Vem blir Årets fan i Supportersverige?

av Dan Glimne

UNIBET ÅRETS FAN

Idrotten skulle inte vara någonting utan dess supportrar: det är fansen som bär upp sina lag och idrottsidoler i vått och torrt. Därför går Unibet och ett antal av dess ambassadörer nu ut med den nationella kampanjen Årets fan för att hylla eldsjälarna inom Supportersverige. Förutom titeln Årets fan kommer vinnaren även belönas med 10 000 kronor och en personlig överraskning. 

”Unibet startades av spelare, för spelare. Därför känns det naturligt för oss att göra denna satsning. Årets fan handlar om att hylla alla de som står upp för sitt lag eller sin idrottsidol i vått och torrt på ett schyst sätt, något vi tycker är viktigare än någonsin att lyfta upp”, säger Jonas Nilsson, pressansvarig på Unibet.

Nomineringsprocessen till Årets fan sker i sociala medier via en kampanjsajt på Unibets Facebooksida där vem som helst kan anmäla sig själv eller en kompis som man anser är värdig att bli Årets Fan. Även i webb-tv programmet Sportbladet Show kan man följa fan-jakten.

Finalisterna och vinnaren utses av en jury bestående av Unibets ambassadörer Therese Alshammar, Anna Haag, Emil Jönsson, Tomas Brolin, Alexander ”The Mauler” Gustafsson, Victor Hedman samt Jonas Nilsson, pressansvarig på Unibet. Dessutom deltar en representant från Sportbladet Show. Juryns ordförande är Glenn Hysén.

”Jag har sett otaliga dedikerade fans under min karriär. Folk som har följt sitt lag tvärs över hela världen och hejat på dem, oavsett väderlek. Det är dags att fans som dessa får mer uppmärksamhet och hamnar i strålkastarljuset. Det är de som är idrottens goda krafter”, säger Glenn Hysén, fotbollslegend och juryordförande för Årets fan.

Anmäl dig eller någon du känner till Årets fan här:
http://fb.st/19dse1

För mer information och kommentarer, vänligen kontakta:
Jonas Nilsson, 070-293 23 45, jonas.nilsson@unibet.com

Årets fan:
Utmärkelsen Årets fan tilldelas den/de som utmärkt sig för sitt engagemang och stöd för ett lag eller en utövare. Årets fan ska ha visat exceptionellt engagemang i en positiv anda, svarat för en sund läktarkultur och följt föremålet för sitt supporterskap i vått och torrt, i framgång såväl som i motgång.

byline

Titanic, råttan och pokerpartiet

av Dan Glimne
TITANIC RÅTTOR POKER 2

Eftersom så många, inte minst personligen till mig, sagt att anekdoterna ur ’Titanic’ Thompsons liv varit riktigt underhållande och dessutom efterlyst flera, så ska jag göra er till viljes!

En av Titanics mest omtalade vadslagningar inträffade i början av 1920-talet under ett parti femkorts stötpoker i Toledo, Ohio, på en klubb som tillhörde Johnny ’Get-Rich-Quick’ Ryan. Den spellokalen låg i en gammal byggnad, och för att komma till toaletten var man tvungen att gå nedför en trappa och genom en nedsläckt lagerlokal. Under partiet som vid det laget redan dragit långt in på småtimmarna kände Titanic naturbehoven tränga på och gav sig av. På tillbakavägen genom mörkret sprang en stor råtta framför honom, och fick Titanic att rycka till så att han knuffade omkull en stapel med kartonger. En av dem hamnade rakt över ryggen på råttan, som klämdes fast mot golvet.

Titanic såg sin chans; han förvissade sig om att den sprattlande råttan inte kunde komma loss, och återvände uppför trappan till partiet.

Några givar senare kommenterade han att han aldrig tidigare sett ett ställe så invaderat av råttor. ”De förbaskade krypen är överallt”, sa han medan han kastade ut betet i luften. ”Jag tror ta mig tusan att en karl skulle kunna kliva ned dit med en 45:a och inom en minut komma tillbaka upp med en råtta som prickats rätt mellan ögonen.”

En av motspelarna, en gangster från Chicago, övervägde Titanics ord innan han skakade på huvudet. ”Grabben, det kvittar hur många råttor det springer omkring där nere. I helskotta att du skulle kunna greja det ens med ett maskingevär.”

