Snipp snapp snut

av Henrik Ståhl
Elias Ymer.
Elias Ymer.

Australiska öppna är i full gång.

Elias Ymer gjorde precis en briljant öppningsmatch mot Go Soeda, men föll i en femsetare.

Själv har jag inte ens lämnat startgroparna.

Ja, förmodligen är det ett tecken bättre än något annat, att jag står kvar vid startblocken när årets första Grand Slam-turnering älgar iväg.

Elias Ymer kvalade in till Australiska öppna som första herrsingelspelare i en Grand Slam sedan 2011 (då Robin Söderling föll i tredje omgången mot Bernard Tomic Wimbledon) och svarade precis för en fantastisk insats i första omgången mot 30-åriga och betydligt mer rutinerade Go Soeda (rankad 92 i världen). Ymer ledde faktiskt med 2-1 i set men fick till slut se sig besegrad i fem: 1-6, 6-4, 4-6, 6-3, 6-3.

Själv såg jag inte ens matchen. Vet inte ens om den sändes på Eurosport. Jag följde den nämligen inte alls. Inte på tv, inte på livescore.

Jag har inte orkat tända till inför (eller nu: under) Australiska öppna, helt enkelt.

Det beror så klart på att jag har ett heltidsjobb vid sidan av tennisbevakningen att sköta. Bloggen har jag alltid gjort vid sidan av, för att jag tycker att det är så kul. Sedan jag började jobba tidiga morgonskift i somras (kliver upp 04.30 och är på jobbet från 05.30 till 16.00) har orken sinat. Bloggen har blivit ett ok. Det är inte lika kul längre.

Därför kommer jag nu att lägga hatten på hyllan och på sikt fasa ut bloggen helt. I nuläget planerar jag att färdigställa min utlovade lista över framtidens talanger, och utöver det blir det kanske något enstaka inlägg (om Australiska öppna-finalerna, till exempel). Tennispodden kommer förmodligen att leva vidare, men vi får se hur det blir med det.

Jag kommer inte att ”stänga ner” eller radera bloggen helt och hållet, så det kommer förstås vara möjligt att läsa gamla inlägg. Sen får vi väl se vad som händer i framtiden. Kanske blir det en comeback.

Men tills vidare: Tack allesammans för att ni hängt med på den här tre år långa resan! Det har ofta varit ett angenämt äventyr.

PS. Passar på att slå ett slag för förre SvD-skribenten Jonas Arnesens nystartade blogg Challenge samt tennissajten SweTennis, som skriver mycket och initierat om svensk tennis.

Slutet nära för Nadal?

av Henrik Ståhl
Hur länge orkar Rafael Nadals kropp fortsätta bära hans framgångar? FOTO: AP
Hur länge orkar Rafael Nadals kropp fortsätta bära hans framgångar? FOTO: AP

Jag säger som Ben Rothenberg på New York Times:

Nadal har motbevisat oss gång på gång, men det går inte att komma ifrån att hans resultat sedan juni varit mediokra.

Det var utklassning i första set.

Knappast som att man började föreställa sig en final mot Novak Djokovic om några dagar, men 6-1 är ändå 6-1 – även om det kommer mot en 127-rankad doldis som Michael Berrer (som dessutom gör sin sista säsong i år).

Farhågorna efter hans skadebekymmer var nog lite överdrivna, inbillade man sig kanske.

Men därifrån var det sedan rak motorväg till omklädningsrummet för Rafael Nadal. 1-6, 6-3, 6-4 blev segersiffrorna för Berrer, som efter förnedringen i första set gick all-in, släppte alla hämningar och räddade tre breakbollar i matchens sista game.

Nadals track record sedan segern i Franska öppna i våras är allt annat än imponerande: blygsamma 7-6 i matchfacit och fem förluster mot spelare rankade utanför topp 50 (tre av dem till och med rankade utanför topp 100):

• Halle: Dustin Brown (85): 6-4, 6-1.
• Wimbledon: Nick Kyrgios (144)7-6(5), 5-7, 7-6(5), 6-3
Peking: Martin Klizan (56): 6-7(7), 6-4, 6-3
• Basel: Borna Coric (124): 6-2, 7-6(4).
• Doha: Michael Berrer (127): 1-6, 6-3, 6-4.

Och däremellan en torsk mot då 22-rankade Feliciano Lopez, i Shanghai.

Jag minns så väl när Nadal gjorde comeback i Vina del Mar 2013, efter sin sju månader långa skadefrånvaro. Hur han såg trögfotad och nästan lite skröplig ut. Ändå vann han sina tre första matcher stort (tappade bara 14 game) innan han föll mot Horacio Zeballos i finalen.

Den finalförlusten blev den enda pricken i ett annars fläckfritt protokoll under våren. Förlusten mot Steve Darcis i första omgången av Wimbledon skakade han av sig snabbt och vann Canada MastersCincinnati Masters och US Open under hösten (gick även till final i World Tour Finals).

Han har haft betydligt svårare att återhämta sig från skadeproblemen under 2014, som blev en besvikelse för spanjoren. Faktum är att förra säsongen var ungefär lika svag som 2012, då han som bekant var borta halva säsongen och tvingades avstå alla turneringar efter Wimbledon. 42-6 i matchfacit och fyra titlar på fem finaler hade han det året – att jämföra med 48-11 och fyra titlar på sju finaler 2014.

Sist Rafael Nadal spelade en hel säsong var 2011 (och då inledde han ändå säsongen med känningar i knäet och föll i raka set i kvartsfinalen i Australiska öppna mot David Ferrer). De senaste tre säsongerna har han missat minst en Grand Slam och en Master om året (2014 missade han tre Masters, 2012 missade han fyra). Det är svårt att skaka av sig känslan att det fysiska projektet Rafael Nadal inte kommer att hålla så länge till.

Personligen har jag varit en skeptiker länge. Jag trodde ärligt talat att alla skador skulle sätta stopp för hans framfart redan innan han bärgat sin 14:e Grand Slam-buckla. När han vann US Open 2013 kändes det plötsligt som att han faktiskt hade en god chans att tangera Roger Federers rekord på 17, men nu, över ett år senare…

Michael Berrer. FOTO: AP
Michael Berrer. FOTO: AP

Jag målade inte fan på väggen 2013 (hade dock aldrig kunnat föreställa mig att han skulle göra en så succébetonad comeback). Är det dags att göra det nu? Nadals fysiska krämpor har varit kända länge, och otaliga gånger har han räknats ut av entusiaster och förståsigpåare.

Själv är jag inte redo att göra det riktigt än. Nog har han en till Franska öppna-buckla i sig. Kanske till och med två. Men därutöver? Är det rimligt att tro att Nadal ska fortsätta konkurrera på samma höga nivå flera år till, nu när han kryper allt närmare 30-strecket (fyller 29 i år)? Hur länge kommer hans kropp egentligen att hålla?

Rafa har som sagt motbevisat oss förr och det är alltid vanskligt att spekulera i sådana här saker (men det är svårt att låta bli). Det känns dock som att de senaste årens skadebekymmer indikerar att spanjoren inte har särskilt många år kvar på touren (om han inte nöjer sig med att bara spela delar av säsongen och till exempel stå över gräs och inomhushardcourt, på så vis skulle han förmodligen kunna köpa lite mer tid).

De senaste fyra åren har han vunnit fem Grand Slam-turneringar (och förlorat fyra finaler). Har med andra ord lyft lite mer än en GS-buckla per säsong i snitt. Efter de senaste månadernas svaga resultat är det inte jättemycket som talar för att han kommer öka det snittet.

En sak ska man komma ihåg: det är alltid väldigt lätt att måla fan på väggen i motgång, när spelarna har formsvackor. Och det är lika lätt att lova guld och gröna skogar i medgång. Minns bara tongångarna under 2013, när Nadal vann Franska öppna och US Open, och dessutom fem Masters (Indian Wells, Madrid, Rom, Montréal, Cincinnati). Då var det många som siade att Nadal garanterat skulle peta ner rivalen Federer från GS-tronen, ja kanske till och med roffa åt sig hela 20 bucklor!

Nu är det så klart annat ljud i skällan. Att Nadal ska vinna Australiska öppna, ett år efter finalförlusten mot Stan Wawrinka, ses plötsligt som en ouppnåelig dröm.

I vanlig ordning väljer jag att vara lite försiktig – men den där gnagande känslan av att det snart tar stopp, den kan inte ignoreras. Särskilt inte nu när konkurrensen hårdnar och så många unga talanger knackar på dörren, redo att ta över kungariket och knuffa ner dagens giganter från täppan.

Jag hoppas att jag har fel. Än så länge är ingen av tronarvingarna redo att ta Nadals, Novak Djokovics, Roger Federers och Andy Murrays plats. I alla fall inte om vi mäter i attraktionskraft och stjärnglans.

But they better be. Soon.

Årets första tennisvecka!

av Henrik Ståhl

Har ju utlovat en ny lista över framtidslöften, och den ligger i pajpen.

Men först: en titt på årets första tennisvecka!

Säsongen 2015 sparkas i gång med inte mindre än fem turneringar: Brisbane (ATP/WTA), Doha och Chennai (ATP) samt Shenzhen och Auckland (WTA).

Vi kör en snabb genomgång av lottningarna för att se vad säsongsupptakten har att bjuda på.

* * *

BRISBANE

HERRAR:

Klicka på bilden för större version.
Klicka på bilden för större version.

