Nedräkning, del 18 – Liverpool

av Kalle Karlsson

Förra säsongen:
Premier League: 2.
FA-cupen: Femte omgången.
Ligacupen: Tredje omgången.

Liverpool har sålt ligans bästa spelare. Kan laget ändå upprepa förra säsongens prestation?

När Luis Suárez skrivit på för Barcelona och Liverpool började presentera nyförvärv på nyförvärv låg det nära till hands att dra parallellen till Tottenham (vilket otaliga människor gjorde på Twitter).
Spurs sålde Gareth Bale förra sommaren och försökte fylla tomrummet genom att värva en rad talangfulla och etablerade spelare av god klass.
Alternativet, enligt teorin, hade varit att lägga hela transferbudgeten på en eller två spelare och därmed fått en spelare på nästan samma nivå som Bale.
Tottenhams strategi betalade sig inte ifjol (den kan göra det på sikt, det vet vi inte än). Av de nya spelarna var det egentligen bara Christian Eriksen som levererade direkt. Ett lite sämre utfall än väntat, men samtidigt den risk man tar när man värvar den typen av spelare snarare än ”proven quality”.

Liverpool var förberett på försäljningen av Luis Suárez. Oscar Tabarez, Uruguays förbundskapten avslöjade att dealen varit klar långt innan anfallaren satte tänderna i Giorgio Chiellini.
Liverpool har alltså haft tid att förbereda sig på tanken och utarbeta en plan för hur de ska ersätta sin stjärna.
Hade de egentligen något alternativ än att lägga de cirka 900 miljoner kronorna på flera spelare? Hade de kunnat få James Rodriguez?
Nej.
Som hierarkin ser ut har Liverpool, och engelska klubbar i allmänhet, svårt att locka den yppersta eliten. Där har fortfarande Barcelona och Real Madrid den största dragningskraften, kanske även Bayern München med senaste årens framgångsperiod.

Liverpool hade egentligen inget annat val än att identifiera spelare som har chansen att nå den kvaliteten. Fansen drömde om Marco Reus, men har hittills fått Lazar Markovic.
Likt Tottenham hade Liverpool inget annat val än att satsa på flera hästar. Nu när de ska dubbelspela måste dessutom truppen breddas i antal. Kan någon, eller ett par av de nya namnen, nå hög Premier League-klass har investeringarna betalat sig.
Så under sommaren har man fått in Emre Can, Adam Lallana, Dejan Lovren, Rickie Lambert, Lazar Markovic, Javier Manquillo och Alberto Moreno. Divock Origi signade, men skickade i väg direkt på lån.
Emre Can är en spelskicklig mittfältare som kommer ge fler alternativ vid sidan av Steven Gerrard och Jordan Henderson.
Adam Lallana var en av ligans bästa offensiva spelare ifjol och är en Brendan Rodgers-spelare i och med att han kan spela i många olika roller och system.
Dejan Lovren är den nödvändiga mittbacksförstärkningen som kan bli den nye chefen i de bakre leden.
Rickie Lambert är en viktig backup till Daniel Sturridge och en rejäl uppgradering mot Iago Aspas.
Lazar Markovic har stor potential, men är en spelare som är köpt för att växa in i det på sikt.
Javier Manquillo är startmaterial på högerbacken där Liverpool var svagt ifjol.
Alberto Moreno kommer att ge Flani Alves och José Enrique en match på vänsterbacken.
Av dessa ser jag Dejan Lovren som den bästa värvningen. Kroaten var lysande förra hösten i Southampton. Han tappade under våren, men visade ändå tillräckligt för att förtjäna en flytt till en större klubb. Nu har Liverpool fyra mittbackar av god kvalitet – Lovren, Skrtel, Sakho, Agger – även om danskens framtid är osäker.

Brendan Rodgers menar att det är skillnad mellan Liverpool och Tottenham i och med att Spurs konsekvent bytt tränare senaste åren.
– Det är en annan klubb och en annan vision vi har här. I Liverpool har vi en strategi bakom det vi gör.
En syrlig passning till Tottenham, men samtidigt en viss sanning i påståendet. Ingen kan påstå att Brendan Rodgers inte haft en tydlig vision och implementerat sin filosofi på ett beundransvärt sätt.
Det enda man kan ifrågasätta av Rodgers aktioner från fjolårssäsongen är just värvningarna. Varken Iago Aspas eller Luis Alberto blev någon hit.

Luis Suárez kommer förstås vara saknad. Och det är inte bara målen vi pratar om. Vi pratar om en komplett anfallare. Han gjorde mål, han skapade chanser åt lagkamraterna, han jobbade för laget. Det är inte många skyttekungar som accepterar att byta position och flytta till en kantroll, men det var det Suárez gjorde det i vissa matcher förra säsongen.
Dessutom har han en tuffhet och sätter motståndarförsvaren i skräck vilket inte ska underskattas. Kunde en enda försvarare känna sig säker när Suárez kom stormande? När uruguayaren drog på sig bevakning gav det förstås mer utrymme åt andra spelare. En av dem som drog nytta av det var Daniel Sturridge.
Kan laget utvecklas av att sälja den bästa spelaren? Enskilda spelare kan säkert göra det, men laget? Jag kan inte komma på många exempel där ett lag säljer sin bästa spelare när denne står på topp och blir bättre.

Trycket på honom är större nu, men det finns också anledning att tro att han kan hantera det. Han gjorde det i starten av förra säsongen där han gjorde nästan alla lagets mål under Suárez avstängning. Nu finns dessutom Rickie Lambert som backup vilket bör betyda större ”impact” från bänken.
Vi har också Raheem Sterling som utvecklades till en stjärna under vintern/våren. Hans insats i träningsmötet med Dortmund antydde att 19-åringen kan ta ytterligare ett kliv.
Om dessa spelare utvecklas och ett par, tre av nyförvärven levererar blir Liverpool bra. För att det ska bli riktigt bra behöver defensiven förbättras. Liverpool släppte in 50 mål. Crystal Palace, elva i ligan släppte in 48.
Där är de nya defensiva spelarna oerhört viktiga. Att offensiven kommer fungera tvivlar jag inte på. Men fungerar den återigen så bra att den täcker över de defensiva bristerna?

Tänkbar startelva:
Mignolet – Manquillo, Lovren, Skrtel, Moreno – Gerrard, Henderson – Lallana, Coutinho, Sterling – Sturridge.

In: Adam Lallana (Southampton, £25m), Dejan Lovren (Southampton, £20m), Lazar Markovic (Benfica, £20m), Divock Origi (Lille, £10m), Emre Can (Bayer Leverkusen, £9.75m), Rickie Lambert (Southampton, £4m), Lawrence Vigouroux, Kevin Stewart (Both Tottenham Hotspur), Javier Manquillo (Atlético Madrid, Loan).
Out: Luis Suarez (Barcelona, £75m), Martin Kelly (Crystal Palace, £1.5m), Conor Coady (Huddersfield Town, £375,000), Pepe Reina (Bayern Munich, Undisclosed), Villyan Bijev (Slavia Sofia), Jakub Sokolik (Yeovil Town), Luis Alberto (Malaga, Loan), Iago Aspas (Sevilla, Loan), Andre Wisdom (West Bromwich Albion, Loan), Brad Smith (Swindon Town, Loan).
Released: Yalany Baio, Yusuf Mersin, Michael Ngoo, Craig Roddan, Stephen Sama. Källa: Telegraph
Nyckelspelare: Steven Gerrard.
Håll ögonen på: Raheem Sterling.

Nedräkning, del 17 – Southampton

av Kalle Karlsson

Förra säsongen:
Premier League: 8.
FA-cupen: Femte omgången.
Ligacupen: Fjärde omgången.

Southampton har tappat fler nyckelspelare än någon klubb gjort i Premier League under en sommar.
Men det finns ändå anledning att vara optimistisk.

Det har varit deprimerande att se ”flykten från Southampton” utspela sig i sommar.
Visst kunde man ana att ett par av succéspelarna skulle locka i väg till andra klubbar, men det här?
Luke Shaw, Adam Lallana, Rickie Lambert, Dejan Lovren och Calum Chambers har sålts till de större drakarna.
Även jag led.
Southamptons fjolårssäsong, det projektet som ordföranden Nicola Cortese byggde, bar på så många drömmar.
Vi har ju fått vänja oss vid att murarna mot toppen är för höga, att det knappt är möjligt att slå sig in där uppe utan att attrahera en rik ägare. Everton har varit ett fint undantag, men de har också kämpat i tio års tid med att etablera sig där uppe.

Southamptons satsning var spännande. Den byggde på att den egna akademin fortsatte att spotta ut unga, lovande spelare och sedan använde man tv-pengarna till att spetsa med etablerade namn som Pablo Osvaldo, Gáston Ramirez och Victor Wanyama.
Under fjolårssäsongen snuddade man vid toppen innan sportchefen Nicola Cortese hoppade av. Det slutade med en åttondeplats och en tränare som skrev på för Tottenham.
För tjugofem år sedan hade de behållit sina spelare och gjort en ny satsning mot toppen, men inte nu. Inte i den fotbollsvärld som råder idag.
Då köps halva startelvan upp och sedan får man börja om.

Nye tränaren Ronald Koeman kunde åtminstone skoja om situationen. I somras twittrade han ut orden ”Ready for training” med en bild över en träningsplan utan spelare.
Bilden av ett Southampton i kris fick fäste, men är det verkligen så illa?
Southampton fick in närmare 1 miljard kronor på sina spelarförsäljningar och även om The Times avslöjade att klubben har obetalda skulder på 22 miljoner pund för tidigare värvningar, och att notan för den nya träningsanläggningen steg till 30 miljoner pund, fanns ändå utrymme att agera på transfermarknaden.
Det har Southampton gjort.
I skymundan av den stora flykten har ”Saints” hämtat in Graziano Pellè, Dusan Tadic, Fraser Forster, Florin Gardos och Shane Long. Dessutom ansluter Saphir Taider och Ryan Bertrand på lån. Det är sju nyförvärv, sju spelare som förstärker, eller åtminstone slåss om, en plats i elvan.

Graziano Pellè är en anfallare med bra målfacit från Feyenoord, där han lärt känna Ronald Koeman. Italienaren har bra targetspel, men det är ingen garanti för att han levererar i England. Dusan Tadic tror jag mer på; en snabb, lurig ytter som är vass i en mot en-situationer. Fraser Forster är en målvaktsgigant som kan bli en sensation, jag räknar med att han petar Artur Boruc till bänken. Florin Gardos får det otacksamma uppdraget att ersätta Dejan Lovren.
Köpet av Shane Long för 12 miljoner pund (!) kan knappast sorteras in som ”fynd”, men Long ger åtminstone andra dimensioner med sitt djupledsspel och sitt lojala slit i defensiven.
Saphir Taider från Inter kan ha lånats som täckning om Morgan Schneiderlin strejkar sig bort eller om Jack Cork skriver på för Crystal Palace. Jag gillar inte tanken på att släppa vare sig Schneiderlin eller underskattade Cork, men i nuläget har Southampton fem kompententa mittfältare om man även räknar in James Ward-Prowse och Steven Davis (en för mycket?).
Ryan Bertrand får ses som direkt ersättare för Luke Shaw, och även om den förre Chelseaspelaren inte håller samma klass så är han en habil Premier League-spelare.
Som ni ser har Southampton, till slut, täckt upp på ett okej sätt. Vi vet inte hur de nya spelarna fungerar ännu, men vi vet iallafall att sydkustlaget inte har lagt sig ned och dött.
Kanske kan en oförlöst lirare som Gáston Ramirez blomma ut nu? Jay Rodriguez finns kvar, men är inte fit förrän oktober på grund av sin knäskada. Där har Koeman en klasspelare.
Så snack om att Southampton riskerar att åka ur är betydligt överdrivet.

Den som fortfarande tror att Ronald Koeman har spelarbrist på träningsanläggningen Staplewood har inte förstått hur den här klubben fungerar. Southampton kommer alltid ha spelare att tillgå.
Det viskas från St Mary’s att Les Reed & Co i akademin är redo att lotsa fram ännu fler talanger som snart ska vara redo för a-lagsspel. Sam Gallagher, en ung anfallare, spelade tre matcher från start i ligan ifjol och gjorde femton inhopp. Han är fortfarande bara 18 år och bör ha en kurva som pekar uppåt. Mittfältaren Harrison Reed, vänsterbacken Matt Targett och mittbacken/ytterbacken Jack Stephens är andra som står på tur.

Southamptons dröm om att slå sig in i den exklusiva skara som prenumererar på Europaplatser är förbi. För att göra det hade de behövt behålla sina starka kort och sända ut budskapet att de inte är en ”selling club” – inte bara snacka om det. Nu blir det samma visa igen om Pellè, Tadic eller Forster skulle imponera. Då kommer en storklubb och lockar med ännu fetare lönecheckar.
Men Saints har fortfarande en okej elva och om nyförvärven kan hitta rätt kan laget ändå klara av en mittenplacering.

Tänkbar startelva:
Forster – Clyne, Fonte, Gardos, Bertrand – Schneiderlin, Wanyama, Cork – Tadic, Rodriguez, Pellè.

In: Shane Long (Hull City, £12m), Dusan Tadic (FC Twente, £10.9m), Fraser Forster (Celtic, £10m), Graziano Pelle (Feyenoord, £9m), Florin Gardos (Steaua Bucharest, £6m), Saphir Taider (Inter Milan, Swap), Ryan Bertrand (Chelsea, Loan).
Out: Luke Shaw (Manchester United, £30m rising to £31m), Adam Lallana (Liverpool, £25m), Dejan Lovren (Liverpool, £20m), Calum Chambers (Arsenal, £16m), Rickie Lambert (Liverpool, £4m), Billy Sharp (Leeds United, £600,000), Tom Leggett, Isaac Nehemie (Both Aston Villa, Undisclosed), Billy Sharp (Leeds United, £600,000), Danny Fox (Nottingham Forest), Andy Robinson (Bolton), Lee Barnard (Southend United), Matt Young (Sheffield Wednesday), Jonathan Forte (Oldham Athletic), Dani Osvaldo (Inter Milan, Swap), Jordan Turnbull (Swindon Town, Loan).
Released: Lee Barnard, Joe Curtis, Guily Do Prado, Andreas Sony.
Nyckelspelare: Graziano Pellè.
Håll ögonen på: Dusan Tadic.

Nedräkning, del 16 – West Ham

av Kalle Karlsson

Förra säsongen:
Premier League: 13.
FA-cupen: Tredje omgången.
Ligacupen: Semifinal.

