Jag studsade till när jag lyssnade på podden Digitalsamtal. För UD-tjänstemannen Joakim Edvardsson Reimar intervjuas och säger att vårt utrikesdepartement behandlar nätjättarna Facebook och Google på samma sätt som de behandlar en nation.

– Vi approcherar dem på samma sätt som vi approcherar ett land i vissa förhandlingar, förklarar han.
Själv reser han mycket och har träffat nätjättarnas representanter och policy-chefer.
– När det kommer till informationslandskapet är Google mycket viktigare än vilket land som helst, fortsätter Edvardsson Reimar.

Såklart har han rätt i att nätjättarna har enorm makt idag. Om Facebooks 1,5 miljarder var invånare i ett land, skulle de bo i en jättenation. Och ska man köra diplomati ute i världen är det säkert bra att man knyter kontakter med företag som Facebook och Google från UD:s sida. Andra höjdare gör det. EU:s Mark Rutte besökte nyligen Silicon Valley (Facebooks Sheryl Sandberg lät honom vänta i 15 minuter) och Obamas delegation kom åkande från Washington härommånaden för att diskutera hur nätjättarna kan hjälpa till att förhindra att terrorister rekryterar och planerar dåd över nätet.

I podd-snacket blev  maktförskjutningen i världen tydlig – från nationer till stora globala företag.

 

Utrikesdepartementet knyter inte bara kontakter med nätjättarna. De använder deras tjänster flitigt. Den som tror att diplomati handlar om att sitta i viktiga möten bakom stängda dörrar eller mingla med andra höjdare på flotta partyn tror fel.  Idag drillas svenska ambassadörer ute i världen i digital diplomati. De förväntas använda Facebook, Twitter, LinkedIn och Snapchat för att nätverka och puffa fram Sverige i alla möjliga sammanhang.