Arkiv för kategori Manchester United

- Sida 1 av 17

Först frälsare – nu är Mchitarjan Mourinhos huvudvärk

av Kalle Karlsson

Först blev han lösningen på Manchester Uniteds alla offensiva problem.
Nu blir han José Mourinhos stora huvudvärk.
Henrich Mchitarjan kommer att saknas kommande veckorna.

Henrich Mchitarjan köptes till Manchester United i somras. Profilvärvningar som Paul Pogba och Zlatan Ibrahimovic fick förstås de största rubrikerna, men det var ingen tvekan om att investeringen på cirka 30 miljoner pund var ett statement. Henrich Mchitarjan var kanske Bundesligas bästa spelare förra säsongen och han valde också att lämna ett lag som skulle spela Champions League för ett som inte skulle göra det.
Förväntningarna var stora på poängmaskinen som vann assistligan i tyska ligan ifjol. Men starten i England blev allt annat än lyckad.
När säsongen startade var han förpassad till bänken. När han väl fick chansen i startelvan – i det haussade derbyt hemma mot Manchester City – var han sämst på plan och blev utbytt i paus.
Efter den svaga insatsen dröjde det till 3 november innan Mchitarjan spelade en minut igen. José Mourinho hävdade kryptiskt att spelaren ”inte var skadad, men inte heller matchfit”.

Skulle han bli en ny Shinji Kagawa? Japanen anslöt också till Manchester United från Dortmund med bra rykte, som sedan blev tilltufsat när han inte lyckades etablera sig i Premier League. Ja, fram till alldeles nyss så det ut så. Men hemmamötet med Feyenoord blev vändningen. Mchitarjan fick chansen i startlevan och övertygade. Sedan dess har formkurvan pekat spikrakt uppåt. I veckan kom första målet i den nya klubben i Europa League mot Zorja Luhansk. Idag mot Tottenham blev han matchvinnare med segermålet (1–0) i den första halvleken.
Fullträffen var vacker där han dunkade upp bollen i nättaket, men det som verkligen har blivit tydligt de senaste veckorna är att Manchester United blivit så mycket rappare och rörligare med Mchitarjan i elvan.
Han har egenskaper som ingen annan i truppen. Mata har samma (eller ännu mer) kreativitet, men saknar fart. Anthony Martial och Marcus Rashford har samma (eller ännu mer) fart, men saknar beslutsfattande. Mchitarjan har lite av varje och därför har han blivit så nyttig.

José Mourinho har med rätta fått viss kritik för hanteringen av Mchitarjan. Portugisen måste ha varit mäkta nöjd nu när han fått effekt av att återinstallera 27-åringen i elvan. Därför lär han ha blivit lika besviken när Henrich Mchitarjan fick bäras ut på bår i slutet av matchen. Mittfältaren tacklades av Danny Rose, foten vek sig och jag skulle gissa att det handlar om några uttänjda ledband. Hur länge han blir borta återstår att se, men han kommer att vara saknad då han gett en speed och ett djupledshot som laget tidigare sökt efter.

José Mourinho fick tre efterlängtade poäng, men det var mot ett förvånansvärt uddlöst Tottenham. Jag hade hoppats på en high-pressing-fest mellan två lag som kliver högt och stressar. Men det blev inte så högt tempo som jag hade trott, mest på grund av att Tottenham gick på tomgång. Harry Kane var påtagligt svag och plockades bort av planens spelare Marcos Rojo.
Spurs skapade inte mycket i andra halvlek då man borde ha jagat kvittering.
I det läget framstod Marouane Fellaini som Tottenhams största hopp. Belgaren fick värma upp och möttes först av burop från hemmaläktarna innan de övergick i diplomatiska applåder. Fellaini, inte populär efter det katastrofala inhoppet mot Everton, kom inte in på planen förrän i 97:e minuten och då var det för sent.

Mourinho taktiska revolution – går emot sin egen grundfilosofi

av Kalle Karlsson

José Mourinho har fått en kämpig start i Manchester United. Men senaste veckorna har han hittat något att bygga vidare på.
Ett embryo till något stort? Det återstår att se, men hans taktiska förändring är intressant eftersom han rört sig långt från sin grundfilosofi.

Manchester United vann kvartsfinalen i Ligacupen på onsdagen hemma mot West Ham. Zlatan Ibrahimovic gav laget en drömstart med 1–0 redan i andra minuten. Anthony Martial, som fick chansen från start efter ett par veckor utanför laget, gjorde två mål innan ”Ibra” fastställde 4–1 i slutminuten.
José Mourinho behövde gårdagens avancemang. Resultaten de senaste veckorna har inte varit överväldigande. Fram till igår hade Manchester United kryssat fyra raka matcher på hemmaplan i Premier League. Det är första gången det händer sedan 1980. I ligan har laget tagit 20 poäng på 13 matcher vilket är sämre än både David Moyes och Louis van Gaal hade gjort vid samma tidpunkt.
Men studerar man de spelmässiga prestationerna har något revolutionerande hänt med laget.
Manchester United har börjat springa. Det kan låta simpelt, men det är en stor skillnad jämfört med hur det såg ut för ett par månader sedan. I början av ligaspelet kom siffror på att laget sprang minst antal löpmeter i ligan. Det var inte ett dugg förvånande med tanke på hur tempofattigt och slött man agerade.
José Mourinho har sett till att Manchester United har blivit proaktivt. Och bara det i sig är en liten sensation.

