Jag är hemma i Göteborg över påsken och förutom den obligatoriska familjemiddagen ska jag fira påskaftonen med en liten dos låtsasvåld. För på lördag är det GBG Wrestling på Trädgår’n. Det är egentligen ett helt absurt nöje – att kolla på män (för det är det mest) i konstiga dräkter som låtsas banka skiten ur varandra. (Fast bara för att de inte slår varandra på käften på riktigt betyder ju inte att de inte slår sig. Att ramla runt och kasta sig på varandra gör så klart rätt ont.) I USA är wrestling jättestort, men de flesta vet inte ens om att det finns i Sverige. Jag kommer ihåg när det startade i Göteborg för många år sedan. I början var matcherna på en svartklubb och det kändes sådär spännande och hemligt att gå och kolla på det.
Jag gjorde ett reportage om GBG Wrestling för tidningen Djungeltrumman alldeles i början. Då var jag och hälsade på i deras träningslokal och det var en rätt märklig upplevelse för jag kände en av wrestlarna sedan tidigare och intervjun blev en konstig mix av svar från hans karaktär och hans riktiga person. Jag fick aldrig riktigt grepp om vad som var på riktigt och vad som var fejk.
Om wrestlingen i Sverige hade varit som i USA – big business – hade jag nog inte alls gillat det. Men vår wrestlingliga är som en slags indievariant av sporten, (och indie är ju alltid bra 
!)
Så här såg det ut när jag var och kollade på wrestling i Stockholm senast:
