Jag vet inte riktigt hur men på något sätt hamnade jag på Bukowskis nätauktionssajt för ett par år sedan. Jag hittade deras vintageavdelning och köpte en gammal Diorväska. Strax därefter skaffade jag egen lägenhet, och var tvungen att fylla den med möbler. Det slutade med att jag köpte över hälften på Bukowskis. Det låter rätt snobbigt, men det är inte alls så dyrt som man kan tro. Och allt är ju retro så det sjunker inte i värde så som en ny soffa eller en ny lampa gör så fort den lämnat affären.
Sedan möbelshoppingen har jag hållit rätt regelbunden koll på både nätsajten och huvudsajten och när de hade sin stora smyckes- och vintageauktion nyligen satt jag som klistrad online i nästan alla åtta-nio timmar det tog att gå igenom alla objekt. Men det var egentligen bara en sak jag ville ha – ett par Alexander McQueen-stövlar. Utropet låg på 3000-4000 så jag trodde de skulle bli alldeles för dyra. Men det gick vägen! Budade hem dem för 2600. Rätt bra med tanke på att de kostat nästan 10 000 som nya.
Men det mest fascinerade var nästan att se de gamla Louis Vuitton-koffertarna från sekelskiftet går för mellan 20 000 ända upp till hundra papp. Och att se knappen på skärmen där det står ”Bjud 105 000”. Tänk om man råkar slinta med fingret… Då är plötsligt alla sparpengar borta. Jag hade fått sälja lägenheten och sova på gatan. Fast med en väldigt fin koffert att ha mina prylar i.
