Jag tror inte det handlar om att ha kunskap om dessa problem,jag tror tuvärr att man är fullt medveten om vilken vård man bör ge.Men det billigaste för hemkomunerna är att inte se att det finns problem,för då är man skylldig enligt lag att bekosta en vårdform för vederbbörande.Så tuvärr kommer detta att kosta så många ungas lidande och med livet som insatts när man drabbas av psykisk ohälsa.Och det är våran skylldighet som friska vuxna att reagera,påvisa för både psykiatrin,socialtjänst.och politiker vi inte accepterar och håller tyst ,för vi lägger en massa skattepengar i detta land,då vi också ha rätten att kräva att vi får den vård vi eftersträvar när vi väl blir sjuka.Jag tror tuvärr inte att folk förstår förrän man själv blir drabbad hur illa stält det är med vården speciellt när det gäller psykisk sjukdom,

varför inte utbilda dessa psykologer mm lite mer?
http://zpiach.blogspot.com/

Fruktansvärt verkligen, jag tror också tyvärr att det finns många killar isamma ålder som har lika jobbigt, men att det är lite mer hysch hysch kring det!
Det är vårat fel, vi vuxna som ställer allt för höga krav på våra ungdomar, det är vi som måste ändra oss!!

Det ska var fixat, jag såg aldrig den buggen på min dator, men jag vet att ni är flera som larmat. Om det fortfarande är strul, mejla mig så ska jag se till att det försvinner.
Tack för att du informerar!

Landstinget betalar psykiatrisk vård, inte kommunen.

Inte klokt hur det går till i vårat sverige,blir så arg massa styrkekramar.

Dubbelt så många män än kvinnor tar livet av sig.

Mycket snack om samhällets ansvar, kan inte Aftonbladet hjälpa dem istället om ni sitter på svaret ? Faktum är att många av de här flickorna inte är beredda att ta hjälp o göra det som krävs för att det ska bli bättre. Måendet har blivit en del av deras identitet och det man söker är många gånger tröst för stunden. Jag säger inte att ALLA är där, men vanligt är det. Tycker det finns en fara i att lägga ansvaret på samhället bara, är övervikt samhällets ansvar också?
Det är i princip alltid individens ansvar att ordna upp sitt liv anser jag, vill man det ska samhället finnas där med hjälp. Inte tvärt om. Föräldrarna har också ett större ansvar, tyvärr är det ofta där haken sitter. . Varför inte ta upp föräldrars svek också? Eller är det för känsligt?

Vi har diskuterat just detta på psykologin igår. Sverige är så förbannat blinda. Klart som sjutton att barn, tonåringar samt ungdomar kommer i en sådan situation. Kolla på hur mycket dom ska kunna? Min dotter går på dagis och är 2 år, hon kommer hem och räknar 1 2 3! Barn får ju inte vara barn längre. Jag tycker det är sjukt och fler och fler får så kallade lyckopiller. Snälla slå upp era ögon och se hur barnen mår!!! Gör det bästa för dom tänk inte bara på samhället att dom behöver ungdomarna när dom är 18 och tar studenten! Blir så förbannad!!

Vad skall man säga! Jag vet om att det är Mycket tufft för tjejer & killar mellan 16-25 Tyvärr. Men varför? Ja det är dags att göra något åt detta samhällsproblem. Men vad är det som gör att det blir så här då i ett väfärdsland som vårat? ´Detta beror på just detta VÄLFÄRDEN. i dag måste man vara inom den svenskeramen i allt enl många. men problemet är att alla kan ej vara i denna ram. problem 1 ja det är mammor& pappor som ställer krav som de själva ej har uppnåt(det ser man i alla idrottföreningar idag Tyvärr) , Vad ger tidningar/tv/radio/webben jo där ser man hur man skall vara och seut för att vara en del av vår samhälle. Men Mammor& Pappor det är ni som måste kunna sätta era GRÄNSER för era barn. jag själv har mått skit sedan jag var i 8 -28 ålder jagf visste ej vem jag var pga jag är adopterar. Men i dag har jag hittat mig själv och i dag kan jag vara stolt över mig själv. men jag kunnde lika gärna ha legat i en trappuppgång i en storstad idag . så detr gäller att vara ödmjuk mot sig själv.

Ps SKÄRPNING MAMMOR & PAPPOR.

olov

Så om folk skär sig, så är det helt plötsligt någon annans fel?

Vår dotter fick ätstörningar för flera år sedan..detta övergick till självskador som ökades på allt eftersom hon inte fick rätt sorts hjälp..hade hon fått hjälp från första början för sin ätstörning hade vi nog haft kvar henne i livet,tyvärr blev hon så dålig och hon gav upp hoppet om att få den hjälp hon behövt så länge och hon var nog också rädd att hamna på rättspyk eftersom de hotat med detta om hon inte skärpte sig.

Jag tror det är väsentligt för debatten, och därigenom för barn och ungdomarna som mår dåligt, att vi nyanserar det vi skriver om. Vi behöver inte överdriva, måla upp ett senario som är till hälften korrekt och resten uppförstorat. Vi behöver inte göra detta till könsfråga. För det faktum att barn och ungdomar skär sig för att de mår så dåligt, eller inte vill leva längre räcker. Det är tillräckligt fruktansvärt att 12 åringar har självmordstankar, vi behöver inte göra dålig dramaturgi av det. Pojkar och flickor mår dåligt, men kanske är det hur de visar det som är en av de få saker som skiljer oss åt; hur vi reagerar. Flickor är introverta, medans pojkar är extroverta. Det innebär kortfattat att flickor skadar sig själva, pojkar skadar andra. Fortsättningsvis innebär det att inspärrade sitter även många pojkar som egentligen ”bara” har tappat all livslust, framtidstro, hopp, sig själva.

Jag vet hur de är de där folket som jobbar inom skola, bup, socialen..klart det finns massor av bra människor där med, men tyvärr alldeles för många som bara glider på den titel de fick då de gick utbildningen. Prestige och flathet..t.o.m. Interna fighter om vem som gör det viktigaste jobbet. Jag har befunnit mig i de flesta av dessa sfärer, på behagligt avstånd för att kunna observera hur de beter sig, inte tillräckligt nära för att kunna klampa in och slå näven i bordet. För jag har sett hur de avskyr varandra fostermor och skolansvarig och BUP, så till den milda grad att ingen gör något för att hjälpa barnet som sitter mitt i emellan.

När vi vågar kräva ansvar från dessa individer. När vi vågar höja kraven och då också yrkeskompetensen, kräva mer kunskap, först då kan vi hjälpa barnen. Men då är det viktigt att vi tar med hela bilden. Många barn mår så dåligt att de inte orkar leva. Det är alldeles alldeles tillräckligt.

Det handlar verkligen om vem man träffar. När jag var 14 märkte min mamma och pappa att jag mådde väldigt dåligt(behöver inte skriva hur/varför). Så de tvingade mig till att gå hos en psykolog. Detta ville inte jag för jag tycker att det är hemskt att någon får pengar för att sitta och döma en. Men de körde mig dit och hämtade mig och vi gick några gånger tillsammans. Men de gånger som jag gick själv hade jag en annan psykolog, och eftersom att jag inte ville vara där och inte heller prata om problemen( delvis för att jag inte litade på honom). Så svarade jag automatiskt ”vet inte” till hans frågor. Och varje gång skrattade han åt mitt svar. Med andra ord så hjälpte det ingenting. 
Det är likadant med de flesta läkarna, de bryr sig inte om patienterna utan bara om att tjäna sina pengar och hinna med så mycket människor som möjligt under så kort tid som det går. Det är i alla fall min uppfattning.

Problemet är själva psykiatrin, det erkänner ju inspektören på Socialstyrelsen själv. Många av de här flickorna har fått antidepressiva medel och en ”biverkning” är att de blir självdestruktiva. Att ge mer resurser till psykiatrin är ju som att hälla bensin på elden. Ägna spaltmetrarna åt att hitta alternativ istället för att försöka hjälpa psykiatrin. De kommer aldrig att kunna hantera problemen.

Med den samhällsutveckling som ständigt sker så kommer de här problemen öka. Man ska tydligen växa upp med stor press på sig, stress och press i skolan, orimliga krav på unga individer, orimliga prestationskrav i skolan (tidigare betygsålder), stress i arbetslivet. Jaga ett jobb, stressa iväg till jobbet, stressa hem, stressa i säng, stressa upp och iväg igen. Allt för att försörja staten, som svarar med en ännu mer uppskruvad samhällsutveckling ju längre tiden går. Stressad och pressad från födsel till grav. Det är samhället i sig som orsakar problemen, och våra politiker är ansvariga för det. Har man fått symptomen i tidig ålder så lär det knappast bli bättre ju längre tiden går.

Det hemskt vilken press småtjejerna har på sig idag. Jag vet att vi killar kan ha det jobbigt i den åldern också. Men 9/10 samtal till BRIS är ju från tjejer. Jag är inte förvånad. Säger inte att det andra könet är svagare. Men pressen att alltid prestera bra i skolan, vara populär i kompisgänget och samtidigt se lika bra ut i underkläder som HM-modellen på busshållplatsen. Plus mycket mer. Det äter på tjejerna tills inget finns kvar. Kan inte se att det kan bli annat än sämre. Tyvärr.. Allt i det skruvade ordet samhälle blir lite sämre för var år som går. Mindre behandlingshem, färre vårdplatser på sjukhus osv osv, Allt går hand i hand.  

Det är hemskt att många barn i dagens samhälle mår allt mer psykiskt dåligt p.g.a. bl.a. alla dessa ideal som det ska levas upp till. MEN! Varför är det alltid bara tonårstjejer som uppmärksammas? Det är minst lika vanligt bland killar, men som ”Anna” skrev här nedan, det är hysch hysch kring detta för killar förväntas inte kunna må psykiskt dåligt för att de inte har samma krav på sig… bullshit! Dags för lite mer objektivitet i detta ämne.

Det är inte bara tonåringar som har den här problematiken. Själv är jag 45 och hat haft ätstörningar och även skurit mig i 20år. Tre självmordsförsök. Lösningen har blivit sjukpension och flyende familj och vänner. På Psyk får jag antidepressiva och inget mer. Efter självmordsförsöken har jag hamnat på skutpsyk och sedan blivit hemskickad igen utan vidare åtgärd. Vet inte hur länge till jag orkar. Elisabeth Careliusen

Åter igen tar ingen av våra välbetalda myndigheter och regering något som helst ansvar. Det är ett kallt samhälle där ”starkaste överlever”. Fy fan.

Jag tror personligen att killar är mer tystsamma med det. Tjejer uppmärksammar det mer, och det om något är i positiv bemärkelse, då finns möjligheten att hjälpa dem. Tror aldrig vi killar kommer ändras på den fronten, tyvärr. 

Jag håller med dig Elisabeth! Själv är jag 35 och sitter i nästans samma sits som du! Men det har nog att göra med att inte jag heller fick någon hjälp när jag var tonåring.. och därför har problematik hängt med mig i vuxen ålder också.. Svårt och bryta mönster när man inte får någon hjäl

http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=39494&l=sv

Se den statistiken, o säg mig varför inte killar uppmärksammas med?

Tror det kan ligga något i det, Ida! 

Ibland tror jag att det är Fan själv som tillverkar medikamenter. I alla fal lde man blir sjuk av….

När ämnet om tjejer som mår dåligt och behöver prata tas upp så höjs det till skyarna men så fort någon tar upp ämnet om att killar också mår dåligt och behöver prata så blir det hysteri för det. Ta te x #killgruppen som Cimon Lundberg startade på Twitter.. Folk blev galna och kallade honom kvinno hatare etc. trots att han var klar med att det var ett forum för att killar också behöver prata om problemen. Ingenting nämndes om att kvinnor är sämre än män.

Förstå mig rätt, det är bra att ämnes tas upp. Tonårstjejer som tonårskillar! Men varför är det mer accepterat att vi tjejer får må dåligt än att killarna får det? Helt sjukt!

Tonåringar i sig behöver mer hjälp. Oavsätt kön!!

// Lisa

be din läkare att skriva ut tabletten Lyrica. Det hjälper, jag lovar.
Det är en antideppresiv tablett som hjälper dig direkt.

Alla med psykiska problem är svikna av samhället.

Man söker hjälp och får reda på att om man inte skärper sig så hamnar du på rättspsyk. Vad ger det för förhoppningar. Vad är det för psykologer/terapeuter m.m. som finns idag. Vart är samhället påväg? När ska samhället förstå vad som sker. Hur många fler ska behöva må dåligt?! 

Jo men är ”måendet” en del av identiteten har det gått för långt! Jag tror hellre man får Hjälp i tidigt stadie då man fortfarande har kvar en bild av den person som man egentligen och verkligen är.

 …och barnen bollas mellan kommun, d v s socialtjänsten, och landstinget eftersom ingen av myndigheterna vill ta notan för eventuella insatser. Kallar vi det psykosociala problem är kommunen ansvarig, blir det psykiatrisk diagnos, landstinget. Finns ingen diagnos kan inga åtgärder beslutas. Då behöver ingen betala. Och så går det till. År efter år sitter barnen fast mellan dessa så beramade stolar!

Jag jobbar på BUP. Städiga sparkrav då landstingets ekonomi är dålig, fokus på att utreda och medicinera men sen då ? Att bygga relationer måste få ta tid, vi kan inte producera besök som på löpande band, då orkar inte vi engagera oss på det sätt som behövs. Tjejerna är tysta,märks inte som pojkrna , jag har länge önskat att fokus skulle sätta på detta ,vem som ser tjejerna och får prioritera dom? Vi måste också fokusera behandling och få utrymme till det !!!!!!

Hej, jag tror också att det finns mer killar men dom vill inte söka hjälp pga att det är pinsamt. Jag har en son som mådde väldigt dåligt i just 9:an med höga krav från skolan och lärare som inte förstod osv. Ångest att gå till skolan varje morgon.
Jag ordnade faktiskt ett möte med BUP & skolan, men det mötet blev inte som jag tänkt mej. Hon från BUP(som jag trodde skulle stå på vår sons sida) förnedrade honom med massa dumma kommentarer!!Hon hade ingen känsla alls hur man pratar med en tonåring och deras känslor. Ringde dom aldrig igen. Han genomled klart 9:an och går nu på gymnasiet(en skola med superbra lärare som tar hand om sina elever) och mår mkt bättre tack & lov!

Det är jag fullt medveten om,men om man ska få en helhet runt en persons tillfrisknande,måste man få hjälp utanför psykiatrins område med olika insattser,som ex stöd av hemkomunen när man slussas ut från psykiatrin,där det ofta inte finns något stöd,då man är helt utlämnad till sitt eget öde.

 Men nu handlade texten inte om dom som inte vill ha hjälp utan de som ville ha hjälp!

Som vanligt är det bara det kvinnliga könet som intresserar feministtidskriften AB. Skulle det skada att även inkludera pojkarna i denna blogg. Ni säger att 9/10 som ringer till Bris är tjejer men de ringer iallafall. Ni försöker inte ens diskutera idén VARFÖR pojkarna inte ringer. Inbilla er inte att det beror på att de mår bra för majoriteten av ungdomar som tar livet av sig är pojkarna.
Återigen sviks de inte bara av samhället utan också av media som bara tar de ”stackars flickornas” parti och intresse.

Fler kvinnor än män försöker, fast misslyckas. Varför försöker du ta fokus från flickor?

Det är verkligen tragiskt att dessa unga flickor inte får den hjälpen de behöver och det i tid.
Deras sjukdom är egentligen ”friska” symptom mot ett sjukt samhälle.
Att prioritera vården så lågt är skamligt av alla politikerna.
Istället för politiker i de instanserna som bestämmer om ekonomin och prioriteringarna behöver vi individer med insikt om sjukdomarna och som inser att den ekonomiska biten inte spelar ingen roll för det här handlar om behövande, levande ungdomar.
Så bort med politikerna oberoende vilket parti de tillhör och in med individer med självkännedom, levande hjärta, kunskap och framför allt tid.

Ja det är bra att detta kommer upp lite mera. Men frågan är varför unga hamnar i detta???

Vad ska staten betala för exakt? Motivera dig snälla. Trött på att alla är syndabockar

Tycker det är lite tråkigt att det enbart är tjejer det pratas som. Att växa upp som ung kille med de otroliga krav från samhället och föräldrar (familjeförsörjar ansvaret sitter fortfarande kvar i mansrollen) är otroligt psykiskt påfrestande.
Jag hade magsår redan under min högstadie tid pga av stressen och alla kraven jag kände hängde över mig, och det blir inte lättare för varje generation som går.

Hej,
Kanonbra att ni tar upp detta. men jag undrar varför killar utestängs, trots att fler killar än tjejer tar sitt liv?

Besöker man BRIS hemsida så finns det EN sak som alla barn önskar mest av allt – nämligen mer tid med sina föräldrar. Är det vi ser ett ”tidsbristproblem”? Och VAD kan vi i så fall göra åt det så att de föräldrar som vill kan få mer tid med sina barn, under de första viktiga åren i barnets liv som sedan lägger grunden för hur de kommer att må psykiskt längre fram i livet …

Föräldrars medvetna fysiska och psykiska misshandel, och även omedvetna är ett stort problem som det skulle talas mycket mer om, men det är obekvämt.

Det är obegripligt att de inte vet hur de kan hjälpa dig. Det är ju uppenbart att du behöver få träffa en psykolog alt. psykoterapeut under längre tid. Kanke du kan hitta en på egen hand via Vårdguiden – det finns de som är anslutna till landstinget också. Ställ krav – landstinget finns till på ditt uppdrag. Kan du prata med psykakuten och be dem fixa det istället? Själv har jag haft samma inställning som du till antidepressiv medicin, och det har nog varit svårare ibland men det har gjort att jag kunnat sörja på djupet och ta ansvar för mitt liv. Det som har läkt mig är att ha en psykoterapeut att prata med som tagit mig på allvar och alltid stått på min sida.

Av egen erfarenhet vill jag rekommendera några saker som hjälpt mig på vägen:

Alice Millers böcker och hemsida (www.alicemiller.com)
Internetforumet ”Vuxna barn till narcissistiska föräldrar”

Jag hoppas det ordnar sig till det bättre för dig.