West Ham klarade med nöd och näppe kontraktet i Premier League.
Nu vill fansen se Sam Allardyces gäng bjuda på mer sevärd fotboll.

En snabb titt på tabellen från förra säsongen visar West Ham på en hedrande 13:e plats. Inget att skämmas över. Men om man betänker att i princip hela undre halvan var inblandad i nedflyttningsstriden, och att West Ham endast klarade kontraktet tack vare tre februariveckor där man tog fyra raka segrar, framstår inte Sam Allardyce i lika god dager.
Faktum är att fansen är evinnerligt trötta på ”Big Sam” och dennes långbollsfotboll. West Ham har en tradition av att spela bollen efter marken, ett arv att ta hänsyn till. Big Sam struntar i det. Hans hållning har alltid varit att han vill vinna matcher, oavsett hur det ser ut. Personligen har jag inget problem med det förhållningssättet.

Det var därför han var så angelägen om att värva Andy Carroll för 15 miljoner pund inför förra säsongen. Carroll rimmar väl med Allardyces långa bollar, problemet är att anfallaren är skadebenägen. Ifjol spelade han bara 15 matcher i ligan och nu inleder han säsongen på skadelistan i cirka fyra månader framöver.
Det är ett gigantiskt hårt slag.
Enner Valencia, som gjorde succé i VM för Ecuador, har köpts in och förhoppningarna är stora på att han ska kunna axla manteln. Valencia är både snabb och stark vilket öppnar för ett bättre djupledsspel.
Problemet är att Kevin Nolan, West Hams okonventionelle nummer tio-spelare, sällan presterar utan Carroll på planen. Kan han anpassa sig till att hitta ytorna bakom Enner Valencia?
Mauro Zárate är också ny på Boleyn. Argentinaren har tidigare erfarenhet från England efter tiden på lån i Birmingham och ansluter närmast från Vélez Sarsfield. Det blir intressant att se vad han kan prestera i Premier League.
Carl Jenkinson har lånats från Arsenal för att förstärka backlinjen. Jenkinson håller inte Arsenalklass, men kanske kan han få förtroende och utrymme att utvecklas i en mindre klubb.
Jag har större förhoppningar på Aaron Cresswell som hämtats från Ipswich. 25-åringen blev uttagen i årets lag i Championship och är det något vi lärt oss är det att det går att hitta fynd i den ligan.
Trots Jenkinson och Cresswell känns West Ham något tunt på ytterbackarna.
Ett nyförvärv som supportrarna och Big Sam hoppas mycket på är Cheikhou Kouyate från Anderlecht. Tanken är att han ska ta plats bredvid Mark Noble på mittfältet. Lyckas han och balansen blir den rätta kan det vara nyckeln för att yttrar som Stewart Downing, Matt Jarvis och Mauro Zárate får det utrymme de behöver. Kanske kan det innebära att Mohamed Diamé kan användas längre upp i plan när Nolan inte levererar?
Diamé pratade stort och brett om att han ville till en topp sex-klubb i våras och kämpade bara när det passade, men än så länge är han kvar i West Ham. Det ryktas om intresse från QPR.
Ett annat osäkert kort är Ravel Morrison, som först gjorde succé förra hösten, men sedan lånades ut till QPR under våren. Det verkar inte som att Sam Allardyce är helt nöjd med spelarens attityd.

West Hams styrka är att man under Sam Allardyce, trots allt, är tämligen stabilt bakåt. Adrián gjorde en stark säsong ifjol och snodde förstaposten från Jussi Jääskeläinen. Winston Reid, James Tomkins och James Collins är kompromisslösa i eget straffområde.
Räcker det?
Träningsmatcherna har dock inte bådat gott. Anfallsspelet har som väntat varit torftigt och Allardyce måste hitta en lösning tills Andy Carroll kommer tillbaka. Förra året experimenterade han med ett 4-6-0 vilket gav en minnesvärd seger borta mot Tottenham. Kan han vara Sam ”Allardici” snarare än enkelspårige Allardyce i höst?
I så fall är West Ham bra nog för en plats runt mitten av tabellen.

Tänkbar startelva:
Adrián – Demel, Reid, Tomkins, Cresswell – Noble, Kouyate – Zárate, Nolan, Downing – Valencia.

In: Enner Valencia (Pachuca, £12m), Aaron Cresswell (Ipswich Town, £3.75m), Cheikhou Kouyate (Anderlecht, Undisclosed), Mauro Zarate (Velez Sarsfield, Undisclosed), Diego Poyet (Charlton Athletic, Compensation), Carl Jenkinson (Arsenal, Loan).

Out: Ben Sheaf (Arsenal, Undisclosed), Joe Cole (Aston Villa), Matt Taylor (Burnley), Stephen Henderson (Charlton Athletic), Robert Girdlestone (Chelmsford City), Raphael Spiegel (Crawley Town, Loan), George Moncur (Colchester United, Loan).

Released: Jack Collison, Alou Diarra, Callum Driver, George McCartney, Jordan Spence. Källa: Telegraph
Nyckelspelare: Adrián.
Håll ögonen på: Enner Valencia.

Nedräkning, del 15 – Tottenham

av Kalle Karlsson

Förra säsongen:
Premier League 6.
Europa League: Åttondelsfinal.
FA-cupen: Tredje omgången.
Ligacupen: Kvartsfinal.

Förra säsongen brottades Tottenham med att fylla tomrummet efter Gareth Bale. Nu bygger man vidare på i stort sett samma spelarmaterial med en ny manager vid spakarna.

När Gareth Bale såldes till Real Madrid shoppade Spurs loss på transfermarknaden.
Roberto Soldado, Paulinho, Nacer Chadli, Étienne Capoue, Erik Lamela, Vlad Chiriches och Christian Eriksen värvades inför och efter Bales flytt.
Blev det för mycket nytt på för kort tid? Det är möjligt. Tränaren André Villas-Boas lyckades inte få ihop bitarna under hösten och allt rämnade rejält borta mot Manchester City där det blev storstryk med 0–6.
Tim Sherwood ersatte portugisen i december, men hans tränarfilosofi gav bara en kortsiktig effekt.

Till den här säsongen har Tottenham valt att satsa på Mauricio Pochettino. Argentinaren gjorde ett starkt jobb i Southampton och kommer med starka aktier. Hans passningsinriktade fotboll kombinerat med ett intensivt presspel lär åtminstone tilltala publiken på White Hart Lane.
Ordföranden Daniel Levy har varit en klok strateg när det gäller spelaraffärer, men tränartillsättningarna har inte varit lika lyckosamma. Har han prickat rätt nu?

Pochettinos uppgift blir att lyfta och förädla det som redan finns. Tottenham har legat lågt på transfermarknaden denna sommar och det känns klokt. De gjorde sin storstädning inför förra säsongen. Dessa spelare har fått ett år på sig att acklimatisera sig. Nu handlar det om att få dem att producera och nog finns det mycket mer att plocka ut av spelare som Roberto Soldado, Paulinho, Erik Lamela, Nacer Chadli. Lamelas debutsäsong blev ett antiklimax med återkommande skador, men nu har han fått en landsman som coach och det kanske kan bli ett lyft. Talangen finns där, det kunde vem som helst se under tiden i Roma.
Ett nyförvärv som hittade rätt, nästan direkt, var Christian Eriksen. Dansken blev navet i Spurs och han kan utvecklas till en stjärna i ligan kommande år. Hans frisparksfot är redan en av de allra vassaste.

De nya ansiktena är Ben Davies, lovande vänsterback från Swansea, Michel Vorm, ny andremålvakt från Swansea, och Eric Dier. Davies behövs eftersom vänsterbacken var ett problemområde ifjol. Det är nog klokt om Kyle Naughton får så få spelminuter som möjligt.  Vorm kommer ge bättre ”cover” bakom Hugo Lloris än Brad Friedel kunde ge.
Eric Dier är ett intressant namn. Född i England flyttade han till Portugal som tioåring. Där fostrades han i Sportings akademi och nu återvänder han alltså till engelsk fotboll. En sådan backupvärvning behövs eftersom jag alltid upplever att Tottenham hamnar i mittbackskris någon gång under säsongen.

Förväntningarna är inte särskilt stora på Tottenham inför denna säsong. Fansen såg det stundtals mediokra spelet ifjol och utan stora förvärv kan man inte kräva någon revolution. Å andra sidan har man för en gångs skull fått behålla alla sina tongivande spelare. Gylfi Sigurdsson är den enda spelaren av hyfsad dignitet som lämnat klubben, men islänningen var inte ordinarie. Jake Livermore, också såld, gör mer nytta i Hull än han någonsin kunnat göra i Spurs. Att få kvar samma manskap är lika viktigt som att värva nytt.
Truppen är bred och Pochettino bör därför inte ha några större problem med dubbelspelet i Europa League. En femte-/sjätteplats i ligan och en framgång i någon av cuperna känns realistiskt.

Tänkbar startelva:
Lloris – Walker, Chiriches, Vertonghen, Davies – Lamela, Dembélé, Sandro, Townsend – Eriksen – Adebayor.

In: Ben Davies (Swansea City, £8m plus swap), Michel Vorm (Swansea City, £4.5m), Eric Dier (Sporting Lisbon, £4m).

Out: Jake Livermore (Hull City, £8m), Iago Falque (Genoa, £4m), Heurelho Gomes (Watford), Lawrence Vigouroux, Kevin Stewart (Both Liverpool), Darren McQueen (Ipswich Town), Gylfi Sigurdsson (Swansea City, swap), Grant Hall (Birmingham City, Loan), Alex Pritchard (Brentford, Loan), Kenny McEvoy (Peterborough United, Loan), Shaquile Coulthirst (Southend United, Loan), Jordan Archer (Northampton Town, Loan). 
Released: Giancarlo Gallifuoco, Cameron Lancaster, Roman Michael-Percil, Jonathan Miles.
Nyckelspelare: Christian Eriksen.
Håll ögonen på: Erik Lamela.

Nedräkning, del 14 – Crystal Palace

av Kalle Karlsson

Förra säsongen:
Premier League: 11.
FA-cupen: Fjärde omgången.
Ligacupen: Andra omgången.

Tony Pulis remarkabla uppryckning av Crystal Palace är en av de häftigaste scenförändringarna jag sett i Premier League.
Kan han bygga vidare på framgången eller är smekmånaderna över?

Historien om hur Tony Pulis lyfte Crystal Palace ifjol har berättats så många gånger att jag knappast behöver göra det igen.
Den som vill ha bakgrunden kan läsa en av de texter jag skrev om laget i våras.
Men kortfattat: Tony Pulis tog över ett hopplöst Crystal Palace i slutet av november. Ian Holloways sorgfria, naiva fotboll hade inte gett tillräckligt många poäng så Pulis gjorde det han behärskar allra bäst:
Strukturerade upp ett rakare, enklare spel med långa bollar mot stora, tunga forwards.
Och sedan började Crystal Palace sin klättring.
Det innebar också att Tony Pulis popularitet sköt i höjden. Från att tidigare ha varit avskydd som symbol för Stokes enkla inkast-taktik till att vara hyllad som geni för att ha väckt liv i en given nedflyttningskandidat.
I södra London döps barn till Tony efter den 56-årige walesaren. Det säger något om hur hans renommé förändrats.

Det Pulis gjorde borde egentligen inte ha varit möjligt. Jag satte frågetecken före säsongen hur ett mittförsvar med Danny Gabbidon och Damien Delaney skulle klara att stå emot fruktade Premier League-anfall, men jag fick fel och det är jag glad över.
Så länge man är disciplinerad och strategisk går det att spela tajt, även om materialet är begränsat.
Nu har Tony Pulis gjort en uppgradering av mittförsvaret. Brede Hangeland ansluter från Fulham. Norrmannen har tappat rejält senaste åren, men han kan mycket väl få ett lyft i en ny miljö. Får han stå lågt och nicka undan bör han kunna vara effektiv. Bredvid honom finns Scott Dann, som värvades in i januari. Den tidigare Blackburn-spelaren övertygade under våren så här finns ett fundament att bygga på.

På mittfältet handlar det förstås till stor del om Mile Jedinak. Jag blev blixtförälskad i australiern redan i premiären och den kärleken växte under säsongen. Vilket hjärta han spelar med! Det är som om han spelar karriärens sista match – varje vecka.
Mile Jedinak-typen är en förutsättning för att Crystal Palaces pragmatiska spel ska fungera. Utan Jedinaks defensiva slit och säkra postionsspel gissar jag att mittfältet hade fått kapitulera mot mer talangfulla motståndare.
Nu är Kagisho Dikgacoi och José Campaña borta. Istället kan den andra mittfältsplatsen gå till Joe Ledley, som värvades från Celtic i januari. I bakfickan finns Barry Bannan om Pulis vill ha ett mer kreativt alternativ.

En intressant notering är på målvaktssidan. Julián Speroni gjorde en kanonsäsong ifjol och valdes till klubbens bäste spelare. Men nu uppges Tony Pulis ha valt att satsa på Wayne Hennessey som förstemålvakt. Hennessey känner vi från tiden i Wolves, men han var lite för ojämn för min smak. Pulis vet förmodligen något som inte vi vet i denna fråga, men framtiden får utvisa om han prioriterar rätt.

Offensiven imponerade stort när Crystal Palace genomförde sin scenförvandling. Jason Puncheon och Yannick Bolasie är två irrationella och kvicka yttrar. Ligans mest underskattade ytterpar? Kanske.
Marouane Chamakh var utskrattad i Arsenal, men under Tony Pulis fick han göra det kan kan bäst. Nicka och spela enkel fotboll som inte bygger på små ytor. Chamakh fick till och med förtroende att agera i en nummer tio-roll (!) under en period. Den såg jag inte komma.
I anfallet finns en rad intressanta namn. Glenn Murray spelade knappt ifjol på grund av en knäskada, men gjorde comeback under våren och är nu tillgänglig. Dwight Gayle blixtrade till i slutet av säsongen och kanske är redo att axla manteln som ”den nye Ian Wright”?
Tony Pulis har förstärkt med Fraizer Campbell från Cardiff. En anfallstyp som likt Jerome passar managerns filosofi. Campbell springer, stångas, nickar och springer lite till. Han springer inte alltid rätt, men han ger alltid ett hundraprocentigt arbete.
Vem som startar av dessa är högst osäkert. Förmodligen blir det en rotationspolicy där den bäste för dagen får förtroendet.

Crystal Palace kommer inte att lägga om sitt spelsätt. Tony Pulis vet vad han kan och vad som fungerar. Han vet att spelarmaterialet inte håller för att ta ut svängarna.
Crystal Palace kommer spela rakt och enkelt. De kommer att göra det inför en fanatisk hemmapublik – Selhurst Park bjöd på den bästa stämningen i Premier League förra säsongen.
Fansen och Tony Pulis lyfte Crystal Palace till oanade höjder.
Nu gäller det att undvika andrasäsongssyndromet.

Tänkbar startelva:
Hennessey – Mariappa, Dann, Hangeland, Ward – Ledley, Jedinak – Puncheon, Chamakh, Bolasie – Gayle.

In: Fraizer Campbell (Cardiff City, £900,000), Chris Kettings (Blackpool), Brede Hangeland (Fulham).

Out: Jose Campana (Sampdoria, £1.4m), Neil Alexander (Heart of Midlothian), Kagisho Dikgacoi (Cardiff City), Dean Moxey (Bolton Wanderers), Aaron Wilbraham (Bristol City), Jonathan Parr (Ipswich Town), Ross Fitzsimons (Bolton Wanderers), Osman Sow (Heart of Midlothian), Alex Wynter (Portsmouth, Loan), Kwesi Appiah (Cambridge United, Loan), Jack Hunt (Nottingham Forest, Loan), Stephen Dobbie (Fleetwood Town, Loan).
Released: Danny Gabbidon, Ibra Sekajja, Quade Taylor, Derek Tieku, Tom King, Alistair Gordon. Källa: Telegraph
Nyckelspelare: Mile Jedinak.
Håll ögonen på: Yannick Bolasie.

Nedräkning, del 13 – Sunderland

av Kalle Karlsson

Förra säsongen:
Premier League:
14.
FA-cupen: Kvartsfinal.
Ligacupen: Final.

Förra säsongen fick Gustavo Poyet städa upp efter Paolo Di Canio.
Han lyckades ta laget till Ligacupfinal och rädda kontraktet tack vare segrar borta mot Chelsea och Manchester United.

Oddsen talade emot Sunderland med fem omgångar kvar. Då var laget sex poäng bakom Norwich City på platsen ovanför nedflyttningsstrecket.
Men Sunderland lyckades fixa sin egen ”Great escpe” genom att först kryssa borta mot Manchester City (2-2), sedan vinna borta mot Chelsea och följa upp det med tre raka segrar.
Det räckte för att säkra överlevnad med en omgång kvar.
Gustavo Poyet kan vara stolt över sin bedrift i Sunderland förra säsongen, men nu kommer utmaningen. Paolo Di Canio räddade också Sunderland kvar i Premier League (sedan kan det diskuteras om det berodde på honom), men upplevde en katastrofal start på nästa säsong med en poäng på de åtta första matcherna.

Sunderland och nye sportdirektören Lee Congerton har säkrat en del smarta värvningar i sommar. Billy Jones, Costel Pantolimon och Jordi Gomez på free transfers kan visa sig vara fynd. Gomez var Wigans bästa spelare ifjol och har erfarenhet av Premier League-spel. Dessutom har han den sortens kreativitet som Sunderland saknat senaste säsongerna.
Patrick van Aanholt är ett annat intressant tillskott. 23-åringen lyckades aldrig ta en plats i Chelsea (men vilken egenfostrad spelare gör det?). Han har snuddat vid landslagsspel för Holland och har imponerat på försäsongen.
Det stora profilköpet hittills är Jack Rodwell. Mittfältaren gjorde ett idiotiskt karriärval som valde att flytta till bänken i Manchester City. Efter två skadefyllda säsonger ska han ta ny sats i Sunderland. Får han vara skadefri det är en bra värvning, men 12,6 miljoner euro är dyra pengar att chansa med.
Sunderland behöver fler värvningar för att vara säkra på att undvika nedflyttningsstriden. Fabio Borini, som lånades från Liverpool, vore ett drömnamn. Klubbarna uppges ha varit överens om övergångssumman på runt 150 miljoner kronor, men än så länge finns ingen bekräftelse.

Sunderlands stora problem förra säsongen var att man inte gjorde mål. Jozy Altidore hittade rätt en gång på 31 matcher i ligan – på tok för dåligt. Nu är Steven Fletcher tillbaka och fit for fight vilket ingjuter lite hopp hos supportrarna. Där finns också Connor Wickham, den unge anfallaren, som exploderade i våras med att göra fem mål på tre matcher när säsongen gick in i ett avgörande skede. Wickham uppvaktas av West Ham som lockar med högre lön, återstår att se om han väljer att stanna. Förmodligen vill han ha garantier från Poyet om att han är tänkt för startelvan.
Man kan också ställa sig frågan om mittförsvaret är tillräckligt pålitligt. John O’Shea och Wes Brown har bra cv:s, men de börjar bli till åren. Brown är nyttig när han är hel och undviker avstängningar, vilket dock inte är särskilt ofta.

Sunderland behöver fylla på i truppen. Ki Sung-yeung, också på lån under förra säsongen, hade varit en drömvärvning att ha bredvid Jack Rodwell.
Laget bör kunna undvika de tre nedersta platserna, men det hänger mycket på offensiven. Kan Fletcher hitta målformen igen? Kan Altidore höja sig? Stannar Wickham? Mycket är fortfarande osäkert för Sunderland.

Tänkbar startelva:
Mannone – Jones, Brown, O’Shea, van Aanholt – Johnson, Cattermole, Rodwell, Giaccherini – Gomez – Fletcher.

In: Jack Rodwell (Manchester City, £10m), Patrick van Aanholt (Chelsea, Undisclosed), Jordi Gómez (Wigan Athletic), Billy Jones (West Bromwich Albion), Costel Pantilimon (Manchester City), Santiago Vergini (Estudiantes, Loan).

Out: Ignacio Scocco (Newell’s Old Boys, £2.1m), Phil Bardsley (Stoke City), Jack Colback (Newcastle United), Craig Gardner (West Bromwich Albion), Billy Knott (Bradford City), John Egan (Gillingham), Kieren Westwood (Sheffield Wednesday), Louis Laing (Nottingham Forest), Reece Noble (Durham City), Jordan Pickford (Bradford City, Loan). 
Released: Carlos Cuéllar, Andrea Dossena, Jordan Laidler, Alejandro Rodriguez Gorrin, Oscar Ustari, David Vaughan, Jordan Watson. Källa: Telegraph
Nyckelspelare: Steven Fletcher.
Håll ögonen på: Patrick van Aanholt.

Nedräkning, del 12 – Manchester United

av Kalle Karlsson

Förra säsongen:
Premier League: 7.
Champions League: Kvartsfinal.
FA-cupen: Tredje omgången.
Ligacupen: Semifinal.

Tomrummet efter sir Alex Ferguson blev enormt.
Nu har Louis van Gaal klivit in med uppdraget att ställa tillrätta det som David Moyes raserade.
Han har redan lyckats ta sig en bit på vägen.

En av de allra mest intressanta frågorna när David Moyes tog över Manchester United, enligt mig, var den om en tränares betydelse. Är managers roll överskattad? Spelar det någon roll vem som står där?
När Alex Ferguson, den störste av de stora, lämnade över till David Moyes skulle vi få glasklar empiri på området. Om en Moyes, som bara tränat Everton på hög nivå och som aldrig tränat ett lag i Champions League, hade klivit in som om ingenting hänt, hade det varit ett tecken på att tränarrollen är något överskattad.
Men nu vet vi att det inte blev så.
Alex Ferguson lämnade ett vakuum efter sig som David Moyes aldrig var kapabel att att fylla. Moyes berättade själv hur han bleknat när han fått frågan av Ferguson, ett tecken på att han inte var redo uppgiften.
På samma sätt har vi fått klara bevis på hur en ny, kompetent, tränare återigen har kunnat lyfta spelargruppen igen.

Louis van Gaal är den typen av karaktär som är som gjord för stora uppdrag. Hans narcissism har gjort att han genom åren kunnat hantera stora stjärnor i Ajax, Barcelona, Bayern München och Hollands landslag. Ibland slår det snett, som med Zlatan Ibrahimovic som aldrig gillade att ha holländaren som sportchef, men oftast landar det i att Louis van Gaal får spelaren att rätta in sig i ledet.
Den typen av ledarskap var exakt vad Manchester United behövde efter David Moyes-traumat.
Han kommer inte backa från att sätta Wayne Rooney eller Robin van Persie på plats, om det skulle behövas. Han är trygg i det faktum att han vunnit titlar i princip vart han än begett sig och han är fast inställd på att göra saker på sitt eget sätt.

Louis van Gaals karaktär är en positiv egenskap för Manchester United, hans taktiska hjärna en annan.
Det var ingen som missade hur LVG lotsade fram Holland till semifinal i fotbolls-VM tack vare ett disciplinerat 5-3-2-system där han bortsåg från de holländska fotbollstraditionerna och istället införde en pragmatisk hållning. Där finns van Gaals styrka. Han är tillräckligt begåvad för att spela efter det material han har.
Det passar därför utmärkt för hans del att 5-3-2 är kompatibelt med storstjärnorna i Manchester United. Det är ett av de systemen där Juan Mata kan få sin nummer tio-roll. Förra säsongen blev han utknuffad på kanten i både Chelsea och United och där kommer han sällan till sin rätt. Det innebär också att Robin van Persie och Wayne Rooney kan paras ihop i en dödlig duo. Den trion kommer förstås skapa problem för motståndarna, var så säkra. Sedan får vi se om 5-3-2 blir permanent eller ett experiment som passar bäst i stormatcherna.

Manchester United var snabba med att hugga när tillfälle gavs på transfermarknaden i somras. Luke Shaw värvades för stora pengar och en hög lön. På sikt kan det visa sig vara väl investerade slantar. Ander Herrera har hämtats från Athletic. Spanjoren är den typ av mittfältare som laget behöver och som Marouane Fellaini aldrig kommer bli. Passningsskicklig, rörlig och tuff i presspelet.
Men jag saknar fortfarande de tunga värvningarna. Dortmund har återigen betonat att Mats Hummels inte är till salu. Thomas Vermaelen valde Barcelona. På mittbackssidan ser det tunt ut. Varken Chris Smalling eller Phil Jones har övertygat mig om att de är redo att skära ned på de enkla misstagen som så ofta kostat laget poäng. Jonny Evans är mer pålitlig i positionsspelet, men om van Gaal tänker sig en fembackslinje krävs två mittbackar till.
Det ryktas om Angel Di María och det hade förstås varit en vass förstärkning för alla lag i Europa. Argentinaren är snabb, teknisk och har en vass assist-fot kan han göra skillnad i täta matcher. Di María lär dock kosta runt en halv miljard kronor.

Manchester Uniteds generationsväxling fortsatte i sommar när Rio Ferdinand, Nemanja Vidic, Patrice Evra och Ryan Giggs tackade för sig. De har tillsammans spelat 2097 matcher och vunnit 80 titlar med klubben. Där försvinner viktig rutin även om Giggs kan förmedla en del i rollen som assisterande tränare.
Nu återstår bara två spelare från startelvan den där regniga kvällen i Moskva när Manchester United spelade hem Champions League 2008 (Wayne Rooney och Michael Carrick). Nu är det dags för de unga spelarna med potential att steppa upp och utvecklas till storspelare. Rafael da Silva har länge haft potentialen med har varit för skadebenägen. Tom Cleverley hade ett fjolår att glömma. Nani kan erövra världen när han har sin dag, men det var länge sedan vi såg de tendenserna.
Louis van Gaal kommer att vara hjälpt av det faktum att Manchester United hamnade sjua i ligan. Det betyder att de inte behöver spela Europa League och därför kan träna ostört i veckorna med enda fokus mot helgens ligamatch. Det här var en enorm fördel för Liverpool förra året och United borde gynnas på liknande sätt.

Louis van Gaals entré och idéer har lyft stämningen bland spelarna, bland fansen, runt hela klubben. Marknadsavdelningen fortsätter att leverera och det nya sponsoravtalet med Chevrolet, som ger klubben 47 miljoner pund per år, samt tröjavtalet med Adidas, som ger 75 miljoner pund per år, var nya milstolpar i den moderna fotbollen.
Men truppen behöver fler förstärkningar för att kunna hota uppåt. Ett par etablerade mittbackar, en wingback och en defensiv mittfältare som kan ersätta Michael Carrick (skadad i inledningen av säsongen), hade gjort gott.
Jag kan inte se Manchester United blanda sig i titelstriden med den här truppen, framför allt inte med den här backlinjen. Det här året handlar främst om att ta sig tillbaka till Champions League.
Infrias det har Louis van Gaal städat upp en del av det David Moyes orsakade.

Tänkbar startelva:
De Gea – Rafael, Smalling, Jones, Evans, Shaw – Herrera, Carrick – Mata – Rooney, van Persie.

In: Luke Shaw (Southampton, £30m rising to £31m), Ander Herrera (Athletic Bilbao, £28.8m), Vanja Milinkovic (FK Vojvodina, Undisclosed).

Out: Alexander Büttner (Dynamo Moscow, £4.4m rising to £5.6m), Patrice Evra (Juventus, £1.2m rising to £1.5m), Bebe (Benfica, £2.25m), Jack Barmby (Leicester City), Feredrico Macheda (Cardiff City), Nemanja Vidic (Inter Milan), Louis Rowley (Leicester City), Rio Ferdinand (Queens Park Rangers), Vanja Milinkovic (FK Vojvodina, Loan), Angelo Henriquez (Dynamo Zagreb, Loan).
Released: Sam Byrne, Ryan Giggs, Jack Rudge. Källa: Telegraph.
Nyckelspelare: Wayne Rooney.
Håll ögonen på: Juan Mata.

Nedräkning, del 11 – Newcastle

av Kalle Karlsson

Förra säsongen:
Premier League: 10.
FA-cupen: Tredje omgången.
Ligacupen: Fjärde omgången.

Newcastle har pendlat mellan himmel och helvete senaste åren.
Från femteplatsen 2012, till bottenstrid 2013 och förra säsongens ras under våren.
Alan Pardews förtroendekapital är lågt redan innan säsongen börjar.