”Äsch”, replikerade Titanic. ”Jag brukade pricka massor av råttor när jag var ung. Det är ingen konst. Jag skulle kunna tänka mig ett vad om den saken.”

Gangstern lade ned sina kort och tog cigarren ur mungipan. ”Det är visst Buffalo Bill som sitter här vid bordet”, sa han högt till de andra. ”Hördudu grabben, en femhundring på att du inte grejar det.”

Titanic räknade lugnt av femhundra dollar från sedelhögen framför sig på bordet. ”Taget,” replikerade han. ”Låt mig bara fixa fram min 45:a, så kan du ta upp fickuret.”

Gangstern blev misstänksam inför Titanics självsäkerhet. ”Låt oss sätta upp några grundregler för det här vadet”, sa han. ”För det första kommer jag att ta tiden på dig. Och för det andra är det bäst för dig själv att den där rådisen fortfarande är varm när du kommer tillbaka. Jag sätter inga stålar på en som du sköt igår och redan har liggande därnere.”

Inför de villkoren fanns det plötsligt andra intressenter. Pokerpartiet stannade av för en stund, medan Titanic täckte närmare sjuhundra dollar i sidovad från de andra spelarna. Sedan reste han sig och drog sin revolver.

”Då så”, sa Titanic sedan. ”Jag är klar när du är det.”

”Klockan går redan”, muttrade gangstern.

Råttan sprattlade fortfarande när Titanic rusade nedför trappan till lagerlokalen. Han sköt den rätt mellan ögonen, ställde tillbaka kartongen, tog råttan i svansen, kom upp igen genom dörren medan ekot från skottet fortfarande ringde i öronen på de andra, slängde liket på pokerbordet och stoppade under kompakt tystnad på sig insatserna.

”De andra vid bordet behandlade mig med en dj-a respekt efter det”, kommenterade Titanic långt efteråt i en intervju. ”Och gangstern fick dessutom bråttom hem igen till Chicago.”

Ryktet om vadslagningen spred sig blixtsnabbt i Toledo. Titanic hade förstås inget emot det; att göra sig känd för sina färdigheter med ett skjutvapen skadade knappast en gambler i en främmande stad i 1920-talets USA. Som sagt, vilken Hollywoodfilm skulle det inte kunna bli av hans liv…

byline

Frågesporten – de rätta svaren!

av Dan Glimne

Då är det dags att leverera rätt svar, och några kommentarer, till det inlägg ”Vem vill bli spelmiljonär?” som jag hade här för en vecka sedan!

Fråga 01 – rätt svar är A, hej knekt. Detta barnspel torde de flesta som växer upp i Sverige komma i kontakt med. Intressant nog är hej knekt en svensk uppfinning, och inte en speciellt gammal sådan; sannolikt tillkom det runt 1960. De övriga svarsalternativen på denna enkla inledande fråga var givetvis helt tagna ur luften.

Fråga 02 – rätt svar är D, Viktor Blom. Kommentarer är egentligen överflödiga, ”Isildur1” torde vara ett av onlinepokervärldens mest kända nicks…

Fråga 03 – rätt svar är B, blackjack. Filmen ”21” är baserad på en dokumentärroman av Ben Mezrich, och handlar om hur ett gäng smarta studenter vid MIT plockar ett antal kasinon i främst Las Vegas på miljonbelopp i blackjack, genom sofistikerade korträkningsmetoder och teamwork.

Fråga 04 – rätt svar är B, sju sang. Undantar man finesser som dubbling och redubbling är sju sang det högsta formella budet i bridge, och innebär att man spelar utan trumf (sans atout, som förvrängts till ’sang’ på svenska) samt att den sida som avger budet utöver den s.k. boken (de grundläggande sex sticken) ska ta ytterligare sju stick, dvs samtliga tretton möjliga stick i den given.

Fråga 05 – rätt svar är C, Planet Poker. Detta världens första onlinepokerbolag hade redan efter införandet av UIGEA-lagen 2006 lagt ned sin verksamhet vad gällde spel om pengar, och var således inte inblandat i Black Friday 2011.

Fråga 06 – rätt svar är A, Lady Gaga. Denna sångerska, vars riktiga namn är Stefani Germanotta, fick 2008 en hit med låten ”Poker Face”.

Fråga 07 – rätt svar är D, vändåtta. Av de fyra listade alternativen är det kommersiella kortspelet UNO – uppfunnet av den amerikanske f.d. frisören Merle Robbins – närmast släkt med vändåtta, som i sin tur tillhör den s.k. stoppgruppen inom kortspelen. I USA spelas för övrigt vändåtta under namnet ”Crazy Eights” samt ”Swedish Rummy”, och det finns dussintals besläktade spel i olika europeiska länder!

Fråga 08 – rätt svar är C, Richard M. Nixon. Som jag berättat om redan i Pokerhandboken finansierade han sin första politiska kampanj hemma i Kalifornien 1947 med de omkring 6000 dollar han spelade ihop på fritiden under sin militärtjänstgöring i andra världskriget.

Fråga 09 – rätt svar är B, 42 kort. En killelek innehåller egentligen bara en enda ”färg” med 21 kort, med sekvensen (ovanifrån och nedåt) kuku-husar-husu-kavall-världshus-12-11-10-9-8-7-6-5-4-3-2-1-kransen-blompottan-blaren plus det udda harlekinkortet, och så förekommer varje kort dubbelt varför 2×21 blir 42 kort.

Fråga 10 – rätt svar är A, 1500-talet. Det kända barnkortspelet finns i sjön omnämns faktiskt i Italien redan 1585, under namnet Andare à piscere, och var ökänt redan då som ett spel om insatser på krogar och tavernor!

Fråga 11 – rätt svar är A, Alexandr Pusjkin, som 1834 skrev novellen ”Spader Dam” i vilken det spelas hasardkortspelet faro vilket leder till ett mord.

Fråga 12 – rätt svar är D, hjärter dam. Medan hon besöker Underlandet gör sig Alice till ovän med drottningen som är just Queen of Hearts, varför denna hjärtlösa regent ropar ”Off with her head!” och de andra spelkorten jagar Alice.

Fråga 13 – rätt svar är D, slaget vid Culloden. Vill du läsa den historien hittar du den här:

http://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2013/04/skottlands-forbannelse/

SCHWEIZ JASSKORT

Fråga 14 – rätt svar är C, sköldar. De övriga färgerna i den schweiziska jasskortleken ser du på bilden ovan!

Fråga 15 – rätt svar är C, pulla. Det ordet syftar på den oftast cylindriska behållare i vilken man förvarar markerna i spelet vira. De övriga tre alternativen, gök, köpmisär och vingel – förutom turné, gask, solo, 7-spel och en del annat – utgör alla olika former av bud i detta gamla klassiska sticktagningsspel för tre, och med en udda budtabell!

 

Då vet ni nu svaren. Och detta var för övrigt mitt 600:e inlägg här i Superbloggen… Vill ni ha mera frågesport med anknytning till spel?

byline

Turrespelare + skägg

av Jimmy Jönsson

I botten är vi samma skrot och korn, spelgalningar som alla jagar någon form av monetär framgång. Vägen dit ser däremot ganska annorlunda ut beroende på om du sitter och klickar på ett cashgamebord eller har valt den mörka vägen, turneringar. Efter att ha bott med ett stort gäng tiltmaskiner till turneringspelare i två månader längs Mexicos vackra kust kan jag mig tycka se skillnader i folks beteende beroende på spelform.

Jag kanske hade med mig ett dåligt urval av folk där merparten river av lite primalvrål efter att VARJE gång de åkt ut torskat en chipleaderpott. Går man sen in och kollar så var pottstorleken inte ens topp fem i turren. Samtidigt som korten är i luften hör man folk skrika stååå över hela rummet. BANG, river landar en två outare – enligt bustarn själv. Frågar man sen lite senare när folket lugnat ner sig. Fick de i själva verket in AK mot QQ pre, med ett ägg på flop och sedan en liten dam på river så medför det tydligen att man blir tvåoutad även fast HM påstår att det är en flip när pengarna åker in. Dessa grabbar har uppenbart aldrig blivit tvåoutade på riktigt, eller jo det skulle vara Sveriges mest otursförföljda pokerspelare, Vigge då. Av någon anledning är turrespelare extra glada att maximera sin otur när de bustar. Eller iaf krydda upp den med både peppar och salt.

I ett teoretiskt perspektiv ska vi som hade turen att klicka på cashgamefliken dag ett i karriären ha en betydligt jämnare inkomst som sakta hackar sig uppåt. En turneringspelare har allt som oftast motsatsen där man istället hackar sig nedåt en längre period och sedan dingar in första priset i Sunday Million. Från ingenstans är man ur hålet man grävt under ett halvårstid. Det går att dra paralleller till trissreklamen, plötsligt händer det! Mycket på grund av detta tror jag många som spelar turneringar just fortsatt med den spelformen. Drömmen som väntar runt hörnet där hörnet illustreras av en söndag. Hade man gjort om utbetalningsstrukturen i turneringar, mindre topptung, tror jag många valt att lägga ner den spelformen. Trots att det enda som borde hända är mindre vinster i cashes men du vinner oftare så i långa loppet får man ut samma lön för mödan. Däremot försvinner drömmen. Drömmen om att riva hem några hundra tusen dollar under en turneringsöndag och sippra på Pina Coladas resten av veckan, månaden eller året. En fin dröm som 99,9% stannar vid just en dröm. Beroende på hur hög ROI (return of investment) vinner vi i snitt några tusingar per turnering vi spelar, om vi ska se det med nyktra ögon. Jag vet att många turrespelare brukar ta något glasvin i slutet på kvällen. Så de väljer kanske helt enkelt att kolla på det med en något dimmig blick. Vem vet? Det enda jag vet är att jag inte ska klicka in mig allt för ofta på tourneyfliken iaf. Om jag nu inte grävt mig ett stort hål, då är det ju perfekt! Ja va fan, vi ses såklart nästa söndag!

Sedan har Ken efterfrågat en skäggbild, here u go!

IMG_4210

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

byline_jimmy_jonsson

Idag hade du fyllt 36…

av Lina Olofsson

En av de första personerna jag lärde känna i pokersvängen var Sebban, Sebastian Langer. Han jobbade för en PR-byrå som PokerStars anlitade flitigt och gjorde många jippon för att sätta Sverige på kartan när det begav sig och jag måste nog säga att om man tittar tillbaka på pokers explosion i Sverige så har vi bland andra Sebban att tacka. Nu när vi ändå är ärliga så kan jag helt ärligt säga att det var tack vare honom som jag fick jobbet jag idag har på PokerStars. Det var hans idé att starta en icke engelskspråkig blogg vilket senare ledde till att PS haft mer eller mindre alla språk för att sedan gå ner till de största marknaderna.

2008 ringde han mig. Sebban, en av mina bästa vänner i den här världen och framförallt min bästa killkompis. Han hade kollapsat i Gallerian. Efter att ha åkt in akut med ambulans till Karolinska konstaterade de att han hade en hjärntumör. Efter en operation som skulle avlägsna denna så konstaterades det att den inte gick att operera. Men en behandling startades och jag kommer ihåg när han kom till London och satt uppe på ”The Vic” bara för att träffa mig och Mad under sin vistelse där.


WSOP typ 2005 eller 2006…

190582_17486468128_3978_n
WSOP 2006 på Card Players fest på MGM

Efter strålning och cellgifter hade de fått bukt med tumören och han började jobba igen. Jag minns hur jag hoppade till när jag såg pressreleasen från honom i min inkorg och hur jag kastade mig på luren ”ÄR DU TILLBAKA?” skrek jag. Detta var 2010. Det var så skönt. Ordningen var återställd och min kompadre var tillbaka.

Men det dröjde inte länge… ”Jag har fått en tumör i armen” ringde han och berättade efter att ha blivit sjukskriven kort efter det. Jag ställde en massa frågor men som vanligt så avfärdades det med ”äh sluta jag kommer att bli bra, det är ingen fara”. Och jag trodde honom. Till och med efter den där lördagen när jag såg honom med egna ögon och inte bara genom telefonen när han i sin mitella skulle ha pokerkväll med sina kompisar samtidigt som jag kom över för att stjäla en av hans avlagda digitalboxar (utan fjärrkontroll för dessa hade barnen ätit sönder) så jag kunde se Melodifestivalen.

Vi snackade på telefon i ett halvår. Han var den enda som faktiskt kunde vara riktigt ärlig mot mig utan att jag blev sur. När jag var i dejtingtagen med diverse kända pokerspelare var han den enda jag berättade för och om jag gjorde något fel så var han aldrig sen med att få mig att inse det för att jag inte skulle göra mig själv illa igen. Efter ett halvårs telefonpratande mer eller mindre varje vecka så antog jag att han snart var tillbaka på touren så pigg som han lät…

Så kom samtalet när jag var i EPT Köpenhamn. Det var hans flickvän Jemma som ringde. Han mådde inte så bra som han gärna ville ge skenet av och jag bröt ihop. Jag och Mad. Vi var hans bästisar på touren och mellan oss tre fanns det aldrig några hemligheter. Efter beskedet gick vi ut på stan för att samla tankarna, hamnade på en butik där vi hittade en ask där det stod ”LOVE” och som spelade ”Nothing’s gonna change my love for you”. Vi bröt ihop av skratt när vi hörde den och bestämde oss för att köpa asken och fylla den med bilder från senaste åren.

När jag kom tillbaka till Stockholm såg jag till att han fick den och första kommentaren var ”herregud, det var den första CD jag någonsin köpte för jag älskade den sången”. Några veckor senare låg han på sin dödsbädd. Jag var där varje dag. Speciellt på mornarna för då var vi själva och kunde skratta lite och skvallra som vi alltid gjorde. Sebban visste att han skulle dö men var ändå fullt insatt i vad som hände i pokervärlden. Han var den första jag berättade om ”Fab5″ för och hur vi hoppades att få förbundet på fötter igen. Den 16 mars 2012 tog Sebban sitt sista andetag. Det går inte en dag utan att jag saknar honom och många av de gånger som jag känner för att bara skita i allt så tänker jag på honom och fortsätter. För det är vad han hade gjort. Han hade fortsatt. Han hade kämpat för det han trodde på.

Idag hade du varit 36 år Seb! Det går inte en dag utan att jag saknar dig i mitt liv. Jag önskar att pokervärlden i Sverige visste hur mycket du stod bakom under tiden som du jobbade och vilken viktig faktor du varit för pokerns utveckling i Sverige. Sov gott underbara vän!

197589_18140587096_8915_n (1)
Minns ej vilket pokerevent detta var men har för mig att det var på Café Opera. Oavsett så är det Paul Tilly, jag och Sebban himself ;)

byline_lina_olofsson

Suddgummi eller i-pad?

av Simon ”Dybban” Lindell

När jag var liten var jag otroligt snål. Eller sparsam. Det låter bättre.

Min familj hade det knapert. Farsan knegade och morsan var hemma med oss fyra barn. En halvkass lön för sex personer alltså. De hade kunnat lösa det annorlunda, givetvis, om morsan jobbat också. Men det här var deras val. Mamma ville vara hemma med barnen.

Som barn har man kanske lite svårt att prioritera vad som är viktigt. Jag hade till exempel gärna valt ett nytt Nintendo 64 framför en hemma-morsa. För då fanns det inga pengar till sådan lyx. Det fick jag spara till själv. Därför var jag väldigt sparsam. Det var mitt sätt att ta makten över mitt eget liv.

Så jag knackade dörr för att sälja allt från jultidningar till blomfrön. När det var ”Oxhälja”, Sveriges största knallemarknad hemma i Filipstad, kunde jag ägna en hel helg med att panta burkar. Och jag tog jobb på resande tivoli där jag tog emot pengar av folk som ville kasta bollar på konservburkar.

Pengarna sparade jag i morfars svarta gamla hästhandlarplånbok för kommande ändamål. Man kunde aldrig veta när de kunde komma till nytta. Men jag ville inte slösa iväg pengarna på skit när jag slitit så för dem.

I dag verkar det vara varje barns rättighet att ha en egen i-pad. Från 6 års ålder borde man absolut ha en i-phone. Själv var jag nöjd med att äga ett suddgummi som luktade jordgubb…

Jag tror att vi gör våra barn en björntjänst när vi skämmer bort dem med dyra prylar. Det pekar på vår egen lathet också då vi i stället för att leka med ungarna sätter en i-pad i nävarna på dem för att få lite lugn och ro.

Och det påminner mig om så många pokerspelare som kommit och gått. I de fallen är det pokern som är den curlande föräldern. Föräldern som en dag kommer att försvinna och tvinga ett vilset barn att stå på egna ben.

Minns ni ”Crippoli”? Jag tänker på honom ofta. Han är på något sätt sinnebilden av hur det kan gå. Jag hittade en artikel om hur han levde i mitten av 2000-talets första decennium. Han var en ung och nyrik pokermiljonär. Och köpte bland annat en Porsche Cayenne, utan att ha körkort.

Den sjukaste historien jag hört om Crippoli var när han blev lite spelsugen under Champions League-finalen mellan Milan och Liverpool 2005. Efter första halvleken ledde Milan med förkrossande 3-0. . Crippoli ville casha in en gratis utekväll och spelade därför 1 miljon på Milan, till ett vinstodds i trakterna runt 1.01, för chansen att plussa 10k.

Det blev dyrt. Den andra halvleken är ihågkommen som en av de mest otroliga upphämtningarna i fotbollshistorien. Matchen slutade 3-3 och Liverpool avgjorde på straffar.

Jag får ångest bara jag tänker på hur många normala arbetstimmar det tar att skrapa ihop en miljon netto. Något år senare försvann Crippoli från pokerscenen. Jag hoppas att han har funnit riktig lycka på annat håll.

För mig blev pokern ett nytt sätt att ta makten över mitt eget liv. Det skadade inte att det var betydligt roligare än att panta burkar. Å andra sidan sidan har pokern, till skillnad från jultidningar och blomfrön, varit en curlande förälder som gjort mig en del björntjänster på vägen.

Så det är tur att mina två andra päron var av en annan natur. De har aldrig gett mig en massa pengar. De gav bort något mycket mer dyrbart än så.

Det svåra är bara att ta vara på det.

En sak är säker. Mina ungar ska få ärva en fantastisk samling doftande suddgummin. Vem behöver en i-pad då?

Edit: Vill ni ha mer poker? Läs gärna om mina upplevelser kring cashgamespelen i Macao. Ni hittar två inlägg här och här.

byline.png

Om onlinepoker och cylinderhattar

av Dan Glimne

Fighten för och emot onlinepoker i USA böljar vidare, med (påstådda?) skandaler som denna:

http://www.pokernewsdaily.com/did-c4cops-mary-bono-play-both-sides-of-online-gaming-and-poker-25615/

Och själv ska jag nu bli följetongsfigur i vadsmitaren Andreas Bergmans blogg:

BERGMANSKRIVERIER

Fascinerande att därmed veta att jag tydligen spelar en så stor och viktig roll i hans liv, när han spelar en så relativt obetydlig roll i mitt… :-) … men jag ser nyfiket fram emot berättelserna. Glad påsk på er, alla ludofiler och chartister!

byline

En nyhet: Unibet Open Reunion

av Dan Glimne

I går presenterade Unibet en nyhet: två veckor efter varje Unibet Open Liveturnering kommer alla spelarna där att bjudas in till en Unibet Open Reunion:

Inköpet i dessa blir ytterst låga 1€, och massor av kvalbiljetter samt ett komplett paket till nästa Unibet Open Live står på spel. Boka de ovan angivna datumen redan nu!

byline

Marx-istisk gambling (del 1)

av Dan Glimne
BRÖDERNA MARX

Kanske dags för ännu en anekdot, ur gamblingens och vadslagandets rika och mångfacetterade historia?

De berömda filmbröderna Marx ägnade sig med förkärlek åt kortspel och vadslagning hela livet, inte minst som ett resultat av den miljö de hade vuxit upp i. Chico i synnerhet var stolt över det faktum att han var någon halvcentimeter längre än Harpo, något som fastställts efter åtskilliga vadslagningar och mätningar dem emellan under årens lopp. Medan de på 1930-talet gav en serie föreställningar i New York blev Chico därför mycket förvånad när Harpo anlände till teatern en eftermiddag, ännu en gång tog upp ämnet, och nu trodde sig vara den längre av de två… samt var villig att sätta ett rejält dollarbelopp på det. ”Taget!”, replikerade Chico. Skor och strumpor åkte av och ett måttband togs fram – varpå Chico blev rejält överraskad över att Harpo plötsligt visade sig vara hela en och en halv centimeter längre. Surmulet och motvilligt räckte Chico över pengarna.

Några dagar senare avslöjade Harpo glatt hur det hela hade gått till: han hade kommit raka vägen från flera timmar hos en kiropraktor, där han legat på en brits och fått kroppen utsträckt med hjälp av spännband!

byline
Sida 1 av 154
  • Tjänstgörande redaktör: Mia Carron
  • Chefredaktör, ansvarig utgivare och vd: Jan Helin
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Sajtchef: Lena Widman
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB