Arkiv för kategori Stockholm Open

- Sida 1 av 4

Inför finalerna i Stockholm Open 2013

av Henrik Ståhl
Jonas Björkman fick återigen bjuda på sitt ”Brysselsteg”. FOTO: BILDBYRÅN
I dag hoppas vi att Jonas Björkman får göra sitt berömda ”brysselsteg” igen. FOTO: BILDBYRÅN

Söndag – vilket (nästan) alltid betyder finaler i ATP-sammanhang.

Det blir alltså Jonas Björkman/Robert Lindstedt mot Aisam-Ul-Haq Qureshi/Jean-Julien Rojer i dubbeln.

Så klart en riktig praktsmäll om Björkman/Lindstedt vinner, sett till hela turneringen. Att som 41-åring göra sin första turnering på fem år och ta sig hela vägen till final… Det är starkt. Minst sagt.

Och det är ju inte på något vis så att han varit i vägen för Lindstedt, om man säger så. Han har snarare varit den bättre av de båda (om man bortser från den lite svajiga serven).

Ska väl inte vara någon omöjlighet för dem att gå hela vägen? Björkman har ju vinnarinstinkten. Även Lindstedt har rutin i dessa sammanhang. Vore riktigt kul om Björkmans minicomeback slutade med konfettiregn och guld.

* * *

Grigor Dimitrov. FOTO: BILDBYRÅN
Grigor Dimitrov. FOTO: BILDBYRÅN

David Ferrer mot Grigor Dimitrov i singeln.

Förstaseedade världstrean mot framtidslöftet.

Det trodde jag verkligen inte inför turneringen. Inte ens inför semifinalerna (där jag ju tippade seger för Benoit Paire och Ernests Gulbis).

Riktigt bra match av Gulbis, för övrigt. Styrde och ställde med sin högoktaniga offensiv och var faktiskt spelmässigt överlägsen Ferrer, fram till 4-4, 15-40 i andra set.

De två missade breakbollarna blev ödesdigra för Gulbis. Efter det gick luften ur honom totalt. Han blev bruten i nästkommande game och förlorade på så vis setet, och i avgörande rann det iväg: 3-6, 6-4, 6-1 till Ferrer.

Kändes som att Gulbis var en hårsmån från att vinna, men spanjoren gjorde det riktigt bra. Han lät sig inte skrämmas av lettländarens kanonad från baslinjen, utan spelade på säkerhet och nötte på så vis ner sin motståndare. Som han så ofta gör. Ett styrkebesked, förstås. Bådar gott inför finalen.

Även Dimitrov vände underläge i sin match. Hade lite svårt att komma in i matchen och vänja sig vid Paires varierade slagregister och oförutsägbara placeringar, och tappade första set. Tog dock över matchbilden överhand och avslutade väldigt starkt: 4-6, 6-2, 6-2.

Nu var Paire visserligen hans första riktigt tuffa motståndare i turneringen, men tycker att Dimitrov imponerat under veckan.

Så pass att han kan slå Ferrer?

Tja, varför inte. Han har de offensiva vapnen för att pressa tillbaka spanjoren och visade i sina inledande matcher och de två sista seten mot Paire en stabilitet som han inte har för vana att bjuda på.

Men.

David Ferrer. FOTO: BILDBYRÅN
David Ferrer. FOTO: BILDBYRÅN

Ferrer är Ferrer, och efter den där inledande matchen mot Jack Sock – där han strösslade hela hallen med oprovocerade misstag – har han övertygat. Det är ingen lätt uppgift att slå Gulbis när lettländaren är på det spelhumöret, ens för en världstrea, men han gjorde det bästa av situationen och bjöd på en solid insats.

Framför allt blev han inte stressad när Gulbis satte press ut mot backhandrutan. Där tenderar han ofta att försöka runda bollen och slå inside out-forehand, vilket lämnar hela banan öppen. En farlig taktik på hardcourt mot en så pass offensiv spelare som Gulbis.

Nej, i går litade han i stället på sin backhand. Spelade överlag avslappnat och satsade på säkerhet, och bra längd framför ren styrka. Han kommer säkerligen att spela likadant i dag, och i första hand fokusera på att trötta ut Dimitrov. Stressa fram misstag. Precis som mot Gulbis.

En av Dimitrovs största brister är hans uthållighet och oförmåga att spela effektivt. Om bensinen tar slut i andra set blir det enormt svårt för honom att vinna den här matchen. Ferrer lär inte bjuda på lika mycket enkla poäng som Novak Djokovic gjorde i Madrid tidigare i år.

Jag tror därför på Ferrer i den här matchen. Han var så pass stabil mot Gulbis att jag inte har anledning att tro annat än att han kommer spela sitt klassiskt trygga och säkra spel.

Däremot vore det onekligen kul om Dimitrov fick vinna sin första titel i karriären. Och vad vore i så fall mer passande än att göra det i Sverige, där han dels blivit ”fostrad” av svenska tennisakademien Good to Great (som han lämnade i somras efter tio månaders samarbete) och dels har en stor fanbas.

Matchkollen, lördag

av Henrik Ståhl

Lördag – vilket betyder semifinaler.

Vi tar en titt:

Skärmavbild 2013-10-19 kl. 09.17.33

Först ut är turneringsdirektör Jonas Björkman och Robert Lindstedt i dubbeln mot fjärdeseedade Santiago Gonzalez och Scott Lipsky.

Med tanke på hur det sett ut hittills är det ju verkligen ingen omöjlighet att de faktiskt tar sig hela vägen till final. Vilket även oddsen antyder – runt 1,70 på förhandsfavoriterna Gonzalez/Lipsky och 2,00 på Björkman/Lindstedt.

Därefter dags för första singelsemifinalen, mellan förstaseedade David Ferrer och 26-rankade Ernests Gulbis.

Gulbis har övertygat hittills. Tog en imponerande seger mot framtidslöftet Jerzy Janowicz i går i en match där lettländaren var osedvanligt solid.

1-0 i inbördes möten, och den gången blev Gulbis utklassad: 6-2, 6-1. Det var dock för sex år sedan, i Canada Masters, så det resultatet känns helt irrelevant här.

David Ferrer. FOTO: BILDBYRÅN
David Ferrer. FOTO: BILDBYRÅN

Ferrer har bara behövt spela en match hittills (i och med Fernando Verdascos walk over), och i den matchen – mot amerikanen Jack Sock – imponerade han inte alls. Fick visserligen ordning på spelet efter att ha tappat första set, men mot en spelare av Gulbis kaliber kan det vara direkt förödande att hamna i tidigt underläge. Janowicz jobbade sig visserligen in i kvartsfinalen i går, men det kändes hela tiden som att en fokuserad Gulbis inte tänkte släppa den matchen.

Jag tror på Gulbis här. Han har vapnen att slå igenom Ferrers försvar förhållandevis enkelt på det här underlaget och uppvisade i går en stabilitet som bådar gott.

För Ferrers del gäller det att inte trilla i samma fälla som mot Sock. Det vill säga att kliva fram närmare baslinjen och försöka möta sin motståndare på det offensiva planet. Det har inte varit en vinnande taktik för Ferrer under årets hardcourtsäsong och kommer inte bli det i dag heller. Gulbis är helt enkelt för stark i sitt offensiva spel. Att försöka diktera spelet i det höga tempot och gå för dödande slag är inte Ferrers framgångsrecept.

Nej, i stället gör han bäst i att falla tillbaka lite bakom baslinjen och förlita sig på sin defensiv och sin bollsäkerhet. Hålla bollen i spel, förlänga duellerna, stressa fram misstag.

Vi får se om det räcker mot en så här pass motiverad Gulbis. Känns som att Ferrer hade behövt den där matchen mot Verdasco i ryggen, med tanke på hans svaga form.

* * *

Benoit Paire. FOTO: BILDBYRÅN
Benoit Paire. FOTO: BILDBYRÅN

Grigor Dimitrov mot Benoit Paire. På papperet faktiskt en mycket intressantare match än Dimitrov mot Milos Raonic. Här kommer det bli mycket mer spel om bollen.

Dimitrov hålls som favorit enligt oddsättarna, vilket inte är särskilt konstigt. Han är överlag skicklig inomhus och har visat god form i sina senaste två matcher (mot Jan-Lennard Struff och Kenny De Schepper).

Men motståndet han möter i dag är av annat slag. Måste ju sägas att Dimitrov fått en mycket enkel lottning här. Marius Copil-Struff-De Schepper är ingen supersvår resa till semifinal.

Grigor Dimitrov. FOTO: BILDBYRÅN
Grigor Dimitrov. FOTO: BILDBYRÅN

Om Paire är lika fokuserad som mot Raonic i går vill jag hålla honom som knapp favorit. Eller i alla fall lägga in en ordentlig skrällvarning. En presterande Paire kan både möta honom i spelet i högt tempo och dessutom utmanövrera med variation och oförutsägbarhet.

Det är alltid en bra idé att mixa upp med stoppbollar, offensiv slice och oväntade placeringar mot Dimitrov. För hög grad av percentage tennis brukar å andra sidan passa Dimitrov som handen i handsken, eftersom han bygger upp sina poäng på ett väldigt konventionellt sätt.

Paire är en också en väldigt mycket bättre returtagare än Dimitrovs tidigare motståndare, så bulgaren får inte svikta i egen serve.

Jag tror att Paire kan nöta ner Dimitrov på ett taktiskt plan. Göra honom osäker och på så vis stressa fram misstag.

Förutsatt att han inte kollapsar mentalt själv…

Stockholm Open, dag 5

av Henrik Ståhl
Ernests Gulbis. FOTO: BILDBYRÅN
Ernests Gulbis. FOTO: BILDBYRÅN

Schemat blev ofrivilligt bantat i dag på grund av att Fernando Verdasco tvingades lämna återbud (magskada) till både sin singel mot David Ferrer och dubbel (i par med David Marrero) mot Jean-Julien Rojer/Aisam-Ul-Haq Qureshi.

Men vad spelade det för roll, när den klart bästa matchen spelades redan vid lunch?

Kvarten mellan Ernests Gulbis och Jerzy Janowicz blev nästan precis så bra som man hade hoppats på förhand.

Inte riktigt, men nästan.

Det var nämligen inte alltid så välspelat. På det hela taget så, absolut, men det var också rätt så låg nivå mellan varven. Särskilt i första set, där Gulbis öppnade med ett riktigt lojt servegame som Janowicz tog tillvara på.

Gulbis – som för dagen såg precis lika fokuserad och motiverad ut som mot Jeremy Chardy i förstarundan – jobbade sig dock in i matchen ganska snart, kvitterade och gick förbi. Detta efter att Janowicz dippat enormt i egen serve. Slog bara in katastrofala 41 procent förstaservar totalt i första set (vann 73 procent av poängen när han väl gjorde det) och räddade bara en breakboll.

Samtidigt servade Gulbis stabilt resten av setet, vilket i kombination med Janowicz svajiga serve gav honom setet med 7-5. Mycket missar i det setet, och ganska ryckigt spel. Båda ville diktera duellerna både som servare och returnerare, och hade inte riktigt hunnit kalibrera siktet innan första set var över.

I andra spelade båda upp sig. Janowicz returnerade rysligt bra i första game och bröt Gulbis omgående, och därifrån var det fullt ös hela vägen in i mål. Grädde på moset var nog när Gulbis stängde sitt servegame vid ställning 2-0 till Janowicz med en underarmsserve.

Matchens, och kanske även turneringens, klart bästa duell kom senare, då Gulbis räddade stenhård forehandcross med djup slice, Janowicz hann ifatt och lade upp smashläge, räddade efterföljande smash – och så vidare. En duell som hade typ allt. Hittar tyvärr inga klipp, men lär förhoppningsvis dyka upp relativt snart.

15-rankade Janowicz hade hur som helst klar momentum i andra set. Servade mycket bättre och var dessutom där och naggade hela tiden i sina returgame. Gulbis jobbade sig visserligen tillbaka även i det här setet, men blev bruten på nytt.

Jerzy Janowicz. FOTO: BILDBYRÅN
Jerzy Janowicz. FOTO: BILDBYRÅN

I avgörande set skiftade momentum till Gulbis. Inte så mycket för att Janowicz gick ner sig så överdrivet mycket. Han svajade egentligen bara i ett servegame, men det räckte för att lettländaren skulle få med sig breaket. Stängde sedan matchen i egen serve: 7-5, 4-6, 6-3.

Väldigt väldigt stabil insats av Gulbis. Det var visserligen väldigt irriterat från båda spelare, i princip redan från start. Gulbis lät sig irriteras av en Janowicz-supporter med polsk tröja på läktaren (blängde ner honom fullständigt varje gång han servade från den kortsida som personen satt närmast) och Janowicz stördes av mobilsignaler och publiktjatter när han skulle serva.

Det var en väldig anspänning, med andra ord. Inte så konstigt. En på papperet jämn match mellan två spelare med snarlikt sätt att spela. Otroligt högt underhållningsvärde i den här kvarten, även om kvaliteten på spelet var lite ojämn emellanåt.

Gulbis möter alltså David Ferrer i semifinalen, i och med Verdascos walk over. Har en riktigt god chans att slå världstrean. Går inte att säga annat med tanke på hur motiverad Gulbis sett ut hittills, medan Ferrer verkligen inte imponerade mot Jack Sock i sin öppningsmatch.

* * *

Benoit Paire skrällde mot Milos Raonic: 7-6(3), 6-3.

Pratade med en väldigt tenniskunnig journalistkollega inför matchen. Han höjde ett varningens finger för Paire.

Själv var jag bombsäker på att Raonic skulle vinna. Kanadensaren var rysligt stabil mot Joachim ”Pim-Pim” Johansson i går, medan Paire mest flamsat (men vunnit) i sina matcher mot Santiago Giraldo och Pablo Carreno-Busta.

Milos Raonic. FOTO: BILDBYRÅN
Milos Raonic. FOTO: BILDBYRÅN

Inte överdrivet bra servande från Raonic om man bara ser till siffrorna, men inte heller så dåligt att han ska förlora i raka set. Välförtjänt seger för Paire, som måste slagit på fokus, med andra ord.

Och så blev ju det här en helt bortkastad vistelse för Raonic, i och med att Richard Gasquet avancerat till semifinal i Kremlin Cup i Moskva och därmed ökar sitt avstånd på säsongsrankningen.

Enkel resa för fransmannen i Ryssland. Lär bli minst final för honom där, såvida han inte blir blåst av banan av en formstark Ivo Karlovic i morgon. Karlovic trivs i sådana turneringar, framför allt inomhus.

* * *

Grigor Dimitrov slog Kenny De Schepper väldigt kontrollerat: 6-4, 6-2. Inga konstigheter. Kan bli en sevärd semifinal mellan Dimitrov och Paire.

* * *

Jonas Björkman dominerar dubbeln i Stockholm Open. FOTO: BILDBYRÅN
Jonas Björkman dominerar dubbeln i Stockholm Open. FOTO: BILDBYRÅN

Snacka om att Jonas Björkman lyfter Robert Lindstedt här i Stockholm Open. Var i mitt tycke den klart bättre av de båda i öppningsmatchen i dubbeln mot Andreas Siljeström och Isak Arvidsson.

Likaså i kväll, mot Gulbis och Dmitrij Tursunov.

Gulbis/Tursunov vann visserligen första set ganska enkelt men blev sedan utskåpade i andra.

I supertiebreak gick Björkman/Lindstedt fram till 6-1 – men tappade sedan fyra raka poäng och brände två matchbollar vid 9-6.

Närmare än 9-8 kom dock aldrig Gulbis och Tursunov. Lindstedt stängde matchen med ett distinkt servess. Det var nog ganska skönt för honom att få göra det, med tanke på att pensionerade Björkman var så pass mycket bättre än sin aktiva kollega i den här matchen.

Måste ju sägas också att Tursunov var fullständigt bedrövlig i andra set och supertiebreak. Servade som en kratta och missade i princip allt han slog på. Inte ett dugg orättvist att peka ut honom som syndabock.

Det var allt för i dag. I morgon är det dags för semifinalen.

Mer om dem lite senare.

Matchkollen, fredag

av Henrik Ståhl

Joachim ”Pim-Pim” Johanssons fyrverkeri är över för den här gången, och krutet från hans (och Milos Raonics) muskedunder har knappt hunnit lägga sig förrän det är dags igen.

Det här är buffén som dukas upp i dag:

Skärmavbild 2013-10-18 kl. 08.42.26

Dagens på papperet överlägset bästa match – och veckans hittills mest emotsedda, näst efter den mellan Pim-Pim och Raonic i går – spelas alltså redan klockan 12.00. Jerzy Janowicz mot Ernests Gulbis. Två av de stora favoriterna, vid sidan av storfavoriten Raonic.

Kvällen avslutas i stället med den fullständigt avslagna bataljen mellan Grigor Dimitrov och Kenny De Schepper. Bäst först, sämst sist. Oerhört märklig prioritering.

Faktum är att hela dagen kontinuerligt tappar i styrka. Efter Janowicz-Gulbis går Fernando Verdasco upp mot David Ferrer. Med tanke på hur (relativt) övertygande Verdasco presterat hittills och hur minst sagt svajig Ferrer var mot Jack Sock i går, så kan ju det bli ett riktigt intressant möte.

Raonic mot Benoit Paire känns inte jättehett. Paire har i nuläget inte den mentala kapaciteten (eller grundläggande inställningen) att orka hålla fokus uppe under en hela match mot Raonic, vilket krävs för att slå en servekanon av hans kaliber.

Och så Dimitrov-De Schepper alltså, som känns helt iskall.

Jerzy Janowicz. FOTO: BILDBYRÅN
Jerzy Janowicz. FOTO: BILDBYRÅN

Men vad tror vi om matcherna då?

Janowicz-Gulbis tokjämn enligt oddsen. Janowicz står i 1,90 och Gulbis i 1,80. Lite överraskande odds, kan tyckas. Janowicz fullkomligt mosade ju Guillermo Garcia-Lopez i sin öppningsmatch, men så har ju spanjoren inte heller kapaciteten att hota polacken på hardcourt inomhus (och hade skadekänningar).

Janowicz serve bra, men satt inte precis där den ska. Finns mer att hämta där, och det tror jag är direkt nödvändigt mot Gulbis. Han måste höja sig ett snäpp och dänga in fler förstaservar, Janowicz.

Gulbis å sin sida har verkligen imponerat i sina matcher mot Jeremy Chardy och Igor Sijsling. Framför allt spelglädjen och viljan att faktiskt jobba hårt för att vinna (vilket han främst visade mot Chardy) övertygar. Jag var ju inne på det inför turneringen, att bara det faktum att han valt att komma hit tyder på att han vill vinna hela kalaset. En motiverad Gulbis är alltid en farlig Gulbis.

Dessutom har han servat väldigt bra. Inte bara det att han smaskat in en del servar i uppåt 235 km/h, han är ganska överlägsen i sina servegame överlag (i alla fall när han får in förstaserve). Har hittills slagit in i snitt 66,5 procent förstaservar och vunnit 80 procent av poängen (88 av 110).

Kommer behöva serva minst lika bra, till och med lite bättre, mot Janowicz i dag.

Spelmässigt är det här på papperet en jämn matchup som kan avgöras med väldigt små marginaler. De har redan mötts två gånger och har 1-1 i inbördes statistik. Första mötet skedde redan 2010 (Davis Cup-match mellan Lettland och Polen på carpet) och är därför inte särskilt relevant.

Ernests Gulbis. FOTO: BILDBYRÅN
Ernests Gulbis. FOTO: BILDBYRÅN

Förra året möttes de i andrarundan i Wimbledon, med Janowicz som vinnare i fem set (2-6, 6-4, 3-6, 7-6, 9-7). Dock är ju gräs Gulbis tveklöst sämsta underlag.

Onödigt att påpeka hur viktig roll serven kommer spela i den här matchen. Gulbis måste också satsa på att jaga Janowicz i sidled. Polackens kontringsslag under press ute i hörnen är en av få uppenbara svagheter i hans spel.

Gulbis måste också spela aggressivt i sitt försvarsspel. Det funkar liksom inte att simma tre meter bakom baslinjen, för då utnyttjar Janowicz bara den öppna ytan med att lägga sin fruktade stoppbollar.

Janowicz å sin sida kan vara lite mer avvaktande i sitt försvarsspel och försöka stressa Gulbis till misstag med tät defensiv.

Min enda oro inför den här matchen är att den spelas så tidigt. Hur hanterar Gulbis det? Kommer han att vara helt vaken när han kliver ut på banan?

Är han det så förtjänar den här matchen epitetet toppmatch. Men är Gulbis minsta lilla okoncentrerad och trög i fotarbetet kan det bli kross – och därmed ett ovärdigt utfall av en på förhand så spännande matchup.

Vem som vinner till slut?

Jättesvårt att säga. Jag har på förhand tippat Gulbis i final och står fast vid det, men inte utan att tvivla. Känns som att det är svag fördel Janowicz inför den här matchen.

* * *

Fernando Verdasco. FOTO: BILDBYRÅN
Fernando Verdasco. FOTO: BILDBYRÅN

Ferrer mot Verdasco. 9-7 i inbördes möten. Fem raka segrar för Ferrer och har bara tappat ett set på de matcherna (i Rom i år).

Men det var ju när Ferrer var i bra form och Verdasco precis börjat hitta tillbaka till sig själv efter en djup svacka.

När Verdasco har engagerat sig till hundra procent i sina matcher har han varit överlägsen både Ivan Dodig och Jarkko Nieminen. Ferrer är visserligen en helt annan femma, men som världstrean såg ut mot Sock i går… Den enda han övertygade oss om i den matchen är att han inte tagit sig ur formsvackan än.

Ger därför Verdasco väldigt goda chanser att skrälla här. Det hela hänger egentligen på om han orkar gå hela vägen även om Ferrer börjar hitta säkerheten, som efter första set i går. Tålamod har ju aldrig varit Verdascos starka sida, men i och med Ferrers nämnda formsvacka kan det mycket väl räcka med att bara mata grundslag från baslinjen och spela med små marginaler.

* * *

Milos Raonic. FOTO: BILDBYRÅN
Milos Raonic. FOTO: BILDBYRÅN

Raonic-Paire känns som en ickematch. Paire har mest ägnat sig åt att spexa och vunnit sina matcher enkelt eftersom motståndet varit på alldeles för låg nivå (Santiago Giraldo i förstarundan och Pablo Carreno-Busta i andra).

Här bör det bli respass för Paire. Raonic var oerhört stabil mot Pim-Pim i går. Det ska således oerhört mycket till för att han ska låta det här rinna honom ur händerna.

* * *

Dimitrov-De Schepper. Nej, här har fyrverkerierna redan avverkats och kvar är några fuktiga kinapuffar.

De Schepper måste ha spelat sanslöst mycket bättre mot Kevin Anderson än mot Markus Eriksson i öppningsmatchen. Men räcker det för att slå Dimitov?

Nej, jag tror inte det. Dimitrov såg faktiskt riktigt bra ut mot Jan-Lennard Struff i går. Han kommer troligen inte att stressa De Schepper i sina returgame, inte så länge fransmannen servar så bra som vi vet att han kan göra, men i spelet är han fullständigt överlägsen.

Snacka om drömlottning för Dimitrov, förresten. Marius Copil-Struff-De Schepper är ju inte den tuffaste vägen mot en ATP-semifinal i år, om man säger så.

Gulbis-Verdasco och Raonic-Dimitrov i semifinalerna, alltså. Inte fy skam ändå.

Tack för den här gången, Pim-Pim Johansson

av Henrik Ståhl
Joachim ”Pim-Pim” Johanssons comeback tog slut i åttondelsfinalen. FOTO: BILDBYRÅN
Joachim ”Pim-Pim” Johanssons comeback tog slut i åttondelsfinalen. FOTO: BILDBYRÅN

Alla sagor har ett slut.

För Joachim ”Pim-Pim” Johansson blev världselvan Milos Raonic en obarmhärtig bromskloss.

Han stretade emot bra, men Raonic var på tok för stabil för att bjuda på de enkla poäng som Pim-Pim hade behövt.

6-2, 7-6(3) känns som fullt rättvisa siffror. Tycker faktiskt att det var starkt av svensken att hänga kvar i andra set och pressa fram ett tiebreak. Sju breakbollar hade han emot sig i det setet, fyra av dem i ett och samma game. Raonic var betydligt säkrare i spelet, och så fort han pressade Pim-Pim lite i sidled slog svensken bort sig.

Dessutom hade Pim-Pim inte en suck i kanadensarens servegame. Fyra vunna poäng mot förstaserve och fyra mot andraserve var visserligen dubbelt så bra som i första set (då Raonic vann 12 av 12 poäng bakom sin förstaserve) men han var aldrig i närheten av att kunna hota.

Samtidigt tycker jag att Raonic spelade väldigt smart i sina returgame. Han blåste bara på när det öppnades luckor och spelade överlag välavvägt. Satsade oftare på vinklar och bra längd än ren power, vilket gav utdelning. Pim-Pim var extremt otrygg i sitt grundspel när han inte fick lägen att trycka till och ta kommandot över duellen.

Milos Raonic. FOTO: BILDBYRÅN
Milos Raonic. FOTO: BILDBYRÅN

I tiebreaket visade världselvan verkligen var skåpet skulle stå. Fick med sig ett minibreak direkt och spelade lugnt och tryggt i egen serve.

Ja, sett till matchbilden – som var lika väntad som matchens utgång – går det inte att säga annat än att 7-6(3) i andra set faktiskt är ganska smickrande för Pim-Pim. Hade mycket väl kunnat bli 6-3 (eller ännu värre: 6-1) i stället.

Så pass bra är Raonic när han är i god form nu för tiden. Särskilt inomhus. Han har verkligen utvecklats enormt bara det här året, vilket jag finner ytterst glädjande. Den som följt honom i år visste att det skulle krävas oerhört mycket mer av Pim-Pim än han hade förmågan att prestera i dag.

Så nej, det var inte ”små marginaler” som avgjorde den här matchen. Att Pim-Pim inte hade en enda breakboll och själv blev breakad två gånger på elva försökt trots att han faktiskt slog in fler förstaservar än mot Alejandro Falla i förstarundan (54 procent mot Falla, 66 procent mot Raonic – och då låg han ändå nere på katastrofala 44 procent i början av andra set) talar sitt tydliga språk.

Att Pim-Pim bjudit på fantastisk tennis under sina totalt fem speldagar (vilade i går) råder det ingen som helst tvekan om, och han går verkligen ut med flaggan i topp.

Vad hans tillfälliga comeback betyder för svensk tennis kan vi utvärdera senare, men just nu kan vi nöja oss med att säga att Stockholm Open 2013 inte blivit i närheten av samma publikfest och underhållande tillställning utan honom.

* * *

David Ferrer. FOTO: BILDBYRÅN
David Ferrer. FOTO: BILDBYRÅN

Det är knappt att man kan tro det, men det var faktiskt mer publik under matchen mellan David Ferrer och Jack Sock än under Pim-Pims drabbning mot Raonic.

Ferrer som det knappt pratats någonting alls om inför och under den här turneringen, trots att han är nybliven världstrea.

Att det varit ganska tyst kring honom beror så klart på hans dåliga form, och att han inte är i närheten av lika slagkraftig på hardcourt som på grus, men sak samma.

Matchen var en oerhört märklig tillställning. Sock hade ruggigt dålig bollträff men bärgade ändå första set tack vare två servegenombrott. Redan efter tre-fyra game hade jag tappat räkningen på hur många oprovocerade misstag Ferrer svarat för.

Det blir verkligen extra tydligt hur extremt dålig form han är i när man är på plats och ser honom spela. Bollträffen i dag var okej, bättre än Socks, men misstagen stod som spön i backen. Det kändes som att han jagade dödande slag på bollar som knappt ens Ernests Gulbis skulle attackera. Mycket mer aggressiv gameplan från Ferrer än man är van vid.

Jack Sock. FOTO: BILDBYRÅN
Jack Sock. FOTO: BILDBYRÅN

Kanske är det ett medvetet taktiskt drag. Kanske tycker han att han behöver spela mer offensivt och med mindre marginaler för att kunna hävda sig på hardcourt.

I så fall borde han tänka om. För det funkar uppenbarligen inte.

När spanjoren i stället valde att dra ner tempot och spela mer på säkerhet, som han normalt gör, kom i stället misstagen från Sock. Det ska sägas att amerikanen gjorde några riktigt fina poäng med briljanta forehands och fin känsla framme vid nät, men överlag gjorde han inte en bra match.

Skrev inför matchen att jag inte var särskilt imponerad av insatsen mot Bernard Tomic, och den känslan hängde kvar i dag. Det här var Ferrers match att förlora.

Det gjorde han inte förstås. Nej, han gnetade sig in i matchen, justerade sin taktik och nötte ner Sock. I tredje set vek amerikanen ner sig totalt och setsiffrorna blev till slut 4-6, 6-3, 6-1. Inte på något vis en övertygande seger för Ferrer, men likväl en seger. Kan bli en intressant kvartsfinal mot Fernando Verdasco, med andra ord.

* * *

Gulbis var fokuserad nästan hela matchen mot Igor Sijsling. Tappade visserligen break i andra set, men vann tiebreaket behärskat: 6-3, 7-6(3).

Det blir därmed något av en drömfinal i morgon, mellan Gulbis och Jerzy Janowicz. En match som spelas redan 12.00, av någon fullständigt obegriplig anledning. En av veckans tveklöst mest intressanta matchups läggs alltså som första match.

Vilken som spelas sist? Grigor Dimitrov mot Kenny De Schepper. Jisses…

Dimitrov slog för övrigt Jan-Lennard Struff enkelt (6-1, 6-3) och De Schepper skrällde mot Kevin Anderson (7-6, 4-6, 6-3). Såg inte matchen mellan De Schepper och Anderson, men enligt uppgift spelade faktiskt inte Anderson direkt dåligt. Vilket känns helt sanslöst. För inte ska väl Anderson förlora en ATP 250-match mot en spelare som Kenny De Schepper? Nej, det kändes som en given seger på förhand. Måste ha varit små marginaler som avgjorde i den matchen.

Ja, och så slog ju Verdasco Jarkko Nieminen i tre set: 6-2, 3-6, 6-3. Kändes rätt väntat. Såg bara delar av den matchen och det gick väl inte direkt undan, man man väl säga.

* * *

Alla dagens resultat:

Skärmavbild 2013-10-18 kl. 00.35.25

Matchkollen, torsdag

av Henrik Ståhl

Dagens huvudnummer är utan tvekan åttondelsfinalen mellan Joachim ”Pim-Pim” Johansson och Milos Raonic.

Förra generationens servekanon mot dagens. Det här känns verkligen som höjdpunkten på hela veckan. Det enda som kan toppa den här matchen vore en final mellan Pim-Pim och Jerzy Janowicz, eller David Ferrer. (För egen del skulle även en final mellan Janowicz och Raonic smälla lite lite högre, om ni ursäktar ordvitsen.)

I övrigt då?

Vi tar en titt:

Skärmavbild 2013-10-17 kl. 11.49.37

Om det inte vore för Pim-Pim hade det här faktiskt kunnat vara en ganska avslagen tillställning. Inte på något vis tråkig. Men lite avslagen.

Jag menar, tänk om Raonic fått möta Alejandro Falla i stället? Sanslöst sömnigt.

Ernests Gulbis mot Igor Sijsling är en ickematch på papperet, men man vet aldrig med Gulbis. Visserligen visade lettländaren positiva tendenser mot Jeremy Chardy. Inte så mycket spelmässigt som att han faktiskt ville vinna den matchen, faktiskt. Det är inte alltid han vill det, 25-åringen.

Sijsling är en duktig ATP-spelare med ett spel som i grunden lämpar sig för snabba underlag och han har hyfsade resultat inomhus, men det är ju på gräs han kommer till sin rätt. På hardcourt är han i regel kanonmat för en spelare av Gulbis kaliber. Förutsatt att Gulbis vill vinna, som sagt.

* * *

Jarkko Nieminen mot Fernando Verdasco kan bli kul. Nieminen körde faktiskt över Verdasco fullständigt i Indian Wells i våras (6-1, 6-0), men det var ju mitt i spanjorens avgrundsdjupa formsvacka.

Med tanke på hur Verdasco blåste slitvargen Dodig av banan när han bestämde sig för att gasa på i går så borde Nieminen få det hett om öronen.

* * *

Vad finns det att säga om Grigor Dimitrov mot Jan-Lennard Struff? Inte mycket mer än att Dimitrov ska vinna den matchen. Trots att han inte var särskilt bra mot Marius Copil i förstarundan. Han ska kunna spela på den nivån och ändå bärga en förhållandevis enkel seger.

* * *

David Ferrer mot Bernard Tomic hade kunnat bli en riktigt intressant historia, om Tomic valt att faktiskt försöka spela tennis (han hade garanterat slagit Jack Sock om han gjort det). Nu kommer vi i stället att få sen en Jack Sock som förtvivlat försöker slå igenom Ferrers försvarsmur, utan att riktigt lyckas.

Det ska sägas att Ferrer är i gräslig form. Det öppnar ju lite för Sock, naturligtvis. Men tillräckligt? Nej, jag tycker inte det. Amerikanen imponerade inte direkt mot Tomic – vilket så klart har att göra med att Tomic inte kämpade över huvud taget, men så fort australiern faktiskt valde att halvkämpa lite så var det han som styrde spelet.

Om Sock hamnar i passagerarsätet mot Ferrer är han rökt. Stor risk att det blir så, om Ferrer håller nere sina oprovocerade misstag. Spanjoren är dessutom en alldeles för bra returtagare för att Sock ska kunna få så hög utdelning i egen serve som han behöver.

Nej, det krävs helt enkelt att Ferrer gör ännu en plattmatch för att han ska missa kvartsfinalen.

* * *

Joachim ”Pim-Pim” Johansson. FOTO: BILDBYRÅN
Joachim ”Pim-Pim” Johansson. FOTO: BILDBYRÅN

Och så sist men absolut inte minst, alltså: Pim-Pim mot Raonic.

Till att börja med: Jäklar vad det kommer att smälla. Det kommer liksom att dåna i hela hallen i kväll.

Raonic har den klart hårdaste serven av de båda, det går inte att sticka under stol med. Av Pim-Pim har vi hittills bara fått se toppen av isberget.

Jag menar, visst var det imponerande när han smällde in ett ess i andraserve i 219 km/h, men han peakade någonstans runt 220. Det får ju anses ganska hårt.

Well. Raonic kan utan problem smaska in förstaservar i uppåt 240. Det är också ganska hårt. Ganska så jättehårt.

Det råder Pim-Pim-feber i Stockholm, med all rätt, men den gör oss också lite berusade och hemmablinda. Att han är en servekanon går inte att argumentera emot, för det har han varit hela sin karriär. Men publiken var liksom tokimponerad så fort han drog in en serve i över 200 km/h.

När sedan Copil dundrade in en i 235 i sin match mot Dimitrov, som spelades direkt efter den mellan Pim-Pim och Falla, fick han inte mer än en halvhjärtad applåd. Det var dessutom inte hans enda serve som noterade 230 km/h.

Men jag tror som sagt att vi bara fått se toppen av isberget. Att Pim-Pim sparat sitt allra mest bländande fyrverkeri till den här matchen, mot Raonic. För han kommer verkligen behöva ladda varenda vapen i bössan med skarp ammunition.

Det brukar rent allmänt snackas mycket om Raonics usla grundspel, och det är inte konstigt – just grundspelet är kanadensarens största svaghet. Han är helt enkelt som mest sårbar när det blir spel om bollen.

Milos Raonic. FOTO: BILDBYRÅN
Milos Raonic. FOTO: BILDBYRÅN

Men att han är helt ofarlig när han inte själv servar är en sanning med modifikation. För något år sedan var han visserligen extremt passiv i sitt försvarsspel, hade svårt att sätta press och spelade med väldigt små marginaler i både attack- och kontringsspel.

Nu, sedan han anlitade Ivan Ljubicic som tränare, har han dock förbättrat sitt försvarsspel avsevärt. Han har en mer sansad shot selection och är generellt mycket mer balanserad i sin defensiv (förutom i returtagandet, där är det fortfarande fullt ös medvetslös som gäller).

Det ska också sägas att Pim-Pims spel passar Raonic ganska bra. Det är flackt, det är hårt – och inte särskilt varierat. Jämför med Tomás Berdych, som visserligen inte har en lika tung serve som Pim-Pim, men som även han spelar väldigt flackt och offensivt. Honom slog Raonic i raka set i finalen i Thailand för några veckor sedan.

Att oddset på Pim-Pim sjunkit från dryga 4,20-4,40 till 3,50 är dock inte särskilt konstigt. Han har trots allt imponerat, även om motståndet hittills inte varit mycket att hänga i julgranen. Med tanke på att Raonic är en svag returtagare finns det stor chans för tiebreak, och där kan vad som helst hända (Raonic förlorar i snitt vartannat tiebreak han spelar).

Men att han skulle ha stor chans att vinna… Nej, så tycker inte jag att det känns. Inte så länge Raonic känner sig fräsch och fysiskt fit. Det som talar för Pim-Pim är i så fall att Raonic kan vara sliten och lite ur gängorna mentalt på grund av sitt tuffa schema de senaste veckorna.

Sen är det så klart inte busenkelt att slå någon som stöttas helhjärtat av snart sagt varenda kotte på läktarna.

Vad som talar för Raonic är hans jakt på slutspelsplats. Han behöver poängen och valde att tacka ja till wild card, vilket tyder på att han är i tillräckligt bra form för att han ska anse sig själv ha goda chanser att vinna hela turneringen. Det är därför inte troligt att han gör en plattmatch.

Och om Raonic inte underpresterar, då måste han hållas som favorit i denna matchup.

Pim-Pim må vara ett fysiskt fenomen och i enastående bra form med tanke på att det var flera år sedan han spelade tennis på den här nivån.

Men att han ska slå en världselva och servekanon av den kalibern utan att denne är lite ur form… Nej, jag säger inte att det på något vis är omöjligt för Pim-Pim att vinna, men jag tycker faktiskt att Raonic ska vinna det här om han inte låter sig knäckas av publiken.

Stockholm Open, dag 3

av Henrik Ståhl
Jerzy Janowicz övertygade i sin öppningsmatch i Stockholm Open. FOTO: BILDBYRÅN
Jerzy Janowicz övertygade i sin öppningsmatch i Stockholm Open. FOTO: BILDBYRÅN

Det blev lite för sent i går för att jag skulle orka och hinna spotta ur mig en bloggdrapa, så den kommer här i stället.

Om det rådde några tveksamheter kring Jerzy Janowiczs fysiska status inför turneringen så gör det definitivt inte det längre. 15-rankade polacken servade inte perfekt, men riktigt bra. Bollträffen var klockren. Stoppbollarna lika effektiva som alltid.

Guillermo Garcia-Lopez var helt chanslös: 6-2, 6-1. Garcia-Lopez hade visserligen skadekänningar i mitten av andra set, men han hade inte haft en suck även om han kunnat gå för fullt hela matchen. Så bra var Janowicz.

Han lär av allt att döma möta Ernests Gulbis i kvarten, förutsatt att lettländaren slår Igor Sijsling i dag. En på papperet ganska enkel match för Gulbis, men så är han ju också väldigt oberäknelig. En kvart mellan Janowicz och Gulbis kan hur som helst bli riktigt riktigt bra.

* * *

Svenske Markus Eriksson tog set mot Kenny De Schepper, men föll i tre: 6-4, 5-7, 7-5.

Riktigt dålig match. Inte från Erikssons sida, han spelade på en för honom helt normal nivå. Men De Schepper… Jisses, så dålig han var. Bollträffen var oren som en offentlig toalett, serven totalt uddlös och tempot helt seriöst lägre än under inbollningen mellan Janowicz och Garcia-Lopez.

Jag och mitt sällskap diskuterade huruvida hans lama uppträdande berodde på skada eller taktik. Han var alltså så loj att min vän nog gärna hade velat  att han var skadad.

Markus Eriksson. FOTO: BILDBYRÅN
Markus Eriksson. FOTO: BILDBYRÅN

Det stod dock ganska snart klart att det var taktik. Oftast nöjde han sig med att vifta över förstaservar i 160-170 km/h och bara dutta i varenda grundslag, men när han fann sig i ett lite jobbigare läge plockade han fram de där förstaservarna i över 200 blås som man är van vid.

Den resoluta forehanden fick vi knappt se röken av under hela matchen, men även den plockades fram vid väl valda tillfällen. Han kändes aldrig ens särskilt stressad när han hade breakbollar mot sig. Inte heller när han hade break emot sig i andra set (bröt tillbaka, men tappade sedan serven igen vid 5-6).

Så pass mycket bättre är De Schepper, som alltså inte ens är överdrivet bra, att han kan halvslumra sig igenom ett möte med vår just nu högst rankade tennisspelare.

Två gånger tvingades han serva för att stanna i matchen, Eriksson. Gjorde det riktigt bra med matchbollar emot sig första gången, men vid 5-6 kunde han inte streta emot längre. Hedervärd insats av honom ändå. Kämpade på bra, och mot en underpresterande De Schepper räckte det åtminstone till ett vunnet set.

* * *

Jonas Björkman fick återigen bjuda på sitt ”Brysselsteg”. FOTO: BILDBYRÅN
Jonas Björkman fick återigen bjuda på sitt ”Brysselsteg”. FOTO: BILDBYRÅN

Vid sidan av Janowicz inträde i turneringen var ju ändå Jonas Björkmans tillfälliga comeback gårdagens stora happening, i dubbelturneringen. Matchen i sig var dock ingen höjdare.

Tycker Björkman spelade briljant inledningsvis. Vann majoriteten av hans och Robert Lindstedts poäng (medan Lindstedt missade praktiskt taget allt). Dippade väl lite i andra set, eller så var det bara Andreas Siljeström och Isak Arvidsson som höjde sig några snäpp.

Första set gick hur som helst som på räls för Björkman/Lindstedt. Break direkt och sedan komfortabel resa in i mål. I andra hängde Siljeström/Arvidsson med mycket bättre och fick också med sig breaket. I supertiebreak var det dock 70-talisterna som styrde och ställde. Vann det enkelt och bärgade alltså segern: 6-3, 5-7, 10-3.

Björkman då? Han såg väldigt pigg ut. Överlag riktigt bra returer, snabba reflexer, hög träffsäkerhet och bra volley. Det enda som funkade mindre bra var serven. Den var helt enkelt inte särskilt giftig. Väldigt lättreturnerad. Det kan ju onekligen bli ett problem mot Ernests Gulbis/Dmitrij Tursunov i morgon.

* * *

Fernando Verdasco var på bättre spelhumör än många trott. Parkerade sig vid baslinjen och bara matade grundslag mot en vilt kämpande Ivan Dodig, som mestadels simmade tre meter bakom baslinjen.

Kroaten lyckades ändå knipa åt sig första set i tiebreak, mycket tack vare Verdascos högriskspel. Spanjoren ville helt enkelt avsluta duellerna så fort som möjligt, vilket ledde till en hel del grova missar. Dessutom returnerade han överlag lojt, så det var inga större problem för Dodig att hålla sina servegame.

Dodig försökte mixa upp spelet med chip-and-charge och serve & volley. En beprövad taktik som inte funkade för fem öre i går. Vann blott en poäng framme vid nät i första set, och det blev inte mycket bättre i andra och tredje. Blev totalt överkörd när Verdasco skruvade upp tempot en gnutta och tappade sedan serve i tredje.

Det räckte för att Verdasco skulle ta en övertygande 6-7(3), 6-1, 6-4-seger.

* * *

Benoit Paire slog Pablo Carreno-Busta enkelt: 6-4, 6-4. Jarkko Nieminen var nära att slarva bort segern mot Benjamin Becker, men redde ut det till slut: 6-3, 3-6, 7-6(3). Finländaren ledde alltså med 5-2 i tredje set, men lät det gå till tiebreak. Bådar ju inte gott inför matchen mot Verdasco.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Skärmavbild 2013-10-17 kl. 09.52.48

Matchkollen, onsdag

av Henrik Ståhl
Jerzy Janowicz gör entré i Stockholm Open under onsdagen. FOTO: BILDBYRÅN
Jerzy Janowicz gör entré i Stockholm Open under onsdagen. FOTO: BILDBYRÅN

Krutet efter Joachim ”Pim-Pim” Johanssons muskedunder har lagt sig, men redan i morgon laddar han kanonerna igen och går upp i ringen mot världselvan Milos Raonic.

Första ska vi dock tillryggalägga en tredje speldag i Kungliga Tennishallen i Stockholm.

Det här är tennisbuffén som dukas upp under onsdagen:

Skärmavbild 2013-10-16 kl. 10.11.30

Jerzy Janowicz inträde i turneringen får anses vara dagens stora händelse, i konkurrens med Jonas Björkmans ”comeback”. 41-årige Björkman bildar alltså par med Sverigeettan i dubbel, Robert Lindstedt.

Tillsammans möter de landsmännen Isak Arvidsson och Andreas Siljeström på centercourten tidigast 20.15 i kväll. Sista kvällsmatchen, alltså.

Björkman och Lindstedt ganska klara favoriter. Står i 1,40 gånger pengarna, mot 2,80 på Arvidsson/Siljeström. Inga konstigheter. Lindstedt är Sveriges klart bästa aktiva dubbelspelare, och Björkman den mest meriterade. Nu har jag inte sett honom träna inför Stockholm Open, men gissar att han är i bra form.

Janowicz möter Guillermo Garcia-Lopez (som slog Nils Langer i raka set i går) i sin öppningsmatch. Blygsamt odds där. Janowicz ger drygt 1,60 gånger pengarna. Klart spelbart.

Nu finns det ju visserligen vissa frågetecken kring hans fysiska status. Har dragits med skada de senaste månaderna och har svaga 3-4 i matchfacit sedan Wimbledon (där han tog sig till semifinal, men föll mot hemmafavoriten Andy Murray i fyra set).

Tog bara sex game totalt mot James Blake i Cincinnati (1-6, 5-7) och förlorade i raka set mot då 247-rankade Maximo Gonzales i första omgången i US Open (4-6, 4-6, 2-6).

Sedan dess har skada satt stopp och detta blir alltså hans första match på drygt en och en halv månad.

Passar därför alldeles utmärkt att han lottats mot just Garcia-Lopez. 64-rankade 30-åringen är knappast en dålig spelare, men han har inte speciellt hög maxkapacitet och tenderar att rätt ofta vika ner sig mot bättre motståndare (som mot Ernests Gulbis i St. Petersburg-finalen, då han tappade ledning med 6-3, 4-1 och förlorade elva raka game).

Jag förväntar mig att Janowicz är lite ringrostig och att serven inte sitter exakt där den ska. Men hardcourt inomhus passar 15-rankade polacken alldeles för bra för att han ska förlora mot Garcia-Lopez även om han inte presterar på topp, förutsatt att han inte är trasig fortfarande.

* * *

Sverigeettan Markus Eriksson har skrälläge i sin öppningsmatch i Stockholm Open. FOTO: BILDBYRÅN
Sverigeettan Markus Eriksson har skrälläge i sin öppningsmatch i Stockholm Open. FOTO: BILDBYRÅN

De andra matcherna då?

Svenske Markus Eriksson går upp mot Kenny De Schepper. 96-rankade fransmannen gick som bekant till åttondelsfinal i Wimbledon, hans överlägset bästa resultat i karriären. Hade för övrigt en hel del tur då. Slog Paolo Lorenzi (som inte är någon stor grässpelare, om man säger så) i första omgången, fick walk over i andra (Marin Cilic, som skyllde på skada men som senare visade sig vara dopningsavstängd) och otroligt formsvage Juan Mónaco i tredjerundan.

I övrigt plockar han majoriteten av sina segrar på hemmaplan. Spelar faktiskt mest i Frankrike över huvud taget. Elva turneringar bara i år.

Spelmässigt är det serven som är hans huvudnummer. Vill man vara lite elak kan man säga att det är hans enda nummer. Väldigt instabil i grundspelet, milt uttryckt. Hyfsad framme vid nät, men knappast anmärkningsvärt. Väldigt långsam och dessutom en horribel returnerare.

Eriksson har med andra ord en bra chans att skrälla där. Står i runt 3,75 gånger pengarna (De Schepper ger 1,20), men Sverigeettan är i bättre form än vad de siffrorna antyder. Svårt att säga var De Schepper står inför den här matchen. Gick ju till final i Challengern i Rennes förra veckan men hade dessförinnan tio förluster på sina senaste elva matcher.

God chans för Eriksson, alltså. Får han bara tillräckligt många av De Scheppers servar i spel och själv servar stabilt ska det öppnas luckor i fransmannens spel som bara väntar på att exploateras.

* * *

Fernando Verdasco mot Ivan Dodig kan bli en otroligt underhållande match. Ja, om Verdasco bestämt sig för att faktiskt ge sig själv en ärlig chans att gå vidare i den här turneringen.

Dodig formstark och bättre rankad än någonsin (29). Dessutom skicklig på snabbare underlag. Visserligen främst på gräs, men ändå. Gick till semifinal i Tokyo som spelas utomhus men där underlaget ändå är snabbt. Slog dessutom Verdasco i en femsetsrysare i US Opens förstarunda (6-3, 7-5, 1-6, 4-6, 6-3).

Tidigare i veckan var oddsen 1,80 på Dodig och 1,90 på Verdasco. Nästan så jämt det kan bli. Nu har det justerats till runt 1,60 på Dodig och 2,10 på Verdasco. Många som inte tror på spanjoren, som gärna tar en drink för mycket dagen innan match. Tyvärr. Spelmässigt är han ju smått fantastisk när han spelar på toppen av sin förmåga.

Jag tror hur som helst på Dodig här. Högre arbetsmoral och bättre form talar helt enkelt för honom. Dessutom tror jag att han är betydligt mer motiverad än Verdasco. Jag kan ha fel, det händer rätt ofta med Verdasco. Oförutsägbar. Men nej, jag tror Dodig tar det här.

* * *

Jarkko Nieminen mot Benjamin Becker känns som en ickematch. Nieminen älskar att spela i Stockholm och är i helt okej form. Eller, han är väl i förväntad form kan man säga.

I och för sig lätt att underskatta jämnårige Becker (båda är 32), men tror inte han rår på Nieminen inomhus.

En till ickematch bjuds vi på: Benoit Paire mot Pablo Carreno-Busta. Eller ja, den kan ju bli intressant såtillvida att det är två framtidsnamn som står på banan, men jag kan aldrig ens i min vildaste fantasi tänka mig att Carreno-Busta kan störa Paire.

Paire är ju alltid Paire, men nej. Det ska typ räcka med att han bara går ut på banan och visar upp sig för att vinna med 6-3, 6-4. Typ.

Så ointressant match att den placerats på bana 1.

* * *

Två till svenskar spelar tennis i dag: Patrik Rosenholm och Milos Sekulic, som bildar dubbelpar mot Gulbis och Dmitrij Tursunov.

Gulbis/Tursunov klara favoriter i den matchen, tror inte Rosenholm och Sekulic har så jättemycket att hämta här faktiskt.

Pim-Pims kross

av Henrik Ståhl

Ett servess i 219 kilometer km/h – i andraserve.

Det säger väl egentligen nästan allt.

Joachim ”Pim-Pim” Johansson fullkomligt mosade Alejandro Falla (6-1, 6-3) och är således klar för andra omgången i Stockholm Opens huvudturnering.

Och ingen i hela världen är förvånad.

Eller, ingen borde vara det, i alla fall.

Oddset på svensken sjönk från 1,74 i går till runt 1,60, men vissa bolag chockhöjde till 2,00 strax före matchstart.

Bjudodds, minst sagt.

Colombianen hade nämligen inte mycket att säga till om på Kungliga Tennishallens centercourt denna dag. Pim-Pim öppnade visserligen ganska svagt, hade inte slagit in en enda förstaserve efter fyra bollar och låg under med 15-40 i matchens första game.

Då svarade han med ett ess i över 200 knyck och på den vägen var det.

Falla servade till en början ganska bra och försökte sätta den lite trögfotade svensken i rörelse med vinklade slag, men till ingen eller liten nytta. Att Pim-Pim tappade två-tre poäng i nästan varenda av sina egna servegame handlade enbart om att han slog bort sig, och bortsett från det där allra första gamet var han aldrig någonsin hotad i egen serve (de två breakbollarna var för övrigt de enda Falla fick under hela matchen).

Alejandro Falla. FOTO: BILDBYRÅN
Alejandro Falla. FOTO: BILDBYRÅN

Från 1-1 var det raksträcka på autobahn för Pim-Pim, som dikterade spelet fullständigt. Grundslagen bara ven förbi Falla. Lyckades inte ens få till ett dödande slag på en smash (i stället drog svensken till en rak forehandkontring hård som flinta, som slickade sidlinjen).

Eftersom Falla inte hade tillstymmelsen till chans att hänga med i spelet när Pim-Pim tilläts styra och ställa från baslinjen försökte han dra ner tempot och jaga fram Pim-Pim på nät. Även det fruktlöst.

Falla rymdes helt enkelt inte i den här matchbilden. Det ramverk Pim-Pim snickrat ihop var alldeles för snävt. Vad Falla än gjorde så hamnade han långt ut i periferin.

Spiken i kistan kom redan vid ställning 4-1 i första set, när Falla hade 30-0 i egen serve. Förlorar nästa poäng – och drar sedan till med ett dubbelfel. Då kändes det som att luften gick ur honom fullständigt och mer eller mindre gav upp setet.

Stretade visserligen emot ganska bra i andra set ändå, men eftersom han aldrig var i närheten av att störa Pim-Pim på allvar i svenskens serve var det hela redan klappat och klart.

112-rankade colombianen ska vara nöjd med att siffrorna inte blev större.

Personligen tycker jag att gott kunde ha kämpat lite mer än han gjorde. Gav bort väldigt många enkla poäng. Det är smått pinsamt att en så pass stabil ATP-spelare blir så här förödmjukad mot någon som inte spelat tennis på den här nivån på två och ett halvt år.

Att Pim-Pim skulle vinna, och dessutom i raka set, det rådde det ingen tvekan om på förhand. Men så här stort… Jag kan som sagt tycka att Falla borde ha kämpat lite hårdare.

Svensken möter hur som helst världselvan Milos Raonic i andrarundan på torsdag. Det blir grejer det. Jäklar vad det kommer smälla i den matchen. Teoretiskt borde ju Pim-Pim inte kunna vinna där, men det får vi snacka mer om i morgon.

* * *

Bernard ”The Tank” Tomic. FOTO: BILDBYRÅN
Bernard ”The Tank” Tomic. FOTO: BILDBYRÅN

Om Falla gjorde sitt bästa eller vek ner sig under pressen kan säkert diskuteras.

En som däremot verkligen inte kan beskyllas för att ha gjort sitt bästa är Bernard Tomic.

Han inledde sin match mot Jack Sock med att serva stabilt. Båda höll serve typ blankt och mot 15 fram till 4-4, då Tomic tappade fokus. Inte ett heluselt game, men inte särskilt bra. Sock svajade lite i nästkommande, kanske av nervositet, men vann till slut setet med 6-4.

Då bestämde sig Tankic… förlåt, Tomic… plötsligt för att tanka bort resten av matchen. Det vill säga förlora med flit.

Någon annan slutsats är helt omöjlig att dra om man såg matchen. Det går liksom inte ens att hävda att han spelade uselt, för det hade förutsatt att han faktiskt spelade. Inte ens det orkade han göra.

Jack Sock. FOTO: BILDBYRÅN
Jack Sock. FOTO: BILDBYRÅN

”Slagen” var lösare än snus. Serven ungefär lika giftig som ett glas vatten. Stoppbollarna så pinsamma att pinsamheten itself skämdes.

Tomic parkerade sina skor i mitten av banan och sträckte i bästa fall ut armen om Sock placerade en boll i något av hörnen. Det var så anskrämligt att det faktiskt var provocerande att se.

Hörde efteråt att supervisorn kom ut från sitt bås för att kontrollera att han gjorde sitt bästa. Jag vet inte om det stämmer för noterade honom inte själv, men om det stämmer är det oerhört anmärkningsvärt att han inte fick en varning för lack of best effort.

Vi får väl se om australiern kanske bötfälls i efterhand. Det skulle inte komma som någon överraskning, direkt. Tycker ärligt talat att han borde bötfällas.

6-4, 6-2 blev det till slut, hur som helst – efter att Tomic tankat bort fem game, bestämt sig för att halvkämpa i två game och snygga till siffrorna, för att sedan tanka bort ett sista.

Han lär inte komma tillbaka hit på bra länge, Tomic.

* * *

Kvällens sista match mellan Grigor Dimitrov och Marius Copil var en avslagen historia. Copil brände tre breakbollar i andra game, blev sedan bruten till 1-2 i ett maratongame med ungefär en miljon räddade breakbollar och kom aldrig riktigt tillbaka in i matchen.

Grigor Dimitrov. FOTO: BILDBYRÅN
Grigor Dimitrov. FOTO: BILDBYRÅN

Spelade ganska bra ändå, Copil, men hade svårt att hävda sig i grundspelet. Dimitrov helt enkelt mycket bättre på det planet. Han är ju ganska enformig spelmässigt också, så han hade ingen välfungerande plan B.

Dimitrov returnerade dessutom bra och gjorde rumänen osäker i egen serve.

Kan dock inte påstå att det var särskilt övertygande från Dimitrovs sida. Det är ju hiskeligt vad ineffektivt och taktiklöst han spelar. Han borde verkligen lära sig spela mer energisnålt och gå en kurs (förslagsvis hos Brad Gilbert) i grundläggande tennisstrategi.

6-3, 6-4 blev det, hur som helst. Ganska behärskat ändå. Funkar ju att bara nöta på så där mot en spelare som Copil, men han kommer ju aldrig slå Kevin Anderson i en eventuell kvartsfinal om han spelar så där.

* * *

Problembarnet Ernests Gulbis fick svettas mot Jeremy Chardy. Riktigt tät, och irriterad, sammandrabbning där. Gulbis vann till slut i tre set: 6-3, 3-6, 7-6(3).

Borde inte ha så stora problem mot Igor Sijsling i kvarten. Vore ju riktigt härligt med match mellan Gulbis och Jerzy Janowicz (förutsatt att Janowicz slår Guillermo Garcia-Lopez i sin öppningsmatch).

* * *

Alla dagens resultat:

Skärmavbild 2013-10-16 kl. 00.33.49

Stockholm Open, dag 1

av Henrik Ståhl
Joachim ”Pim-Pim” Johansson körde över bosniern Damir Dzumhur i kvalfinalen. FOTO: BILDBYRÅN
Joachim ”Pim-Pim” Johansson körde över bosniern Damir Dzumhur i sin kvalfinal i Stockholm Open. FOTO: BILDBYRÅN

Dagens huvudnummer var så klart Joachim ”Pim-Pim” Johanssons kvalfinal, som redan avhandlats här och här.

Och det blir alltså Alejandro Falla som står för motståndet i första omgången. Ett i allra högsta grad överkomligt hinder för svensken, även om han skulle känna sig lite sliten efter helgens och måndagens kvalspel. Falla är helt enkelt inte en tillräckligt bra inomhusspelare för att rå på honom. Inte som det sett ut hittills, i alla fall.

Och förutom Pim-Pim är alltså ytterligare två svenskar klara för huvudturneringen: Milos Sekulic, som vann sin kvalfinal (Julian Reister avbröt matchen på grund av skada vid 6-3, 2-2), och Sverigeettan Markus Eriksson, som fått wild card.

Patrik Rosenholm tog set mot 340-rankade Nils Langer, men var aldrig nära att vinna: 6-3, 4-6, 6-2.

Den fjärde spelaren att kvala in till huvudturneringen var 137-rankade kraftpaketet Marius Copil, som utmanövrerade 254-rankade Daniel Cox enkelt: 6-3, 6-4.

De tre förstarundor i huvudturneringen som spelades bjöd inte på några överraskningar. Pablo Carreno-Busta ställde ut skorna på banan och lät en Jürgen Zopp med skadekänningar springa så länge han orkade. Vid 5-5 kastade estländaren in handduken.

67-rankade Igor Sijsling spelade behärskat och väldigt kontrollerat mot 85-rankade Tobias Kamke: 6-4, 6-2. Ingen direkt underhållande match. Sijsling var rätt så överlägsen, men Kamke tvingade honom ändå att jobba lite för segern.

Det är typ Kamkes enda riktiga styrka. Han är säker i sitt grundspel men har inga direkt dödande slag, ingen giftig slice, ingen märkvärdig volley. Han är med andra ord ganska mycket mellanmjölk, men väldigt stabil sådan. Han gör alltid det han ska, helt enkelt. Vilket är tillräckligt för att hans motståndare inte ska kunna såsa sig igenom en match mot honom.

Benoit Paire showade, larvade sig, gnällde och fick små utbrott. Precis som vanligt. Inledde dessutom matchen med att utmana ett domslut. Alltså på den allra första bollen i matchen. Ett ess från Santiago Giraldo, som dömdes in. Paire sträckte upp fingret direkt. Domaren hade rätt.

Så typiskt Paire.

Nåväl.

Sjätteseedade fransmannen var överlägsen när han kände för att vara det, slarvade bort en hög poäng och ett gäng game när han lät fokus fladdra iväg. Var till exempel break upp i andra set, men blev bruten i ett horribelt servegame vid 4-3. Han hade kunnat förlora matchen efter det gamet och det hade inte varit minsta lilla överraskande. Så oberäknelig är han.

Men nej, han var tack och lov ganska sugen på att vinna den här matchen trots allt. Bröt Giraldo omgående och stängde sedan matchen i egen serve: 6-4, 6-4. Rätt så behärskat för att vara Paire.

Så, vad har vi att se fram emot under tisdagen?

Skärmavbild 2013-10-15 kl. 00.31.27

Jan-Lennard Struff mot svenske Sekulic vid lunch, alltså. Väldigt svårt för Sekulic där. Struff har legat stadigt runt 100-120 på världsrankningen hela året. För 23-årige Milos blir det här första ATP-matchen i karriären (i en huvudturnering; kvalmatcher räknas inte in där). Tror det blir en förhållandevis enkel seger för Struff.

Därefter framtidslöftena Bernard Tomic och Jack Sock. Tomic, som slog igenom redan som 18-åring med sin kvartsfinal i Wimbledon 2011 (efter att ha slagit ut Nikolaj DavydenkoIgor AndreevRobin Söderling och Xavier Malisse, i den ordningen), klar favorit där, men Socks serve och forehand kan utgöra ordentliga störningsmoment inomhus.

21-årige amerikanen är visserligen inte i allra bästa form men har tagit ordentliga kliv under säsongen, och bland annat slagit sig in på topp 100 för första gången i karriären. Kan hur som helst bli en intressant match.

Sen har vi talangfulle problembarnet Ernests Gulbis mot Jeremy Chardy. Att Gulbis leder med 2-1 i inbördes möten spelar inte jättestor roll eftersom de inte mötts sedan US Open 2010 (då Chardy vann i raka set), men fransmannen är inte direkt i världens bästa form. Torskade mot 239-rankade Marton Fucsovics i Metz och har inte slagit en topp 50-spelare sedan han besegrade då 15-rankade Kei Nishikori i Rom i våras.

Näst sist på centre courten är Pim-Pim mot Alejandro Falla. Johansson står som högst i runt 1,73 gånger pengarna. Ganska högt ändå. Tycker 1,40-1,50 varit mer rimligt. Men kanske tar man i beräkningen att han spelat tre dagar i rad.

Märkligt beslut att låta honom spela redan under tisdagen, för övrigt. Varför inte ge honom en vilodag (vilket han själv uttryckte en önskan om att få i intervjuerna efter dagens match) och spela först på onsdag, om han nu ändå är en av cirkusens huvudattraktioner?

Kanske finns en rimlig förklaring, men jag kan inte se den så här på rak arm.

Hur som helst.

Slår han Falla, vilket han med största sannolikhet gör, så möter han Milos Raonic i andra omgången. Jisses vilken match det kan bli. Det ska ju visserligen vara snudd på omöjligt för Pim-Pim att vinna den matchen. Raonics serve är verkligen inte att leka med, han är i ruggigt bra form och har dessutom förbättrat sitt grundspel avsevärt det senaste halvåret.

Men att det kommer bli ett färgsprakande fyrverkeri av ess och ren tennispower, det råder det ingen som helst tvekan om.

Om Raonic är sliten efter alla långa spelveckor sedan US Open, ja då har faktiskt Pim-Pim kanske en chans att vinna, påhejad av sin hejaklack i det intima lilla vardagsrum som är Kungliga Tennishallens centre court.

Fast det är ju att gå händelserna i förväg.

Sist kvällsmatchen på största banan blir mellan Grigor ”baby Federer” Dimitrov och Marius Copil. Om Grigor är i lika kass form som han varit den senaste tiden kan han faktiskt mycket väl bli bortsluggad av Copil. Fast nja. Dimitrov ska egentligen vinna den här matchen. Så är det. Ska dock bli intressant att se dels hur pass motiverad han är, och dels vad Copil kan ställa till med.

Om matchen mellan Guillermo Garcia-Lopez och Nils Langer kan vi nog säga som så, att den är väldigt… ointressant. Och dess utgång ytterst irrelevant för den fortsatta turneringen. Detta utan att någon lär gråta över dessa rader.

Med det sagt stänger vi butiken för i kväll.

* * *

Alla dagens resultat:

Skärmavbild 2013-10-15 kl. 00.56.45
Sida 1 av 4
  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB