Startsida / Inlägg

Dagens semifinaler

av Henrik Ståhl

http://www.youtube.com/watch?v=tW-JVzTR6DA

Gårdagens på förhand mest intressanta match var tveklöst den mellan Roger Federer och Jerzy Janowicz, i alla fall i min bok.

Men låt oss börja i rätt ände.

Det blir ingen drömsemifinal mellan Novak Djokovic och Rafael Nadal. Detta sedan Tomás Berdych svarat för en makalös bedrift i sin semifinal mot Djokovic.

Världssexan låg alltså under med 2-6, 2-5 och gick mot sin tolfte raka förlust mot världsettan (dittills enda segern kom i Wimbledon 2010), när han som från ingenstans bröt Djokovics serve efter att själv ha servat sig fram till 3-5 med kniven mot strupen.

Den här matchen är verkligen ett typexempel på när någons kollaps blir den andres tändvätska. Att kalla Djokovics insats i andra set något annat än kollaps är nämligen i princip omöjligt.

Han gnällde över banans dåliga skick och vinden som blåste grus i ögongen på honom, typ. Blev frustrerad och började klanta sig.

I takt med att Djokovic tappade fokus började också Berdych spela upp sig. Ordentligt. Den osedvanligt ineffektiva serven blev vassare, forehanden stabilare och han spelade med mycket större självförtroende och pondus än i första set.

Väldigt imponerande. Särskilt med tanke på att Djokovic tenderar att vara livsfarlig även när hans spel inte funkar, eller när han (som i det här fallet) tillåter yttre omständigheter att krypa in under skinnet på honom.

Det krävs en särskild mental styrka för att inte bara utjämna de dittills ofördelaktiga oddsen, utan dessutom vända på hela steken.

När Berdych är som bäst har han det tålamod och psyke som krävs för sådana bedrifter. Det är framför allt när all press ligger på motståndaren och han därtill ser tecken på nervositet/frustration/osäkerhet som Berdych är som giftigast, på det mentala planet.

Det är då han samlar ihop sig och spelar sin bästa tennis. Till skillnad från när han blir taktiskt och spelmässigt utklassad, då han oftast blir stressad till enkla misstag och slutligen viker ner sig.

Lika imponerande som Berdychs insats var, lika oroväckande var Djokovics.

Ja, jag tycker faktiskt att det är svårt att inte bli lite oroad över den här attityden. Det var samma sak mot Grigor Dimitrov i Madrid, mot Tommy Haas i Miami och mot Juan Martín del Potro i Indian Wells. Djokovic tror liksom att allt ska ordna sig, men kan inte pusha sig själv till den där nivåhöjningen som han normalt alltid har så lätt att hitta i pressade lägen.

Han kan inte direkt skylla på bristande motivation. Jag menar, som om chansen till en ny kraftmätning mot Nadal i en semifinal inför Franska öppna inte skulle vara tillräckligt motiverande?

Nu blir det ingen kraftmätning dem emellan, och vi kommer därför att uteslutande tvingas analysera individuella prestationer. Där är Nadal hittills i solklar ledning.

Tar man en helhetstitt känns det för övrigt ganska märkligt och ovant att Djokovic ”bara” nått en enda Masters-final så här långt in på säsongen (tre förra året, fyra 2011).

Nåväl.

Det blir nu i stället Berdych som ställs mot Nadal (som återigen var numret för stor för landsmannen David Ferrer: 6-4, 4-6, 6-2) i semifinalen, och där kommer det säkerligen att krävas en ännu mer imponerande insats från tjecken.

* * *

http://www.youtube.com/watch?v=hDq8SLuoTu0

Janowicz blev som väntat något av en munsbit för Roger Federer och inte heller matchbilden bjöd på några större överraskningar: En välsmakande liten potpurri av korta dueller, solida servegame, stoppbollar och offensiv tennis i största allmänhet.

Det passar ju som sagt Federer bra att spela i det här höga tempot och i själva spelet är han överlägsen Jerzy. Polacken har en mycket tyngre och därför överlag mer svårhanterlig serve och dessutom betydligt giftigare returer, men Federer väger upp det med

a) en otroligt varierad, svårläst och precis serve

och

b) överlägsen tennisintelligens och teknik.

Vad gäller Federers serve har det mesta redan sagts – den är grym, helt enkelt. Om än inte tourens hårdaste.

Det är också allmänt känt att Federer har stora brister i sitt returnerande. Delvis för att han står så nära baslinjen och därför är sårbar för välplacerade hårda servar, och dels för att han alltid försöker få längd i alla sina returer vilket ger upphov till en del missar.

Vad gäller tennisintelligensen är han dels enormt skicklig på att snappa upp mönster (och därmed även svagheter) i motståndarens spel och har dels en osviklig förmåga att ta vara på de chanser som förr eller senare alltid kommer mot den här typen av spelare.

Eftersom det höga tempot passar Federer så bra (och eftersom Janowicz irrationella nyttjande av stoppbollar knappt biter alls på schweizaren, som trivs som fisken i vattnet framme vid nät) behövde världstrean därför aldrig imponera för att slå honom.

I stället nöjde han sig med att ge lugnande besked efter magplasket i Madrid: När Federer är taggad och på tårna är han lika bra som 2012.

Gillade framför allt hur han så behärskat hanterade Janowicz aggressiva returer. När polacken fick både längd och tyngd i sina returer (vilket var ganska ofta, särskilt i andraserve) svarade Federer i nio fall av tio med en halvvolley som damp ner strax innanför baslinjen – och kunde därför behålla initiativet trots Janowicz försök att vrida taktpinnen ur händerna på honom.

Dessutom var det starkt av schweizaren att kliva fram och leverera sitt bästa returgame i matchen när Janowicz servade för setet vid ställning 5-4 i andra set – efter att ha haft ett break emot sig sedan setets allra första game. I tiebreak var han sedan orubblig och säkrade sin första Masters-semifinal via 6-4, 7-6(2).

Bra insats av Janowicz, dock. Han spelade sitt spel och gjorde det med bravur. Han har tveklöst potential att utmana toppspelarna på mer regelbunden basis. Måste bara få lite mer rutin och bli bättre på att hantera den press som blev resultatet av succén i Paris Masters förra året.

Federer möter Benoit Paire i semifinalen. Paire fullkomligt krossade Marcel Granollers i sin kvart: 6-1, 6-0. Såg inte den matchen, men känns som att det måste ha varit en ordentligt slätstruken insats av Granollers.

Så, låt oss nu titta lite närmare på dagens matchups:

* * *

√ RAFAEL NADAL – TOMÁS BERDYCH

Känns ju onekligen som dagens match. Nadal leder med 13-3 i inbördes möten och samtliga av Berdychs segrar kom på hardcourt åren 2005-2006. På grus har Berdych plockat ett set av Nadal – i Båstad 2005. 9-1 i set på underlaget.

Trots Berdychs insats i går har jag svårt att se honom hota Nadal. Såvida inte spanjoren krampar av ett eller annat skäl. Han måste liksom inte bara spela som i andra och tredje set mot Djokovic under hela matchen, utan dessutom helst vara ännu mer aggressiv. Typ som Ernests Gulbis var i åttondelsfinalen.

Nadal ger ytterst lite (snudd på ingenting) gratis och kommer inte att vika ner sig på samma sätt som Djokovic gjorde. Att döma av hur de båda presterat hittills under veckan har jag svårt att se en matchbild där Berdych har övertaget, förutsatt att Nadal är hel och frisk.

* * *

√ ROGER FEDERER – BENOIT PAIRE

2-0 i inbördes möten och 5-0 i set till Federer. Har dock aldrig mötts på grus.

Paire har imponerat i Rom så här långt och har ett brett register som spelare. Ingen slump att han skrällde mot del Potro (delvis också givetvis på grund av Delpos frånvaro de senaste veckorna) och han blir säkerligen en jobbigt spelare för de stora stjärnorna att tvingas möta tidigt, typ som Gulbis, Dimitrov, Janowicz och så vidare.

Tror dock inte att han har vad som krävs för att utmana Federer just nu, inte som schweizaren presterat hittills. Federer ser helt enkelt alldeles för motiverad ut för att gå in i den här matchen med bara halvt fokus.

Precis som mot Janowicz kommer Federer att vara både på tårna och avslappnad. All press kommer liksom att ligga på Paire. Federer kommer inte att låta det här gyllene läget rinna honom ur händerna.

Om inte annat så bara för det stora nöjet i att sätta alla belackare på plats efter fadäsen i Madrid.

Nu tror jag visserligen fortfarande att turneringarna inför Wimbledon inte är direkt hög prio för Federer, men det betyder mycket att visa att man kan prestera och utmana övriga i Big Four även i dessa sammanhang, i turneringar som han inte lägger allt sitt krut på.

Är övertygad om att vi har Kei Nishikori att tacka för det. Den smällen blev ordentlig tändvätska för gamle Fed.

Nu hoppas vi att han tycker att det ska bli lika kul med en gammal hederlig blockbuster-final mellan honom och Nadal.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB