Det ÄR sjukt att inte psykiatrin har resurser för att åtminstone hjälpa unga människor som har hela livet framför sig! Visst jag säger inte att det är enkelt men jag kan säga att det inte är omöjligt. Psykiatrin kanske skulle satsa även på utbildning för anhöriga-kanske där ”friskare” patienter kan berätta ur egna erfarenheter. Det behöver inte kosta så himla mkt pengar för de finns säkert frivilliga som kan tänka sig att göra detta. Hoppas man i fortsättningen kommer sig för att kämpa mer för psykisk ohälsa!!!

hoppas det blir bättre

Så fruktansvärt att det ska behöva gå så här långt! Jag var själv nere i det träsket som tonåring men hamnade rätt på en gång hos DBT-teamet på Bup i Umeå. Jag tycker att jag fick superbra hjälp, och nu i vuxen ålder har jag dessutom äntligen fått diagnoser via vuxenpsykiatrin som gör att jag kan förbättra mitt liv och få rätt mediciner.

Det är svårt att tro det nu, men det blir bättre, jag lovar! Jag hoppas bara du hamnar hos rätt människor, för det är de som kan rädda ditt liv.

Du är inte ensam, mina tankar är med dig.Hoppas du blir bättre inom en snar framtid.

Världen kan vara en vacker och hemsk plats samtidigt den blir vad vi gör av den så länge vi får en chans att blomma

”Hon får medicin, vitaminer och förvaring, säger hon.” stämmer så förskräckligt bra in på min egen situation och kamp för livet. Är knappt 25 år gammal och har fått hjälp först nu som ändå inte är tillräcklig. Jag har lidit för länge, sedan jag var 11 år gammal och tror knappt på en morgondag. Har precis som Sigrid en borderline diagnos. Hjälp barn tidigare så slipper de senare sova i korridorerna på de slutna avdelningarna och känna sig ignorerade av överbelastad personal.

Det är väl soss som är inblandat från början. De förstörde mitt och min sons liv. Nu skyddar de varandra socilsekreterare ,socialnämnd,läkare och poliser med släktskapsband till de samma. Värsta korupptions hålan. Vimmerby alltså,barnens stad

Jag blev inte heller inlagd när jag hade smällt i mig 30 sömntabletter. så ser det ut, det finns inte plats. och detta var för ca 10 år sen. jag har gått i 13 år och ändå inte fått rätt hjälp. har överlevt en jävla massa så som våldtäkter (ja plural, dvs flera stycken).

Min Firefox varnar för att det är något skumt med din webbplats. Jag kommer tyvärr inte ihåg exakt vad det stod.

min med, det stod att firefox inte visste om det var en säker anslutningen eller inte, vad nu det betyder…

Om jag inte hade ätit en multivitamin med mineral, två omega-3-kapslar, två vitlökskapslar och en magnesiumtablett per dag så hade jag nog heller inte varit i så gott skick. Alltså borde ni äta detsamma och anpassa doser av andra läkemedel efter det. Ibland tar jag acetylsalicylsyra i form av t.ex. Bamyl. Omega-3, vitlökskapslar och acetylsalicylsyra är blodförtunnande. Jag brukar också äta ett ägg varje morgon.

Jag tycker det är så hemskt att läsa alla historier, men det är starkt att ni delar med er allesammans! Jag personligen önskar att folk hade märkt av mitt dåliga mående tidigare, nu har jag själv gett upp hoppet. Känns som om jag är för gammal för att få hjälp, att allt är försent. Men det är ju inte det, jag bara tror det för att jag inte litar på myndigheter och socialen osv.

Men när jag läser era berättelser blir jag alldeles varm innombords, och även arg. Att så många fått så dåligt bemötande!

*styrkekramar*

Jag har också fått bra vård på BUP Umeå, de lade in mig och tog tag i min sjukdom direkt. Jag är helt frisk idag och behövde aldrig slussas till vuxenpsykiatrin.

Jag känner så starkt för alla tjejerna i Aftonbladets artiklar. Stora kramar till er alla!

Hoppas du hittar en utväg. Varför reagerar bara BUP om det är självskade-beteende? Man kan väl må himla dåligt utan att skada sig själv?  

Det värsta är ju att det verkar vara normalt att må dåligt i detta land…. Det är ju något som är väldigt fel med det tycker jag. Har dock ingen erfarenhet av psykiatrin.

psykvården försvann på 80-talet iom omorganisationer…iaf i Stockholm, kan inte uttala mig om resten av landet…en tolvåring som har självmordstankar får ingen hjälp….hur långt ska det gå?

Tror ni att detta är unikt? Bup kan blott säga en sak och inte ens säger de det till dig personligen
- Ring under telefontid… 
När du ringer under telefontid är det upptaget och om du får tag på någon informerar de dig om att det är flera månaders kö innan ett första konsultationssamtal. Om skolan kontaktar Bup händer inte ett ett dugg. Som förälder kan man häva sekretessen för att gynna informationsflödet mellan skola, bup och andra myndigheter. Detta kommer Bup att verka för att du inte skall göra. Skolan behöver inte veta något heter det. Vi kan ge dem den informationen de behöver. Om du frågor dem om när de skall ge dem den informationen säger de att det finns upparbetade kanaler för detta. Dessa kanaler känner ingen inom skolans värld till… BUP har blivit en tragisk skugga av en verksamhet som var tänkt att fylla en funktion. Cyniska läkare som kallt räknar med att ett självmordsförsök enbart innebär komplikationer om det lyckas. Obefintlig empati gentemot föräldrar och andra i omgivningen karakteriserar personalen. Ett misslyckat självmord innebär att det inte är överhängande risk för ett nytt försök vilket innebär en returbiljett inom några timmar från det att barnet satte sin fot på kliniken…Var detta målet för er som arbetar på BUP?Prova att göra några timmar ideellt arbete på jobbet för att korta köer. Utan lön tänker ni redan nu. Ja utan lön för ni kan gott betala tillbaka till samhället för utbildningen som ni fick grattis! Men framför allt för att ni inte vill vara en del av det cyniska kollegiet som genom sin försummelse av en generation unga skor sig och klockar in övertid om de hinner mellan yoga och greenpeacemöten…

Känner så väl igen mig i mammas frustration när man inte kan hjälpa o inte hitta nån som kan hjälpa. Jag o min dotter blev inlagda på akut barnpsyk. Det är en av de värsta upplevelserna jag varit med om. Istället för hjälp blev jag tvärtom nedtryckt som förälder, när vi kom ut därifrån fick även jag självmordstankar. Som tur var hittade vi också kompetent vårdpersonal som satte diagnos, satte press på socialförvaltningen i kommunen och idag fungerar vardagen igen. Det är märkligt att mkt ska hända innan man blir tagen på allvar.

Tyvärr reagerar de inte speciellt mkt på självskadebeteende heller!! Sorgligt

Det har gått en trend i att må dåligt o vilja skära sig. Det vore bättre om ungdomar behövdes mer i livet i stället för att lägga ner så mycket tid på destruktivt skit. Psykvården funkar inte i dag pga alla neddragningar o står tagna på sängen. De har varken förståelse eller kunskap om problemet.

Uppenbarligen är du inte psykiater med professionell kännedom om psykisk ohälsa eller så fuskade du till dig din legitimation. Jag har läst en del av dina kommentarer och du har så mycket sakfel att jag undrar hur du kan arbeta med det du säger dig arbeta med utan att ha blivit av med din legitimation. Ja, Borderline är en personlighetsstörning där DBT som behandlingsmetod är mycket effektiv. Och denna behandling ges inom landstinget, alltså sjukvården. Det handlar inte om ”personlig utveckling”, det handlar om att lära sig att förstå och använda sig av olika strategier för att kunna leva med alla känslor och tankar. För att kunna kontrollera sina impulser. Borderline är inte en sjukdom som man kan bota, men det är en personlighetsstörning som man kan lära sig att hantera och därmed avdiagnostisera. Dessutom är det mycket vanligt att Borderline-patienter utvecklar svåra depressioner, ångestsyndrom, tvångssyndrom m.m. Fördumma oss inte genom att påstå att vi tror att ni ska göra oss lyckliga. Det vet vi att ni inte kan. Vi går till er för att vi är rädda för oss själva. Vi behöver hjälp. Inte att bli lyckliga, utan hjälp med att vilja leva ett värdigt liv.

Finns det ingen Sjukt jobbigt blogg om unga killar? Det skulle vara intressant att läsa.

 Känner igen det där… BUP har sysslat med mycket skuldbeläggande, samtidigt som de sa att eftersom hon hade ansvarstagande förälder och stabila hemförhållanden behövdes inga åtgärder från deras sida. När jag som ansvarstagande förälder inser att mitt barn behöver mer hjälp än jag kan ge, fr f a annan hjälp än jag kan ge, finns ingen där som kan fånga upp.
Mycket är jag, men ingen psykiatriker eller psykolog. Den professionella hjälpen sökte jag å mitt barns vägnar där jag trodde man kunde få den: inom psykiatrin, vars personals löner jag betalar med mina skattepengar. Och det gick illa, det. Har framförallt kostat samhället (och mej, men det är som det ska, jag är hennes mamma!) så onödigt mycket pengar. Med rätt stöd kanske vi aldrig hamnat där vi är idag. Det är som Sigrid säger: hade det behövt gå så långt?