Ryttarbloggen

Det tog ett dygn att komma hem till Sverige och på O`Hare-flygplatsen i Chicago laddade laptopen ur.

Men hopp-finalen finns ändå färskt i minnet. Av de fyra i finalen vann rätt ryttare. Det var vi alla svenskar på pressläktaren helt eniga om. Även om vi så klart saknade RGB så in i märgen. Men Le Jeune var ett passande substitut. Likheterna är många.

1. Belgaren Phillipe Le Jeune är en gedigen ryttare och hästkarl som slitit hårt hela livet.
2. Han är en äkta hästvän. Fick de tre ”nya” hästarna att känna sig trygga. Strök dem över halsen och öronen för att säga ”Llugn, kompis. Det här går bra.”
3. Han läste av och red dem bäst av de fyra.
4. Han föll om halsen på Hickstead och pussade och kramade sin Vigo så våra hjärtan smälte.
5. Han såg till att Abdullah Al Sharbatly inte blev världsmästare. Det hade i alla fall vi media haft svårt att smälta. ”En dödsstör för hoppsporten”, tyckte nån till och med.

Vi vet helt enkelt inte hur vi ska förhålla oss till Abdullah från Saudi. Han har haft sin häst  Seldana Di Campalto i sex veckor, säger han. Det har han sagt hela veckan, så det borde i alla fall vara sju veckor nu. Stoet reds tidigare av italienaren Natale Chiadani och ingick i Italiens silverlag i EM.

Saudi Equestrian satsar hårt inför OS och köpte i år både Seldana Di Campalto från Italien och Presley Boy från Mexico för ett hemligt antal miljoner.  Presley Boy reds av rutinerade Khaled Al Eid i VM och blev tolva totalt. 

Trots en lite udda stil måste man erkänna att 28-årige Abdullah ridit sitt sto riktigt bra i VM. Även om de andra ryttarna i finalen lyckades bättre med henne. Och han är inte lika galen som han var i Scandinavium tidigare i år, där han vann en klass efter rena tokridningen.

Respektlös är han i vart fall i sin ridning. Och vi har väl bara att vänja oss. Grebben klarade de andra tre – välrida visserligen – hästarna riktigt bra.

Men från djupet av våra svenska hjärtan gläds vi med Phillipe Le Jeune. Att han inte direkt är nån rockstar spelar mindre roll.(Efter semifinalens presskonferens diskuterade vi vilken av de fyra finalisterna som var minst tråkig medialt. Abdullah svarar t ex alltid med en lång klyschig harang om något helt annat än det frågan gällde.) 

Och Abdullah – man pratar inte i mobilen under en medaljutdelning i ett VM!

Häng kvar ett par dagar till som kommer mer summeringar och biilder från Kentucky.

Phillipe Le Jeune och Vigo D´Arsouilles