Elva raka game.

En mirakulös vändning från 3-6, 1-4.

Och bara fem tappade poäng i tredje set.

Rätt otroliga siffror egentligen – och bakom dem döljer sig Ernests Gulbis fjärde ATP-titel i karriären (första utanför USA).

Men 25-åringens inledning i St. Petersburg Open-finalen mot Guillermo Garcia-Lopez såg allt annat än lovande ut. Spanjoren spelade lika bra som han gjort under hela veckan, medan Gulbis hade stora problem med sin normalt så giftiga serve (vann bara 40 procent av poängen i förstaserve och blev bruten tre gånger) vilket kostade honom första set.

När Lopez å sin sida fortsatte bärga sina servegame förhållandevis enkelt och sprang ifrån till först 3-0 och sedan 4-1 i andra set såg det ut som om Gulbis gick sin första finalförlust till mötes.

Då kom haveriet.

Och vändningen.

Lopez svajade i egen serve och bjöd på breakboll med ett dubbelfel vid ställning 4-2, 30-30. Gulbis behövde i princip bara få nästa (andra)serve i spel och låta Lopez själv göra jobbet. Sekunder senare knöt han näven i vad som nästan såg ut som en segerviss gest efter att Lopez skickat ut en backhand över sidlinjen – och där kapsejsade spanjoren fullständigt på det mentala planet.

Lettländaren bröt till 5-4 och servade hem andra set enkelt.

Tredje set blev sedan en autobahn fram till 25-åringens andra titel i år (den första kom i Delray Beach i februari): 3-6, 6-4, 6-0.

24-5 slutade alltså poängen till Gulbis i avgörande set. Lopez vann bara tre poäng i egen serve. Ofattbart.

Lopez tog visserligen en medical timeout i slutet av andra set (eller om det var början av tredje), men jag tyckte inte att han såg särskilt skadehämmad ut. Kändes helt enkelt som att han inte alls hängde med när Gulbis hittat sin matchrytm och spanjorens manschetter börjat darra.

I första set behövde han liksom inte ens spela så överdrivet bra för att få övertag. Det enda som krävdes var att hålla bollen i spel och vänta på misstag från Gulbis. För de kom – i drivor. Särskilt på forehandsidan. En ganska vanlig utgång av en poäng i de första två seten var att Gulbis bröt av en diagonal backhandduell med en rak backhand, för att sedan slå bort sig när Lopez svarade med en cross mot Gulbis forehandhörn.

Oavsett var det en härdsmälta av rang från spanjoren. Ett enda svagt servegame och tappat break räckte för att sänka hela fartyget.

Nåväl.

Segern innebär hur som helst att 25-årige Gulbis slår sig in på topp 30 igen (rankad 28 när listan uppdateras i morgon). Första gången sedan februari 2011 han är inom topp 30. Har dessutom inga poäng alls att försvara under återstoden av säsongen, så kan säkert klättra lite till innan året är slut.

Det är ju på tiden.

* * *

Gilles Simon slog landsmannen Jo-Wilfried Tsonga i raka set på hemmaplan i Moselle Open: 6-4, 6-3.

Nu fokuserade jag ju mest på Gulbis-Lopez, men Tsonga verkar ha gjort en ganska slätstruken match. Vann bara 57 procent i förstaserve, blev bruten fyra gånger och förvaltade blott en av fem egna breakbollar.

Inte så konstigt i och för sig. Det här var trots allt Tsongas första match sedan knäskadan i Wimbledon och han hade tillryggalagt två raka tresetare inför finalen. På det hela taget ett styrkebesked att ta sig så långt, ändå.

* * *

Agnieszka Radwanska hade stora problem mot Anastasia Pavljutjenkova i Seoul men kämpade till sist ner sin 32-rankade finalmotståndare i en två timmar och 45 minuter lång tresetare: 6-7(6), 6-3, 6-4.

Nästan halva matchen avverkades i första set – en timme och elva minuter tog det för Pavljutjenkova att vända 0-3 (räddade dessutom fyra setbollar i egen serve vid 5-6).

Titeln är världsfyran Radwanskas första sedan Sydney i januari (totalt tredje – vann sin första i Auckland) och 13:e i karriären. Radwanska blev i och med segern den fjärde WTA-spelaren med tre eller fler titlar under säsongen (efter Serena Williams, 9, Simona Halep, 4, och Victoria Azarenka, 3).