Likvärdigt startfält i jämförelse med förra årets upplaga av turneringen, men många av spelarna har klättrat rejält på rankningen under 2014: både Kei Nishikori och Grigor Dimitrov lirade i Brisbane förra året, men var då rankade 17 respektive 23. 16-rankade Kevin Anderson, då 20-rankad, tvingades stå över men är spelklar nu.

Tre topp 10-spelare – världstvåan Roger Federer, femman Nishikori och åttan Milos Raonic – och så elvan Dimitrov. Inte dumt det.

Finns ett knippe andra spännande namn i startfältet också, som Steve JohnsonBernard Tomic, Thanasi KokkinakisMartin Klizan och Alexandr Dolgopolov. Ska bli intressant att se hur titelförsvararen Lleyton Hewitt står sig. Landsmannen Samuel Groth är ingen jättelätt öppningsmotståndare, även om Hewitt brukar kunna hantera servekanoner bra.

Federer har en hyfsat enkel väg till final. Kanske att Dimitrov kan störa i en eventuell semifinal, men spontant är det tveksam att styrkeförhållandena dem emellan förändrats så radikalt sedan Basel i höstas (7-6, 6-2 till Federer).

Svårare att tippa den undre delen. Raonic kan vara lite trög i säsongsinledningen, Hewitt presterar ofta bra på hemmaplan (och underlaget passar honom), likaså Tomic, Anderson kan skrälla. Nishikori får ändå ses som finalfavorit, men ingen självklar sådan. Personligen ser jag fram emot en kvartsfinal mellan Nishikori och Tomic, och en semi mellan Nishikori och Raonic. Tror att antingen japanen eller kanadensaren tar sig till final, med (en pånyttfödd?) Tomic som utmanare.

Kuriosa: Om Marinko Matosevic slår Steve Johnson i sin öppningsmatch så är minst fem australiska spelare klara för andra omgången (Tomic, Kokkinakis och James Duckwort redan klara, Hewitt och Groth möts i 1R).

De går till semifinal: Federer, Dimitrov, Nishikori, Raonic.
Skrällvarning: Tomic, Hewitt.
Bubblare: Anderson, Dolgopolov.

SEMIFINALERNA: Federer slår Dimitrov, Nishikori slår Raonic.

FINALEN: Federer slår Nishikori.

Som sagt en enklare lottning för Federer som enligt egen utsago är helt återställd efter ryggskadan han ådrog sig i World Tour Finals och snabbt underlag talar på förhand för schweizaren. Dessutom har han aldrig vunnit Brisbane – men var snubblande nära förra året – vilket nog funkar som en extra morot för honom.

* * *

DAMER:

Klicka på bilden för större version.
Klicka på bilden för större version.

Grymt startfält, som vanligt. Kanske lite lite sämre än förra året. Världsettan Serena Williams och femman Agnieszka Radwanska spelar Hopman Cup, trean Simona Halep och fyran Petra Kvitová valde Shenzhen. Startfältet i Brisbane toppas därför av världstvåan Maria Sjarapova, sjuan Ana Ivanovic, nian Angelique Kerber och elvan Dominika Cibulkova (hon åkte dock ut i förstarundan mot Madison Keys). Inte illa ändå.

Sjarapova borde ta sig till semifinal utan större problem och väl där lär hon möta Kerber eller Alja Tomljanovic (som slog 16-rankade Jelena Jankovic).

På undre halvan har både Kaia Kanepi (slog femteseedade Andrea Petkovic i 1R) och Keys skrällpotential, men Ivanovic är givetvis finalfavorit på förhand. Kanske en aning konstigt att hon valde Brisbane framför Auckland, där hon är regerande mästare, men den här lottningen är klart överkomlig för världssjuan. Hon bör dock se upp med Jarmila Gajdosova i första omgången. Hon är bättre än hennes rankning (70) indikerar.

Förra året gick faktiskt samtliga fyra toppseedade spelare till semifinal – och förstaseedade Williams besegrade andraseedade Victoria Azarenka i finalen. Riktigt så kul blir det inte för de seedade spelarna i år, men det skulle inte förvåna mig om Sjarapova och Ivanovic möts i finalen. Om man ändå ska våga sig på en chansning så vill jag slå ett slag för Keys. Känns som att 2015 kan bli hennes genombrottsår.

De går till semifinal: Sjarapova, Kerber, Ivanovic, Keys.
Skrällvarning: Kanepi, Tomljanovic.
Bubblare: Gajdosova, Pliskova.

SEMIFINALERNA: Sjarapova slår Kerber, Keys slår Ivanovic.

FINALEN: Sjarapova slår Keys.

* * *

DOHA

Klicka på bilden för större version.
Klicka på bilden för större version.

Bra startfält, precis som i Brisbane. Toppas av världsettan Novak Djokovic, trean Rafael Nadal, sjuan Tomás Berdych och tian David Ferrer.

Första gången sedan 2009 som Djokovic väljer att spela veckorna före Australiska öppna (det året spelade han både i Doha – förlust i öppningsmatchen mot Ernests Gulbi– och Sydney – förlust i semifinalen mot Jarkko Nieminen). Undrar om det beror på den hårdnande konkurrensen? Eller att han vill förbereda sig ännu bättre inför Aussie, efter fjolårets tunga kvartsfinalförlust mot Stan Wawrinka?

Han borde hur som helst dansa vidare till final enkelt. För vem ska stoppa honom? Ferrer? Fernando VerdascoPhilipp Kohlschreiber? Nä, jag tror det blir relativt smärtfri resa till final för världsettan.

Fortsatta frågetecken kring comebackande Nadal (som åkte på en riktig stjärnsmäll mot Andy Murray i uppvisningsturneringen i Abu Dhabi: 6-2, 6-0). Slog förvisso Wawrinka i raka set, men såg på det hela taget inte så het ut. Fullt förståeligt, med tanke på hans skadeproblem under hösten. Michael Berrer i 1R och Ivan Dodig i 2R borde han slå, likaså Andreas Seppi eller Leonardo Mayer i kvarten. Men Berdych i en eventuell semi? Tror nog att Nadal hoppas på att Richard Gasquet ska slå Berdych i deras kvartsfinal.

Vore kul att kicka i gång året med en final mellan Djokovic och Nadal, men spontant tror jag mer på Berdych eller Gasquet.

De går vidare till semifinal: Djokovic, Ferrer, Nadal, Berdych.
Skrällvarning: Gasquet, Verdasco.
Bubblare: Kohlschreiber, Karlovic.

SEMIFINALERNA: Djokovic slår Ferrer, Berdych slår Nadal.

FINALEN: Djokovic slår Berdych.

* * *

CHENNAI

Klicka på bilden för större version.
Klicka på bilden för större version.

Inte lika bra startfält som Brisbane och Doha, men ändå en hyfsat intressant turnering. Världsfyran Wawrinka ensam topp 10-spelare. 14-rankade Feliciano Lopez andraseedad, 15-rankade Roberto Bautista Agut tredjeseedad.

Wawrinka har vunnit två titlar på tre finaler (segrar 2011 och 2014, förlust 2010). Möter 18-årige sensationen Borna Coric – som slog igenom på bred front i höstas när han slog en skadeskjuten Nadal i raka set i Basel – redan i öppningsmatchen. Tyckte att det var lite konstigt att han var så pass stor favorit i 1R mot Robin Haase (stod i drygt 1,70 gånger pengarna), men han mosade honom totalt: 6-2, 6-2. Corics backhand är verkligen kusligt bra. Gav inte Haase något utrymme alls att komma in i matchen. Otroligt imponerande.

Med tanke på att Wawrinka såg extremt sömnig ut i Abu Dhabi (blev fullkomligt mosad av Djokovic och föll i raka set mot Nadal) är det knappast en enkel match för honom. Coric har enormt självförtroende och noll respekt för toppspelare. Som bäddat för en dramatisk drabbning, alltså.

Vinnaren i den matchen har ganska enkel väg till semifinal. Väl där väntar förmodligen Goffin eller Jiri Vesely. Förmodligen Goffin. Vore inte dumt med en semi mellan Coric och Goffin va?

Dessutom: Svenske Elias Ymer har fått wild card och möter Igor Sijsling i sin öppningsmatch. Inte alls dumt det. 2014 var ett riktigt katastrofår för Sijsling, så Ymer har en hyfsat bra chans på papperet.

Vad säger vi om undre halvan då? Lopez, RBA, Yen-Hsun Lu. Bautista Agut borde knipa finalplatsen, tycker jag.

De går till semifinal: Wawrinka, Goffin, Bautista Agut, Lopez.
Skrällvarning: Coric, Vesely.
Bubblare: Lu, Garcia-Lopez.

SEMIFINALERNA: Wawrinka slår Goffin, RBA slår Lopez.

FINALEN: Wawrinka slår RBA.

Ja, så ser det ju ut på papperet. Men en semi mellan Goffin och Coric, och en final mellan Goffin och RBA, är faktiskt inte helt osannolik. Och tänk en 2R mellan Ymer-Wawrinka eller Ymer-Coric? Mums. Vore för övrigt fantastiskt kul om Goffin, Coric eller Vesely kunde gå hela vägen.

* * *

SHENZHEN

Klicka på bilden för större version.
Klicka på bilden för större version.

Likvärdigt startfält i jämförelse med förra året. De flesta toppspelarna väljer ju Brisbane (eller Hopman Cup). Världstrean Halep förstaseedad, fyran Kvitová andraseedad. De borde mötas i finalen, kan tyckas. Om inte Kvitová går på pumpen redan i första omgången mot Bojana Jovanovski.

Kvitová kan man som bekant aldrig riktigt lita på, men jag har svårt att se att någon ska kunna stoppa Halep.

Fjolårsfinalisten Shuai Peng åkte för övrigt ut redan i 1R mot Vera Zvonareva.

De går till semifinal: Halep, Diyas, Kvitová, Zvonareva.
Skrällvarning: Jovanovski, Knapp.
Bubblare: Bacsinsky.

SEMIFINALERNA: Halep slår Diyas, Kvitová slår Zvonareva.

FINALEN: Kvitová slår Halep.

* * *

AUCKLAND

Klicka på bilden för större version.
Klicka på bilden för större version.

Ingen vidare topp, men desto större bredd. Caroline Wozniacki förhandsfavorit, men möter talangen Taylor Townsend redan i 2R. En match som danskan på papperet ska vinna, men allt är ju inte så självklart så här i inledningen av säsongen.

Sett till lottningen borde hon dock ta sig till semifinal, efter att ha tagit sig förbi Svetlana Kuznetsova i kvarten. Vem hon möter i semin? Barbora Zahlavova Strycova? Kanske. Vore kul om Johanna Larsson tog sig långt. Kirsten Flipkens är en överkomlig matchup i 1R. Larsson vann ju faktiskt deras möte i Luxemburg i raka set i höstas.

På undre halvan borde Sloane Stephens ta sig till semifinal hyfsat enkelt. Största hotet är Daniela Hantuchova i kvarten. I semin möter hon förhoppningsvis Ana Konjuh (som mosade Mona Barthel i sin öppningsmatch: 6-2, 6-1). Annars blir det väl fjolårsfinalisten Venus Williams.

En riktigt bra öppning på säsongen är precis vad Stephens behöver, så jag tror att hon går in i turneringen med hög motivation. Tror på en final mellan henne och Wozniacki. Om inte Townsend och Konjuh tar världen med storm. Det vore så klart det allra roligaste scenariot.

De går till semifinal: Wozniacki, Strycova, Stephens, Konjuh.
Skrällvarning: Townsend, Williams, Larsson.
Bubblare: Hantuchova, Kuznetsova.

SEMIFINALERNA: Wozniacki slår Strycova, Stephens slår Konjuh.

FINALEN: Stephens slår Wozniacki.

15 framtidslöften – så gick det sen

av Henrik Ståhl

Efter säsongen 2012 listade jag 15 framtidslöften med störst potential att slå igenom inom en överskådlig framtid.

Nu, två år senare, undrar vi förstås:

Hur har det gått för dem?

Ja, det var en salig blandning namn jag slängde ihop i den där listan. Väldigt mycket har hänt de senaste två säsongerna och listan i sig känns redan hopplöst daterad.

Och det är ju tjusningen med tennis, som bekant. Det går snabbt, allt kan hända, bollen är rund och så vidare.

Men innan jag slänger ihop en ny lista med fräscha namn tycker jag att det är på sin plats att utvärdera den gamla.

Låt oss börja från botten och klättra uppåt:

* * *

Benoit Paire.
Benoit Paire.

15. BENOIT PAIRE (124)

PROGNOS INFÖR 2013: ”21-30. Bärgar sannolikt första ATP-titeln.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Har topp 20-kapacitet, dock i nuläget inte mycket mer än så. Måste mejsla fram ett kraftfullare spel för att kunna utmana mer offensivt.”

Jodå, Benny klättrade upp till plats 24 (hans bästa notering i karriären) under andra halvan av 2013 efter att ha inlett säsongen rankad 47. Avslutade året på plats 26 – men en knäskada satte stopp för hans framfart. Efter Australiska öppna 2014 spelade han inte på två månader på grund av skadan, som gjorde sig påmind under stora delar av säsongen. Har halkat ner till plats 124.

Kan han komma tillbaka under 2015? Jodå, får han bara vara skadefri borde han kunna klättra upp till samma rankningsnivå som under 2012/2013. Som med så många andra talanger är det oftast motivationen som brister, när inte skador sätter stopp.

* * *

Marius Copil.
Marius Copil.

14. MARIUS COPIL (201)

PROGNOS INFÖR 2013: ”80-100.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Påminner till viss del om spelare av Tomás Berdychs kaliber. Behöver utveckla sin repertoar, men det stabila grundspelet tyder på topp 20-kapacitet.”

Jag har följt Marius under några år nu – och än har han inte levt upp till mina förväntningar. Känns som att han aldrig riktigt tar sig ur startgropen. Jag menar, 201 i världen… Nä, han kan mycket bättre än så.

För potentialen, den finns där. Han är, vilket jag påpekade redan 2012, en begränsad spelare, men de kvaliteter han besitter har tagit liknande spelare till toppen. Kevin Anderson är ett bra exempel. Det kan räcka med att han gör en riktigt bra ATP-turnering för att det ska lossna för honom, och när det väl gör det tycker jag fortfarande att han ska kunna klättra sig upp långt innanför topp 50.

* * *

Steve Johnson.
Steve Johnson.

13. STEVE JOHNSON (37)

PROGNOS INFÖR 2013: ”80-100.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Topp 20-30. Inte nämnvärt sämre än Sam Querrey när han spelar på topp, och då har ändå landsmannen betydligt större erfarenhet.”

Det tog faktiskt längre tid än jag trott för Johnson att komma i gång, men när han väl gjorde det så gjorde han det med besked. Inledde säsongen 2013 rankad 175, avslutade den på plats 156.

Sedan klättrade han alltså nästan 120 placeringar på ett år. Grunden till succén lade han i Auckland (kvartsfinal, föll mot Yen-Hsun Lu) och Delray Beach (semifinal, förlust mot Kevin Anderson). Två Challenger-titlar på fyra finaler innan sommaren gjorde också susen. Även hösten blev bra för Johnson – i Washington slog han mammutservarna John Isner och Ivo Karlovic innan han föll mot Milos Raonic i kvarten och i Cincinnati besegrade han både Paire och Ernests Gulbis i raka set.

Har kapacitet att stabilisera sig inom topp 20 under de närmsta säsongerna.

* * *

Ryan Harrison.
Ryan Harrison.

12. RYAN HARRISON (193)

PROGNOS INFÖR 2013: ”30-50.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Visar ibland prov på topp 10-kapacitet, men det har tyvärr varit få sådana stunder under 2012.”

Ryan, Ryan, Ryan… Det har som bekant snackats länge om Ryan Harrison, och ungefär lika länge har han gjort sina fans förtvivlade. Fortfarande hopplöst omogen, såtillvida att han låter sitt heta temperament sätta käppar i hjulet. Även den spelmässiga stabiliteten lyser med sin frånvaro. Kan ibland blända med magisk tennis, men är på det hela taget alltid snudd på helt chanslös mot bättre spelare.

Han är dock inte äldre än 22, det ska man inte glömma. Har fortfarande chansen att få ordning på psyke och spel och faktiskt få utdelning för sin potential, även om det inte känns troligt att det kommer hända särskilt snart.

* * *

Bernard ”The Tank” Tomic. FOTO: BILDBYRÅN
Bernard Tomic. FOTO: BILDBYRÅN

11. BERNARD TOMIC (53)

PROGNOS INFÖR 2013: ”Runt 30.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Med rätt guidning och om han utvecklar åtminstone ett giftigt vapen har han topp 10-potential. Borde kunna utmana om Grand Slam-titlar i framtiden.”

När jag skrev listan för två år sedan låg Tomic på plats 52. Han avslutade säsongen 2013 på plats 51 och har trillat ner så lågt som 124 (i juli i år). Inledde 2014 med besked och gick som titelförsvarare till final i Sydney (förlust mot Juan Martín del Potro) innan en höftskada tvingade honom att avbryta matchen mot Rafael Nadal efter första set i Australiska öppna.

Det var sedan jämna plågor under resten av säsongen och om det inte varit för titeln i Bogota (finalseger över Karlovic) och semifinalen i Stockholm Open (förlust mot Grigor Dimitrov) hade det inte sett så överdrivet ljust ut för australiern inför 2015.

”Med rätt guidning” skrev jag för övrigt 2012. Kanske kan svenske Sotiris Danos ge honom det? Danos är naprapat och har tidigare jobbat med bland andra Roger Federer, och har anlitats av Team Tomic inför 2015. Hans jobb är att förbättra australierns fysik. Detta i kombination med att 22-åringen själv säger sig ha mognat och att 19-årige landsmannen Nick Kyrgios succé i Wimbledon kan ha en positiv effekt på den australiska tennisen i stort, bådar gott inför framtiden.

Vågar man hoppas på en rejäl framfart redan under 2015? Jodå, för trots att många redan har tröttnat på honom efter år av besvikelser så är han fortfarande en av de största talangerna av den yngre generationens spelare.

* * *

Andreij Kuznetsov. FOTO: AP
Andreij Kuznetsov. FOTO: AP

10. ANDREIJ KUZNETSOV (86)

PROGNOS INFÖR 2013: ”30-40.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Har tveklöst potential att slåss om Grand Slams i framtiden, och en topp 10-placering om några år känns nästan given.”

Båda prognoserna känns nu, med facit i hand, extremt överilade. Han nådde toppnoteringen 68 under första kvartalet 2013 men har sedan dess varit nere på plats 148 och vänt. Lätt hänt när man tar klivet från Challenger och satsar på ATP fullt ut – det blev en hel del förluster i förstarundan för Kuznetsov innan han gick tillbaka till Challengers för att hitta självförtroendet under slutet av 2013. Större delen av 2014 tillbringade han utanför topp 100, innan han så smått började klättra igen efter skrällsegern mot David Ferrer i Wimbledon.

Mina förhoppningar på ryssen har kanske sänkts en aning under de senaste två åren – jag kommer inte ihåg exakt varför jag satte så stor tilltro till honom då, men gissar att det var efter att ha sett några lovande insatser på ATP-touren – men jag tycker likväl att han lever långt under sin potential i dagsläget. Att han ska börja slåss om Grand Slams redan under 2015-2016 är kanske lite väl optimistiskt, men vi borde åtminstone få se mycket mer av honom de kommande åren än vi gjort hittills.

* * *

Jack Sock.
Jack Sock.

9. JACK SOCK (42)

PROGNOS INFÖR 2013: ”80-100.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Om inte förutsättningarna för offensiva brunkare med defensiva kvaliteter förändras radikalt borde han vara topp 10 inom fem år.”

Missade prognosen för 2013 med två placeringar (102), men har sedan dess klättrat ganska stadigt – mycket tack vare de många wild cards han tilldelats de senaste åren. Precis som sina landsmän är han bäst på hemmaplan: två semifinaler i USA (Newport och Washington) är hans klart bästa resultat i år.

Rent spelmässigt har 22-årige Socks utvecklingskurva inte pekat så brant uppåt som hans rankningsklättring. Han är i mångt och mycket samma spelare som 2012. Han har bara mer rutin och erfarenhet. Och det är ju inte så bara, egentligen. Förlorar sällan mot lägre rankade spelare och bjuder ofta toppspelarna på ordentligt motstånd.

Ingenting tyder på att hans framfart ska avstanna. Lär stabilisera sig mellan 20-30 under 2015 och bör åtminstone nosa på topp 10 under 2016.

* * *

Grigor Dimitrov imponerade mot Roberto Bautista Agut. FOTO: BILDBYRÅN
Grigor Dimitrov. FOTO: BILDBYRÅN

8. GRIGOR DIMITROV (11)

PROGNOS INFÖR 2013: ”20-30, men det verkliga genombrottet låter vänta på sig ett tag till.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Har topp 10-kapacitet i sig – den måste bara blomma ut.”

Att jag placerade Dimitrov så lågt som plats 8 av 15 ter sig så klart en smula underligt efter succésäsongen 2014, men det är ju lätt att vara efterklok. Vad gäller prognosen inför 2013 var jag spot-on: han landade på plats 23 efter en stark höst, då han bärgade karriärens första ATP-titel (i Stockholm).

Har utvecklats oerhört mycket sedan 2012 (som han avslutade rankad 48). Mycket starkare fysiskt, starkare psyke, bättre uthållighet, större tålamod. Med osviklig arbetsmoral har han envist kämpat på och tagit de nödvändiga kliv framåt som krävts för att han ska nå dit han är i dag.

Tre titlar blev det under 2014 (fyra totalt i karriären), en Grand Slam-semifinal (Wimbledon) och en -kvartsfinal (Australiska öppna). Dessutom två Masters-semifinaler (Rom och Toronto). Under 2015 bör han parkera sig inom topp 10 och det lär inte dröja länge förrän han lyfter sin första Grand Slam-buckla mot taket.

* * *

Alexandr Dolgopolov. FOTO: AP
Alexandr Dolgopolov. FOTO: AP

7. ALEXANDR DOLGOPOLOV (23)

PROGNOS 2013: ”Slår sig in på topp 10, men lyckas bara hålla sig kvar där i några veckor.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Har kapacitet så det räcker och blir över för att bli en stabil topp 10-spelare, om inte sjukdomen sätter stopp för det.”

Inte många rätt här. 2013 blev en total katastrof för ukrainaren. Han lyckades reparera skadan under 2014 men landade ändå ”bara” på en 23:e-plats på rankningen.

Dolgopolovs kapacitet, talang och potential må vara obestridlig, men nog börjar det kännas som att tåget har gått. Det är mer troligt att han blir stående på perrongen än att han hinner springa ifatt tåget igen, men man vet aldrig med Dolgo. 26 år gammal är han fortfarande lika oberäknelig som när han var 20.

* * *

Jerzy Janowicz. FOTO: BILDBYRÅN
Jerzy Janowicz. FOTO: BILDBYRÅN

6. JERZY JANOWICZ (43)

PROGNOS 2013: ”Håller han för pressen som lär vila tung på hans axlar efter succén i Paris har han goda möjligheter att slå sig in topp 15-20.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Har kapaciteten att bli en stabil topp 5-10-spelare. Under 2013 lär vi bli varse om han också har jämnheten som krävs.”

Jo, han slog sig ju in på topp 15 (plats 14, för att vara exakt) efter semifinalen i Wimbledon 2013, men därefter har det varit mer eller mindre misär för alla fans av polacken. Inledde året rankad 21 och föll ner till 65 innan han vände den negativa trenden med en final i Winston-Salem (förlust mot Lukas Rosol).

Bör dock poängteras att 24-åringen dragits med skador under både 2013 och 2014. När han väl varit frisk och hel så har han överlag spelat bra, men likväl aldrig varit i närheten av sin fulla potential.

Personligen har jag absolut inte gett upp hoppet om Janowicz än, trots att det var länge sedan vi såg honom åstadkomma något ordentligt. Han är fortfarande en väldigt intressant spelare med ett lovande spel. Som så många andra spelare därute måste han bara få ordning på allt. Jag tycker att han har goda chanser att slå sig in på topp 10 och konkurrera om Grand Slam-bucklor inom de närmaste åren.

* * *

David Goffin.
David Goffin.

5. DAVID GOFFIN (22)

PROGNOS INFÖR 2013: ”15-30.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Topp 10, het Grand Slam-kandidat.”

Att jag placerade Goffin så högt just efter säsongen 2012 är faktiskt inte så jättekonstigt. Det var trots allt den säsongen som han plockade ett set mot Federer i Franska öppna och fick med sig en del fina ATP-resultat, bara 21 år gammal. 2013 blev ett totalt haveri för Goffin, som tycktes ha tappat självförtroendet fullständigt och till på köpet drabbades av en allvarlig skada (bröt handleden under ett träningspass i september och tvingades operera).

Spelade helt okej när han väl kom tillbaka i början av 2014, men gjorde inte så stort väsen av sig. Sen kom sommaren. Efter Wimbledon (förlust i 1R mot Andy Murray) vann han fyra raka turneringar på lika många veckor (3 Challengers samt 250-turneringen i Kitzbühel). Han tog sig därefter till kvartsfinal i Winston-Salem (förlust mot Janowicz), vilket satte punkt för hans svit på 25 raka segrar (inklusive kvalet till Winston-Salem). 22 av matcherna vann han dessutom i raka set (hade en svit på 18 raka tvåsetssegrar, innan Maximo Gonzalez pressade honom till tre set i Kitzbühel).

En månad senare vann han andra ATP-titeln i karriären, i Metz (finalseger över Joao Sousa), följde upp det med ytterligare en Challenger-titel och tog sig sedan till final i Basel (förlust mot Federer).

Detta innebär att Goffin klättrat inte mindre än 88 placeringar på världsrankningen under 2014, från plats 110 till 22. Jag är därför benägen att fortsätta se topp 10-potential i honom inför framtiden. För trots att succén i år på många sätt kändes som en blixt från klar himmel så är det inte så himla förvånande – vi har ju känt till hans kapacitet och potential sedan 2012, åtminstone.

* * *

Martin Klizan.
Martin Klizan.

4. MARTIN KLIZAN (34)

PROGNOS INFÖR 2013: ”10-20.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”En oslipad diamant som faktiskt redan har det som krävs för att bli en framtida topp 10-spelare, Grand Slam-utmanare och superstjärna – det handlar mest om finjusteringar och att samla på sig erfarenhet.”

Oj. Okej. Här finns ju inga ursäkter. Att placera Klizan så högt som plats 4, det kan jag inte förklara på något annat sätt än att jag tidigt fattade tycke för den här liraren. Visst, han slog ut Jo-Wilfried TsongaUS Open, bärgade sin första ATP-titel, vann fyra Challenger-titlar och svarade för några riktigt briljanta insatser under 2012, men en fjärdeplats på listan… Jag tycker förvisso fortfarande att han är en oslipad diamant, men vafan. Nä. Det här var ett haveri från min sida.

2013 var en katastrofsäsong för 25-åringen. Har överlag börjat hitta tillbaka till sitt 2012-jag, men det räcker definitivt inte om han vill slåss om topp 10-placeringar och Grand Slam-bucklor.

Så, vad tror vi om Klizan inför 2015? Topp 20-30? Ja, det ska vi väl kunna tippa utan att skämmas. Personligen hoppas jag så klart på mycket mer än så, men man måste vara lite realistisk också.

* * *

Marin Cilic.
Marin Cilic.

3. MARIN CILIC (9)

PROGNOS INFÖR 2013: ”Är en het kandidat att ta Janko Tipsarevics plats inom topp 10-sfären. Borde kunna slå sitt personbästa (världsnia) och ta sig till minst en Grand Slam-semifinal.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Stabil topp 10-spelare, troligtvis några placeringar bakom Novak Djokovic och Andy Murray, som är i hans ålder (födda 1987, Cilic född 1988). Lär åtminstone ta sig till en och annan Grand Slam-final innan karriären är över.”

2013 var definitivt inget kul år för Cilic. Nosade visserligen på en topp 10-plats (var världselva under sammanlagt 8 veckor mellan februari och maj) men var dopningsavstängd andra halvan av säsongen. Det är först nu under 2014 som han kommit i gång på allvar. Titeln i US Open (finalseger över Kei Nishikori) gav honom inte bara första Grand Slam-bucklan i karriären, utan också positionen som världsnia.

Tredjeplatsen på listan får väl sägas ha varit välförtjänt då, så här med facit i hand.

* * *

Kei Nishikori.
Kei Nishikori.

2. KEI NISHIKORI (5)

PROGNOS INFÖR 2013: ”Kan han bara hålla sig hel och frisk borde han åtminstone börja nosa på en topp 10-placering under 2013.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Topp 10 och het Grand Slam-kandidat. En självskriven tronarvinge, helt enkelt.”

Jodå, Nishikori nosade faktiskt på en topp 10-placering redan under 2013 (var som bäst världselva under sammanlagt 5 veckor mellan juni och augusti). Sedan dess har han inte bara stabiliserat sig inom topp 10 utan även klättrat upp så högt som till plats 5. Nådde dessutom sin första Grand Slam-final (US Open, förlust mot Cilic) och Masters-final (Madrid, förlust mot Nadal) i karriären under 2014. Första Grand Slam-bucklan lär komma hyfsat snart.

* * *

Milos Raonic.
Milos Raonic.

1. MILOS RAONIC (8)

PROGNOS INFÖR 2013: ”Slår sig in på topp 10. Når för första gången en Grand Slam-kvartsfinal. Semifinal eller final? Nja, det dröjer nog ett år till.”
PROGNOS KARRIÄREN: ”Givetvis en framtida tronarvinge, annars hade han inte toppat den här listan. Förväntningarna är skyhöga, men han har flera gånger bevisat att han kan fälla tunga pjäser och han har onekligen kapaciteten att slåss om GS-titlar i framtiden.”

Jag minns så väl att jag våndades över topplaceringen när jag skrev den här listan för två år sedan. Ville egentligen sätta Nishikori som etta, men hans skadebekymmer fick mig att tveka (var det någon som sa del Potro?). Slängde därför in brasklappen ”Hade toppat den här listan om det inte vore för skadehistoriken” i min motivering till Nishikori.

Men nåväl.

Raonic slog sig in på topp 10 för första gången i karriären i augusti 2013, efter finalen i Canada Masters (förlust mot Nadal). Han trillade ner till plats 11 efter bara en vecka, och sedan dröjde det till månadsskiftet mars/april 2014 innan han befäste sin position som topp 10-spelare. Nådde ingen Grand Slam-kvartsfinal under 2013, som jag trodde, utan som bäst åttondel (Australiska öppna, US Open). Tog sig däremot till sin första semifinal i år (Wimbledon; några veckor tidigare tog han sig till första GS-kvarten, i Franska öppna).

Än så länge har han levt upp till de högt ställda förväntningarna. Nästa steg blir en Grand Slam-buckla, eller en final – eller åtminstone en Masters-titel.

* * *

Jahopp, det var det. Jag blandade och gav för två år sedan, om man säger så. Topp 3 känns ju jäkligt given i dag, men man ska komma ihåg att det faktiskt är väldigt många som tvivlat på Raonic, Nishikori och Cilic. Precis som mitt 2012-jag tvivlade en aning på Dimitrov. Det har runnit mycket vatten under broarna, och framför allt Nishikoris och Cilics framgångar har knappast varit givna.

Nåväl. Ska snart börja knåpa på en ny lista. Den kan bli riktigt intressant, med tanke på att det hänt otroligt mycket bara under den gångna säsongen.

Tennispodden, avsnitt 30: Davis Cup och Elitserien

av Henrik Ståhl

Var Davis Cup-titeln viktigare för Roger Federer än han gav sken av?

Gjorde Frankrikes förbundskapten rätt laguttagning?

Hur mår svensk tennis efter säsongen 2014?

Det är några ämnen som diskuteras av Ståhl & Käck – och gästen Sebastian Gustafsson.

Ja, Roger Federer fick alltså slutligen lyfta sin efterlängtade Davis Cup-buckla. Men hur mycket betyder egentligen den titeln för schweiziske tennisgiganten? Och hur ser panelen på beskyllningarna efter att han lämnade walk over mot Novak Djokovic inför finalen i World Tour Finals?

Dessutom:

Specialgästen Sebastian Gustafsson siar utgången av Elitserien 2014.
Hur långt kan svenske framtidslöftet Elias Ymer gå under 2015?
Varför står sig unga hårdsatsande svenska tennisspelare slätt mot veteraner som inte spelat på proffsnivå på flera år?
”Det anses fult att mixa upp och spela mycket slice i stället för att slå hårt.”

För övrigt hettar det till i studion: ”Det är respektlöst”, dundrar Sebastian Gustafsson mot Tennispoddens Henrik Ståhl – och avslutar med att be både Ståhl och Andreas Käck att dra åt helvete.

Det här är med andra ord ett avsnitt du inte vill missa.

Mycket nöje!

Om spelaren ovan inte funkar, klicka här

För att prenumerera i iTunes, klicka här

 

Gästen Sebastian Gustafsson (@SebaGuss på Twitter) är mångårig SR-medarbetare (reporter och programledare) och skribent för den nystartade tennissajten SweTennis, som han driver tillsammans med initiativtagaren Henrik Gustavsson (@P4Henke) och Jacob Johannesson (@jacobjkpg). 

Tennispodden, avsnitt 29: Debaclet i London

av Henrik Ståhl

Debacle.

Ja, går det egentligen att sätta något annat epitet på årets ATP-slutspel?

Tennispodden avsnitt 29 går mestadels i moll.

Detta på grund av den enorma känsla av besvikelse som lagt sig som ett tjockt täcke över sluttampen av tennissäsongen 2014.

World Tour Finals blev inte alls vad vi hade hoppats på – och till råga på allt berövades vi på en drömfinal mellan Novak Djokovic och Roger Federer, när Federer tvingades lämna walk over med ryggskada blott en timme före matchstart.

Utöver att försöka analysera detta debacle – och Federers ryggskada – ger vi oss också på att reda ut bråket mellan Stan Wawrinka och Roger Federers fru Mirka Federer under semifinalen mellan de båda schweizarna.

Kallade Mirka verkligen Wawrinka för ”cry baby”? Utmynnade tjafset på banan i ett gräl mellan Roger och Stan i omklädningsrummet? Hur osams är de – och hur påverkar det Davis Cup-finalen mellan Schweiz och Frankrike?

Mycket nöje!

Om spelaren ovan inte funkar, klicka här

För att prenumerera i iTunes, klicka här

Dagens semifinaler

av Henrik Ståhl
nole

Slutspelsveckan är snart över.

Fyra spelare kvar: Novak Djokovic, Roger Federer, Stan Wawrinka och Kei Nishikori.

Så blir semifinalerna.

Jaha, gott folk.

Då är vi framme vid semifinalerna i vad som förmodligen har varit den sämsta upplagan av World Tour Finals på… well, år och dar.

12 gruppspelsmatcher har spelats – 10 av dem har avgjorts i raka set. TIO. Endast två matcher (den mellan Kei Nishikori och Milos Raonics ersättare David Ferrer samt den mellan Stan Wawrinka och Marin Cilic) har alltså avgjorts i skiljeset.

Flera matcher har dessutom varit fullständiga överkörningar. Här är några exempel:

• Roger Federer – Andy Murray 6-0, 6-1.
• Novak Djokovic – Stan Wawrinka 6-3, 6-0.
• Stan Wawrinka – Tomás Berdych 6-1, 6-1.
• Novak Djokovic – Marin Cilic 6-1, 6-1.
• Novak Djokovic – Tomás Berdych 6-2, 6-2.

Mest överlägsen är, föga förvånande, Djokovic, som med sina tre segrar säkrat positionen som världsetta vid årets slut: 6-0 i set, 36-9 i game. Federer tvåa med tre vinster, 6-0 i set och 37-13 i game. Resten av startfältet är inte ens i närheten av de siffrorna.

Andy Murray hade chansen att gå vidare till semifinal – dessutom som gruppsegrare – trots sin förlust mot Nishikori i öppningsmatchen. För det krävdes dock seger över Federer i raka set. Det gick ju… sådär.

Även Berdych hade en teoretisk chans att gå vidare, men då gällde det för tjecken att åtminstone plocka set mot Djokovic samtidigt som Wawrinka föll mot Cilic, eller att slå Djokovic i raka set.

Nu har vi av allt att döma en drömfinal att se fram emot i morgon.

Eller?

Vi tar en titt på semifinalerna:

* * *

Novak Djokovic vill ha revansch på Kei Nishikori efter förlusten i US Open.
Novak Djokovic vill ha revansch på Kei Nishikori efter förlusten i US Open.

NOVAK DJOKOVIC – KEI NISHIKORI

2-2 i inbördes möten, och Nishikori vann den senaste (semifinalen i US Open) men sett till form är det här som ett möte mellan Hulken och en skalbagge. Nishikori svarade för en spelmässigt ganska svag insats mot Murray (men vann ändå) och följde upp det med ett riktigt magplask mot Federer, innan han nötte ner Ferrer i sista gruppspelsmatchen. Bortsett från tre set (ett mot Murray och de två sista mot Ferrer) har han inte övertygat.

Djokovic har å sin sida gått fram som en ångvält. Att bara förlora sammanlagt nio game mot tre topp 10-spelare, det är faktiskt helt otroligt. Att han plötsligt ska slå av på takten och låta sig hotas av en Nishikori som dels är lite ur form och dels har fysiska känningar (främst handleden) känns knappast troligt.

Allt annat än seger för Djokovic i raka set är en smärre sensation.

* * *

Roger Federer och Stan Wawrinka är kollegor i landslaget – nu slåss de om en finalplats i World Tour Finals.
Roger Federer och Stan Wawrinka är kollegor i landslaget – nu slåss de om en finalplats i World Tour Finals.

ROGER FEDERER – STAN WAWRINKA

Djokovic har sett ut som en rund miljon, men Federer har faktiskt inte varit jättelångt efter. Om Djokovic inte varit i snudd på omänskligt bra form så hade faktiskt Federer mycket väl kunnat lyftas fram som titelfavorit efter gruppspelet.

Han hade vissa bekymmer, särskilt i egen serve, mot Raonic i öppningsmatchen, men mot både Nishikori och Murray var han helt orubblig.

Wawrinka öppnade urstarkt och mosade Berdych i raka set (6-1, 6-1) men fick sedan sitt självförtroende söndersmulat av Djokovic. Matchen mot Cilic höll på att rinna honom ur händerna innan han fick ordning och reda på sitt spel igen i tredje set (6-3, 4-6, 6-3).

14-2 i inbördes möten, 1-1 i år. Wawrinka vann finalen i Monte Carlo, Federer kvarten i Wimbledon. Men det där spelar inte så stor roll här. Federer är den klart bättre inomhusspelaren och är dessutom formstarkast. Jag har väldigt svårt att se att Wawrinka ska rubba sin landsman i dag.

Det krävs förmodligen ett haveri från Federer för att vi inte ska få en drömfinal mellan världsettan och världstvåan i morgon.

ANALYS: Så blir World Tour Finals 2014

av Henrik Ståhl

I morgon smäller det. 

Därmed dags för den utlovade tippningen av World Tour Finals.

Jag och Andreas Käck har ju redan bjudit på vår analys i Tennispodden avsnitt 28, men jag tänkte gå lite mer på djupet i det här inlägget.

Som ni redan vet tycker jag att det här är det klart intressantaste slutspelet på flera år. De senaste säsongerna har det funnits en solklar favorit och på sin höjd två rejäla utmanare. Det har också på förhand funnits minst en slagpåse (Janko Tipsarevic 2011-2012, Richard Gasquet och till viss del David Ferrer – som klev in i turneringen i usel form – 2013).

Även i år har vi förvisso en självklar favorit i Novak Djokovic och en huvudsaklig utmanare i Roger Federer, men visst känns det hela aningen mer öppet i år? Jag tycker i alla fall det.

Framför allt grupp B. I grupp A ska ju Djokovic göra rent hus, kan man tycka. Men grupp B… Nej, den är mer oviss.

Vi tar en ordentlig titt, helt enkelt:

* * *

Novak Djokovic jagar sin tredje raka World Tour Finals-titel i London.
Novak Djokovic jagar sin tredje raka World Tour Finals-titel i London.

GRUPP A:

Novak Djokovic
Stan Wawrinka
Tomás Berdych
Marin Cilic

Djokovics grupp. Inget snack om saken här va? Nej, i alla fall inte på förhand. Djokovic har 41-5 i inbördes matchfacit mot övriga spelare och kliver in i turneringen med 27 raka segrar inomhus. Det vore snudd på tjänstefel att tippa någon annan än världsettan som slutsegrare i den här gruppen.

Vem som kniper andraplatsen är lite knepigare. Har noterat att många tror på Wawrinka. Troligen i ljuset av hans triumf i Australiska öppna och Monte Carlo, samt hans semifinalplats i förra årets slutspel. Han har dessutom övertygande 16-7 i inbördes möten mot de två kombattanterna Berdych (9-5) och Cilic (7-2). Däremot går han in i tävlingen med usel form: 1-4 i matchfacit på sina senaste fyra turneringar. Blott en enda match har han alltså vunnit efter US Open (där han tog sig till kvartsfinal, men föll mot Kei Nishikori i en femsetare). Han har dessutom en Davis Cup-final som hägrar, och som kan spöka rejält för honom.

Det finns så klart också vissa som sätter sina slantar på Cilic, men där jag också att mycket är önsketänkande. Ja, han är givetvis en dark horse och inte alls en lika självklar slagpåse som Tipsarevic, men för att han ska kunna överleva gruppspelet krävs det att han kan prestera på samma nivå som i US Open. Kan han det? Hans senaste resultat tyder inte på det. Gick visserligen hela vägen i Moskva, men behövde bara slå en topp 20-spelare (Roberto Bautista Agut i finalen). Fick dessförinnan storstryk mot Andy Murray i Peking.

Nej, han har inte gjort mycket väsen av sig efter triumfen på Flushing Meadows. Jag tycker att han har en fullt rimlig chans att ta sig till semifinal och är inte beredd att skriva av honom helt, men det kräver troligen att han slår både Berdych och Wawrinka – och då håller jag det helt enkelt för mer sannolikt att Berdych eller Wawrinka får med sig två pinnar.

Så var vi då framme vid Berdych. En av tourens mest stabila spelare. Har varit topp 10 sedan sommaren 2010 (då han nådde final i Wimbledon; förlust mot Rafael Nadal) och topp 7 sedan oktober 2011. I över 1,000 dagar på raken har han alltså varit rankad 7 som lägst, men heller aldrig varit högre än 5 (vilket han var under ett fåtal veckor i fjol). Den stabiliteten har dock inte gett honom mycket slagkraft i World Tour Finals. 5-8 i matchfacit har han, och bara tagit sig till semifinal en gång på fem försök (2011, semiförlust mot Jo-Wilfried Tsonga).

I år inleder han slutspelet i finfin form. Han har tagit sig till minst kvartsfinal i fyra av fem turneringar han ställt upp i efter US Open (final i Peking, kvart i Shanghai, seger i Stockholm, semi i Paris). 14-3 i inomhusfacit hittills i år. Inte illa, helt enkelt. Och visst känns det som att det är på tiden att han step it up i 02 Arena?

Om man utgår ifrån att Djokovic vinner sina tre gruppspelsmatcher så är det inte alls omöjligt att Berdych, Wawrinka och Cilic alla stannar på 1-2. Typ Wawrinka slår Berdych, Berdych slår Cilic, Cilic slår Wawrinka. Men ska jag plocka någon att vinna två matcher, då tar jag Berdych i det här läget.

* * *

Roger Federer har redan rekordet på sex slutspelstitlar, men kan öka på till sju.
Roger Federer har redan rekordet på sex slutspelstitlar, men kan öka på till sju.

GRUPP B:

Roger Federer
Kei Nishikori
Andy Murray
Milos Raonic

En svårtippad grupp, tycker jag. Federer är den klart formstarkaste spelaren sett till hela sommaren och hösten, men det är knappast en lätt grupp för honom. Visst är han klar förhandsfavorit och visst bör han ta sig till semifinal, men jag är inte helt säker på att han vinner gruppen.

Främsta utmanaren?

Det är så klart Nishikori eller Murray. Många väljer nog Murray där, tack vare hans gryende form, hans rutin och det faktum att han är hemmafavorit. Men högst kapacitet, det har i nuläget Nishikori. Jag tror att Murray, som bara slagit tre topp 10-spelare i år (Marin Cilic, David Ferrer och Jo-Wilfried Tsonga), kommer att få det tufft mot Federer. Särskilt med tanke på att den brittiska publiken, som älskar schweizaren, inte kommer att ge Murray fullt lika stort stöd som mot övriga spelare. Det gäller då för honom att slå både Nishikori och Raonic för att säkra avancemang.

Lättare sagt än gjort. Han har visserligen 3-0 i inbördes möten mot Nishikori men de har inte mötts sedan Brisbane förra året. Raonic har han bara lyckats besegra en gång på fyra matcher.

Precis som jag sa i podden tror jag att matchen mellan Murray och Nishikori blir helt avgörande. Om det vill sig väl (för oss tittare) blir det en lång och intensiv match. Den som förlorar har en mäktig uppförsbacke att klättra, eftersom det sannolikt då krävs seger mot Federer för avancemang.

Raonic då? Är han gruppens slagpåse? Nä, inte nödvändigtvis, även om det är det mest troliga – sett till siffrorna. Kanadensaren har visserligen ett ganska bra inomhusfacit i år, men de övriga tre har så mycket bättre: Nishikori 13-1, Murray 13-2, Federer 12-1, Raonic 8-3. Han har dessutom svagast facit i inbördes möten mot övriga: 5 segrar och 11 förluster (Federer 19-14, Murray 15-14, Nishikori 6-6).

Det som skulle tala för Raonic är självförtroendet han vann i Paris, att hans serve alltid är en faktor och att han är gruppens underdog. Vad som talar emot honom, förutom statistiken, är att han inte är känd för att hantera nervositet väl och ännu inte utvecklats till att bli de stora matchernas man på regelbunden basis. Det känns helt enkelt mer sannolikt att Nishikori eller Murray får med sig två viktiga segrar.

Och där säger hjärtat Nishikori, men hjärnan Murray. Men om vi nu ska krydda den här tippningen med en skräll, då får det bli i den här gruppen och det får bli Nishikori. Om han sedan får möta Djokovic eller Berdych i finalen låter jag vara osagt.

* * *

Semifinalerna då?

Risken finns förstås att Djokovic och Federer möts redan i semifinal, och det blir i så fall sannolikt den moraliska finalen. Utfallet på det stora hela tror jag dock blir detsamma – att Djokovic vinner sin tredje raka World Tour Finals-titel. Det spel han visade upp i Paris förra veckan, det var riktigt mäktigt. Med undantag för Shanghai (semifinalförlust mot Federer) har han sett totalt oslagbar ut hela hösten.

 

Tennispodden, avsnitt 28: World Tour Finals-special

av Henrik Ståhl

Podden är tillbaka!

Jo, efter en lång tids vila är alltså Tennispodden back on track igen.

I första avsnittet sedan US Open analyserar jag och Andreas Käck startfältet i World Tour Finals, försöker tippa utgången i de två grupperna – och listar dessutom de bästa slagen på WTA-touren (inspirerade av New York Times stora enkät ”Strokes of genius”).

Mycket nöje!

Om spelaren ovan inte funkar, klicka här

För att prenumerera i iTunes, klicka här

World Tour Finals-special

av Henrik Ståhl
Skärmavbild 2014-11-03 kl. 23.08.00

Den ordinarie säsongen är över.

Nästa vecka gör de åtta högst rankade spelarna upp i ATP-slutspelet, World Tour Finals, i London.

Här är allt du behöver veta om turneringen och deltagarna.

Ja, världsettan Novak Djokovic visade ju ingen barmhärtighet mot Milos Raonic och finalen i Paris Masters utvecklades snabbt till en regelrätt utklassning: 6-2, 6-3. Under turneringens 46-åriga historia hade ingen lyckats försvara en titel i Paris Masters – tills i söndags, då Djokovic alltså mosade kanadensiska världsåttan. Bucklan innebär dessutom att Djokovic tangerar Marat Safins och coachen Boris Beckers rekord på tre titlar totalt i Paris.

Inget dåligt sätt att ladda upp inför World Tour Finals, om man säger så.

Men vad har vi att se fram emot i London?

Ett färgsprakande avslut på säsongen, kan man hoppas. Personligen tycker jag att slutspelet känns mer intressant än på länge (typ 2009/2010, då Robin Söderling var med).

Som ni vet är World Tour Finals väldigt annorlunda i sitt tävlingsupplägg än andra ATP-turneringar. Spelarna delas in i två grupper (med fyra i vardera). De möts sedan i ett gruppspel, och de två bästa i varje grupp går vidare till semifinal (där ettan i grupp A möter tvåan i grupp B och ettan i grupp B möter tvåan i grupp A).

Här är lite trevlig fakta:

• Tre färskingar i startfältet: Världsfemman och US Open-finalisten Kei Nishikori, åttan Raonic samt nian och US Open-vinnaren Marin Cilic. Därutöver har vi Stan Wawrinka, som debuterade i slutspelet så sent som förra året. 

Roger Federer är klar för sitt 13:e slutspel på raken, Djokovic för sitt åttonde raka. Andy Murray har kvalificerat sig för totalt sju, men tvingades stå över i fjol (vilket alltså innebär att årets turnering är hans sjätte). Tomás Berdych spelar sitt femte slutspel på raken. Denna kvartett är startfältets mest rutinerade spelare i World Tour Finals-sammanhang.

• Federer är den vinstrikaste spelaren i hela startfältet. Han har totalt sex titlar (2003-2004, 2006-2007, 2010-2011). Mellan 2003 och 2007 spelade han fem raka finaler (förlust mot David Nalbandian 2005). Mellan 2002 och 2007 gick han vidare till sex raka semifinaler. Bara en enda gång på 12 säsonger har Federer missat semifinal – 2008, då han förlorade mot Andy Murray och Gilles Simon i gruppspelet (Djokovic vann turneringen).

• Federer har totalt 44-11 i matchfacit i World Tour Finals. Djokovic, som vunnit turneringen 2008 och 2012-2013, har 19-9.

• Förhandsfavoriten Djokovic har 41-5 i matchfacit mot övriga spelare i sin grupp (A). Federer har 19-14 (B).

• Djokovic leder över Federer med 1,310 poäng på säsongsrankningen. Att gå obesegrad genom World Tour Finals ger 1,500 poäng. Eftersom Federer spelar Davis Cup-final (mot Frankrike) i slutet av november måste Djokovic dock vinna tre matcher i London för att säkra positionen som världsetta vid årets slut (varje vinst i gruppspelet ger 200 poäng – om Federer går obesegrad genom slutspelet och bärgar DC-titeln efter att själv ha vunnit två singelmatcher inkasserar han cirka 1,725 poäng). 

* * *

Okej, då tar vi väl oss en närmare titt på grupperna då?

Skärmavbild 2014-11-04 kl. 10.30.38

 GRUPP A:

Novak Djokovic.
Novak Djokovic.

NOVAK DJOKOVIC (1)

Rankningspoäng: 10,010.
Titlar: 
6 (Indian Wells, Miami, Rom, Wimbledon, Peking, Paris).

Matchfacit: 57-8.
Antal slutspel: 7 (2007-2013).
Bästa resultat: Slutsegrare (2008, 2012-2013).
Inbördes matchfacit i gruppen: 41-5.

Efter en ganska tung start på säsongen, då han förlorade redan i kvartsfinalen av Australiska öppna mot Wawrinka och sedan i semin i Dubai mot Federer, har Djokovic undan för undan spelat upp sig. Finalnederlaget mot rivalen Nadal i Franska öppna följde han upp med att bärga karriärens andra Wimbledon-titel (och totalt sjunde Grand Slam-bucklan) efter en rafflande finalrysare mot Federer.

Trots två tunga smällar i Toronto och Cincinnati har Djokovic varit en av de klart bästa spelarna under höstsäsongen och han går in i slutspelet i London med ett överlägset inomhusfacit: 27 raka segrar (sist han förlorade en inomhusmatch var mot Sam Querrey i Paris Masters 2012). I Paris plockade han sin 20:e Masters-titel och ligger nu bara tre bakom Federer och sju bakom Nadal.

Att serben inte bara är en av världens bästa hardcourtspelare utan dessutom bevisligen en av världens bästa inomhusspelare – och är tvåfaldig regerande mästare med tio raka segrar i World Tour Finals (2012-13) – gör honom med rätta till turneringens stora förhandsfavorit.

Möter Marin Cilic i 1:a omgången, måndag 10 november kl 21.00 (svensk tid).

* * *

Stan Wawrinka.
Stan Wawrinka.

STAN WAWRINKA (4)

Rankningspoäng: 4,895.
Titlar: 3 (Australiska öppna, Monte Carlo, Chennai).
Matchfacit: 36-15.
Antal slutspel: 1 (2013).
Bästa resultat: Semifinal (2013).
Inbördes matchfacit i gruppen: 19-22.

Avslutade 2013 inom topp 8 för första gången i karriären och inledde säsongen 2014 med 13 raka segrar – och bärgade sin första Grand Slam-buckla i Melbourne efter att ha skrällbesegrat Djokovic i kvartsfinalen och Rafael Nadal i finalen.

Föll redan i åttondelsfinalen både i Indian Wells och Miami, men vann sedan Monte Carlo (hans första Masters-titel, drygt tre månader efter första Grand Slam-triumfen). Resten av säsongen har varit en bergochdalbana för schweizaren. Var länge världstrea men åkte ut redan i första omgången i Franska öppna (och lyckades bara vinna en match på en och en halv månad under slutet av grussäsongen).

Vid sidan av kvartsfinalerna i Wimbledon och US Open finns det inte mycket för Wawrinka att hurra över under sommaren och hösten. Går in i slutspelet med svaga 1-4 i matchfacit på sina senaste 5 matcher. Får därför anses vara gruppens formsvagaste spelare – men till hans försvar kan sägas att han inte direkt imponerade förra hösten heller, då han likväl tog sig till semifinal i World Tour Finals.

Möter Tomás Berdych i 1:a omgången, måndag 10 november kl 15.00 (svensk tid).

* * *

Tomás Berdych.
Tomás Berdych.

TÓMAS BERDYCH (7)

Rankningspoäng: 4,465.
Titlar: 
2 (Rotterdam, Stockholm).
Matchfacit: 54-20.
Antal slutspel: 4 (2010-2013).
Bästa resultat: Semifinal (2011).
Inbördes matchfacit i gruppen: 12-29.

Har på det hela taget gjort en bra säsong. Semifinal i Australiska öppna, kvartsfinaler i Franska öppna och US Open, tredjerunda i Wimbledon. Dessutom tre finaler (Dubai, Oeiras, Peking) utöver titlarna i Rotterdam och Stockholm. Inga jättestora magplask, men inte heller några riktigt överväldigande toppar.

Har legat stadigt innanför topp 10 i över fyra år nu. Stabiliteten är det med andra ord inga fel på. Problemet är att han sällan slår de största spelarna och därför lätt hamnar i bakvattnet i de stora sammanhangen (vilket hans World Tour Finals-facit, 5-8, och karriärfacit mot topp 10-spelare, 43-93, ger ett hum om).

Är dock, efter Djokovic, den formstarkaste spelaren i gruppen, med 13-4 i ATP-matchfacit sedan US Open (seger i Stockholm, final i Peking, semi i Paris och kvart i Shanghai). Räcker det till en semifinalbiljett?

Möter Stan Wawrinka i 1:a omgången, måndag 10 november kl 15.00 (svensk tid).

* * *

Marin Cilic.
Marin Cilic.

MARIN CILIC (9)

Rankningspoäng: 4,150.
Titlar: 4 (US Open, Moskva, Delray Beach, Zagreb).
Matchfacit: 54-18.
Antal slutspel: 
Bästa resultat:
 

Inbördes matchfacit i gruppen: 6-22.

Har tillryggalagt sin bästa säsong i karriären, med US Open-titeln som kronan på verket. Inledde året rankad 37 i världen (till följd av dopningsavstängningen, som höll honom borta från spel under sensommaren och större delen av hösten 2013). Har därefter klättrat stadigt och tog sig till tre raka finaler (Zagreb, Rotterdam, Delray Beach) efter att ha förlorat en femsetare mot Gilles Simon i tredje omgången i Australiska öppna.

Det riktiga lyftet kom dock i somras, då han tog sig till kvartsfinal i Wimbledon – och pressade Djokovic till fem set (ledde med 2-1, men blev överkörd i de två sista seten).

Efter triumfen på Flushing Meadows har det gått lite knackigt för kroaten. Blev utklassad av Murray i kvarten i Peking och föll redan i första omgången i Shanghai, mot landsmannen Ivo Karlovic. I Moskva fick han dock revansch för nederlagen, då han bärgade sin fjärde titel för året. Tvingades stå över Paris Masters med en armskada, så hans fysiska status är i dagsläget lite oklar.

Är hur som helst gruppens dark horse. Siffrorna talar visserligen emot honom, men spelmässigt kan han bevisligen slå i princip vem som helst när han prickar in formen.

Möter Novak Djokovic i 1:a omgången, måndag 10 november kl 21.00 (svensk tid).

* * *

GRUPP B:

Roger Federer.
Roger Federer.

ROGER FEDERER (2)

Rankningspoäng: 8,700.
Titlar: 5 (Cincinnati, Shanghai, Basel, Dubai, Halle).
Matchfacit: 68-11.
Antal slutspel: 12.
Bästa resultat: Slutsegrare (2003-04, 2006-07, 2010-11).
Inbördes matchfacit i gruppen: 19-14.

Har svarat för ett fenomenal tennisår efter katastrofsäsongen 2013. Fem Masters-finaler (Indian Wells, Monte Carlo, Toronto, Cincinnati, Shanghai) och en Grand Slam-final (Wimbledon). Titeln i Cincinnati var hans första stora buckla sedan Cincinnati 2012. Avslutade 2013 med besked, men landade trots det på – med hans mått mätt – svaga 45-17 i matchfacit. Ett facit han slipat till rejält i år.

Under sommaren nådde han fyra raka finaler (Halle, Wimbledon, Toronto, Cincinnati), semifinal i US Open (förlust mot Cilic) och hade sedan 14 raka segrar (titlar i Shanghai och Basel plus två singelsegrar i Davis Cup) innan han föll mot Milos Raonic i kvartsfinalen i Paris. Under årets andra hälft har han imponerande 37-4 i matchfacit.

På förhand är Federer därmed turneringens klart formstarkaste spelare, i konkurrens med Djokovic (som under samma tidsperiod har 27-4 i matchfacit).

Möter Milos Raonic i 1:a omgången, söndag 9 november kl 21.00 (svensk tid).

* * *

Kei Nishikori.
Kei Nishikori.

KEI NISHIKORI (5)

Rankningspoäng: 4,625.
Titlar: 4 (Tokyo, Barcelona, Kuala Lumpur, Memphis).
Matchfacit: 52-12.
Antal slutspel: 
Bästa resultat: 
Inbördes matchfacit i gruppen: 6-6.

Ett av de stora utropstecknen under 2014. Har, precis som Cilic, länge haft ett stort spel i sig, men inte riktigt fått maximal utdelning av sin talang. Under Grand Slam-mästaren och forne världstvåan Michael Changs ledarskap har han dock fått (någorlunda) ordning på fysiken och hittat rätt balans i sitt offensiva och defensiva spel.

Inledde året rankad 17 och trillade ner till plats 21 innan vändningen kom. Slog sig in på topp 10 för första gången i maj men stabiliserade sig inte bland de tio bästa förrän i september, efter US Open-finalen.

Visade prov på att han tagit det där viktiga klivet mot att bli en solid toppspelare redan i våras, då han snuvades på karriärens första Masters-titel i Madrid. Utklassade gruskungen Nadal och ledde med 6-2, 4-2 i finalen, innan ryggen gick sönder (kastade in handduken vid ställning 0-3 i tredje set).

Nishikori har förvaltat sin nya roll som toppspelare väl och spelat riktigt bra under sensommar och höst. Det är tre raka finaler (förlust i US Open, seger i Kuala Lumpur och Tokyo) ett bra kvitto på. Föll redan i öppningsmatchen i Shanghai, mot Jack Sock, men följde upp det nederlaget med en semifinal i Paris (förlust mot Djokovic).

Möter Andy Murray i 1:a omgången, söndag 9 november kl 15.00 (svensk tid).

* * *

Andy Murray.
Andy Murray.

ANDY MURRAY (6)

Rankningspoäng: 4,475.
Titlar: 3 (Valencia, Wien, Shenzhen).
Matchfacit: 58-18.
Antal slutspel: 5 (2008-2012).
Bästa resultat: Semifinal (2008, 2010, 2012).
Inbördes matchfacit i gruppen: 15-14.

Missade slutet av säsong 2013 efter sin ryggoperation och har haft stora spelmässiga bekymmer under 2014. Sitt bästa Grand Slam-resultat noterades på hans överlägset sämsta underlag – gruset i Franska öppna, där han nådde semifinal efter två femsetsrysare (mot Philipp Kohlschreiber och Gaël Monfils, blev sedan mosad av Nadal i finalen).

I Wimbledon var han en av förhandsfavoriterna och gjorde en strålande turnering, fram till magplasket mot Grigor Dimitrov i kvartsfinalen.

I US Open noterade han årets första seger mot en topp 10-spelare (dåvarande världstian Jo-Wilfried Tsonga i åttondelsfinalen) innan han föll mot rivalen Djokovic i fyra set i kvarten. Under hösten har han släppt på prestigen och sänkt ribban, vilket resulterade i tre titlar i turneringar med lägre status (ATP 500 i Valencia, ATP 250 i Wien och Shenzhen; i båda sistnämnda räddade han fem matchbollar mot Tommy Robredo).

Den starka avslutningen gav forne världstvåan Murray, som halkade ner till plats 12 på världsrankningen och länge skvalpade runt 10-strecket, en biljett till slutspelet. Att han är i god form råder det ingen tvekan om, men att Djokovic enkelt utmanövrerade honom i Paris Masters-kvarten och skotten dessutom har svaga 4-9 i matchfacit mot topp 10-spelare (två segrar mot Tsonga, en mot David Ferrer, en mot Cilic) är ett kvitto på att Murray ännu inte hittat tillbaka till den nivå han höll före operationen.

Möter Kei Nishikori i 1:a omgången, söndag 9 november kl 15.00 (svensk tid).

* * *

Milos Raonic.
Milos Raonic.

MILOS RAONIC (8)

Rankningspoäng: 4,440.
Titlar: 1 (Washington).
Matchfacit: 49-18.
Antal slutspel: 
Bästa resultat: 
Inbördes matchfacit i gruppen: 5-11.

Slog sig in på topp 10 för första gången i karriären efter Canada Masters 2013 och var under kommande halvår stadig världselva. Har varit stabil topp 10-spelare sedan april i år.

Har visserligen bara vunnit en titel (i 500-turneringen i Washington, i den första helkanadensiska ATP-finalen i historien) men har utöver det gått till två finaler (Paris Masters, Tokyo) och förbättrat sina Grand Slam-resultat avsevärt (tredjerunda i Australiska öppna, kvartsfinal i Franska öppna, semifinal i Wimbledon, åttondelsfinal i US Open).

Hamnade i en formsvacka efter finalen i Tokyo och hade svaga 2-3 i matchfacit inför Paris – där han var piskad att göra bra ifrån sig för att knipa den sista slutspelsbiljetten. Och när det krävdes av honom som mest, ja då levererade han också som bäst. I finalen blev han visserligen snudd på förödmjukad av Djokovic, men på vägen dit visade han varför han är en spelare att räkna med.

Har visserligen sammantaget ett svagt matchfacit mot övriga spelare i gruppen (4-1 mot Murray, 1-4 mot Nishikori, 1-6 mot Federer) men är en skicklig inomhusspelare och har en av tourens absolut bästa servar, vilket gör honom till en farlig dark horse.

Möter Roger Federer i 1:a omgången, söndag 9 november kl 21.00 (svensk tid).

* * *

Så där! Där har ni typ allt ni behöver veta inför en av säsongens många höjdpunkter. En ordentlig tippning kommer säkert när det börjar närma sig, om jag får tid över.

Sida 1 av 116
  • Tjänstgörande redaktör: Ellinor Brenning
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB