MAP: Ännu ett nytt koncept inom poker

av Dan Glimne

Innovationerna inom poker har duggat tätt det senaste årtiondet. Det har varit allt från kortlekar med annan sammansättning än de vanliga 52 korten, som California Hold’em…

http://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2014/10/nya-grepp-och-innovationer-inom-poker/

… till mitt egenuppfunna format för heads-up och som inte är beroende av exakt 8/16/32/64 etc deltagare:

http://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2013/03/framtiden-for-heads-up/

En nyhet denna sommar har varit ”Multi Action Poker”, förkortat MAP. Filosofin bakom detta nya koncept torde vara välbekant för varje onlinegrinder: du får spela flera olika händer på samma gång… men nu live. Faktum är att du i MAP spelar två givar samtidigt, live, vid samma bord, med två dealers som sitter mittemot varandra!

MAP POKER 1B

”Multi Action Poker lets you always be involved”, säger amerikanen Tim Frazin som uppfunnit konceptet och hittills licensierat ut det till Isle Casino Racing Pompano Park nära Fort Lauderdale i Florida.

Som grundformat spelas MAP åttahandat, och alltså med två dealers vid samma bord som sitter mittemot varandra. Varje spelare får två uppsättningar hålkort, och så spelas dessa oberoende av varandra. Det må låta förvirrande – och är det säkert också den första halvtimmen eller så – men allt har färgkodats för att minska förvirringen: kortlekarna är olika varandra, både på fram- och baksidorna; markerna har också färgkodats i två olika scheman; och framför varje spelare finns två fält i olika färger, så att de olika hålkorten och markerhögarna hålls åtskilda. Dessutom är platserna klart och tydligt numrerade, så att en dealer kan säga till exempel ”Seat 3 Blue, it is your turn to act” när det är dags.

Självfallet blir ”rytmen” i de olika givarna åtskilda, eftersom olika saker händer: när vinnaren på den blå sidan precis rakar hem sina marker, kan därför floppen just ha lagts upp på den gula sidan. Och, framhåller Tim Franzin, inget säger att det måste spelas samma pokervariant på de två ”halvorna” av bordet – i stället kan det mycket väl liras hold’em på ena sidan och sjukorts stöt på den andra.

Revolutionerande nytänkande, eller en meningslös kortlivad fluga? Tiden får utvisa vilket, och du hittar mera information här:

http://www.mappoker.com/

… men varför inte under tiden låta denna variant få en provsväng i ditt eget homegame, efter lämpliga förberedelser?

AABYLINE DAN

Säg ”I Do” i Vegas

av matpok

Kärlekspar från hela världen har under åren strömmat till Las Vegas för en snabb, billig och oftast kitschig samt annorlunda bröllopsceremoni.

Valen av bröllopsceremonier är oändliga.

Alltifrån ”drive-thru” varianten där man sitter i en limousin och där prästen hoppar in och viger er -  till att gifta sig i en intergalaktisk Star Trek-miljö.

Jag gifte mig själv i somras och valde att i stället hyra en helikopter  – med pilot, Elvis-präst, samt en egen fotograf - som landade uppe på ett högt rött berg i Valley of Fire.

(En plats/område där man förövrigt har spelat in flera filmer som handlar om Mars, pga av dom röda marken, stenarna och bergen)

Men trots att det är väldigt enkelt och okomplicerat att gifta samt att valmöjligheterna är många kommer allt färre par till den amerikanska ökenstaden för att gifta sig och det råder just nu kris för bröllopsindustrin i Las Vegas.

En av orsakerna tros vara den allmänt försämrade ekonomin.

Bröllopsverksamheten i Las Vegas har fallit sedan 2004.

Nedgången har varit konsekvent varje år och förra året gifte sig 81000 par, att jämföra med år 2004 där 128000 Vegasbröllop registrerades.

Jag vill därför göra lite reklam och berätta hur enkelt det faktiskt är.

Jag är alltså numera gift med en norska som har enorma beslutssvårigheter. Det spelar ingen roll var det är hon skall ta beslut om så låser det sig för henne fullständigt.

Linda har länge haft önskemål om att gifta sig med mig, men jag har varit lite tveksam till detta.

Mycket för att jag vet vilken ”bridezilla” hon skulle kunna tänkas bli pga av alla tusen av val som måste göras.

Alltifrån vilket typsnitt placeringskorten skall ha till valet av stad vi skall gifta oss i.

Och valen är 1000 ggr svårare när det gäller ett giftermål än ifall man skall välja mellan att köpa Aftonbladet eller Expressen eller om man skall titta på tv1 eller tv2.

Därför är det skönt att låta någon annan göra valen åt dig eller i allafall minimera valen man måste göra.

Man behöver egentligen inte förbereda någonting på hemmaplan. Inga papper behövs skickas iväg och inga hindersprövningar måste göras.