Så länge vi kommer ihåg José Mourinho från den europeiska toppfotbollen har han varit en reaktiv tränare. Han har, i första hand, anpassat sig efter motståndet. Det innebär inte att hans lag varit defensivt i alla matcher. Hans Real Madrid tillbringade givetvis betydligt mer tid på offensiv planhalva än på egen planhalva, men det innebär att hans grundtänk i de stora matcher ofta utgått från att neutralisera snarare än att producera ett eget spel framåt.
Jag kan inte säga exakt när den här taktiska förändringen gjordes, men i hemmamötet med Arsenal (1–1) använde Manchester United en försvarsstrategi som var den diametrala motsatsen till vad man presterade borta mot Liverpool i oktober. På Anfield stod Manchester United lågt, täckte ytor och spelade för 0–0 (vilket matchen också slutade). De senaste matcherna har man pressat högt, nästan helplanspress, och använt direkta återerövringar. Gegenpressing.
José Mourinho har bytt livsåskådning.

Nu blev det bara 1–1 mot Arsenal och bara 1–1 i söndags mot West Ham, men spelmässigt har det varit ett gigantiskt lyft mot allt vad Manchester United har presterat sedan sir Alex Ferguson lämnade tränarbänken.
Under Louis van Gala spelade Manchester United ett intetsägande possession-spel som ledde till lågt tempo och få målchanser. Med José Mourinhos nya offensiva strategi har tempot drivits upp till oanade höjder. Det har varit ”heavy metal”-fotboll som Jürgen Klopp skulle ha sagt. De har inte hittat ett sätt att omsätta energin i mål framåt ännu, men tendenserna är lovande. Gensvaret från publiken har inte låtit vänta på sig. Stämningen på Old Trafford i hemmamötet med West Ham i ligan i söndags var betydligt bättre än normalt. Supportrarna gillar det som håller på att ske, att United återigen blir ett lag som kan leva upp till läktarramsan som brukar rulla ned från Stretford End, den om ”Attack!”.
Istället för att vara ett tråkigt, tempofattigt lag som tar få poäng har Manchester United senaste veckorna blivit ett roligt, tempostarkt lag som tar få poäng. De har skapat fler chanser senaste fyra matcherna än vad Louis van Gaals Manchester United-upplaga gjorde under hela hösten förra året.

Varför har José Mourinho bytt spår? Har han själv insett att han kört in i väggen? Kände han själv att han behövde förändra radikalt för att väcka en trupp som såg ut att trampa runt i kvicksanden? Det kan vara så eller så har spelarna börjat tvivla och antytt till tränaren att han behöver skruva på saker och ting.
Jag köpte inte alls portugisens bortförklaringar om otur när han svamlade om det för några veckor sedan. I den enskilda matchen kan man ha otur, men över längre tid har man inte otur. Då handlar det snarare om oförmåga om man exempelvis bränner chanser på löpande band.
I de senaste matcherna har Manchester Uniteds poängutfall varit mindre än det borde ha varit, där har det funnits en dos av ”otur”. De var dominanta mot Arsenal och borde ha vunnit. De var överlägsna mot West Ham i söndags och borde ha vunnit. Fyra poäng extra i de matcherna och tabelläget i ligan hade inte varit så katastrofalt som det framstår nu.

Den taktiska förändringen – att Manchester United numera vill dominera matcherna istället för att agera åskådare – har gett förnyat hopp för en rad spelare. Wayne Rooneys ser pigg ut och hans formkurva pekar uppåt. Henrich Mchitarjans formkurva pekar uppåt. Paul Pogbas formkurva har pekat uppåt en tid. Ander Herrera och Juan Mata har fått förtroendet de förtjänar. Anthony Martial fick göra mål igen igår.  Zlatan Ibrahimovic har gjort fem mål på sina fyra senaste matcher. Spelarna verkar trivas med att få äga matcherna och stressa motståndarna till misstag.
Eller så är förklaringen bakom lyftet så enkel att den stavas Michael Carrick.
Den defensive mittfältaren har varit en av lagets viktigaste spelare det senaste decenniet. När han har varit bra har ofta laget fungerat. Nu är hans 35-åriga ben inte lika pigga längre, men hans passnings- och positionsspel har inte försämrats nämnvärt.
Med Michael Carrick i startelvan är Manchester Uniteds statistik i höst i alla turneringar: WWWWDWW.

Analys: Så lurades Mourinho av Chelseas 3-4-3

av Kalle Karlsson

Storkross i stormatchen. Här tittar vi närmare på hur Chelseas nya 3-4-3-system vållade bekymmer för Manchester United.

Antonio Conte har blivit synonym med trebackslinje sedan åren i Juventus. När säsongen startade ställde han ut sitt Chelsea med en fyrbackslinje, men sedan anslöt David Luiz och resultaten vacklade. Då fick han chansen att testa trebackslinjen som han rönte såna framgångar med i Italien.
I Chelseas fall har det inneburit 3-4-3 snarare än 3-5-2 för att inte avvara offensiva ytterspelare som Eden Hazard, Willian och Pedro.
José Mourinho är en mästare på att anpassa sitt lag. Hans matchplan borta mot Liverpool var framgångsrik sett till syftet (att hålla tätt), men här gick han snett redan från början.
Nu fick Manchester United sämsta tänkbara start och det omkullkastar givetvis planerna en hel del, men som vi kan se på bilderna från de inledande minuterna nedan var det ett dysfunktionellt Manchester United.
Med Chelseas 3-4-3, med wingbackar (Marcos Alonso, Victor Moses) som trycker upp och med Eden Hazard och Pedro som droppar in centralt i mellanytor blir det alltid en fråga om hur man sätter press på Chelseas ”yttre mittbackar”. Det naturliga hade varit Manchester Uniteds yttrar Jesse Lingard och Marcus Rashford, men nu var de beordrade att följa med Marcos Alonso och Victor Moses till den grad att man bildade en sexbackslinje.

