Swärdh och Antonsson åkte till Stockholm för att representera Kalmar FF på den allsvenska upptaktsträffen och jag stannade hemma och tog hand om träningen. Innan vi körde igång träningen hade vi en kort samling, vi summerade insatsen mot MFF, vad var bra, vad kunde vi förbättra och sedan åkte vi till Södra Utmarken för att träna.

Det var som att färdas några år tillbaka i tiden. Eller rättare sagt många år.

Tidigt 1990-tal, Patrick Walker tränade oss, division I Södra och trestegsraketer som skulle ta oss till Allsvenskan och vintertid handlade det om att packa in oss i bilar och köra ut till just Södra Utmarken, beläget bredvid en soptipp och ett reningsverk och om vi hade otur låg vinden på från fel håll och odören stack i näsborrarna. Grusplan, betonghårda bollar och trekvartslånga bävernylonbyxor och jag minns en träning då jag fick ett stenhårt skott mellan benen och smärtan släppte först ett par år senare.

Nu var det dock dags för grästräning och stämningen var ljus och lätt.

Att det börjar närma sig premiär märks om inte annat för att vissa åtagande duggar tätare nu. I tisdags var det upptaktsträff för supportrarna på Olearys och jag och några spelare var där och blev intervjuade och lokalen var i princip fullsatt och dagen efter var det sponsorernas tur och det är den där speciella tiden just nu, när allt är positivt och då allt fortfarande kan hända.

Själv spelade jag in en liten reklamjingel inför vår premiärmatch den 2 april. Då vi möter Jönköping Södra. Jag fick ett förslag presenterat för mig, kunde jag tänka mig läsa en text och visst, det kunde jag.

Och Jocke Karlsson, en tidigare lagkamrat till mig och numera mittback i Jönköping Södra, svarade så här.