Newcastle var en av de positiva överraskningarna i Premier League förra hösten. I december efter segern på Old Trafford framstod laget som en utmanare till topp 4-platserna.
Men sedan såldes spelfördelaren Yohan Cabaye till PSG inför januarifönstret och då rasade alltihop som ett korthus. Avsaknaden av fransmannens kreativitet blev smärtsamt uppenbar under våren när förlusterna radades upp.
När laget tog emot Cardiff hemma i näst sista omgången – med sex raka förluster i ryggen – blev managern Alan Pardew utbuad. Hans popularitet har åkt bergodalbana under tiden på Tyneside. Först hårt ifrågasatt när han anlände, sedan hyllad under succésäsongen 2011/12 för att nu vara kritiserad igen. Fansen har tappat förtroendet för Pardew sedan misslyckats med att få fart på Hatem Ben Arfa och Papiss Cissé och använt en banal långbollstaktik som inte burit frukt.
Ben Arfa är förresten ett kapitel för sig. I grunden är han klubbens mest talangfulla spelare och den med den högsta högstanivån. Men nu när hans självförtroende är kört i botten har han bannlysts från träning och klubben letar efter en köpare.
Missnöjet riktar sig inte bara mot Pardew utan mot hela den situation som råder kring Newcastle så länge som Mike Ashley sitter vid spakarna.

Newcastle avslutade förra säsongen med sju förluster på de åtta sista matcher och inte sällan brukar sånt indikera vart laget är på väg.
Men under sommaren har man åtminstone fått in en del spännande förstärkningar. Mathieu Debuchy var en tung förlust eftersom fransmannen under fjolåret hittade formen och var en av lagets bästa spelare. Men det avbräcket har mildrats av köpet av Daryl Janmaat, den holländske VM-spelaren.
På mittfältet har Rémy Cabella anlänt från Montpellier. Det jag sett av honom är positivt och tillräckligt för att jag ska tro att han snabbt kan anpassa sig till Premier League. Siem de Jong har tagit över stafettpinnen från brorsan Luuk de Jong. Han har redan utsetts till vice-kapten vilket antyder att Alan Pardew har stora förväntningar på spelaren.
Ett annan intressant tillskott är Jack Colback som gjort den ”förbjudna övergången” från Sunderland. Colback har ett stort spel i sig, problemet är att han plockat fram det för sällan. Kan flytten till ”Magpies” bli en nytändning? Det behövs eftersom jag sätter frågetecken till om Cheick Tioté och Vurnon Anita håller på det centrala mittfältet. De klarade åtminstone inte av att axla bördan under våren efter Yohan Cabayes flytt.
Emmauel Rivière, 24, är anfallaren som ska lösa målproduktionen. Det har varit Newcastles stora problem, men löstes temporärt ifjol då Loïc Rémy kom in och levererade. Papiss Cissé har inte visat något som tyder på att han kan hitta tillbaka till formen han höll våren 2012. Anfallet är en riskfaktor. Om inte Rivière lyckas – vem ska då producera framåt? Kan Facundo Ferreyra, lån från Sjachtar, stiga fram som en joker?

Newcastle har sitt fundament i målvakten Tim Krul och mittbacken Fabricio Coloccini. Argentinaren var inte lika vass ifjol som tidigare. Han behöver hitta toppformen eftersom varken Mike Williamson, Steven Taylor eller Mapou Yanga-Mbiwa är tillräckligt bra för att agera härförare.
Newcastles chanser att sikta uppåt i tabellen är små, enligt mig, men om nyförvärven hittar rätt bör de åtminstone kunna undvika nedflyttningsstriden.
Mike Ashley uppges kräva minst topp 8. I så fall har Alan Pardew en rejäl utmaning framför sig.

Tänkbar startelva:
Krul – Janmaat, Coloccini, Williamson, Santon – Tioté, Colback – Sissoko, de Jong, Cabella – Rivière.

In: Rémy Cabella (Montpellier, £12m), Karl Darlow, Jamaal Lascelles (Nottingham Forest, £7m combined), Emmanuel Riviere (Monaco, £6.3m), Siem de Jong (Ajax, £6m), Daryl Janmaat (Feyenoord, £5m), Ayoze Perez (Tenerife, £1.5m), Jack Colback (Sunderland), Facundo Ferreyra (Shakhtar Donetsk, Loan).

Out: Mathieu Debuchy (Arsenal, £12m), James Tavernier (Wigan Athletic, Undisclosed), Dan Gosling (AFC Bournemouth), Jonathan Mitchell (Derby County), Conor Newton (Rotherham United), Romain Amalfitano (Dijon), Shola Ameobi (Gaziantep), Adam Campbell (Fleetwood Town, Loan), Sylvain Marveaux (Guingcamp, Loan), Karl Darlow, Jamaal Lascelles (Nottingham Forest, Loans).
Released: Steven Logan, Brandon Miele, Jonathan Mitchell, Michael Richardson. Källa: Telegraph
Nyckelspelare: Emmanuel Rivière.
Håll ögonen på: Rémy Cabella.

Nedräkning, del 10 – Queens Park Rangers

av Kalle Karlsson

Förra säsongen:
Championship: Till PL via playoff.
FA-cupen: Tredje omgången.
Ligacupen: Andra omgången.

Förra gången de storsatsade inför en Premier League-säsong blev det hiss ned i Championship.
Nu gör Queens Park Rangers comeback med en sundare transferpolicy och bättre harmoni.

Ni kanske minns hur ägaren Tony Fernandes inför säsongen 2012/13 lade ut enorma summor för att ta QPR till toppen.
José Bosingwa, Andy Johnson, Robert Green, Ryan Nelsen, Samba Diakité, Ji-Sung Park, Junior Hoilett, Julio César, Esteban Granero, Stéphane Mbia, Loïc Rémy… listan på spelare som hämtades in var lång. Robert Green hade knappt hunnit skriva på papperna innan Julio César var klar, för att ta ett exempel.
Det gick inte alls som det var tänkt. Managern Mark Hughes lyckades inte få till en enhet av alla nya spelare, fick gå under vintern och inte ens Harry ”Houdini” Redknapp kunde rädda det sjunkande skeppet. QPR slutade jumbo i Premier League.

Harry Redknapp stannade kvar med målet att ta Londonlaget tillbaka till finrummet och det lyckades när Bobby Zamora avgjorde playoffinalen i maj.
Nu siktar QPR på att inte göra om samma misstag som för två år sedan, och jag tycker tecknen talar för att de gjort sin läxa.
Även om Harry Redknapp fortfarande letar nyförvärv kommer stommen från ifjol att utgöra startelvan. Robert Green är kvar som förstemålvakt. Danny Simpson och Armand Traoré får konkurrera om ytterbacksplatserna med inlånade Mauricio Isla, Joey Barton och Alejandro Faurlin de sittande mittfältsrollerna. Framåt finns David Hoilett och skyttekungen Charlie Austin.
Det är i mittförsvaret som QPR i första hand har förstärkt. Rio Ferdinand är förstås den stora profilvärvningen. 35-åringen fick inget nytt kontrakt i Manchester United, men jag tror att han kan få en nytändning i en ny miljö.
Rio Ferdinand kommer också vara hjälpt av det faktum att Harry Redknapp planerar att använda ett 5-3-2. Den gode Harry påstår att han alltid velat använda systemet, men nog blev han inspirerad av vad han såg i VM?
Vid sin sida kommer Ferdinand att få Steven Caulker, som ansluter från Cardiff. Engelsmannen var en dem som kom undan fjolåret med hedern i behåll i Vincent Tans bygge. Detsamma kan sägas om Jordon Mutch, en mittfältstyp som jag gillar. Mutch tvekar inte att gå i väg i djupled och bidrar med mål från mittfältet.

Loïc Rémy-soppan har varit ett orosmoment i QPR under sommaren. Anfallaren var i princip klar för Liverpool, som drog sig ur på grund av att spelaren inte klarat den medicinska undersökningen. Kvar satt QPR med en spelare som vill bort och som blir ännu svårare att sälja.
Om Rémy blir kvar transferfönstret ut har Harry Redknapp en riktigt vass anfallare att para ihop med Charlie Austin och det bör gynna laget. Men om Rémy surar och inte presterar – då har han ett problem att lösa.
Jag räknar med att Harry Redknapp plockar in minst tre tillskott innan fönstret stänger. Som vi vet brukar ‘Arry vara en av de mest aktiva under deadline day.
Utan krav på sevärd fotboll, utan en massa överbetalda stjärnor som letat efter en sista pensionspeng (Ferdinands grundlön är bara en halv miljon i veckan) och med Harry Redknapp som boss finns förutsättningar för att QPR ska klara nytt kontrakt.

Tänkbar startelva:
Green – Isla, Caulker, Ferdinand, Onuoha, Traoré – Faurlin, Barton, Mutch – Rémy, Austin.

In: Steven Caulker (Cardiff City, £8.5m), Jordan Mutch (Cardiff City, £6m), Rio Ferdinand (Manchester United), Mauricio Isla (Juventus, Loan).
Out: Yossi Benayoun (Maccabi Haifa, Undisclosed), Esteban Granero (Real Sociedad, Undisclosed), Tom Hitchcock (MK Dons), Aaron Hughes (Brighton & Hove Albion), Mo Shariff (Bradford City), Gary O’Neil (Norwich City). 
Released: Angelo Balanta, Hogan Ephraim, Aaron Hughes, Andrew Johnson, Stéphane Mbia. Källa: Telegraph
Nyckelspelare: Charlie Austin.
Håll ögonen på: Steven Caulker.

Nedräkning, del 9 – Swansea

av Kalle Karlsson

Förra säsongen:
Premier League: 12.
Europa League: 16-delsfinal.
FA-cupen: Femte omgången.
Ligacupen: Tredje omgången.

Vid den här tiden ifjol lanserades Swansea som en utmanare till Europaplatserna.
Det blev ett turbulent år med bottenstrid.
Nu är förväntningarna nedtonade.

Swanseas senaste decennium är en av engelsk fotbolls häftigaste sannsagor. Historien om hur den lilla klubben, som var på väg ur ligasystemet i början av 2000-talet, bytte spelsätt och sedan spelade sig upp i Premier League, har berättats många gånger. Hur de charmade fotbolls-Europa med sin kortpassningsfotboll och sedan fick lyfta Ligacup-pokalen 2013.
Inför förra säsongen hade Swanseas ställning blivit så stark att de kunde värva Wilfried Bony, eftertraktad skyttekung från Holland för nästan 150 miljoner kronor.
Det fanns anledning att tro att de ta nästa steg och börja sikta uppåt.
Men fjolåret blev istället ett kaosartat år där tiden kom ikapp tränaren Michael Laudrup.

Det började redan på försäsongen bakom kulisserna där spelare var missnöjda med träningsupplägget. De avsaknade intensitet på träningarna.
Det fortsatte med svaga resultat i ligan där Swansea kämpade med att klara av dubbelspelet i Europa League. Det var redan från början en övermäktig uppgift med tanke på att skador medförde att man endast hade 14-15 etablerade a-lagsspelare.
Problemen fortsatte.
I januari bråkade Chico Flores med dåvarande lagkamraten Garry Monk och polis tillkallades. Två veckor senare fick Michael Laudrup sparken.
Garry Monk tog över som tränare och lyckades hålla klubben kvar i Premier League.

I sommar har Swansea gått ifrån det spanska spåret. Michu har lånats ut till Napoli, Pablo Hernández och Chico Flores har sålts. Alejandro Pozuelo fick inget nytt kontrakt. José Cañas är på väg bort.
Samtidigt har Jonathan De Guzman och Roland Lamah, återvänt till sina spanska klubbar efter utlåning, liksom Alvaro Vasquez.
Michael Laudrups spanska invasion är snart utraderad från Liberty Stadium.
Det behöver inte vara negativt. Min känsla var att Swansea körde fast ifjol, nådde taket av sitt projekt. Då måste man testa nya vägar.
Swansea har tappat två tunga namn, målvakten Michel Vorm och vänsterbacken Ben Davies skrev på för Tottenham. I övrigt handlar storstädningen om att göra sig av med reserver som Leroy Lita och David Ngog.
I gengäld har man fått in Gylfi Sigurdsson, som fick sitt genombrott i klubben. Islänningen är en bra ersättare till Michu. Jefferson Montero är en vass ytter som kan fylla luckan efter Hernández medan Batefemi Gomis, en klassisk centertank från Lyon, ger tyngd i anfallet. Gomis entré antyder att Swansea kommer att lägga om spelsättet och spela rakare. Lukasz Fabianski ansluter från Arsenal på free transfer och lär ta förstaposten mellan stolparna. Det ryktas om att Federico Fernández, mittback från Napoli,  ansluter inom kort. Det behövs eftersom försvaret ser tunt ut efter att Chico lämnade.

En spelare som jag tror kan göra skillnad för Swansea är mittfältaren Ki Sung-yeung. Sydkoreanen var utlånad till Sunderland och visade under Gus Poyet varför han kallats ”Asiens Steven Gerrard”. Han besitter ett fantastiskt passningsregister och ett fruktat distansskott. För Swanseas skull hoppas jag att de behåller Ki och satsar på honom istället för att casha in (ryktas om intresse från Aston Villa).
Frågetecknet på mittfältet är om Leon Britton håller som defensiv sköld. Jag älskar den lille engelsmannens spelstil, avgudar hans sätt att sy ihop passningstrianglar, men att han har brister defensivt är knappast någon hemlighet.
Där behöver Swansea en uppgradering.

Swansea genomgår en förändringsfas. De har tillräckligt bra trupp för att slippa kriga runt strecket, men knappast tillräckligt bra för att titta högre än en mittenplacering.
Garry Monks status bland fansen – som spelare var han en av publikfavoriterna – kan säkerligen få en sammansvetsande effekt på klubben efter det kaosartade fjolåret under Laudrup.
Swansea kommer framför allt gynnas av att man fullt ut kan koncetrera sig på ligaspelet utan Europa-spel.

Tänkbar startelva:
Fabianski – Rangel, Williams, Amat, Taylor – Sung-yeung, Shelvey – Dyer, Sigurdsson, Montero – Bony.

In: Jefferson Montero (Monarcas Morelia, £4m), Marvin Emnes (Middlesbrough, £1.5m), Stephen Kingsley (Falkirk, Undisclosed), Lukasz Fabianski (Arsenal), Bafétimbi Gomis (Lyon).

Out: Michel Vorm (Tottenham Hotspur, £4.5m), Gwion Edwards (Crawley Town, £700,000), Alejandro Pozuelo (Rayo Vallecano, Undisclosed), Thomas Atyeo (Aberystwyth Town), Daniel Alfei (Northampton Town, Loan), Michu (Napoli, Loan), Pablo Hernández (Al-Arabi), Chico Flores (Lekhwiya).
Released: Leroy Lita, Jernade Meade, David Ngog, Darnel Situ.
Nyckelspelare: Gylfi Sigurdsson.
Håll ögonen på: Ki Sung-yeung.

Sida 2 av 72
  • Tjänstgörande redaktör: Mia Carron
  • Chefredaktör, ansvarig utgivare och VD: Jan Helin
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Sajtchef: Lena Widman
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB