Varggropen där JM Bygg fångar människor

av Robert Collin

I Roslagen fanns gott om varggropar förr i tiden. Djupa hål med något gott att äta på botten, där vargar lurades ner för att strax dödas när de föll mot spetsiga pålar.

Vi har fått en ny varggrop i Norrtälje.

En som fångar människor. I fredags fångade den Harry.

Min granne Harry är en gammal kraftkarl. Förr i tiden var han duktig brottare och han är mångårig Vasaloppsåkare.

Nu är han 86 år, inte lika vig och har inte lika bra syn som förr. Men jag skulle vara glad om jag var lika pigg som han om 20 år. Ja, redan i dag, faktiskt.

Harry går timslånga promenader i Norrtälje där han känner varenda gata och nästan varenda människa också. Ibland med hustrun, ibland ensam. Ibland med gåstavarna, ibland utan.

I fredags skulle han gå ner på stan och klippa sig. Men sen förra gången han gick samma väg hade byggbolaget JM Bygg grävt en drygt meterdjup grop med en låg granit-sarg runt.

Harry som inte väntade sig någon grop att snubbla ner i just där, och som hade solen i ögonen och och som inte stirrade rätt ner i backen efter snubbeltrådar föll som en fura.

Han försökte ta emot med händerna men slog huvudet i en hög med gatstenar längst bort i gropen.

En vass stenkant slog upp ett långt jack i huvudet.

En kvinna som hörde Harrys rop nerifrån gropen ringde ambulans och Harry kom till Norrtälje sjukhus strax efter.

Harry hade tur. Inget brutet, ingen krossad skalle. Men rejält blodig och blåslagen. Och nu rejält ihopsydd med över 40 stygn.

Vargarna är fridlysta och inga varggropar grävs nuförtiden.

Men människor är fritt villebråd och när byggbolagen slarvar med säkerheten är det ingen som bryr sig.

Kommunen är ytterst ansvarig. Men både på kommunen och på byggbolaget var det viktigare med semester.

Jag hoppas att Harry får ett rejält skadestånd, att han inte drabbas av några följdsjukdomar och att både JM Bygg och kommunen prioriterar säkerheten på byggplatserna i stan lite bättre i fortsättningen.

Fast jag undrar, gropen var fortfarande inte igenfylld när jag tittade förbi senast.

 

 

 

Kylarkråkan

av Robert Collin

Vi har fått en ny granne i radhuslängan, en ung grabb med bilintresse. Mest tycker han om Audi, men en ny Passat ingår också i stallet.

Hans pappa verkar lika intresserad, och vill ha ordning och reda. Så när han upptäckte en kråka fastkilad i grillen på nya Passatkombin började han försiktigt att bända loss den. Kråkan var ju stendöd och satt rejält fast, men med lite verktyg och mycket tålamod fick han loss kylarkråkan utan att skada grillen.

När han nöjd med sitt verk och kråkliket i handen tittade på nya bilen där på parkeringen var det något som inte stämde. Jo, rätt årsmodell, den nya, rätt färg på karossen, rätt motor och fyrhjulsdrift, och fälgar.

Men beige inne. Krämfärgat läder. Medan sonens nya bil bestämt hade svart…

Hmm, kylarkråkan hörde till min testbil… Det hade kanske gått lite fort på väg hem till Norrtälje från hemmanet i Norrland natten innan.

Jag vill på detta sätt passa på att tacka nya grannens pappa för hjälpen.

 

 

Hur farliga är motorcyklarna? Hojåkarna? Bilisterna?

av Robert Collin

Jag blev intervjuad om motorcykeldöden i går kväll av en kollega på Aftonbladet.

Ibland skriver jag hela texten, ibland en kommentar, och ibland blir jag intervjuad.

