Dagens beslut i Patent- och marknadsdomstolen som tvingar Bredbandsbolaget att blockera sajterna Pirate Bay och Swefilm är mest ett slag i luften.
Det visar att den svenska lagstiftningen inte hänger med i den tekniska utvecklingen. Och då menar jag inte att det ska vara tillåtet att utan att betala för sig massdistribuera upphovsrättsskyddat material utan att betala för sig. Utan att domen i praktiken tar sikte på några domännamn. Just dem måste Bredbandsbolaget blockera. Om de som ligger bakom sajter som olagligt sprider upphovsrättsskyddat material väljer andra domänadresser blir dessa inte blockerade med mindre att en ny rättsprocess inleds om just de domännamnen.
Visst får det hela ett löjets skimmer över sig. Påminner om när den nystädslade kungen Karl XIV Johan drog in Lars Johan Hiertas Aftonbladet för att han inte tyckte om det politiska innehållet. Hierta bytte namn på tidingen en aning och skaffade en annan ansvarig utgivare och fortsatte som tidigare.
Då var det visserligen för ett högre syfte än vad man kan säga om Pirate Bay och Swefilmer. Men den så kallade indragningsmakten visade sig vara ungefär lika tandlös som dagens svenska lagstiftning om upphovsrättsbrott.