I många sammanhang nämns taxikonkurrenten Uber som ett häftigt resultat av utvecklingen av smarta affärsidéer för Internet.

Och det är ju alldeles riktigt att Uber finns på Internet. Men idén att låta ”vanliga” bilar skjutsa passagerare mot betalning är inte direkt ny.

För dem som minns hur det var i Sverige innan avregleringen av taxi på 1980-talet är begreppet ”svarttaxi” inget nytt. Det var enda chansen att ta sig hem en snöig natt efter en runda på stan om det var helg. De taxibilar som fanns var upptagna.

Så gänget bakom Uber kom på den föga originella idén att konkurrera med etablerade taxiföretag genom att inte ha anställda chaufförer.

Om man tar bort anställningsansvaret, inte håller koll eller har krav på att hålla koll på bilarnas trafiksäkerhet (däckmönster, vinterhjul och liknande) och heller inte har försäkringar för passagerarna utan överlämnar allt det åt en ”partner” för att kapa kostnader så kan man tjäna mera pengar på taxiverksamhet.

Uber balanserar på slak lina och även om de inte gör något som är brottsligt är det svårt att kalla verksamheten för moraliskt OK.

Så får jag inte tag i en taxi så går jag hellre än åker med Uber, eller snarare någon av Ubers ”partners”.