chelsea4I första situationen är det högerbacken (!) Antonio Valencia som sätter press mot bollhållaren Gary Cahill. Vi ser hur Jesse Lingard hamnar i en position långt ned som extra ytterback.

chelsea2I andra situationen ser vi hur defensiv Jesse Lingard är i sin kantroll. I detta läge hotar inte Marcos Alonso offensivt, men Lingard är ändå långt nedanför Antonio Valencia.

chelsea3Samma situation men längre ned i plan.

Det är egentligen inget problem att Antonio Valencia spelar markeringsspel och följer Eden Hazard i rygg samtidigt som Jesse Lingard ligger i en defensiv position. När jag analyserade West Bromwich i våras pekade vi på den här taktiken – markeringsspel från ytterbackar – som ett segerrecept från Tony Pulis i den enskilda matchen. Problemet är att den här defensivinriktade taktiken inte rimmar särskilt bra med underläge i en match. De offensiva spelarna (i detta fall Zlatan Ibrahimovic, Paul Pogba, Marouane Fellaini) får springa massor för att nå in i press på Chelseas trebackslinje samtidigt som mittfältet blir utspritt.
Så vad hade Manchester United kunnat göra? Nyckeln, anser jag, är att kliva högre med yttrarna och ”stoppa distributionen”. Se till så att bollen inte hamnar hos de offensiva wingbackarna. Gör den det så får man lösa det i nästa läge.

chelsea5Här ser vi hur lämnar Marcus Rashford kliver Marcos Alonso och kliver fram i press mot Gary Cahill. Det ger förstås följden av att Alonso är fri, men United får åtminstone fler pressmöjligheter.

Chelsea sprang ifrån med den här matchen till en komfortabel 4–0-seger. Det handlade om mer än system och utgångspositioner, men det går inte att komma ifrån att Antonio Conte har hittat ett spännande system för sitt Chelsea.
Chelseas 3-4-3 är en djärv uppställning. Den bygger på att man inte tappar bollen då man lätt blir sårbar i ytterzoner med så offensiva ytterbackar. Men systemet satte Manchester United i problem i helgen och det lär skapa samma bekymmer för andra lag framöver.

Mourinho gjorde ”en Mourinho”

av Kalle Karlsson

Inför det här haussade stormötet handlade mycket av försnacket om hur José Mourinho skulle stoppa formstarka Liverpool. Var han kapabel att göra som han gjorde med Chelsea våren 2014 när han parkerade bussen, spelade cynisk fotboll och såg till att Liverpool snubblade i jakten på ligatiteln? Eller skulle han svepas undan av Jürgen Klopps högintensitetsfotboll.
Jodå, den gamle kan än.
José Mourinho spelade ett 4-4-1-1 i första halvlek med Paul Pogba som offensiv mittfältare bakom Zlatan Ibrahimovic. Det var som var påtagligt i första halvlek var hur hårt och synkroniserat Manchester United arbetade i defensiven. Det här var inte någon vilsen Paul Pogba eller en Marouane Fellaini som fick jaga skuggor. Det här var ett välorganiserat United där mittfältsskölden Ander Herrera/Marouane Fellaini vann matchen i matchen på mittfältet på knock. Herrera var fantastisk, både som bollvinnare (11 brytningar) och i sitt sätt att täcka ytor.

Hela Manchester Uniteds matchplan andades Chelsea 2014. Det var riskminimering till sin yttersta spets. Mourinho när han gör det som han kan allra bäst. Stänger igen butiken.
Så fort Liverpool försökte sätta in sin press – då lyfte United mot targetspelaren Zlatan Ibrahimovic. Varje gång United hade ett inkast – valde de att ta tid på sig och dra ned på tempot i matchen.
Publiken på Anfield – som väntat sig fart och fläkt – blev otålig. Och matchen blev avslagen, även om positionsspelet hos gästerna var en fröjd, framför allt hur Zlatan Ibrahimovic och Paul Pogba jobbade i sin tvåmanspress och tvingade Liverpool till svåra lösningar i uppspelen. José Mourinho menade efteråt i intervjun i Sky Sports att hans lag ”kontrollerat matchen”.
– Vi kontrollerade matchen, både taktiskt och emotionellt, sa han.

Efter 20-25 minuter kom in i matchen och tog över sista 20 minuterna. Från det ögonblicket kändes det som Manchester United spelade för kryss.
En statistisk notering som bevisar skillnaden mellan lagens strategi: Dejan Lovren slog 92 passningar. Chris Smalling slog 7.
Hela andra halvlek var Liverpool bättre; det laget som ville gå för tre poäng. Manchester Uniteds offensiv kom av sig. Visst hade det kunnat bli en smash ’n’ grab-seger om den för dagen (offensivt sett) misslyckade Zlatan Ibrahimovic fått bättre träff på pannan i den 54:e minuten, men sedan var det David De Gea som fick agera matchvinnare.
Adam Lallana kom in från bänken hos Liverpool och oj, så mycket bättre hemmalaget blev med Lallana på planen. Engelsmannen gav löpningar och fantasi och plötsligt hittade Liverpool öppningarna. Emre Can hade tvingat De Gea till en vass räddning, Coutinho var nära ett (nytt) drömmål när han sökte långa krysset och Roberto Firmino sprang sig fri och skulle precis sätta dit bollen när Antonio Valencia kom emellan med en heroisk brytning.

Det blev mållöst. Ingen förlorare, ingen vinnare.
José Mourinho känner sig kanske som en vinnare eftersom hans matchplan hela andra halvlek gick ut på att neutralisera motståndarna snarare än skapa själv.
Liverpool ska vara besvikna över att de inte nådde upp i normal kapacitet i första halvlek. De höjde sig i andra halvlek, men då var det lite för sent.

***
Bänkade Wayne Rooney fick hoppa in i andra halvlek för att stänga till högerkanten. Det lyckades… inte så bra. Vid två tillfällen låg han fel i position och Liverpool var på väg att hitta igenom. Så Rooney förbättrade inte sina chanser med dagens inhopp.

***
Så för att knyta an till diskussionen vi hade i PL-podden tidigare idag:
Är José Mourinho gårdagens man och Jürgen Klopp nutidens tränare? Tja, jag kan inte påstå att José Mourinho praktiserar någon vägvinnande fotboll för tillfället. Han ”vann” en poäng idag, men det är inget spel som vinner någon ligatitel.

Till slut hittade Pogba hem i United

av Kalle Karlsson

Utskälld och kritiserad de senaste matcherna. På lördagen hittade Paul Pogba äntligen rätt roll i Manchester United. Och då såg José Mourinhos gäng återigen ut som ett topplag.

Manchester United vann stormötet med Leicester (vi kan väl även inkludera Leicester bland ”stormötena” nuförtiden, eller?) med klara 4–1.
Målen kom under en blixtrande tjugominutersperiod i första halvlek. Tre av målen var följden av hörnor där Leicesterförsvaret agerade mer eller mindre slappt, men det mest positiva för Manchester United var inte resultatet i sig, utan att 1,2-miljardersköpet Paul Pogba till slut fann sig tillrätta och visade sin enorma kapacitet.

Paul Pogba och hans position på planen har varit rejält omdiskuterad senaste veckorna efter den bleka insatsen i Manchesterderbyt. Då var han alldeles för ansvarslös i defensiven och hans kollega Marouane Fellaini fick ett hav av ytor att täcka. Sedan dess har José Mourinho testat Pogba högre upp i nummer tio-rollen utan att få ut önskad effekt.
Men på lördagen hade José Mourinho hittat ett recept som åtminstone fungerade i den här matchen. Han lät Ander Herrera få ett uttalat defensivt uppdrag, bara ligga i korridoren och fördela bollar och vinna andrabollar. Den rörlige Herrera löser det uppdraget bättre än Fellaini även om Manchester Citys offensiv självklart ställer frågor som är svårare att besvara än något annat lag i England.
Herreras roll gav Paul Pogba friare tyglar, den sortens licens att röra sig som han behöver. Samtidigt var Pogba själv mer disciplinerad i sitt positionsspel, drog inte i väg på utflykter i onödan.
Fransmannen var dominant redan i första halvlek, långt innan han nickat in 4–0-målet precis före paus. Med fin touch och majestätisk kontroll över mittfältet smekte han fram den ena fina passningen efter den andra, inte minst den fina lyftningen fram till en fri Zlatan Ibrahimovic.
När Paul Pogba är bra, när han spelar på sin topp, så är det omöjligt att undgå vilka möjligheter han ger sitt lag. En vändning, ett väggspel, en dribbling – på en sekund har han skapat ett rättvänt läge som kan ge en målchans ur det som såg ut som ett låst läge.
I den tjugominutersperioden före paus spelade Manchester United den bästa fotbollen laget presterat sedan sir Alex dagar. Inte för att det säger överdrivet mycket, men ändå. Juan Mata bidrog förstås till att passningsspelet blev rörligt och intelligent, med sin förmåga att hitta fria ytor. Wayne Rooney, som till slut petats till bänken av José Mourinho, kunde bara titta på och konstatera att laget fungerade så mycket bättre utan hans statiska spel.

Det fanns en period i andra halvlek där Manchester United slappnade av och där Leicester faktiskt var på väg in i matchen. Demarai Gray hade reducerat till 1–4 med ett fint distansskott och Islam Slimani fick ett jätteläge att sätta 2–4. I den situationen slarvade Paul Pogba med sitt hemjobb och det där är defensiva brister som José Mourinho behöver arbeta med. Alla lag kommer inte vara lika frikostiga som Leicester var idag.
Men den enskilda koncentrationsmissen överskuggar inte det faktum att Paul Pogba levererade sin bästa insats hittills i Premier League. Han valdes välförtjänt till man of the match.
Det här var dagen då Paul Pogba hittade sin roll i Manchester United.

Baillys osannolika kometkarriär

av Kalle Karlsson

För fyra år sedan hade han inte spelat en tävlingsmatch på elvamannaplan. Nu är han en av Manchester Uniteds viktigaste spelare och har valts till man of the match i tre av sina fyra matcher på engelsk mark.
Historien om Eric Baillys raketkarriär är något alldeles extra.

När Manchester United storshoppade i somras hamnade nästan allt ljus på Zlatan Ibrahimovic och Paul Pogba. Lite spillde över på Henrich Mchitarjan, mittfältaren från Dortmund. En vanlig sommar hade han betraktats som det stora stjärnköpet.
Få rubriker handlade om Eric Bailly.
Samma sak i inledningen av ligaspelet. Zlatan Ibrahimovic har fått rubrikerna för sin starka entré i engelsk fotboll, men den som imponerat mest är spelaren som huserar där bak. Han som inte sålt så många tröjor, men som redan har fått en minst lika viktig roll i laget.
Eric Bailly, inte Zlatan Ibrahimovic, valdes till augusti månads bästa spelare i Manchester United och det säger en hel del. Så bra har han varit.
Hans bakgrund är en story värd att återge.

Eric Bailly föddes i Abidjan, huvudstaden i Elfenbenskusten. Pappan var lärare och mamman arbetade i en klädaffär. Som så många andra småkillar spelade han fotboll på gatan. I unga år anslöt han till ungdomsklubben Abia Stars. Där upptäcktes han av spanska talangjägare. Scoutchefen David Comamala berättar för Daily Mail om en träningsmiljö med minimala resurser.
– Första gången vi såg Eric var i Abidjan 2009. Han spelade i den där lilla klubben med i princip ingen infrastruktur. Planerna var undermåliga. Tränaren var bara en kille från området som hade några västar och en boll. Inga riktiga mål, bara en yta och lerig mark, säger Comamala.
– Eric var smal, men han stack ut med sin längd, sin snabbhet och sitt mod. Han gjorde saker man sällan såg unga spelare göra i Afrika.
Den spanska talangagenturen bjöd in till testmatcher i Burkina Faso. Scouter från Europas toppligor bjöds in. Eric Bailly imponerade på klubbar som Sevilla, Espanyol, Barcelona och Juventus. Juventus ville plocka över honom till Italien, men hade inte plats för fler icke-EU-spelare. Det blev Espanyol istället, en övergång värd cirka 175 000 kronor (exklusive bonusrelaterade belopp).

Väl i Espanyol fick han den skolning han behövde för att ta nästa kliv. B-lagstränaren Sergio González hade tagit över som huvudtränare i a-laget efter mexikanen Javier Aguirre. González kände Eric Bailly väl och gav honom en trupplats som fjärde mittback.
Det skulle inte dröja länge innan Bailly hade klättrat i hierarkin.
– Han började träna med a-laget och det blev svårt att ignorera honom. Ingen anfallare ville möta honom. De frågade om de kunde få ställas mot någon annan istället.
I sin tredje start för klubben mötte Espanyol storebror Barcelona. I halvtid ledde man med 1–0 och Eric Bailly hade sett till att Leo Messi var påtagligt anonym. Det blev förlust med 1–5 på Camp Nou, men Eric Bailly var på väga att göra sig ett namn i Spanien.
Det som Sergio González fick lägga tonvikten på var det taktiska. Han såg en oslipad diamant med enorma fysiska egenskaper, men positionsspelet behövde förbättras.
– Kom ihåg att han inte hade någon taktisk träning i Afrika – han var väldigt ofärdig. Han behövde lära sig när han skulle ta klivet fram, ställa offside och alla de sakerna. Vi jobbade hårt med video och satt ned med honom och hans försvarskollegor i timmar. Ibland använde jag klipp på Sergio Ramos och Gerard Piqué för att exemplifiera.
Eric Bailly sög in allt. Han efterfrågade till och med mer videoklipp och frågade fystränaren om tips för att spetsa fysiken än mer.

Det blev inte mer än ett halvår innan Villarreal fick upp ögonen. Efter imponerande insatser i Afrikanska mästerskapen i januari-februari 2015 anslöt Bailly till ”de gula ubåtarna”. Där blev det en och en halv säsong och 35 ligamatcher innan Manchester United visade intresse.
Eric Bailly blev uppringd av José Mourinho och det räckte för att övertyga honom. Övergångssumman på 30 miljoner pund visade hur gärna Mourinho ville ha 22-åringen i sitt nya lagbygge.
Analysföretaget CIES Football Observatory publicerade i veckan en studie som gjorde gällande att Eric Bailly var sommarens mest övervärderade prislapp.
Sett till att han bara hade gjort 35 ligamatcher för Villarreal så var det en hög summa.
Men sett till vad han presterat i säsongsinledningen i Premier League känns det inte som ett överpris. Snarare rimliga pengar i en uppskruvad marknad.

Eric Bailly har nämligen varit fantastisk i inledningen av säsongen. Om Zlatan Ibrahimovic har lyft anfallsspelet – och det har han – har Baillys entré gjort att försvaret fått nya dimensioner.
Bailly har den sällsynta kombinationen av styrka, snabbhet och bra fötter för att kunna hantera bollen i uppspelen.
Styrkan gör att han vinner dueller på ett sätt som inte gjorts på Old Trafford sedan Nemanja Vidics glansdagar.
Snabbheten ger följdeffekten att Manchester United kan trycka upp backlinjen och ändå inte bli sårbart för djupledsspel.
Den funktionella tekniken gör att Daley Blind inte behöver sköta alla uppspel.
Eric Bailly har varit så bra att han hållit Chris Smalling, förra höstens sensation, utanför startelvan. I tre av de fyra första matcherna (!), inklusive Community Shield, har han valts till matchens bästa spelare. Bailly känns redan som den nye chefen i de bakre leden.
– Eric är en fantastisk värvning. Han har överraskat oss alla, säger David De Gea.
– Han är ett monster. Han är så stark, han är kvick och väldigt klok säger Ander Herrera.

Michael Carrick leder in på något som varit en trend och en klar brist senaste åren. Försvarare är inte längre som försvarare brukade vara. Idag, med mer fokus på teknik och passningsfötter, har de traditionella backegenskaperna ibland gått förlorade. Men inte hos Bailly.
– Eric är en sann försvarare. Nuförtiden är det inte lika vanligt som förr. Generellt har backarna i ligan koncentrerat sig mer på spelet med boll.
Eric Bailly har redan jämförts med Nemanja Vidic och det återstår att se om han kan leva upp till förväntningarna som skapats. Ett tufft test kommer på lördag i derbyt mot Manchester City. Mot Pep Guardiolas possession-filosofi kommer det att uppstå mängder med lägen där det behövs värderas och avvägas i positionsspelet.
Klarar Eric Bailly att hantera Kevin De Bruyne & Co kan vi räta ut ännu ett frågetecken.
Oavsett hur det går mot Manchester City har han gjort en osannolik resa.
Det är bara åtta år sedan han, 14 år ung, slutade skolan för att börja jobba som ansvarig för en telefonkiosk.
Och för bara fyra år sedan hade han inte spelat tävlingsmatcher på elvamanna.
Nu är han på väg att slå sig in bland Premier Leagues bästa backar.
Det har gått fort för Eric Bailly.
Och det är är förmodligen bara början.

FAKTA/Statikstik – år för år
Säsong, klubb, matcher/mål
2012/13 Espanyol B 0/0
2013/14 Espanyol B 20/0
2014/15 Espanyol B 1/0
2014/15 Espanyol 5/0
2014/15 Villarreal 10/0
2015/16 Villarreal 25/0
2016/17 Manchester United 3/0

Källor: Daily Mail, Le Monde, Manutd.com.

Zlatan är på väg att göra riktigt stora avtryck i England

av Kalle Karlsson

Zlatan Ibrahimovic lovade att han skulle bli gud i Manchester. Efter tre mål på två matcher går det inte längre att utesluta.

Zlatan Ibrahimovic inledde äventyret i England med mål ot Bournemouth (och en magisk klackpassning till Wayne Rooney). Men till fredagsmötet med Southampton fick han stå tillbaka i försnacket. Det mesta har kretsat kring Paul Pogba.
Världens genom tiderna dyraste fotbollsspelare var redo för debut, eller comeback kanske vi ska kalla det. Han tog Ander Herreras plats på det defensiva mittfältet.
Det började inte så bra för Pogba. I sin första aktion slog han bort en enkel passning. Sedan tuggade han igång och ju mer bekväm han blev, desto mer utrymme tog han. Paul Pogba hann demonstrera den där unika fysiken som gör att han kan hålla ifrån sig motståndare och skapa sig själv yta. Vid ett par tillfällen drev han upp tempot med sina älgkliv. Förmågan att ta fram bollen med fart är en egenskap som Manchester United saknat på mittfältet i många år.
Men trots den lovande insatsen tillhörde den här kvällen ett annat, betydligt billigare, nyförvärv i Manchester United.

Zlatan Ibrahimovic värvades på free transfer. Han har visserligen en skyhög lön – det brukar Mino se till – men han har redan betalat av en betydande del av investeringen. Dels genom att han höjt klubbens marknadsvärde, det skedde redan i somras när affären blev klar. Dels genom att han höjt spelarna runt omkring sig, ni läste säkert hur José Mourinho talade om hur ”de unga spelarna flockas runt Zlatans bord i matsalen”. Dels genom att han gett laget en spets de tidigare saknat.
Manchester Uniteds spel hackade precis som i premiären i söndags. Southampton kom med sin nya possessionfilosofi under Claude Pudel och hade en hel del boll i inledningen av matchen. Hade Nathan Redmonds inlägg varit lite lägre hade Shane Long troligen nickat in 0–1 och då hade det kanske blivit en annan historieskrivning.
Men i den 36:e minuten slog Wayne Rooney ett inlägg. Zlatan Ibrahimovic nådde inte bara högst. Han käkade upp José Fonte fullständigt och nickade in bollen med sådan kraft att Fraser Forster var chanslös.
Det skulle komma mer.
I den andra halvlekens inledning föll Luke Shaw i straffområdet och domaren pekade på straffpunkten. Zlatan Ibrahimovic stegade fram till elvameterspunkten, och det säger förstås en hel del om vilken status han åtnjuter i omklädningsrummet att han redan tar frisparkar och straffar i sin nya klubb. En klubb där Wayne Rooney prenumererat på den typen av fasta situationer sedan Cristiano Ronaldo flyttade till Madrid.
Zlatan satte straffen säkert och står nu på tre mål på två matcher.

Hans drömstart är på vissa sätt fullständigt naturlig. Han är ju Zlatan. Han har tystat tvivlare i en hel karriär och verkar fast besluten om att göra det igen.
På ett sätt är det fullständigt fantastiskt.
Låt oss säga så här: Zlatan Ibrahimovic hade ett svalt EM, men det var inte direkt något som påverkade hans svansföring när han presenterades i Manchester. Om Eric Cantona var kung, skulle Zlatan bli gud, lät han omvärlden veta.
I sådana lägen – när man stuckit ut hakan – blir kritiken så mycket mer svidande om man misslyckas. Att snacka är en sak. Det fenomenala med Zlatan Ibrahimovic är att han levererar. Gång på gång, på gång, på gång. I varenda liga, i varenda ny klubb.
”It ain’t bragging if you could back it up”, som Zlatans barndomsidol Mohammad Ali sa.
Det är tidigt ännu, bara två matcher har spelats.
Men Zlatan Ibrahimovic är på väg att göra riktigt stora avtryck i Premier League.

Analys: Så måste Rooney anpassa sig efter Zlatan

av Kalle Karlsson

Kan Zlatan Ibrahimovic och Wayne Rooney fungera tillsammans?
Ja – men mycket hänger på Rooney.

När Zlatan Ibrahimovic blev klar för Manchester United började direkt snacket om det kommande samarbetet med Wayne Rooney. Skulle de passa ihop?
Wayne Rooney har ett tungt år bakom sig, hans temporära lyft i våras kunde inte maskera att förra säsongen var en besvikelse. Med köpet av Henrich Mchitarjan är han mer konkurrensutsatt än någonsin tidigare i sin proffskarriär.
Zlatan Ibrahimovic kommer med en supersäsong och sin status som världsstjärna.

I somras analyserade jag hur Zlatan Ibrahimovics roll i Manchester United kan se ut (läs den plusinlåsta texten här). Det handlade mycket om hur Manchester United ska lösa djupledshotet.
Zlatan Ibrahimovic kan agera boxspelare, men han är framför allt en striker som vill droppa ned i plan och delta i speluppbyggnaden. Den spelartypen fungerar bäst med djupledslöpande yttrar som Paris SG hade i form av Edinson Cavani. Det är inte helt kompatibelt med yttrar som Juan Mata som vill söka sig inåt i plan och styra spelet.
Därför ligger det ett stort ansvar på nummer tio-spelaren i José Mourinhos 4-2-3-1-uppställning. ”Tian” måste erbjuda djupledslöpningar.

Det som såg lite rostigt ut i Community Shield såg ut att vara ett embryo till något lovande i ligapremiären förra helgen.
Efter en steril inledning i första halvlek borta mot Bournemouth började Wayne Rooney förstå hur Zlatan Ibrahimovic rör sig.
Det fanns situationer då Wayne Rooney sjönk ned som ”sexa” och Zlatan ned som ”tia” och där United kändes uddlöst. Men så fanns det också tillfällen så Wayne Rooney förstod hur han skulle underlätta för Zlatan.

Rooney-Z-samarbete4Bollen från Eric Bailly spelas mot en felvänd Zlatan Ibrahimovic och Anthony Martial. Wayne Rooney sätter fart i djupled.

Rooney-Z-samarbete2Wayne Rooney trycker ned Bournemouths försvar.

Rooney-Z-samarbete3I nästa läge har Wayne Rooney tryckt ned motståndarnas backlinje och skapat utrymme för Zlatan.

Sekvensen ovan illustrerar det som måste till för att maximera Zlatan Ibrahimovics spel. Spelare runtomkring svensken som är beredd att springa för att öppna ytor. För sex-sju år sedan var Wayne Rooney den spelaren. Med åren har han blivit mer och mer bekväm; mindre rörlig och mer intresserad av att stå och slå crossbollar.
I andra halvlek gjorde Wayne Rooney en djupledslöpning och fick ett friläge serverat sedan Zlatan levererat en klackpassning av högsta världsklass. Spelar man med Zlatan och löper kommer man ofrånkomligen få lägen.
Efter 3–1-segern i söndags pratade Wayne Rooney om att samarbetet behöver tid.
– Jag behöver lära mig att hitta de ytor som uppstår runt Zlatan, sa han.
För Wayne Rooney handlar det kort och gott om en sak: Förstå att han måste löpa mer utan boll. Han kan inte längre vara den som ska styra varje uppspel. Han måste ibland vara spelaren som ska ta emot den sista passningen.
Annars är risken stor att Manchester Uniteds anfallsspel blir segt och förutsägbart. Och då bör den rörlige Henrich Mchitarjan vara ett bättre komplement till Zlatan Ibrahimovic.
Om ingen av lagets tior klarar att hitta ytorna bakom och runt Zlatan Ibrahimovic kommer yttrarna utgöra djupledshotet och då kan det finnas en öppning för Marcus Rashford. Den unge anfallaren står bakom ”Ibra” i kön till startelvan men han visade i EM att han kan utgå från kanten. Han är formbar och skulle utan problem anta uppgiften att vara rollspelare åt Ibrahimovic.
José Mourinho har ett pussel att lägga, men med så många bitar bör han få ihop det. Hur det pusslet ser ut, om det på sikt innehåller Wayne Rooney återstår att se.

Nedräkning, del 19 – Manchester United

av Kalle Karlsson

Manchester United har storsatsat för att ta sig tillbaka till den absoluta toppen. Nu måste värvningarna leverera.

Efter att sir Alex Ferguson lämnade klubben 2013 har Manchester United varit ute på en ökenvandring.
Vd:n Ed Woodward har använt marknadsintäkterna för att försöka lösa identitetskrisen.
Manchester United har inte direkt hållit igen på transfermarknaden när man hämtat in Marouane Fellaini, Juan Mata, Ander Herrera, Luke Shaw, Marcos Rojo, Angel Di María, Daley Blind, Victor Valdés (free transfer), Memphis Depay, Matteo Darmian, Bastian Schweinsteiger, Morgan Schneiderlin, Sergio Romero, Anthony Martial.
Problemet är att få av dessa levererat fullt ut.
Ander Herrera och Daley Blind är fullt godkända köp och de fyller sin funktion.
Luke Shaw hade en tung debutsäsong, hittade formen under starten av 2015/16 för att sedan råka ut för en allvarlig benfraktur. Han får ändå anses vara ett klokt köp och han hann visa sin höga potential.
Sedan har vi Anthony Martial som köptes för överpris där och då, men som visat sig vara så spännande att han var värd en stor slant.

Manchester Uniteds problem har varit att värvningsarbetet varit för dåligt. Tveksamma spelarrekryteringar kombinerat med en Louis van Gaal som lyckades alliera sig med hela spelartruppen gjorde att Manchester United tog ett steg framåt på pappret – för att sedan ta tre steg bakåt på plan.
Nu har José Mourinho stigit ombord på Old Trafford. Det går att säga mycket om den tillsättningen, framför allt då United ratade honom tidigare, men låt oss konstatera:
En revanschsugen José Mourinho i ett Manchester United med gränslösa resurser är en vass kombination.
I sommar har han fått plocka in sina drömspelare.
Det började med Eric Bailly till försvaret, en fysisk och snabb försvarare. Det fortsatte med Zlatan Ibrahimovic, en av världens bästa anfallare, på free transfer. Några dagar senare kom Henrich Mchitarjan, poängkung från Dortmund. Och till sist, Paul Pogba för världsrekordsumman 89 miljoner pund.

Vi vet inte hur dessa spelare lyckas, men vi vet att Zlatan Ibrahimovic har en förmåga att lyfta de klubbar han kommer till, både i omklädningsrummet, på träningsplanen och i matcherna. Det där börjar bli tjatigt, men det stämmer. Ni hörde säkert vad José Mourinho sa om hur det ser ut i matsalen, hur de ”unga spelarna i laget sitter runt Ibras bord”.
Det har vilat ett frågetecken kring Manchester Uniteds mittfält i många år, och pressen på Paul Pogba är stor. Han ska bli spelaren som ”tar tag i matcher” och dominerar mittens rike på ett som Manchester United inte gjort sedan Paul Scholes dagar. Utifrån vad han visade i EM finns en del att önska på den punkten.

De nya värvningarna sätter press på alla i truppen. Vi kan ta platsen till höger på mittfältet där dessa slåss om en startplats: Jesse Lingard, Henrich Mchitarjan, Juan Mata, Marcus Rashford, Memphis Depay, Ashley Young, Antonio Valencia (såvida han inte spelas som högerback). Kanske är den nya konkurressituationen allra mest kännbar för lagkaptenen Wayne Rooney. Han har varit självskriven i startelvan i hela karriären, trots många och långa formsvackor. Men nu är han mer flåsad i nacken än någonsin då Mchitarjan passar bäst i nummer tio-rollen och Marcus Rashford lurar i bakvattnet, redo att slåss om en kantposition.
Wayne Rooney är en ”överlevare”. När man dömt ut honom har han rest sig. Men nu måste han prestera för att vara säker på en starttröja.

Manchester United målas ut som en av titelfavoriterna och de bör vara med där uppe och slåss om det. José Mourinho har sagt att hans lag inte kommer att ”starta som ett tåg”, men frågan är om nåt lag är redo att göra det.
Mourinho kommer som alltid att bygga sitt lag bakifrån. Han har poängterat att United minsann inte alltid spelade offensivt under sir Alex Fergusons glansdagar. Jag tror att vi kommer att få se ett stabilt, men inte sprakande United.
Nu finns dock klasspelare att maskera en riskminimerande taktik med ögonblicksverk i världsklass.

Tänkbar startelva:
De Gea – Valencia, Bailly, Blind, Shaw – Carrick, Pogba – Mchitarjan, Rooney, Martial – Ibrahimovic
Nyckelspelare: Zlatan Ibrahimovic.
Håll ögonen på: Marcus Rashford.

Nyförvärv:
Paul Pogba – Juventus, £89m
Zlatan Ibrahimovic – free
Eric Bailly – Villarreal, £30m
Henrikh Mkhitaryan – Borussia Dortmund, £26.3m

Förluster:
Victor Valdés – Middlesbrough, free
Nick Powell – Wigan, free
Tyler Reid – Swansea, undisclosed
Oliver Rathbone – Rochdale, free
Joe Rothwell – Oxford, free
George Dorrington – Huddersfield, free
Ashley Fletcher – West Ham, free
Guillermo Varela – Eintracht Frankfurt, loan
Paddy McNair – Sunderland, £5m
Donald Love – Sunderland
Adnan Januzaj, Sunderland, loan

DET HÄR ÄR EN PLUS-ARTIKEL

Analys: Så kan Zlatan användas i Manchester United

av Kalle Karlsson

Zlatan Ibrahimovic är klar för Manchester United. Här tittar jag närmare på hur svensken kan användas i José Mourinhos bygge. Igår bekräftades det som varit på gång under en längre tid. Zlatan Ibrahimovic har skrivit på ett ettårskontrakt med Manchester United. Vi kan diskutera länge och väl om det rätt...

Läs hela artikeln - köp Plus här!
Sida 1 av 17
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB