Riksdagsledamoten Mikael Damberg får nu skulden för RUT-debatten inom Socialdemokraterna. Det var miljöpartisten Mikaela Valtersson som släppte den första testballongen om att behålla RUT, men det var först när Damberg skrev en debattartikel i Svenska Dagbladet som debatten tog fart på riktigt – både i media och inom Socialdemokraterna. Och på partiets gruppmöte i tisdags var tongångarna hårda.
– Folk tycker att det var jäkligt onödigt. RUT var en ickefråga innan den här debatten, säger en socialdemokratisk källa.
Innan RUT-bråket upplevde Socialdemokraterna att de hade greppet om jobbfrågan: Reinfeldt hade dribblat med fel arbetslöshetssiffror i debatten och S kunde visa att utanförskapet blivit större med alliansen vid makten.
Den här veckan har S-företrädare fått ägna all tid åt att förklara om man är för eller mot RUT, istället för att prata politik. Dessutom fick alliansen – alldeles gratis – argumentet att S vill avskaffa jobb i stället för att skapa nya.
Och allt på grund av Dambergs utspel enligt missnöjda Socialdemokrater.
Men Damberg är långt ifrån ensam om att vilja behålla RUT inom S. Bland Socialdemokraterna i Stockholms län är många irriterade över att Mona Sahlin i veckan valde att så hårdnackat stå fast vid kongressbeslutet att RUT ska bort. Där anser man att Sahlins stab gjort en felbedömning av hur viktig frågan är för väljarna.
– De har inte känt av hur vindarna blåser. Hade de velat bli av med frågan hade de kunnat sköta det mycket snyggare, säger en källa.
Men man kan inte bara sopa ett kongressbeslut under mattan. En kongress är väldigt många människor som är valda att fatt beslut om inriktningen av politiken. Jag var inte med på denna kongress men jag tycker att man fattade ett klokt beslut.Vi kan inte ha en politik som gynnar de som har mest pengar på bekostnad av en nedragning av det som är viktigare att satsa på skola, barnomsorg och äldreomsorg.Jag hävdar och kommer att hävda att det är de som har mest som gapar högst i denna fråga och jag har följt olika medier det senaste dygnet och det är oroväckande många journalister som speglar detta bara från den ena sidan även om det alltid är två sidor på allting.