I går kväll blev jag intervjuad om varför jag tror att hela tretton personer dött på mc bara under juli månads tre första veckor. En förskräcklig siffra. Som borde mana till eftertanke, inte till bortförklaringar, som jag fått en hel del på mejlen nu på morgonen.

Men låt mig bli lite tydligare, allt jag sa kom ju inte med i texten i tidningen i dag.

1. De hojåkare som inte förstår att de är osynliga lever extra farligt. Bilister tittar efter andra bilar, och kanske efter fotgängare. Men ser inte hojåkarna. Ibland kan en bilist säga efter en krock med en motorcykel att ”Jag trodde det var en moped.” men sanningen är oftast att han inte såg någonting.

2. Jag sa att hojåkare över 55 år som körde motorcykel innan de skaffade familj, och som köpt en ny båge lever farligt. Så är det. De har glömt bort hur svårt det är, hur hojåkning skiljer sig från bilkörning.

3. Jag sa att bilar blivit allt säkrare på grund av påtryckningar från organisationer som Euro Ncap som sätter betyg på säkerheten. Ingen vill köpa en ny bil som inte har fem stjärnor i Euro Ncap. Med motorcyklar är det annorlunda. Det finns ingen folkrörelse som driver på utvecklingen.

4. Ett av mejlen i dag är från organisationen Sveriges Motorcyklister. Som skriver att det visst finns moderna säkerhetssystem till motorcyklar, t ex har Honda Goldving har till och med krockkudde. Ja visst, jag vet att det finns låsningsfria bromsar sen minst tio år tillbaka, att det finns hojar som har kopplat ihop fram- och bakbromsen (som en bil, som ju har en bromspedal och fördelar ut bromsverkan optimalt på de fyra hjulen), men de systemen är ovanliga, alldeles för ovanliga. För att det inte finns någon efterfrågan. För att den gamla klassiska motorcykeln är manlig och kräver – sin man.

5. Tretton döda på motorcykel på knappt en månad är på tok för mänga.

 

 

Liten körskola 3.

av Robert Collin

Ibland är det omöjligt för oss bilister att undvika olyckor. Men ofta sker olyckorna för att vi är slarviga, okunniga och fantasilösa. För att vi saknar förmågan att kalkylera med risker.
Det hände ett par gånger under midsommarhelgen att jag blev prejad mot mitträcket i slutet av en sträcka med två körfält. Bilen som jag skulle köra om tyckte att nu fick det vara nog, nu var 400-metersskylten passerad och nu fick det vara färdigomkört. Båda förarna var medelålders män. Att de riskerade både min och sin egen säkerhet och totalt trafikkaos var inget som oroade dem.
Och flera gånger, jag skulle säga ofta, hände det märkliga att just när jag närmade mig en bil för omkörning på motorväg eller på vajervägens två-fältsträckor så drog bilen jag skulle köra om ut åt vänster, flera gånger med vänster hjulpar en bit över körfältsmarkringen.
Några gånger räckte det att jag själv väjde ut åt vänster, men ett par gånger var det nära en olycka.
Hur går det till? Vad är det som händer? En normal motorväg rymmer gott och väl tre personbilar i bredd på två filer, ändå denna längtan att hålla så långt åt vänster att det knappt ryms två.
En gång vid Iggesund, alldeles nära den plats där en person som försökte byta ett punkterat däck dödades för ett par år sedan av en ouppmärksam förare håller samma sak på att hända igen.

 

Liten körskola 2.

av Robert Collin

Jag bilar mycket och ofta i fattiga u-länder. Där dör det betydligt fler i trafiken än här hemma. Men ändå inte så många som man kunde tro när man ser massor av vuxna och barn gå långa sträckor längs landsvägarna. Och ingen har reflexer trots att det är lika mycket fotgängare i mörkret.
Men förarna är fokuserade på bilkörningen och fotgängarna vet redan när de lär sig att gå vad som gäller i trafiken.
Så är det inte i Sverige. Bilförarna har annat att tänka på och fotgängare och andra oskyddade trafikanter tar sin rätt till gaturummet för givet. De vet ju att bilarna måste stanna. Det är det lag på.
En kvinna blev påkörd och dödad av en taxi för en tid sedan. Jag är inte förvånad. Att kliva rätt ut i gatan har blivit en medborgerlig rättighet. Det är den vi lär våra barn här i Sverige.
Unga mammor är värst, med mobilen i örat, blicken långt bort och barnvagnen som murbräcka.

 

Liten körskola 1. ”Håll till höger, Svensson”

av Robert Collin

Håll till höger Svensson! Minns ni parollen från högeromläggningen 1967?
Nej, jag vet. Jag märker det. Borta. Totalt bortglömt sedan många år. Det är mitt i vägen, mitt emellan filerna på motorvägen och i mittfilen om motorvägen råkar ha tre körfält. Och absolut aldrig ute i vägrenen.
Men snälla, är det så svårt att hålla till höger? Högertrafik, ja det begriper de flesta. Men att hålla till höger på vägen verkar omöjligt.
Nu i semestertider är det värre än någonsin. Folk som hatar bilen under resten av året, men som plötsligt ska köra bil under semestern. Det är mest storstadsbor, och allra mest stockholmare. Och man känner igen dem på långt håll.
Jag fick en försmak av sommaren under midsommarhelgen och sen blev det ännu värre när industrisemestern började. Backspegel? Nej. Blinker? Nej. Någon som helst koll, överhuvudtaget? Nej. Men tio under fartgränsen vid varje fartkamera? Ja! Full koncentration på mobilen och facebook? Ja! Backa på motorvägen för att man råkade köra förbi avfarten? Ja!
Jag har till och med sett en mamma och ett barn i tioårsåldern plocka blommor vid dikesrenen, med bilen kvar på vägen. Med plötsliga inbromsningar som följd, utan att det verkade störa blomplockaridyllen det minsta. Som om hon stannat till med barnvagnen vid Högalidsparken för att plocka lite gullvivor.

 

Min bilmekaniker förlorade sin fru på BB Sophia. Se Kalla Fakta i kväll!

av Robert Collin

Jag har en husläkare dit jag går när min kropp känns allt för skröplig och en livmedicus som tar hand om mina bilar. Båda finns i Rimbo, två mil bort, trots att Norrtälje där jag bor är fullt av både vårdcentraler och bilverkstäder.
Jag åker till Rimbo för att jag litar både på doktorn och bilmekanikern.
Bilverkstaden som är specialist på Citroën heter PeBe Motor, efter ägaren Per Bodén.
Den ser inget vidare ut. På gården står en massa skrotbilar, tycker jag. Donator-bilar, säger Per och plockar delar från dem när något saknas på mina eller de andra kundernas bilar.
Per är en av de duktigaste bilmekaniker jag träffat. Kanske den allra bästa. Han ställer pricksäkert diagnoser, ofta redan på telefon, och ser sedan till att bilen blir pigg och kry, ofta till oförskämt lågt pris.
Att det ser för jävligt ut runt hans lilla verkstad är inget som skrämmer bort vare sig mig eller de andra stamkunderna.
Därför är det extra sorgligt att Per själv, och hans fru Gegie valde nyöppnade BB Sophia när deras första barn skulle födas.
Privata BB Sophia vid Sophiahemmet skulle vara alternativet till de traditionella sjukhusens förlossningsavdelningar. BB Sophia var nytt, nymålat, blankt och fint och utan brist på barnmorskor. Mycket bättre på alla sätt än landstingens slitna förlossningsavdelningar på lika slitna sjukhus.
Att BB Sophia inte hade någon intensivvårdsavdelning för att ta hand om svåra förlossningar stod det inget om i de färggranna broschyrerna.
Gegie slutade andas under den svåra förlossningen, och trots att Per upprepade gånger bad personalen om hjälp fick han ingen. Ett par dagar senare dog Gegie i sviterna efter förlossningen på det fina privatsjukhuset.
Kalla Fakta i TV4 granskar misslyckandet på BB Sophia i kväll. Och frågar: Hur kunde den bländande fasaden dölja den usla förlossningsvården?

 

Om rostiga bilar

av Robert Collin

Oj, vad många mejl jag fått om Husseins rostiga Nissan Qashqai. (Läs artikeln och krönikan på Aftonbladet Bil.)

Många protesterar mot att jag skriver att asiatiska bilar är särskilt dåliga. Vill ha bevis. Skriver att deras Volkswagen eller något annat märke också rostar. Eller att deras Nissan -87 inte har en rostfläck.

Eller att det inte är konstigt att en bil rostar när den står ute.

Det märkliga är ju att Husseins rosthög inte dragit igång en proteststorm mot tillverkare som säljer bilar med uselt rostskydd. Eller just handlare som låter bilen stå ute hela vintern och sen säljer den som ny.

En läsare som mejlade frågade om han skulle våga köpa en Mazda CX5, den cross over som de flesta kolleger och jag är överens om är den bästa i klassen.

Ja visst, svarade jag. Men åk direkt och gör en rostskyddsbehandling. Då klarar den sig betydligt bättre.

Skandalen är ju att inte importören fixar en extra rostskyddsbehandling, om nu tillverkaren slarvat. Eller, snålat… Kanske något att försöka förhandla in i priset!

Södra Ängby!

av Robert Collin

Klart jag vet att jag var i Södra Ängby och plåtade nya XC90.

Varför jag skrev Norra?

Tja, demens? Slarv? Jag vet faktiskt inte.

Men när kollegerna hemma vaknar ska det bli ändring i texten.

Och så är markfrigången väl tilltagen.

Det fixar dom också. Byter cm mot mm.

Nu ska jag ut och köra mer Ford Mustang!

Åretrunt-däck är inte godkända på vintern!

av Robert Collin

Svenska Dagbladet citerar biltidningen Automotor och sport och varnar för så kallade Åretrunt-däck. De är varken bra på sommaren eller vintern, skriver tidningen.

Men här finns utrymme för grumliga tolkningar. Vad menar skribenterna? Menar de vinterdäck av centraleuropeisk typ, framtagna för Tyskland och andra länder söder om Danmark? Eller menar de däck avsedda för USA, där alla sommardäck har M+S-märkning? Eller vad handlar texten om?

Hur som helst. De centraleuropeiska vinterdäcken är dåliga på sommaren och usla på vintern. De har lyckligtvis minskat i Sverige de senaste åren. Mycket på grund av testerna i Aftonbladet som visar hur dåliga de är.

Men allra värst: De flesta däck som nätsajterna kallar ”Åretrunt-däck” är inte ens godkända för vinterbruk.

Jag slog på ”Åretrunt-däck” på ett par däcksajter, som dackonline och hittade massor med däck som inte är godkända som vinterdäck.

Ja, de har M+S-märkning, men det är INTE avsedda för vinterbruk enligt Transportstyrelsen och de är INTE godkända och händer det en olycka på vintern är det stor risk att försäkringsbolaget INTE betalar skadan. Och det är ju inte bara plåtskador på egna bilen utan kan handla om mångmiljonbelopp för invaliditet.

Däck-organisationen STRO har en lista på alla däck som är godkända på vinterbruk. Är däcket inte med där är det inget vinterdäck.

Är det med på listan, men utvecklat för Centraleuropa är det farligt att använda på vintern.

Säkrast är att fortsätta att köra på sommardäck på sommaren och vinterdäck avsedda och godkända för Sverige på vintern.

 

Sida 1 av 58
  • Tjänstgörande redaktör: Ellinor Brenning
  • Chefredaktör, ansvarig utgivare och VD: Jan Helin
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB