Det har faktiskt blivit mycket högre krav för oss unga i skolor idag, när man ska söka in till gymnasiet rädslan att inte få de bra betygen för det är JÄTTE jobbigt att gå till skolan göra sitt bästa och inte få det man strävat efter det är väldigt svårt. Jag är själv en 15 årig tjej som går i nian 
och som bryter ihop varje gång jag inte få tillräckligt bra på prov enligt mig själv, att sedan få höra hur svårt det är att komma in i högskolan efter gymnasiet få mig att bli panikslagen för jag har sattit upp ett mål att jag vill komma in på juristprogrammet i högskolan men jag får ständigt höra det är jätte svårt konkurransen är jätte hög osv, det får mig att bli jätte rädd och samtidigt påverka min insats i skolan eftersom jag vet att jag inte kommer komma in. Jag tycker som tonåring att politikerna måste ändra detta, att sätta SÅ stora krav på oss får de flesta unga att välja hoppa av skolan. Så snälla få min röst och ungdomarnas röst hörd. MVH Zeinab El-Mestrah 

Det här är ju bara trams, jag går 2:a året på el-linjen som ensam tjej och jag har precis samma krav som alla andra killarna i klassen, vi har samma regler. Alla i klassen är alltid oroliga över provet, det är ju inte lättare bara för att man har det ena könet. Men visst är det jobbigt i skolan ibland, svårast var i högstadiet då man hade prov efter prov, då var det verkligen tufft. Såklart att det är tufft och ”passa” in men det är saker som man får ta, antingen så passar man in eller så hittar man andra kompisar som är likadan som du. Sen finns det olika personer, vissa som mobbar ut sig själva som bara vill att man ska tycka synd om dom och då får man lite skylla sig själv men jag förstår såklart att mobbning uppstår pga alla dom här grejerna som nämns och det är väldigt tråkigt, men det händer båda könen inte bara tjejer. 

Jag har svårt att tro att tjejer har det svårare än killar. Självklart finns vissa tjejer som lider mer men allting handlar om personen. Är man social, har bra kunskaper och sköter skolan, klarar man sig både i skolan och omvärlden. Jag var riktigt fet sen i grundskolan och blev mobbad nästan varje dag, blev kallad ”bulle” osv. Jag tror faktiskt att mobbarna försökte hjälpa mig. Nu är jag 20-25 år, är smal och har kontakter med dom som mobbade mig och dom gillar mig mycket. Livet är ju inte alltid lätt, det gäller att bita ihop och gå framåt. Att aldrig ge upp är vinsten till livet.

Mycket tråkigt att läsa hur jobbigt unga människor upplever sina liv. Jag undrar var föräldrarollen är i allt detta?

När kommer blixtbelysningen av alla unga killar som begår självmord? Eller en könsneutral belysning som ser alla som människor främst? Vore det inte en hedersgärning att försöka ta bort det fokus på just KÖN KÖN KÖN som faktiskt ÄR EN DEL AV PROBLEMET! Då vore er satsning än mer konstruktiv.

Kom ihåg att det är verkliga människor bakom de här texterna, även om de är anonyma. Många som följer den här bloggen är dessutom unga och mår dåligt. Var snälla mot varandra! Jag tror ändå att vi alla vill varandra väl här. Eller hur?