Det är dags att ta farväl. Men kanske ses vi igen om litet drygt tre år. Då med två partier som ska gallra fram sina kandidater. Till dess hoppas jag att Obama kan bryta dödläget i kongressen och få landet ordentligt på fötterna igen. Världen behöver ett starkt och lyhört USA. Våra pensionsinnehav likaså. (Grand) Old Party har nu en läxa att göra. Konservatismen är på inget sätt en utdöende ideologi. Men den måste kläs i en modernare kostym där kvinnors livsval och minoriteter får plats. Kanske är det dags att på allvar göra upp med den hårdföra kärnan på högerkanten och ge dem ett ultimatum: förändra er eller dö. Den absurda tävlingen i renlärighet under primärvalen skadade Romneys chanser att vinna valet. Å andra sidan kan aldrig ett partis existensberättigande byggas med valtaktik. Den är en balansgång mellan särintressenas inflytande och partiets långsiktiga ambitioner och ställningstaganden. Vi kan dock konstatera att republikanerna misslyckades och förlorade även i kongressvalen. Bara Gerrymandering räddade dem från att behålla majoriteten i huset. Obama då? Ja, han måste bryta dödläget i kongressen. Inget kan vara viktigare. Även när det kostar politiskt. Lyckades han bli vän med Chris Christie på en vecka måste han väl kunna bjuda John Boehner på en fika.

Låt mig avsluta med att tacka alla ni som kommenterat, mejlat och ringt. Ibland upprörda, ibland uppbackande. Och naturligtvis en stor och varm kram till RPM. Fortsätt följ honom där han skriver om ni vill bli klokare.

Avslutar med en egen topplista bland er kommentatorer på bloggen:

1. Kristoffer Malmström, slår alltid underifrån och från alla riktningar. Gör det en kommentator ska göra: väcker en ny tanke och får en att tvivla över sin egen.
2. Daniel Palma, alltid påläst, alltid kunnig. Tog ner mig jorden när jag svävade iväg. Vän av republikanerna förvisso. Men så har några av de bästa tänkarna genom historien rötterna i GOP.
3. Alla ni som var i mitt lag. Ni stöttade i alla väder och vi hade rätt: Vi vann. Emelie, Johannes, Nathaniel och många fler!

//Elvis has left the building

Med 7,9 procents arbetslöshet, växande skuldberg och nästan 50 miljoner människor som är beroende av matkuponger borde Obamas möjlighet att bli omvald vara en omöjlig uppgift.

Men då tar man varken hänsyn till den snabbt förändrade demografin eller republikanernas politik. Förutom att förlora presidentvalet misslyckas de även att ta kontroll över senaten. Därmed blir det status quo i Washington DC.

***

Hoppas folkets signal i kväll når representanthuset. Nu när valet är över är det hög tid för ledamöterna att ta ansvar för landet och sluta den barnsliga obstruktionen.

***

Hemma hos Rick Santorum smids det säkert stoartade planer i kväll.

***

Jag lovade i förra veckan Aftonbladets läsare att odla mustasch om Obama förlorade valet. Med tanke på att jag ser ut som porrskådis de få gånger i livet jag experimenterat med hårväxten var valresultatet av stor vikt också för min fru.

***

Nu slipper Romney oroa sig för hur finansieringen av skattesänkningarna ska gå ihop. Måste vara en lättnad.

Två mil från farmen Shady Brooke stängdes plötsligt huvudleden av. ”Too many people”, skrek motorcykelpolisen till mig när jag frågade var jag nu skulle ta vägen. Men efter lite trixande genom bondgårdar och enskilda vägar var jag till slut framme vid Romneys valmöte i Pennsylvania.

Från bilen såg den provisoriska utescenen ut som ett rymdskepp som landat på leråkern och längs med vägarna ringlade köerna av förväntansfulla människor. Barn, vuxna, krigsveteraner, pensionärer – alla typer och former syntes till utom svarta och latinamerikaner. Med mitt spanska utseende fyllde jag omedelbart ett behov i den politiska Maslow-trappan. Och vem är jag att döda stämningen med att avslöja min svenska bakgrund?

Men några minuter in i Mitt Romneys tal sprack dock fasaden. Jag började försiktigt skaka på huvudet och till slut hörde jag mig själv säga: ”Men börja då någon gång.” Romney hade inlett anförandet med att klaga på att Obama alltid angriper honom. Politik ska ju vara lustfylld och ge svar på väljarnas oro. Men sen började Romney räkna upp Obamas alla tillkortakommanden. En, två, tre, fyra, fem…hundra. Det tog aldrig slut. Det var då jag sa det. Tyvärr tillräckligt högt för att höras av alla som stod packade runt omkring mig.

Om blickar kunde döda hade jag lämnat jordelivet vid 38 års ålder på en leråker några mil norr om Philadelphia.

Efteråt gick jag fram till de få Obama-supportrar som spänt upp en stor banderoll mellan sig. Vi skakade hand och konstaterade gemensamt att det var otroligt mycket folk som tagit sig hit för lyssna på ”Miffed” (jo, de kallade honom så).

Sen bar det iväg hem till DC genom natten.

***

Vinner Romney Pennsylvania i kväll utklassar han Obama i valet. Men tro mig: det kommer inte att ske.

Dålig täckning och fullspäckat schema gör att min ansvar på bloggen haltar något. Blir bättre i kväll när jag är tillbaka i DC efter ett valmöte med Romney på Shady Brook Farm i Morrisville. Men så i morgon bär det i väg igen mot Wisconsin. Denna gång för morgonkonsert (!) med Springsteen – och pep-talk av Obama.

Vem vinner? Vem leder? Åt vilket håll blåser vindarna?

En sak är alldeles säker: det är oerhört jämnt. Men hade jag haft en mustasch att slå vad om hade jag satsat den på Obama. Här är några aktuella anledningar:

1. Romney behöver vinna Ohio för att på allvar ha en chans att vinna valet. Alla matematiska vägar som leder runt delstaten är både krokigare och besvärligare. Han ligger just nu under med 2 till 4 procent i opinionsmätningarna. Bush lyckades visserligen vända ett liknande underläge i valet 2004 då han låg under med 4 procent. Men han hade långt ifrån samma tuffa utgångsläge. Fordonsindustrin är en stor och viktig arbetsgivare i Ohio och Romneys kritik mot räddningspaketet 2009 har knappast glömts bort av befolkningen. Där mer än kanske någon annanstans i USA biter Obamas kritik mot Romneys tid som ”känslokall riskkapitalist.”
2. Stormen Sandy har gett Obama en extra skjuts framåt. De allra flesta tycker att Obama har skött katastrofarbetet bra, och han fick även beröm av republikanske attackhunden Chris Christie. I går valde även New Yorks politiskt oberoende borgmästare, Michael Bloomberg, att stödja Obama i presidentvalet.
3. En självsäker kampanj väljer att använda positiva budskap och en osäker väljer tvärtom negativa. Romney-kampanjen har den senaste tiden – med undantag för vapenvilan under storm-katastrofen – öst på med negativa attacker och luftat rena lögner. Det gick så långt att till och med fordonstillverkarna GM och Chrystler bad Romney att sansa sig och hålla sig till fakta.
4. Romney flyttar just nu pengar till Pennsylvania, en delstat som de flesta bedömare betraktar som säker Obama-mark. På söndag besöker han även Philadelphia för ett extrainsatt valmöte. Det tyder på att kampanjen känner sig tvingad att öppna upp en ny korridor mot de nödvändiga 270 elektorsrösterna om strategin med att vinna Ohio misslyckas. Obama svarar naturligtvis med motköp i etermedierna.
5. I dag presenteras de nationella jobbsiffrorna. Den förra månadsrapporten visade att arbetslösheten sjönk under 8 procent och nådde därmed den lägsta nivån under Obamas presidentperiod. Ska man tro Gallup kommer arbetslösheten sjunka ytterligare i oktober. I deras mätning, som bygger på intervjuer med 30 000 personer, minskar den säsongsrensade arbetslösheten med 0,7 procent från 8,1 till 7,4 procent. Mycket tyder dock på att arbetslösheten kommer ligga kvar på ungefär samma nivå som i september. Men skulle antalet nya jobb öka mer än beräknat kan det bli spiken i kistan för Romney budskap att ekonomin är på fel väg. Samtidigt är tiden att kommunicera ut den eventuella jobbtillväxten minst sagt begränsad.

Men okej då. Jag lovar att göra omvänt: förlorar Obama odlar jag mustasch! Det är ett löfte, kära bloggläsare.

Något lustigt är det, när man tänker efter. Under hela valrörelsen har republikanerna gråtit stora feta krokodiltårar till Obamas negativa kampanj. Snyft, snyft, buhu, buhu. Men den är inte i närheten av vad Mitt Romney släpper ut i rymden med fem dagar kvar till valet. I Florida sänds, exempelvis, nu ett litet spanskt mästerverk där världens kommunister samlas i ett gemensamt upprop för Obama.

I Ohio sänds samtidigt lögn-annonsen om Obamas räddningspaket för fordonsindustrin i både radio och TV.

Men det finns hopp i mörkret. Det kommer från högerhåll, roligt nog. Republikanen Richard Tisei, kandidat till representanthuset för Massachusetts sjätte distrikt, ledsnade till kring all politisk annonsering och sänder nu en stillsam TV-reklam med bilder från hamnstranden i Gloucester.

Orkanen Sandy har verkligen ställt valrörelsen på ändan. Men det rör på sig under ytan. Mitt Romney samlade i går in konservburkar, läsk och blöjor till katastrofens offer på ett valmöte i Ohio. Det kommer bli oemotståndligt för pressfotograferna, tänkte säkert kampanjhjärnorna.

Med Romney bakom den provisoriska insamlingsdisken i en gympahall i Dayton ser det faktiskt ut som att han både bryr sig och gör något handgripligt. Men i all PR-yra blev det kanske för plastigt trots allt. Några kampanjarbetare togs nämligen på bar gärning när de fyllde disken med varor som de själva inhandlat från en närliggande Wall Mart. För hur skulle det se ut om den väntande lastbilen rullade i väg halvtom efter eventet? Dessutom östes det på med litet skön kampanjmusik i bakgrunden och valfilmer i TV-skärmarna.

Tänk att även en naturkatastrof kan omvandlas till ett foto-tillfälle långt bort från orkanens epicentrum. Det tyder på ett visst mått av skicklighet.

***
Vem hade trott att orkanen Sandy skulle lägga grunden till en politisk kärleksflört mellan president Obama och New Jerseys republikanske guvernör Chris Christie?

***
Dokumentärfilmaren Michael Moore har producerat en valfilm för liberala organisationen MoveOn. Vidrig, tycker säkert alla republikaner. Ganska kul, tycker jag. Se själv vad pensionärerna kommer göra om Romney vinner valet. Och ja, ”cock punch” är precis vad det låter som.

***
På tal om reklamfilmer fortsätter Romneykampanjen att sända den lögnaktiga spotten om Obama och fordonsindustrin. I den påstås helt ogenerat att Obama kört hela industrin i konken, sålt Chrystler till Italien och sedan flyttat Jeep-tillverkningen till China.

Efter att både Obama och Chrystler synat bluffen ger sig nu även GM in i leken. Och ingen av dem har några snälla ord att säga om Romney.

***
Alla nyhetsjunkies har de senaste dagarna fått en gratis lektion i konsten att producera studiografik och sköta live-rapportering under Sandys katastrofala framfart. Jämförelsen mellan amerikanska nyhetssändningar i TV och svenska blir nästan löjliga. Det är som två helt olika hantverk.

Flyget mot NY i morgon kan jag nu glömma. Likaså tåget till Washington. För just nu har en kvinna makat in sig mellan männen och bestämt sig för att ha ett finger med i valet. Hon heter Sandy – och är ett riktigt yrväder.

Kampanjerna fäster därför mer uppmärksamhet på väderleksrapporterna än den lokala opinionsmätningen längs I-4 i Florida. Bara det faktum att en orkan driver in i slutspurten borde dessutom få alla kampanjstrateger att darra. Det är ju inte första gången det sker, och det har fått tidigare presidenter att tappa taktpinnen i blåsten.

Jag pratade nyss med en högt uppsatt strateg inom demokraterna som berättade att det mesta av kampanjandet nu läggs på is. Inbokade intervjuer avbokas och resor till swingstater ställs in. ”Vi går från operation valvinst till operation kris”, sa han och underströk att hela kampanjkontoret har varnats för att politisera händelsen eller gå ut med så kallade ”ogenomtänkta” kommentarer. ”Ceasefire” gäller för tillfället. Och ja, han uttryckte sig precis så.

Så vilka är utmaningarna med stormen?

– Samtliga kampanjer måste styra om medieköpen och Romneys stora blixt-annonseringen tvingas vänta. Det ser helt enkelt inte bra ut om kampanjerna öser reklamdynga på varandra under tiden som delar av USA har katastrofberedskap. Dessutom måste kampanjerna, precis som min källa underströk, ha kontroll över budskapet i samtliga kanaler.

– Obama behöver visa att landet klarar att möta katastrofer dels innan de inträffar, dels efter. All krisberedskap kommer att nagelfaras och visar det sig att myndigheterna kunde ha gjort mer eller annorlunda faller det till slut på Obamas ansvar.

– Till skillnad mot bostäderna i Bahamas ska de flesta husen i USA klara att stå emot stormen. Men skadorna kan bli omfattande och även infrastrukturen i samhället kan skadas svårt. Värst drabbas naturligtvis de fattigaste områdena. Att då gå till vallokalen tror jag blir en prioritering långt ned på listan. Samtidigt är Obama helt beroende av mobiliseringsgraden bland just den fattigare delen av befolkningen. I nuläget är det swingstaterna Virginia, North Carolina och eventuellt Ohio av som ser ut att drabbas av stormens framfart.

– Romney har visat sig ha nära till skjutvapnet i krissituationer. Under terrorattacken mot konsulatet i Benghazi drog han igång en mediecirkus som fortfarande diskuteras. Denna gång måste han hålla sig lugn i båten. Men samtidigt måste han visa att han gör allt vad som står i hans makt. Det är en svår balansakt – antingen tolkas det som att han inte bryr sig eller omvänt: att han exploaterar krisen.

MSNBC:s politiska kommentator, Melissa Harris-Perry, höll i gårdagens program ett starkt och gripande tal direkt riktad mot den republikanske senatskandidaten Richard Mourdock. Hon berättade om den våldtäkt hon själv råkat ut för och hur det känns att lyssna till Mourdocks tankar kring guds verk bakom varje graviditet – även efter en våldtäkt.

Talet avslutas med en varning till Mourdock och alla hans uppbackare i partiet:

”Let me explain something to you. When we survive sexual assault, we are the gift. When we survive, when we go on to love, to work, to speak out, to have fun, to laugh, to dance, to cry, to live, when we do that, we defeat our attackers. For a moment, they strip us of our choices. As we heal, we take our choices back. We are the gift to ourselves, our families, our communities, and our nation when we survive.

Now let me say this very clearly to you Mr Mourdock, and to all of your shameless endorsers: we did not survive an attack on our consent just to turn around and give up our right to choose to you. Not without a fight. Are you sure you want to have that fight?”

Som brukligt kastas det in tonvis med skit i valrörelsens slutspurt. På kampanjspråk kallas det att ”throw the kitchen sink.” Attackerna blir hårdare och annonserna ännu mer skruvade än tidigare. Paniken och desperationen sänker sig därför som ett tjockt töcken av dumhet, för att travestera Strindberg. Om Mitt Romney tidigare i valrörelsen anklagades för att ha underlättat jobbexporten till Kina, är han nu den onda hjärnan bakom all outsourcing till Asien.

I den uppskruvade miljön är det lätt att tappa huvudet. Upp blir ner och viktigt blir oviktigt. En starkt uppbackad republikansk senatskandidat kan därför utan konsekvenser tycka att det är guds verk när en våldtagen kvinna blir gravid. Men när en känd TV-profil skämtar om första gången hon…röstade, ja då tar det verkligen fyr i det konservativa bygget.

Men det är naturligtvis inte bara kampanjerna själva som bidrar till att ta ner nivån. På huliganläktaren samlas alla som inte får plats i de fina salongerna: Super PAC´s, Donald Trump, bröderna Koch och ett stort antal konspiratoriker. En av dem lyckades till och med få mediasajten Vice att publicera en ”hemlig” video från Obamas förlossning.

Tur att det snart är över.

Kanske ska tilläggas att formatet super 8 som filmen sägs vara inspelad med uppfanns 1965 – alltså fyra år efter Obamas födelse. Kenyas flagga, som kan ses på läkarens rock, kom till 1963. Dessutom: lille Barack måste ha vägt minst 8-10 kilo.