Hur tar vi hand om tonårstjejerna som har det sjukt jobbigt?

Aftonbladet i dag – köp och spara!

I dag publicerar vi alltså slutsatserna efter den här veckan – här i bloggen och i dagens tidning. Jag har sökt både utbildningsministern (som har avböjt att svara på mina och era frågor) och barnministern Maria Larsson, så nu håller jag tummarna för att hon har tid senare i eftermiddag. Jag vill fråga henne vad hon tänker göra för tjejerna som mår dåligt, som trillar mellan stolarna, som inte upptäcks i tid och som inte får rätt hjälp. Har ni några frågor till regeringen?

Läs också Thérèse Eriksson och Sofia Åkermans debattartikel på Aftonbladet debatt. Författarna till boken ”Slutstation rättspsyk” kräver att det satsat på vården av självskadepatienter.

”Hur kan vi tillåta att den enda klinik i Sverige som säger sig kunna erbjuda specialistvård för unga med svårt självskadebeteende, är en rättspsykiatrisk regionklinik? Detta borde vara högprioriterade frågor i Sverige, en stolt rättsstat som säger sig utgå från barnets bästa”, skriver de.

Det kanske är en fråga för Maria Larsson eller socialminister Göran Hägglund att svara på.

 

 

Kristina Edblom

Kristina Edblom är granskande reporter och har arbetat på Aftonbladet sedan 2007. Förutom arbetet tillsammans med Kerstin har jag bland annat skrivit mycket om svensk psykvård, barnfattigdom och våld i nära relationer. Har du nyhetstips eller vill du komma i kontakt med mig – ring eller mejla! Du kan också följa mitt arbete på Kristina Edblom, Aftonbladet på Facebook. Telefon: 08- 51 42 46 05
kristina.edblom@aftonbladet.se
KATEGORIER Sjukt jobbigt| Inlägget har 2 kommentarer
  • Gyllyngen

    jag är 16 år och lider av deprision, anorexia och självmords tankar, jag vågar inte berätta för någon i skolan eller hemma

    • Love

      Jag ser hur ont det gör. Vad bra att du skriver om det! Om det känns svårt att prata med någon hemma eller i skolan, kanske du kan ringa till BRIS? Prata med dem om hur du känner? Eller kontakta dem på deras hemsida? Det kan du göra. Det finns människor som vill lyssna och som accepterar, även om det kanske inte känns så. Jag önskar dig kärlek och värme.