Vi mailade Sundance – en helikopterfirma som skötte allt åt oss.

Vi berättade enbart var och när vi ville gifta oss.

De enda val som vi behövde göra var ifall vi ville ha en Elvispräst – som kostade $500 extra –  samt vilken brudbukett vi ville ha.

Men valet av brudbukett blev väldigt enkelt då det i princip bara var ”Wildflower” som klarar 45 graders ökenhetta.

Väl i Las Vegas åkte vi ned till Downtown och till Marriage Licenses Bureau – som har öppet från kl 8 till kl 24.

http://www.clarkcountynv.gov/depts/clerk/services/pages/marriagelicenses.aspx

Bäst är att komma i början av veckan och mellan 8 – 11, eller 14 – 16. Då är det knappt någon där.

Mest med folk och kö är det på fredagar för då skall ”alla” gifta sig.

Det är Marriage Licenses Bureau som du ordnar det papper som prästen måste ha och som han skall skriva under för att äktenskapet skall vara giltigt.

IMG_4424

För oss tog det ca 10 minuter att få licensen.

Det kan gå ännu fortare ifall du fyller i alla papper på nätet innan.

Efter giftermålet skickar sedan prästen in Marriage Licensen för registrering och det tar sedan mellan 7 – 10 dagar (för oss tog det 3 dagar) innan du blir registrerad i deras system.

Väl hemma i Sverige beställer du äktenskapsbeviset via internet från deras hemsida – och som sedan skickas hem till dig i brevlådan.

Det kostar $60 att få licensen som prästen måste ha för att kunna viga er och sedan $15 för att få äktenskapsbeviset hemskickat i brevlådan

Det enda man sedan behöver göra är att skicka in äktenskapsbeviset till Skattemyndigheten i Sverige, sedan tar det mindre än en vecka och ni är ett gift par.

Glöm inte passet när ni skall ordna licensen.

IMG_8045[1] Bild BYLINE-MATTIAS-2

 

Det absoluta, totala, ultimata vadet

av Dan Glimne

Semestern är över, jag är tillbaka på jobbet, och från och med nu blir det tätare med inlägg från min sida här i Superbloggen! Och min dotter Linn skickar mig denna morgon en riktigt kul ordvits per sms: vilket är det idealiska yrket för en som helt saknar pokeransikte?

Medan du funderar på svaret upplyser bloggverktyget mig om att just detta blir mitt 1000:e inlägg här i Superbloggen…

1000

… och det är inte utan att det stämmer till eftertanke. Sedan jag började skriva här i september 2011 har det alltså sammanlagt blivit säkert motsvarigheten till 3-4 ordinära svenska romaner, med reflexioner, gamblinganekdoter och rapporter från spelandets och pokerns värld. Och det känns som om detta inlägg nummer 1000 borde, enbart av det numeriska skälet, handla om något speciellt.

Så varför inte om det absoluta, totala, ultimata vadet?

Förra året skrev jag här i Superbloggen en serie om fem långa inlägg med de fem världsreligionernas komplexa relationer till hasardspel – slå in orden ”Memento mori” i sökrutan här till höger så dyker de inläggen upp. Och jag ska delvis återvända till ämnet nu, när jag går in på mänsklighetens ultimata vadslagning; det förmodas alltså handla om din själs salighet, och om huruvida du kommer att hamna i himlen eller i helvetet i livet efter detta.

PASCAL BLAISE

Den som formulerade det ultimata vadet var den franske filosofen Blaise Pascal (1623-62). Av speciellt intresse för oss pokerspelare är för övrigt att det var Pascal som i samarbete med Pierre de Fermat skapade det begrepp som i dag kallas för ”EV”: alltså ”expected value”, förväntat värde. Efter att ha ställts inför några spörsmål från en dåtida bekant, hasardspelaren Antoine Gombaud (som brukade förhöja sin samhälleliga status genom att kalla sig för Chevalier de Méré), inledde Pascal 1654 en lång korrespondens med matematikern de Fermat för att undersöka vilka vad i olika tärningsspel som i det långa loppet hade ett positivt förväntat värde, alltså kunde förväntas gå med vinst, och vilka som i stället hade ett negativt EV. Denna korrespondens mellan Pascal och de Fermat har i efterhand kommit att ses som grunden för matematisk sannolikhetsteori.

Mot slutet av sitt liv genomgick Blaise Pascal en lång period med religiösa grubblerier, och lämnade efter sig en samling anteckningar och korta essäer om just religion. Åtta år efter Pascals död samlades dessa skrifter och utkast i en bok som publicerades under titeln Pensées (Tankar).

Mest berömd för eftervärlden har hans Tanke nr 233 blivit. Dess titel är i original Infinite-Rien (Oändlighet-ingenting), men den har kommit att bli känd som ”Pascals vad”.

Pascal ansåg att frågan om Guds existens var en som inte kunde avgöras genom logik: ”Gud finns, eller Han finns icke. Men åt vilket håll skall vi luta? Förståndet kan icke bestämma här.” Från det gick han vidare till att utforma en annan slutsats. Vad är frågan om tron, ansåg han, om icke ett renodlat hasardspel – och ett med den högsta tänkbara insatsen, tillika ett spel som det icke går att undvika att delta i?

Håll i minnet att när det gällde hans samtid, fanns det i princip ingen annan på planeten som bättre förstod sig på skillnaden mellan vad med +EV och –EV än just Blaise Pascal. Sentida matematiker har illustrerat hans resonemang med hjälp av matriser som denna:

PASCALS VAD

Om Gud inte existerar, resonerade Pascal, förlorar vi mycket lite genom att välja att ändå tro på Honom; visserligen stunder som kunde ha använts till nyttigare eller roligare ting än böner, andakt och studier av den Heliga Skriften, men dessa är inte värre än att vi kan undvara dem. Om Gud däremot faktiskt existerar men vi människor inte tror på Honom, blir resultatet den största tänkbara katastrof: evig fördömelse i helvetets plågor. Bättre då, resonerade Pascal, att välja att tro på Gud. Om Han existerar, garanterar det i så fall att man skulle få tillbringa livet efter detta i ett behagligare klimat.

Observera att – vilket helt och hållet var Pascals avsikt – hans resonemang inte på något sätt var ett argument för Guds existens. I stället leder resonemanget i Pascals vad fram till hur man som människa rent pragmatiskt bör förhålla sig till frågan om Guds existens, och inse att mot ett smärre negativt EV står faran för ett oändligt stort negativt EV i kombination med en möjlighet till ett behagligt positivt EV. Kombinationen av dessa utfall leder alltså till att man för säkerhets skull bör tro på Guds existens, eftersom att inte göra det medför alltför stora faror.

Pascals resonemang är självfallet inte på något sätt invändningsfritt, allra minst för moderna kritiker. Vad skulle hända om det till exempel i verkligheten existerar en annan Gud som anser att kristenheten är en förvrängning av Hans sanna lära, och därför med automatik fördömer alla kristna till en evighet av lidande? Den som vill ta del av ytterligare andra filosofiska invändningar mot Pascal kan göra det här:

http://www.iep.utm.edu/pasc-wag/

Men med allt detta sagt, intar ändå här i Västvärlden ”Pascals vad” av tradition platsen överst på gamblingens parnass, som det absoluta, totala, ultimata vadet. Och hur du vill ställa dig till det får du avgöra själv! :-)

Och min dotters ordvits ovan, om det idealiska yrket för en som helt saknar pokeransikte? Svaret är förstås ”min-röjare”…

AABYLINE DAN

Världens bästa hårdrockare

av Simon ”Dybban” Lindell

Sedan första avsnittet Dybban flyttar in för tre år sedan så har jag velat flytta in hos Oscar Kroon, medlem i det legendariska pokergänget Team3000.

Varje gång jag sett honom ute på pokerturneringar så har han haft ett leende på läpparna. Och visst, träffar man ”KungKroon” på stan så gissar man väl kanske inte att han är professionell pokerspelare med mångmiljonvinster i bagaget. Eller som han själv säger:
- Jag ser riktigt dålig ut. Hade jag sett mig själv sätta mig vid mitt bord så hade jag trott att det var payday.

Men det är väl det som är det fina med poker. Att man aldrig vet vad man får när man ser en människa sätta sig ner. Man kan ha sina förutfattade meningar, och de stämmer ibland, men till sist måste du ändå alltid skapa dig en egen uppfattning om personen. Det kan vara dyrt att vara nonchalant och ta saker för givet vid pokerborden. Precis som i verkliga livet.

Vi sjunger Iron Maiden, pratar om vad som krävs för att bli riktigt bra i poker, betygsätter Jimmy Jönssons frukost-smoothie och ler älskvärt åt världens bästa railare – Oskars mamma. Bland annat.

 

byline.png

Hösten gör snart entré

av matpok

Vi närmar oss september och hösten.

Det är en årstid jag gillar.

Jag är faktiskt ingen större fan av värmen utan gillar mera kylan.

Jag gillar tex att dra till New York i början februari – vilket jag även skall göra i februari nästa år – och pälsa på mig ordentligt och vandra omkring i Centralpark för att sedan värma mig på ett litet café.

Egentligen är det helt galet att jag drar till Vegas när det är som varmast, men jag håller mig mest inomhus och fryser ihjäl vid pokerborden. För det kan vara riktigt svinkallt inne på casinona.

Jag gillar hösten och vintern för då kan jag med gott samvete sitta inomhus och lira poker utan att känna pressen av att man ”måste” vara ute i solen.

Nu har jag de senaste 20 åren förvisso inte varit i Sverige på sommaren och med tanke på hur en svensk sommar normalt är så kanske man skulle hålla sig hemma i stället då det oftast är perfekt ”pokerväder”.

Det har blivit lite poker i augusti, men det lilla som jag har spelat har gått bra.

Även september kommer nog bli ganska sparsamt med poker.

Men jag skall försöka hålla söndagarna heliga och köra de olika söndagsturneringarna.

Något besök på casinot lär det nog bli i september.

Jag planerar att nästa helg lira på casinot i Malmö.

Jag gillar Malmö och det är på det casino som jag har plussat allra mest på.

Sämst går det i Tyskland – där har jag stora svårigheter att plussa.

Även om det var på ett casino i Tyskland som jag av ”misstag” vann min största enskilda ”cashgamehand.”

På många tyska casinon har dom märkliga spelmarker som jag inte alls gillar – för att dels är dom svåra att se valörerna på och dels är att dom hala och slippriga – och när min motståndare på andra änden av bordet trycker ALL-IN på turn så synar jag med ett färgdrag då jag tror att han enbart har gått ALL-IN med sina sista 1500kr i en pott på ca 8000kr.

Men han hade i själva verket gått ALL-IN med 25000 och jag hade själv något mindre än honom.

När riverkortet landar på bordet och min färg fullbordas så är våra sista marker fortfarande kvar vid våra säten.

Delaren ber mig då att skjuta fram mina marker för att se om jag har honom täckt eller inte – vilket jag först tycker är märkligt då han bara hade några spelmarker framför sig.

Men det visar sig att han hade några stora valörer som låg gömda bakom dom mindre valörerna.

Det var med darriga händer som jag sedan håvade in över 50000kr i en enda hand

Denna höst känns ganska hoppfull gällande pokerspel.

I oktober är tanken att jag återigen skall till Tyskland för försöka vända min negativa trend som jag har där vid cashgameborden.

Tanken är också att jag skall spela något WSOPE event i Berlin.

I november kommer jag att åka till Malta för att spela SM och/eller Battle of Malta.

Men höstens livepokerspel börjar som sagt på casinot i Malmö och det skall bli spännande att se hur denna höst kommer att bli.

BYLINE-MATTIAS-2

 

Snart dags för Unibet Open i Cannes

av Dan Glimne
UO CANNES 24 DAGAR

Om du vill förlänga sommaren med poolhäng, poker och partyliv, så är du välkommen till nästa stopp på Unibet Open-touren – den 17-20 september i Cannes i Frankrike! Via

http://unibetopen.com/

kan du klicka dig fram till önskad information, inte minst det faktum att sista chanserna att via en final kvala in till Main Event i Cannes är nu på onsdag den 26 augusti, respektive nästa söndag den 30 augusti. Se också

http://unibetopen.com/qualify/satellites/

Men du kan starta redan via en €2 kvalsatellit, eller till och med en freeroll; det är faktiskt många som gjort det under årens lopp, och sedan hamnat i pengarna och fått lite behaglig semester på köpet! Vill du hellre köpa in dig direkt till turneringen är deadline den 2 september – se

http://unibetopen.com/qualify/directbuy-in/

Redan i kväll på Unibets pokerklient går dock näst sista söndagsfinalen – lycka till, så ses vi nere på Rivieran!

AABYLINE DAN

”Det var så här pyramiderna byggdes!”

av Dan Glimne

Här i sommarhuset på Ön vid Världens Ände har dagarna varit fyllda av jobb: målande, snickrande, terrassläggning och – inte minst – två plåtcontainrar på åtta kubikmeter var som under renoverandet har fyllts med jord, sten och skrotrester och sedan körts iväg.

För hand. Ett spadtag åt gången. Sexton kubikmeter, give or take.

Tur att också besökande vänner och släktingar kavlat upp ärmarna och huggit in… och jag kommer att tänka på en kul händelse som inträffade under min tjänstgöring som FN-sergeant i Mellanöstern. Det var direkt efter den första darriga ”vapenvilan” i Yom Kippur-kriget mellan diverse arabstater och Israel, jag tillhörde det gäng som flugits in till Kairo från brittiska flygbasen Akrotiri på Cypern samt i full stridsutrustning och beväpnade till tänderna, och efter ett dygn vid frontlinjen ute i höjd med spökstaden Ismailia blev jag inkallad till bataljonschefen som sa: ”Glimne får bli chef för lastnings- och lossningsstyrkan på flygplatsen inne i Kairo! Välj ut tio man och infinn er där i kväll.”

Sagt och gjort. Jag handplockade ett gäng, övertog några lastbilar, och den närmaste veckan och lite till tog vi varje kväll på flygplatsen emot ett eller två Herculesplan från Sverige med ammunition, mat, batterier, bränsle och allt annat som krävdes för att hålla den blågula bataljonen i trim. Vi var ansvariga för att tömma planen – för hand, med bara muskelkraft – och få upp innehållet på de lastbilar som körde i skytteltrafik ut till den svenska styrkans högkvarter.

Våra chaufförer hade för övrigt ett ingalunda ofarligt jobb: någonstans i mina gömmor har jag diabilder på en kollega som jag hälsade på inne på fältsjukhuset, några dagar efter att han ”bara” skulle backa av från en liten asfaltväg så att han kunde vända Land Rovern.

Hans liv räddades av att vi körde brittiska, högerstyrda Land Rovers där nere i Egypten.

Den fordonsmina som låg där under ökensanden sköt ansiktet och vänstra sidan på honom fulla med splitter, sprängde bägge trumhinnorna och skickade delar av vänstra främre hörnet på jeepen femtio meter upp i luften. Han överlevde alltså, men fick permanent hörselnedsättning.

På flygplatsen i Kairo – som var avspärrad för all civil trafik på grund av kriget men där de massiva sovjetiska transportplanen dånade in dygnet runt med förråd till den vacklande egyptiska krigsmakten – hade vi även andra problem. Främst var det stölder. De utposterade egyptiska kommandosoldater som förmodades hålla vakt cirklade som utsvultna gamar runt förråden som vi varje kväll lastade ur Herculesplanen: råkade man ta ögonen från en kartong konservburkar var den borta inom några sekunder. Det blev kort sagt konflikter, där vi varje kväll ilsket fick stirra den motsatta sidan i ögonen och bägge med gester indikera att vi hade vapnen nära till hands.

En gång, just när vi stod med lastbilarna tomma och väntade på nästa svenska plan i kvällningen, tröttnade en av mina mannar – tjänare på dig, Wrede, om du läser det här – på ”uppvaktningen”. Han plockade upp en burk snus ur fickan, kallade till sig de närmaste egyptiska kommandosoldaterna, och medan han förklarade med gester och annat att de tuffaste av de tuffa nyttjade sådant här lade han in en rejäl pris under mustaschen… men fejkade att han svalde den, och bjöd så runt bland egyptierna.

En förstklassig pokerbluff, kort sagt. Egyptiernas manliga soldatära tvingade dem förstås att också tugga i sig en rejäl pris var, när de inte ville framstå som mindre hårdföra. Det dröjde inte länge förrän deras ansikten började växla i likblekt och bårhusgrönt, och de raglade iväg för att kräkas ute i mörkret bland buskarna. När vi hörde brummandet från Herculeskärran på ingång fanns inte en kommandosoldat i sikte, och från och med nästa dag höll de ordentligt med avstånd till oss och ett problem var löst. Vad de tänkte och trodde om denna märkliga svenska sed hade varit intressant att få ta del av.

EGYPTENS PYRAMIDER

Men händelsen jag skulle komma till inträffade en kväll därute på flygplatsen i Kairo, just när vi som vanligt bildade langningskedja hela vägen inifrån det nyss anlända planet och ut till en lastbil i taget som backat upp bakom. Att se vältränade och exakt samspelta mannar hantera kartonger och bränsledunkar via en sådan kedja ger samma intryck som när man kastar en flat sten från strandkanten och den studsar många gånger över vattenytan. Och det var just i den stunden som en av killarna – än i dag vet jag inte vem av dem det var i mitt gäng – inifrån mörkret i planet uppmuntrande ropade till alla oss andra i langningskedjan:

”KOM IHÅG, GRABBAR, DET VAR SÅ HÄR PYRAMIDERNA BYGGDES!”

Det fick oss att brista ut i ett förlösande skratt, mitt i slitet och nattmörkret. Och fortfarande blir jag då och då påmind om den händelsen, när ett större projekt ska genomföras. Det kvittar om det är två åttakubikmeterscontainrar som ska fyllas med skrot och jord, eller vägen fram till att bli pokerproffs som ska avverkas, eller en roman som ska författas eller något annat. Det handlar om tålamod, en uttänkt plan… och ett spadtag eller en giv eller en tangenttryckning åt gången. Med sådan uthållighet kan man bygga såväl karriärer som pyramider.

AABYLINE DAN

I am back!

av matpok

Det är precis tre veckor sedan som jag skrev och klagade över den dåliga frekvensen av inlägg i Superbloggen.

Det blir alltid ett litet vacuum  i pokervärlden precis efter WSOP och jag kände att jag behövde lite semester, så det blev ännu mindre inlägg än vanligt av oss alla.

Men nu är jag tillbaka och mer sugen än någonsin på att blogga och spela poker.

När det gäller bloggandet har jag gjort upp med Dybban att för varje inlägg som jag gör, så skall han göra ett inlägg.

Han har sprungit otroligt bra och har massa skoj att berätta om för er.

När det gäller min poker så har den gått bra efter WSOP. Frekvensen har dock varit låg men denna söndag skall jag köra en efterlängtat turneringsgrind.

När det gäller livepoker så det riktigt ljust ut.

Förutom att jag kommer spela SM på Malta och WSOP Europe i Berlin så kommer jag framöver börja jobba mer i Tyskland med nya projekt där, vilket gör att jag kommer kunna besöka flera olika tyska casinon och skriva om dem.

Mitt arbete är inne i en mycket intensiv och expansiv fas där våra ägare (IK) har valt att omorganisera hela bolaget och anställt en helt ny VD nu i sommar och där framförallt den tyska marknaden kommer bli den viktigaste.

Det kommer bli väldigt roligt och utmanande men det kommer bli mer arbete för mig än tidigare.

Men jag tror ändå att jag kommer kunna spela en hel del livepoker och ge lite referat från dom tyska casinon här på Superbloggen.

Det är en anledning till att jag kommer hoppa av arbetet med förbundet. För jag kommer inte kunna lägga mitt fokus eller energi på Svepof arbetet som jag önskar.

Jag har dock erbjudit att hjälpa till under SM eftersom mitt avhopp kommer relativt sent på säsongen.

Men det verkar som Pokerevent håller på att bygga upp en hel stab av nya och gamla personer, så jag tror nog dom klarar sig utan min personliga medverkan och att det kan bli ett bra SM.

Ang förbundet så tror jag att man får till en förbundsserie online som vi har jobbat för. Det skall bli spännande att se vad det mynnar ut i.

En annan anledning till mitt avhopp är att jag blev polisanmäld i samband med min tävling här på Superbloggen.

Det är helt mitt fel och jag vill inte att fel focus skall hamna på förbundet pga mig, särskilt inte innan SM.

Vi hörs och hoppas på en spännande höst.

N

 

 

Sluta vara mellanmjölk!

av Lina Olofsson

Jag snackade lite med Sigurd Eskeland som är ordförande för Norsk Pokerförbund igår. Jag var lite nyfiken på hur det går för dom politiskt och hur det går med arrmangerandet av Poker-NM på hemmaplan. Att de hade fått tillåtelse visste jag men visste inte exakta detaljerna…

Jag var med på det historiska årsmötet när Norsk Pokerförbund startades. De hade haft ett i pokerboomens begynnelse men detta hade runnit ut i sanden och eftersom man i och med läget som var i Norge ville börja engagera sig politiskt startades ett nytt 2013. Det var under NM i Dublin som det allra första mötet hölls inne i spellokalen innan spelstart där en styrelse valdes in med Sigurd i spetsen som ordförande. Jag snackade både med honom och ett par till ur styrelsen direkt efter och de bad om att få använda oss på Svepof som lite bollplank eftersom de var så nystartade och vi i Sverige hade kommit en bra bit på vägen i det politiska arbetet.

Vad hände sen? Jo, vi i Sverige står och stampar på mer eller mindre samma ställe samtidigt som man i Norge fick action direkt. Genom Fremskrittspartiet (nej de går inte ens i närheten att jämföras med SD vad vi svenskar än vill hävda) gjorde man pokern till en valfråga och när de väl hamnade i Stortinget så togs frågan upp och har behandlats. Även om man inte har infört något form av licenssystem så har norrmännen fått tillåtelse att arrangera ett NM på hemmaplan under de nästkommande tre åren (tills ny mandatperiod).

De får nu arrangera ett NM av och för spelare. Med det vill jag återigen belysa det viktiga i att SM arrangerats av pokerspelarna själva sedan 1975. I mina ögon är det som Casino Cosmopol kallar för SM inte ett riktigt. Det är en bra turnering som de flesta av de som CC arrangerar men det handlar bara om pengar. Jag har varit med och arrangerat SM i tre år nu och vi har gjort allt för att det ska bli så billigt och bra som det bara är möjligt för spelarna och allt överskott har gått till pokerförbundet för att läggas på att värva fler medlemmar och kunna fortsätta verka politiskt bland annat. SM och förbundet tillhör spelarna. Det är inget fel med att de är ett företag som vill tjäna pengar (pyttsan det tror jag vad jag vill på men får bli i ett annat inlägg) men att sno varumärket “SM i poker” från spelarna och att reaktionerna varit så få gör mig väldigt förvånad. Norrbaggarna dyrkar sitt NM som en gud och trots att de nu plötsligt får två NM så finns det en extrem solidaritet. Det ena kommer inte att utesluta det andra, man arbetar tillsammans istället för mot varandra. De promotor varandra och de står enade i en trupp.

Jag respekterar att poker är ett yrke för många och att det är en bra turnering att spela men samtidigt kan vi inte bli tagna på allvar som en klump på 200 000+ spelare vi är i landet om vi inte står enade och arbetar mot samma mål. 430 personer är medlemmar i SVEPOF. Inte ens 4 300 hade varit en skara som politikerna lyssnat på. Knappt 43 000 men man måste börja någonstans och där hade storspelarna och proffsen kunnat hjälpa till mycket som “dragplåster”. Återigen är detta något som norrmännen gjort men som vi i Sverige troligen varit för fega för att göra…

Ola Amundsgaard aka @Odd_Oddsen utmanade de norska politikerna att spela om en miljon norska kronor. Han fick napp men det var inte det viktiga. Det viktiga här var att börja röra om i grytan. Att skapa debatt. DET, mina damer och herrar, är vad allt handlar om. Politik handlar om att skapa debatt och opinion. Att få folk att reagera och helst göra uppror. Då börjar man komma någonstans. Men i mellanmjölkens land där alla helst sysslar med sitt och ingen vill agera murbräcka så blir vi en skral skara som mest skriver långa inlägg i en Superblogg och hoppas att någon ska läsa och reagera. Jag vill inte vara den som står om typ fem år då förutsättningarna ser än värre ut för er pokerspelare – såväl ur beskattningssynpunkt som att få gå ner och lira lite kort med kompisarna på den lokala klubben – och hytta med fingret och säga “vad var det jag sa?”.

01.03.2013biggestlosersof2012

Jag tror inte att så många förstår vad det politiska spelet och vårt agerande som en enad skara har för påverkan på det som sker just nu. Man kan välja att bara titta på när det blir ett nytt licenssystem som förmodligen inte ens skulle ta hänsyn till hur verkligheten ser ut. Man kan välja att bara stå och se på när förutsättningarna för pokerklubbarna som nu lever ganska tryggt i någon form av gråzon tvingas att stänga eftersom det är omöjligt att leva upp till de krav som kommer att ställas. Eller kanske behöver de börja ta ut mycket mer rake och då menar jag sisådär 50% av inköpet för att ens kunna överleva.

Vi är några som stångar oss blodiga i denna kamp men vi syns inte. Jag gjorde det i väldigt liten skara som ordförande för förbundet men det var en start. Tyvärr klev jag eftersom jobbet krävde för mycket och skiten man fick ta var för stor. Så istället klev jag av och kan välja att skriva när jag vill och vi är några stycken som inte sitter med i Svepof men som fortfarande brinner helhjärtat för detta. Men fem eller tio personer hörs inte. Vilka tror ni våra makthavare tar störst hänsyn till vid en om/av/pålicensiering? De hundratusentals bridgespelare som idag spelar ett “fint” spel, eller de som spelar på hästar, eller de som slaskar iväg någon hundring på en Jack Vegas? Det krävs ingen raketforskare för att inse att spelet om poker är en väldigt, väldigt liten del av det de ska ta hänsyn till och till råga på allt kommer det att ligga störst fokus på onlinebiten oavsett.

“Så vad F-N vill du komma fram till då?”, undrar ni säkert. Jo, jag vill att fler av de som spelar livepoker ställer sig upp och slår näven i bordet att det skakar hela vägen till Rosenbad. Det är vad jag vill. Jag vill att de svenska livepokerspelarna ska ställa sig enade bakom ett grymt förbund som för deras talan och som ser till att jag får “FEL FEL FEL” (tack Magnus, Brasse och Eva för allt!). Jag vill att ni slår näven i bordet och bejakar ER rätt till att få göra precis vad ni vill en fredagskväll efter att ha slitit som djur i en vecka. Om ni vill slaska en peng på kasinot, ta en AW med polarna, ligga i soffan med frugan eller hunden…eller om ni vill gå ner och spela en pokerturnering med polarna så ska det vara ERT val. Inte statens. I dagsläget finns det bara ett lagligt alternativ om ni vill lira ett parti Hold’em och det är att antingen vara snabba som tusan på att registrera er till de fåtal platser som finns på de fyra – jag belyser det igen FYRA statliga kasinon – som finns runt om i landet av 1956 (!!!) tätorter. Fyra. Fyra. Fyra av ett tusen nio hundra femtio sex städer/tätorter. Alla de 1952 städer som inte har ett kasinot i sin stad ska alltså fråntas rätten att göra vad de vill en fredagskväll. Tillgång och efterfrågan. I rest my case.

Det kostar 100 spänn att gå med i förbundet (sjukt lätt HÄR). Det kostar 10k att spela SM på CC. Du sparar 10k på att inte spela SM om du inte är en av de 10% som får deg. Spelar du inte och tar ställning så gör du också en insats. Gör vad du känner för att stötta något du tror på. Om du inte vill välja något av de ovannämnda så engagera dig politiskt, skriv en blogg, starta en namninsamling. Ja du får göra precis vad du vill men att sitta med armarna i kors och vänta på bättre tider kommer att få sjukt bitter smak i munnen. Jag har pratat med politiker, jag har pratat med lobbyister, jag har pratat med förbund runt om i Europa och annat folk som kan sin sak och det ser inte så jäkla ljust ut för er om ni inte ser till att sluta vara så jävla mycket mellanmjölk.

mellanmjolk-1_5-1_5l-arla-1578909153

Tack för mig. Leverpastej på skogaholmslimpa och ett glas jävlaranamma.

byline_lina_olofsson

Det som stör mig mest…

av Simon ”Dybban” Lindell

Att folk luktar illa kan jag ta. Jag luktar inte hallonbåtar själv efter ett halvt dygn vid pokerbordet. Att spelare slowrollar mig kan jag hantera. Oftast beror det på att de inte vet bättre. Vilket i sig betyder att de är fiskar. Fiskar är alltid lätta att förlåta.

De som är otrevliga stör mig inte nämnvärt heller. Personligen tycker jag det är uppfriskande med lite drama. Det håller mig vaken under långa dagar. Och får man själv gå in och tillrättavisa någon dryg, självutnämnd president så är det ju värt allt. Det kan man leva på en hel dag.

Under mina veckor i Las Vegas så möter jag alltid på alla typer av spelare vid borden. Som överlevnad gäller det att ha otroligt mycket tålamod med alla sorters personligheter. Precis som i verkliga livet. Det vore dumt att störa sig på saker i onödan, då det ofta går ut över den egna koncentrationen.

Men. Det finns en sorts spelare som går mig på nerverna. Jag vill inte säga att jag hatar dem. Men jag tycker att de borde få spela poker för sig själva.

Det är de långsamma. De notoriskt långsamma.

När man ser att folk har ett tufft beslut framför sig så har jag inga problem med att låta dem tänka i 5 minuter eller mer. Det är inte det. Det handlar om den systematiska långsamheten. Den som är satt i system.

Jag hade en ung kill vid mitt bord under en 1600 dollars turre på Venetian i somras. Han var något av det värsta jag varit med om. Varje gång det var hans tur så tänkte han minst 30 sekunder innan han gjorde något. Även när han bara skulle mucka pre flopp. När han var involverad i en hand var det ännu värre. Då var det som om tiden stod stilla.

Vid varje beslut skulle han tänka som om hela hans existens stod på spel, som om det var miljonfrågan i ”Vem vill bli miljonär”. Jag tror att mitt bord fick spela högst hälften så många händer som resterande bord. De äldre gubbarna bredvid mig började efter några timmar skruva på sig och klaga. Jag höll själv på att tappa greppet totalt. Men han fortsatte i samma stil.

Att han var en bra spelare gjorde mig inte mindre förbannad. Och efter en hel dag vid samma bord knöt jag fickan så hårt i fickan att den vitnade.

Det är nästan uteslutande duktiga spelare som agerar på det här långsamma sättet vid borden. Det stör mig något otroligt. Det är ok om de tar mina marker. Men stjäl inte min tid. Det är ohyfsat och spelförstörande. Vem vill betala in dyra pengar i en pokerturnering och använda hälften av speltiden till att sitta och vänta på att samma kille, om och om igen, foldar sina kort i slowmotion? Som om han satt i strålkastarljuset varje gång det var hans tur och inte kunde få nog av att synas.

Det är värre än att kolla på färg som torkar. Som att se på en fransk dokumentär utan textning. Som att ägna livet åt att stirra in i en enfärgad vägg, utan tavlor.

I varje hand hoppades jag att han skulle åka ut. När han till sist fick in det med AK vs KK preflopp, bankade hjärtat i bröstet på mig som om det var jag själv som höll kungarna. Jag har nog aldrig blivit mer besviken av ett ess på rivern, och jag till och med reste mig upp i vredesmod och gick en sväng i lokalen, som om det var jag som torskade.

Därför drog jag öronen åt mig när jag hörde om en större turnering i Nottingham, som gick av stapeln för några veckor sedan. Där hade de infört en timebank, vilket innebar att man fick tänka 20 sekunder varje gång det var din tur. Ville man tänka längre kunde man slänga in en engångsbricka som gav dig en minut till.

Det var det finaste jag hört sedan jag konfirmerade mig och jag hoppas att det är något som sprids med vinden över fler pokerturneringar. Tyvärr tar det väl ett tag innan de orkar flyga över Atlanten…

byline.png
Sida 1 av 208
  • Tjänstgörande redaktör: Micke Andersson
  • Chefredaktör, ansvarig utgivare och VD: Jan Helin
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB