ologiskt med Wayne Rooneys mål med kvarten kvar.
För det första hade Manchester United inte skapat något av värde under matchens första 77 minuter. Inte ett skott på mål. Knappt en enda kombination värd namnet. Det var så uddlöst, så taffligt att Louis van Gaals lilla, tappra anhängarskara lär ha minskat ytterligare. Om den ens existerar?
För det andra var det elva år sedan Wayne Rooney gjorde mål på den här arenan. Han brukar bli för känslosam i dessa möten, för passionerad för att kunna prestera. Den gången, 2005, sköt han in ett distansskott bakom Jerzy Dudek. Nu fick han en retur som damp ned framför fötterna på honom och dunkade in ett stenhårt skott i nättaket.
Wayne Rooney har i och för sig hittat formen senaste veckorna och det här målet underströk väl att vinden har vänt för honom. Spelmässigt var han beskedlig (mest på grund av minimalt understöd från mittfältet), men när han väl fick chansen var han pardonlös och än en gång matchhjälte.

För Manchester United betyder segern massor. Nu har de häng på topp fyra. För Liverpool betyder resultatet att de tappar mark mot toppen. Jürgen Klopps gäng känns avhängda nu.
Men det är inte tillfället att vare sig hylla van Gaal eller såga Klopp.
Det är tillfället att konstatera att inget av de här lagen förtjänar att ta en Champions League-plats.
Det var nästan beklämmande att se det som utspelade sig på Anfield idag. Att bevittna att dessa storklubbar, flaggskepp i engelsk fotboll, har sjunkit så långt ned i dyn var en brutal påminnelse om att kartan i Premier League håller på att ritas om.

Första halvlek var så lågkvalitativ att jag har full förståelse om folk bytte kanal eller stängde av tv:n och gjorde något annat, mer meningsfullt.
Liverpool var lite mindre dåligt före paus. De skapade iallafall en del chanser, men deras attacker handlade mer om gästernas svaga försvarsspel och brister i det individuella beslutsfattandet än att hemmalaget var så förträffligt (förutom vid ett tillfälle då Henderson klackade fram en kombination som ledde till att han själv fick bra skottläge).
Manchester United hade ingenting. Jesse Lingard var katastrof matchen igenom. Det var ofattbart att han fick vara kvar på plan i 65 minuter. Marouane Fellaini var som vanligt för seg i spelet med fötterna, men han kan åtminstone skylla på att han spelades i fel position. Fellaini vann inte ens nickduellerna och då försvinner poängen med honom på plan.

Manchester United reste sig i andra halvlek och det tyder ju på att det finns en styrka i laget. De är bara två poäng från fjärdeplatsen och det är maximalt betalt sett till hur svagt man presterat offensivt den här säsongen.
David De Gea var briljant och höll laget kvar i matchen. Vad hade van Gaal gjort utan De Gea? Han hade inte tränat Manchester United iallafall.
Den holländske managern hade sett till chanserna i matchen (19–7 i avslut) varit nöjd med en poäng. Nu fick han alla tre.
Med kvarten kvar satte United igång en kort hörna. Inhopparen Juan Mata (hans kreativitet saknades i första halvlek) vred in ett inlägg, Fellaini vann till slut en nickduell och Wayne Rooney tryckte in ribbreturen.
Manchester United tog en blytung seger.
Men: Hade Liverpool varit mer effektivt hade de gjort mål på sina chanser och hade slutanalysen varit en annan.
Roberto Firmino måste ligga sömnlös efter sin jättemiss i 88:e minuten. Brassen ställdes helt ren två meter från mållinjen (sedan Daley Blind missat totalt med en uppflyttning) men fipplade bort bollen.
Det var signifikativt för en match där kvaliteten och kompetensen var pinsamt avlägsen.

***
Credit where credit is due: Mamadou Sakho var bäst på plan bakom De Gea. Försvararen var kompromisslös och vann varenda närkamp.
Nu var han en av tre Liverpoolspelare som förlorade nickduellen som föranledde målet. Så Sakhos fina insats var förgäves.

***
Dagens tweet signerad Rob Dawson:
”Marouane Fellaini so effective going missing that van Gaal doesn’t know where he is to bring him off”.

Done deals, 12 januari

av Kalle Karlsson

Här tittar vi närmare på några av gårdagens övergångar i Premier League.

Jonjo Shelvey, från Swansea till Newcastle
Pris: 12 miljoner pund.
Kommentar: Shelvey har i Swansea utvecklats till en stabil Premier League-spelare. Han började denna säsong ytterst lovande men har tappat i takt med att laget svikit. Får en nytändning nu?
Betydelse för laget: Newcastles centrala mittfält har varit för dåligt ända sedan Yohan Cabaye lämnade laget. Shelvey är fortfarande ojämn, men som jag ser det bidrar han med egenskaper som laget saknar idag. Framför allt tack vare sin passningsskicklighet och förmågan att slå den sista avgörande bollen. Priset är högt, men engelska spelare kommer att säljas för överpriser.
Tänkbar startelva med Jonjo Shelvey:
Elliot – Janmaat, Coloccini, Mbemba, Dummett – Sissoko, Tioté, Shelvey, Wijnaldum – Pérez, Mitrovic.
Värvningsbetyg: 3/5.

Ivo Pinto, från Dinamo Zagreb till Norwich City
Pris: 2,2 miljoner pund.
Kommentar: Ivo Pinto, eller Ivo Daniel Ferreira Mendonça Pinto som han egentligen heter, kom fram i Porto men lyckades aldrig slå sig in i a-laget. Istället blev det utlåningar till mindre klubbar i Portugal. 26-åringen beskrivs som en offensiv högerback med bra fysik.
Betydelse för laget: Norwich har haft en solid backlinje med defensivt lagda spelare. I Pinto får Alex Neil ett mer offensivt alternativ som kan utmana Russell Martin och Andre Wisdom om startplatsen.
Tänkbar startelva med Ivo Pinto:
Ruddy – Pinto, Martin, Bassong, Olsson – Redmond, Howson, Tettey, Brady – Hoolahan – Mbokani.
Värvningsbetyg: 2/5.

Henri Saivet, från Bordeaux till Newcastle
Pris: 5,0 miljoner pund.
Kommentar: Saivet har tillhört Bordeaux i hela sin proffskarriär. Han debuterade som 17-åring säsongen 2007/08. 25-åringen, som representerar Senegal, kan spela både på centralt mittfält och på kanten.
Betydelse för laget: Newcastle behöver onekligen förstärkningar för att reda ut sin situation. Nu går man återigen till Ligue 1 för att hämta fynd. Jag har sett Saivet för lite för att bedöma hans chanser att lyckas i Newcastle. Så betyget blir den neutrala tvåan.
Tänkbar startelva med Saivet:
Elliot – Janmaat, Coloccini, Mbemba, Dummett – Saivet, Tioté, Shelvey, Wijnaldum – Sissoko – Pérez.
Värvningsbetyg: 2/5.

Steven Caulker, från Queens Park Rangers till Liverpool
Pris: Lån.
Kommentar: När Steven Caulker köptes till Cardiff från Tottenham för runt 100 miljoner kronor var han en av engelsk fotbolls mest lovande mittförsvarare. Caulker demonstrerade stundtals sin potential i Cardiff, men efter att laget åkte ur Premier League har Caulkers karriär stagnerat. Utlåningen till Southampton i höstas blev ingen succé och han gjorde bara åtta framträdanden för Saints.
Betydelse för laget: Liverpool lider av försvarskris och behöver snabbt få in en pjäs. Caulker känns som en rimlig lösning då han har erfarenhet från Premier League. Engelsmannens fysik blir viktig för ett lag som varit sårbart i huvudspelet.
Tänkbar startelva med Steven Caulker:
Mignolet – Clyne, Caulker, Lovren, Moreno – Henderson, Can – Ibe, Firmino, Coutinho – Benteke.
Värvningsbetyg: –.

Fotnot: Värvningsbetyg sätts endast på permanenta övergångar. Anledningen är att affärerna blir lättare att jämföra då det finns en prislapp för investeringen. Lån innebär minimalt risktagande för klubben.

Klopps Liverpool har kört fast

av Kalle Karlsson

Individuella misstag bakåt. Ett anfallsspel som inte fungerar. Jürgen Klopps Liverpool har kört fast.

Det blev ingen god start på det nya året för Liverpool. Efter två raka 1–0-vinster kom en nyårssmäll på Upton Park där West Ham vann med 2–0.
West Ham är bra. De har slagit Manchester City, Chelsea och Arsenal. Nu har de fällt Liverpool både hemma och borta. Det är inte fy skam att förlora på den här arenan och nu när Slaven Bilic börjar få tillbaka skadade spelare (Dimitri Payet gjorde comeback idag med ett inhopp) kan de ta fart uppåt igen.
Men sättet Liverpool förlorade på idag var inte acceptabelt.

När Jürgen Klopp ledde laget i de första matcherna fanns det ett embryo till något som kunde bli riktigt bra. Intensiteten som kännetecknat Klopps Dortmund fanns där. Presspelet och antalet löpmeter var bättre än tidigare.
Det som är oroväckande är att det karaktärsdraget har inte alls synts till senaste veckorna. Idag mot West Ham fanns ingen återerövning, ingen counter-pressing.
Det som borde känneteckna ett Jürgen Klopp-lag kännetecknar inte Liverpool av idag.
Tog energin slut så fort? Eller är det bara det tuffa julprogrammet som sätter sina spår?
Hela klart är att Liverpool har mycket att jobba på.

Försvaret bjuder på alldeles för mycket. Nathianiel Clyne, som varit stabil första halvan av säsongen, började matchen idag med att slå åtta passningar varav ingen (!) nådde rätt adress. Sedan missade han markeringen på Michail Antonio som nickade in 1–0. Att försvaret behöver förstärkningar är ingen nyhet, det har varit ett faktum senaste åren.
I offensiven har Liverpool investerat över en halv miljard kronor på Christian Benteke och Roberto Firmino. Ingen av dem har hittat rätt i sin nya klubb. Benteke kom till spel idag med mål i två raka matcher, men spelmässigt synkroniserar han inte med lagkamraterna. Idag kom han inte till alls. James Collins hade den store belgaren i sin bakficka matchen igenom. Coutinho är långt från den form som gjorde honom till en av ligans bästa vid den här tiden ifjol.

***
West Ham förtjänar credit. De vann rättvist idag. De ville mer och det man gjorde gjorde man med beslutsamhet. Om Liverpool är en topp fyra-kandidat (det kan diskuteras) är West Ham också det. Deras elva är inte nämnvärt sämre än Liverpools.
Med Andy Carroll i startelvan valde Slaven Bilic rätt strategi: Smacka in inlägg så kommer chanserna. De kom, målen också.
Michail Antonio, som satte 1–0, är en intressant figur. Han är begränsad som spelare, han har knappast samma tekniska färdigheter som Dimitri Payet och Manuel Lanzini. Men han har fysik och ett stort hjärta. Det visade han inte minst när han tacklade Alberto Moreno nere vid egen hörnflagga (borde varit frispark) och sedan sprang över hela planen för att avsluta kontringen genom att nicka in 1–0.
Hetast i West Ham just nu är dock varken Antonio eller Carroll. Det är mittbacken James Collins som visat storform senaste veckorna. När Collins och Ogbonna spelar så här tryggt är det ingen som saknar Winston Reid.

Pinsamt, Liverpool!

av Kalle Karlsson

Det är en sak att Liverpool förlorar borta mot Watford. Det kan ske, Watford är bättre än många har förstått.
Men så här? Den här insatsen var inget annat än pinsam.

Liverpool har visat svag form senaste veckorna. Hemmavinsten mot Swansea (1–0) den 29 november var allt annat än övertygande. Den insatsen följdes upp av 6–1 borta mot Southampton i Ligacupen, en match som på nytt skänkte hopp. Sedan kom 0–2-förlust borta mot Newcastle, 0–0 mot Sion och bara 2–2 hemma mot West Bromwich.
Därför förväntade jag mig att se ett heltänt Liverpool idag på Vicarage Road mot glödheta Watford. Med en så oviss tabell var det ju nu Liverpool skulle ta chansen att haka på fjärdeplatsracet.
Men det blev inte så. Det blev kraschlandning. Totalt haveri.

Man ska vara försiktig med att använda överord, men jag kan inte minnas att jag sett en så blek insats mot Liverpool FC. Inte i år, inte ens under Brendan Rodgers hela sejour, möjligen tillbaka till tiden med Roy Hodgson.
Ibland kunde de inte ens slå enkla passningar på sju-åtta meter. Men inte bara det. Det var så håglöst, passivt, taffligt och rent ut sagt patetiskt att jag önskar att spelarna tar sitt ansvar och betalar tillbaka pengarna till de fans som gjorde resan ned till London.
Det här var inte värdigt Liverpool FC.

Jürgen Klopp, mottagen som en Messias, fick en snabb effekt när han tog över. Liverpool sprang mer, pressade mer intensivt och enskilda spelare som Emre Can, Coutinho och Jordon Ibe lyfte sig.
Men idag syntes ingenting av detta. Watford pressade bättre än Liverpool. Watford var snabbare, smartare och mer engagerade än gästerna.
Visst var det ett domarmisstag som ledde fram till Nathan Akés 1–0 eftersom olycklige Adam Bogdan hade fångat bollen i händerna. Men det vore att rikta fokus fel att skylla den här förlusten på domaren Mark Clattenburg.
Liverpool förlorade för att man hade en målvakt som hade två i händerna och en patetisk defensiv som bjöd motståndarna på den ena julklappen efter den andra.
Mamadou Sakho var katastrof. Han låg mer än han stod upp.
Fransmannen har varit skadad och det är naturligt att han är rostig, men så här svag har jag aldrig sett honom (eller någon annan mittback den här hösten, för den delen).

Martin Skrtel, som också började matchen osäkert, haltade av skadad och gjorde en redan tunn defensiv ännu mer bräcklig.
Men det var inte bara försvaret som underpresterade. Offensiven var nästan lika dålig. Mittfältet fick inte ihop många kombinationer av värde. Roberto Firmino och Adam Lallana gjorde ingenting. Med kvarten kvar skickades Christian Benteke och Jordon Ibe in från bänken. Det förändrade inte mycket.

Jürgen Klopp vann många beundrare med triumferna borta mot Chelsea och Manchester City. Han är älskvärd på många sätt, inte minst tack vare sin värme och sitt idiom.
Men Jürgen Klopp kan inte trolla.
Liverpools trupp är inte kvalitativ nog. Det här är ett lag som är i desperat behov av förstärkningar.
Under Klopps första matcher i Liverpool såg man att spelarna sprang mer än tidigare. Klopp väckte spelarnas engagemang. Idag fanns inte ens viljan att ta jobbet för laget.
Det är oroväckande om något om Klopp-effekten bara varade i några veckor.

***
Vi ska into glömma bort att hylla Watford. Credit where credit is due.
Inför comebacken till Premier League värvade Watford i princip ihop ett nytt lag. Det fanns förstås en risk att det skulle bli en främlingslegion. Men Quique Sanchez Flores fick snabbt ihop en fungerande enhet.
Odion Ighalo har vi hyllat tidigare. Anfallaren gjorde ligamål nummer elva och tolv idag. Han är ett ostoppbart monster när han är i form.
Jag vill även framhålla vänsterbacken Nathan Aké som gjorde en fin match idag, mittbacken Craig Cathcart och målvakten Heurelho Gomes. Aké har varit sådär tidigare när jag sett honom i höst, men han verkar ha en kurva på pekar uppåt. Cathcart är en av få startspelare som är kvar från fjolåret. Gomes var stundtals hånad under tiden i Tottenham, men han har varit oerhört stabil i höst.
Watford ligger en poäng från fjärdeplatsen med 17 omgångar spelade. Vem hade kunnat tro det i somras?

Sida 1 av 14
  • Tjänstgörande redaktör: Micke Andersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB