Första tävlingsmatchen med U 19 (eller Tipselit, som det i ”folkmun” heter) och vi åkte till Värnamo för att möta deras dito.

Värnamo är känt för att få fram många duktiga spelare, men kanske är det just nu urmjölkat. För både vi och U 17 vann komfortabelt mot IFK Värnamo.

Fast det handlar först och främst om utveckling. Så jag skulle, rent teoretiskt, kunna vara nöjd trots en eventuell förlust. Om det fanns nyttiga läxor att göra. Eller om prestationen var bra.

Mot IFK Värnamo var prestationen bra.

Jag har vissa tankar som jag vill att mitt lag ska stå för på planen. Vissa nyckelord som vi ska träna och spela efter. Sedan tänker jag givetvis hela tiden på vad vi som föreningen står för. Och eftersom mina killar tränar med A-laget titt som tätt och förutom U 19-laget också spelar matcher i U 21 (och så småningom, förhoppningsvis, ska upp permanent i A-laget) måste jag ju vara synkad med Peter Svärd och Jens Nilsson. Och det är jag.

Jens och jag har en bra relation sedan länge.

Och Svärd är omöjlig att inte tycka om. Både som person och tränare.

Och utifrån alla dessa parametrar gjorde vi en bra insats mot IFK Värnamo. I snöblandat regn visade killarna passion och spelglädje och saker vi tränat på de senaste veckorna fungerade och gav utdelning.

I slutet av matchen åkte Herman Hallberg på en våldsam tackling och jag visade mitt missnöje till domaren. Efter matchen kom en Värnamo-ledare fram och sa ironiskt att en ”sådan tackling har väl du aldrig gjort?” och jag svarade att jag faktiskt inte höll på med sådan skit på planen. Jobbig och ettrig, ja visst, men aldrig fult och våldsamt.

Men jag vet att många har den bilden av mig som spelare.

Missvisande, om du frågar mig.