magsjukan var gudskelov en snabbt överstökad historia så vi kunde sätta oss i bilen och åka upp till Åre som planerat. Oftast åker vi tåg, det är faktiskt det allra bästa sättet att ta sig till Åre, för 67 mil är en jävla bit att köra. Och det tar alltid längre tid än man tänker sig. Det måste tankas, ätas, pinkas, fikas så den tänkta 6,5 timmars färden slutar alltid i en 8-timmars.

Men så plötslig öppnar sig himlen och skutan tornar upp sig.

Man blir så lycklig när man ser det, berget! Och solen stekte och det var alldeles vindstilla och det ilade av välbehag längs precis hela ryggraden. För Åre bor i en alldeles egen kammare i mitt hjärta. Här föddes jag. Här svävar en bit av min själ och det uppstår total harmoni när jag återförenas med den här platsen.

Förra året bodde vi på magiska Copperhill för första gången och det var givet att det var där vi skulle bo också i år. Det är ett one of a kind-hotell. Mitt ute i vildmarken, men ändå så belevat, så snyggt.