Jag har skrivit om det många gånger. Och alla har sett eländet. Förare som tycker att de har viktigare saker att pyssla med när de sitter bakom ratten. Viktigare än att köra bil.

Personbilsförare måste ofta fixa med telefonen, kanske läsa ett sms, och sen direkt svara. Att svara direkt är tydligen livsviktigt. Mer livsviktigt än att titta framåt och hålla koll på trafiken.

Yrkesförare har lika mycket pyssel med telefonen, men de har ju sina fraktsedlar också, som de måste titta på. När de kör. Livsviktigt även det.

En del sitter och läser, med en bok eller ett kompendium på ratten. jag har sett både kommunalpolitiker här hemma i Norrtälje, i full fart på motorvägen med något som måste läsas samtidigt som de kanske är på väg till något möte. Och en gång vinglade förre rikspolischefen, senare landshövdingen i Linköping, Björn Eriksson fram och tillbaka mellan filerna på E4, också med någon form av läsning i den hand som också skötte själva rattandet. I den andra handen höll han telefonen i stadigt grepp.

Ofta gör det bra. Ibland slutar det med mord. Som i morse på E4.

Titta framåt, och skanna av åt sidorna och bakåt. KÖR BIL! Snälla.

Jag brukar likna den svenska trafiken med u-länder där bilarna ofta är rishögar, det saknas lysen både fram och bak, folk är ute och går på vägarna, i mörka kläder. Ungarna i småbyarna har sin lekplats mitt på genomfarten. Folk borde dö som flugor. Men gör det inte.

Varför? Jo, för att förarna KÖR BIL! De vet att bilkörtning är farligt. Och viktigt. De har kollen.

Här hemma är bilen vårt andra vardagsrum. Ljudanläggningen, blåtanduppkopplingen, massage i stolen och klimatanläggning med fyra zoner, allt har blivit viktigare än själva bilkörningen. Vi har absurt låga fartgränser och räcken som hindrar mötesolyckor. det har blivit så säkert att vi inte tror att vi behöver bry oss om att köra bil.

När ska vi förstå att det är körningen som måste ta hela vårt fokus.

Mord eller dråp, annat kan dödskraschen på E4 utanför Stockholm inte rubriceras som.