Arkiv för kategori WTA Premier Mandatory

- Sida 1 av 6

Toni Nadal har rätt – Kei Nishikori förtjänade titeln

av Henrik Ståhl
Rafael Nadal vann sin fjärde titel i Madrid – men det var ingen välförtjänt seger.
Rafael Nadal vann sin fjärde titel i Madrid – men det var ingen välförtjänt seger.

Utspelad i ett och ett halvt set.

Sen kom räddningen i form av en ryggskada för Kei Nishikori.

Ett antiklimax som ger Rafael Nadal den mest oförtjänta av hans totalt 27 Masters-titlar.

Det var Rafael Nadal som inledde bäst. Höll sin serve blankt med fyra förstaservar och plockade sex raka poäng.

Vid 1-0, 0-30 och 30-40 såg Kei Nishikori skakad ut. Ett break låg i luften.

I stället stod japanen emot – och plötsligt hade vinden vänt 180 grader.

Nadals serve började klicka. Forehanden likaså. De oprovocerade misstagen blev fler och fler. Samtidigt som Nishikori uppträdde med precis samma kyla och mognad i sitt spel som under hela veckan. Han verkade inte överdrivet betagen av det faktum att han spelade sin första Masters-finalen i karriären. På grus. Mot The King of Clay.

För att tala i klarspråk: Nishikori var fullständigt överlägsen. Spelade med hög intensitet men samtidigt med enorm säkerhet. Dikterade spelet, jagade Nadal i sidled och satte konstant hög press på spanjoren. Precis som mot David Ferrer i semifinalen lyckades han hela tiden fånga Nadal på fel fot; den raka backhanden down the line och forehand-crossen i samma hörn som han precis jagat ut Nadal i var effektiva vapen.

Likaså hans backhand i största allmänhet. Han attackerade gärna Nadals forehand och styrde ofta spelet mot backhand vs forehand-dueller cross court. Inte helt olikt en viss Novak Djokovic, helt enkelt.

Nadal då?

Hans spel kollapsade som sagt totalt efter de där inledande två gamen. Och just det här med serven var någonting jag reagerade på. Direkt efter att han missat chansen att ta en 2-0-ledning började serven krångla. Han fick inte in några förstaservar, andraserven var extremt klen, han hittade inte sin matchrytm när bollen väl var i spel.

Nadals bekymmer i den här matchen låg delvis på det mentala planet – men främst i fötterna. Kanske hör det ihop, på något vis. Att Nadals oro sätter sig i fötterna.

För han rörde sig verkligen inte bra. Dels var han pressad i lägen han normalt inte brukar ha några problem alls att krångla sig ur, i alla fall på grus. Där han tidigare i turneringen sett ut som under forna glansdagar fick han just denna dag inte i gång fötterna. Slagen i sig är det inga fel på. Det är positioneringen. Tajmingen. Nadal har alltid varit sårbar för hög offensiv press, så även på grus. Men i den här utsträckningen? Nej. De senaste förlusterna, i Monte Carlo och Barcelona, har verkligen skadat hans självförtroende.

Så pass att han kan bli dominerad av Kei Nishikori, som för all del gjorde en strålande insats, men att leda över Nadal med 6-2, 4-2 på grus… När hände det senast?

Kei Nishikori.
Kei Nishikori.

De enda gångerna han blivit ens i närheten av så här utspelad sedan 2004 är öppningsmatchen i Rom 2008 (Juan Carlos Ferrero: 7-5, 6-1), Rom-finalen 2011 (Djokovic: 6-4, 6-4), Madrid-finalen 2009 (Federer: 6-4, 6-4, efter att Nadal spelat en maratonsemi mot Djokovic dagen innan), Madrid-finalen 2011 (Djokovic: 7-5, 6-4), och Monte Carlo 2013 (Djokovic: 6-2, 7-6).

Vid 4-3 i andra set kom det antiklimax som sedan gav Nadal fjärde Madrid-titeln. Vid sidbytet hade Nishikori kallat in trainern och fått massage. Inget konstigt alls – det har han gjort i typ varenda match den här veckan, oavsett om han mött Feliciano Lopez, Ferrer eller Nadal. Men han gjorde ett svagt servegame där, tappade till 0-30 och hade sedan breakboll mot sig. Jag tror att det var vid 15-30 som den långa, krävande duellen kom. Den som avslutades med vad som först såg ut som en sträckning för Nishikori, men som visade sig vara ryggproblem.

Efter det rasade allt ihop. Nishikori tog medical timeout, men Nadal dansade enkelt hem setet via 6-4. I avgörande set var det så illa att japanen knappt kunde röra sig. Stod bara och väntade på bollen, svingade med lägre intensitet än under inbollningen.

Vid 2-6, 6-4, 3-0 valde så Nishikori att kasta in handduken. Det var lönlöst. Nadal var tre game från segern och Nishikori visste att ett mirakel inte skulle hinna inträffa på den tiden.

Otroligt snöpligt.

För som han hade förtjänat den här titeln.

– Vi förtjänar inte segern, Nishikori förtjänar den, han spelade bättre än oss under hela matchen. Vi hade mycket tur i dag. Vi kom inte tillbaka, han var skadad, som Rafael Nadals farbror och coach Toni Nadal uttryckte det.

Hur trögfotad Nadal än må vara, hur dåligt självförtroende han än nu kan tänkas ha efter de senaste veckornas magplask, är det enormt imponerande att vara så överlägsen spanjoren på grus (och dessutom på spansk mark).

Tråkigt nog innebär ju detta stora frågetecken kring Nishikoris fortsatta säsong. Ryggproblemen har spökat förut och redan satt käppar i hjulet för hans framfart på touren. Nu tvingas han stå över Rome Masters för att inte äventyra Franska öppna.

”Hade toppat den här listan om det inte vore för skadehistoriken. Hade det inte varit för skadebekymren hade han säkerligen nått åtminstone en Grand Slam-semifinal vid det här laget. Kan han bara få ordning på det så är han en av de mest självklara tronarvingarna på touren i dag”,

skrev jag som ni vet i slutet av 2012, när jag listade de då mest lovande framtidslöftena inför 2013.

Nu gör sig de där skadebekymren påminda igen.

Och eftersom Nadals bleka insats på nytt väcker frågan om hans form inför Roland Garros går det inte att beskriva den här finalen som något annat än…

Ett antiklimax.

* * *

Maria Sjarapova har inte förlorat mot någon annan än Serena Williams sedan Franska öppna 2011.
Maria Sjarapova har inte förlorat mot någon annan än Serena Williams sedan Franska öppna 2011.

Maria Sjarapova var ordentligt skärrad.

Två pånyttfödda spelare (Sjarapova åtminstone halvt pånyttfödd) i en av de mest prestigefulla WTA-turneringarna på grus.

Stundens allvar tog sitt grepp om Sjarapova. Simona Halep likaså. 6-1 och forna världsettan var i brygga.

Men hon klöste sig tillbaka in i matchen, började bomba blytunga grundslag från baslinjen med beslutsamhet och precision – och vips, så satt hon i förarsätet.

Efter blott 4 winners på 15 oprovocerade misstag i första set snyggade Sjarapova till den siffran med 18-15 under andra och tredje set.

1-6, 6-2, 6-3 och Sjarapovas 31:a WTA-titel i karriären var ett faktum. Sjarapova har nu 46-3 i matchfacit på grus sedan förlusten mot Li Na i Franska öppna-semifinalen 2011 – de tre förlusterna har kommit mot en och samma spelare, Serena Williams (Madrid-kvarten 2012, Madrid-finalen 2013 och Franska öppna-finalen 2013).

Hon är dessutom ny världssjua tack vare titeln, hennes andra i år – och ligger nu trea på säsongsrankningen.

ANALYS: Så blir finalerna i Madrid Masters

av Henrik Ståhl

Rafael Nadal mot Kei Nishikori. Maria Sjarapova mot Simona Halep.

Två giganter – mot två ”nykomlingar”.

Det är vad vi bjuds på i dag.

Madrid Masters har varit skrällarnas turnering de senaste åren:

• 2010 tog sig Ernests Gulbis till kvartsfinal, och väl där plockade han set mot Roger Federer.

• 2011 gick Thomaz Bellucci till semifinal efter att ha besegrat Andy Murray och Tomás Berdych back-to-back. I semin pressade han sedan slutsegraren Novak Djokovic till tre set.

• 2012, på det blåa smurfgruset, åkta Rafael Nadal ut redan i åttondelsfinalen mot Fernando Verdasco (trots en 5-2-ledning i avgörande set), Djokovic fick stryk av landsmannen Janko Tipsarevic i raka set i kvarten, framtidslöftet Milos Raonic var nära att besegra Federer redan i andra omgången och Berdych tog sig till final.

• 2013 var det som bekant Grigor Dimitrovs skräll mot Djokovic i andra omgången, Kei Nishikoris dito mot Federer i åttondelen och Stanislas Wawrinkas finalplats som stack ut från mängden.

Och mellan alla skrällar av större dignitet brukar en hel drös förhandsfavoriter gå på pumpen mot på papperet svagare motstånd.

Att Kei Nishikori och Simona Halep nu för första gången i karriären är framme i en Masters-final ska givetvis skrällstämplas. Trots att Nishikori redan inför turneringen lyftes fram som en potentiell finalkandidat (av bland andra mig).

Men vad kan de åstadkomma i sina respektive finaldrabbningar i dag?

Vi tar en titt:

* * *

Rafael Nadal. FOTO: AP
Rafael Nadal. FOTO: AP

RAFAEL NADAL – KEI NISHIKORI

Dagens stora huvudnummer, så klart. Trots Nishikoris otroligt imponerande insats mot David Ferrer i går ger oddssättarna honom inte mycket till chans att ro hem segern: Nadal ger drygt 1,10 gånger pengarna – Nishikori runt 7,00.

Det här är förstås inte särskilt konstigt. Nadal har 6-0 i inbördes möten och 15-1 i setfacit (det enda setet Nishikori vunnit tog han i Queen’s 2008). Sedan Madrid Masters flyttades från inomhushardcourt under hösten till utomhusgrus på våren 2009 har han dessutom bara missat finalen en gång (på smurfgruset 2012). Han har fem finaler på de senaste sex åren, alltså. Hittills vunnit två (2010, 2013) och förlorat två (2009, 2011).

I årets upplaga av turneringen har han sett orubblig ut. En efter en har han avfärdat sina motståndare i raka set. Inte ens Tomás Berdych i kvarten blev en särskilt svår prövning för världsettan: 6-4, 6-1. Och Roberto Bautista Agut hade så klart inte en suck han heller, i semifinalen: 6-4, 6-3.

Det finns en sak till som talar för Nadal: han spelade den tidiga semifinalen i går och har fått gott om vila (ännu mer eftersom hans semifinal var så snabbt överstökad). Medan Nishikori fick kriga till midnatt innan han lyckades kuva Ferrer.

Den urladdningen lär ha satt sina spår. Inte bara fysiskt. Det är inte lätt att ställa om och börja på ny kula direkt efter en sådan urladdning.

Spelmässigt då?

Kei Nishikori. FOTO: AP
Kei Nishikori. FOTO: AP

Jag tror att Nadal är ganska nöjd med den här matchupen. Ferrer har varit ett problem för honom de senaste månaderna och landsmannen har varit i bra slag under hela veckan. Så även Nishikori, vars spel i grunden inte skiljer sig extremt mycket från Ferrers. De är knappast identiska, men det är inte natt och dag mellan dem.

Nishikori är generellt mer aggressiv och trivs i rollen som spelförare, vilket är ett plus. Det är ju den taktiska detaljen som lagt grunden till Ferrers framgångar mot Nadal. Funkar inte att stå och bolla med världsettan och vänta på misstag – man måste sätta hög press. Det har tagit ett tag för Ferrer att komma tillrätta i den rollen, men när det väl klaffat har det gett honom det spelmässiga övertag han behövt.

Den stora skillnaden mellan Nishikori och Ferrer är att Ferrer kunnat lägga sig på en perfekt nivå. Lagom offensiv och med tillräcklig längd på sina slag för att stressa Nadal, utan att öppna ytor eller ta onödiga risker.

Nishikori är som ni vet väldigt bollsäker, men inte på samma nivå som Ferrer. Risken att det kommer många missar från japanen i offensiva lägen är rätt stor.

Frågan är hur Nadal hanterar det. Precis som mot Ferrer vill han så klart vara den som dikterar spelet och har det offensiva övertaget. Inte falla tillbaka i banan och bli så där passiv som han varit mot Ferrer i många av deras möten på sistone. Kanske att det ändå funkar i dag? Passivitet är sällan bra, men ett större fokus på defensiven, för att trötta ut Nishikori och stressa fram misstag. Kan funka.

Men jag tror nog att Nadal vill ta kommandot omgående. Han lär ha sett gårdagens match (eller i alla fall läst om den i efterhand) så han vet att han inte kan bjuda på någonting. Inte ens 5-3 i egen serve är en säker setseger.

Summa summarum är det hur som helst väldigt svårt att se någon annan slutsegrare än Rafael Nadal. Jag hoppas att Kei Nishikori har krafter kvar att göra sin bästa match i turneringen, men risken är att soppan tog slut i går och att han nu bara har reservtanken att tillgå.

Det räcker ju inte mot Nadal på grus.

* * *

Maria Sjarapova. FOTO: AP
Maria Sjarapova. FOTO: AP

SIMONA HALEP – MARIA SJARAPOVA

Ibland blir man nästan lite paff när man kommer på att Halep faktiskt varit en topp 10-spelare i drygt två månader. Inte för att hon inte gjort sig förtjänt av det, för det har hon verkligen. Men för att det varit otippat.

Hon hade en extrem formtopp förra sommaren, och bärgade sina första sex(!) titlar i karriären under säsongens andra hälft.

Halep har faktiskt sju raka finalsegrar, från Nürnberg 2013 till Qatar 2014. Fem av de i turneringar med lägre status, två av dem i kategorin strax under Grand Slams och Masters (Premier 5, Qatar, och WTA Tournament of Champions).

Det borde alltså inte komma som någon chock att hon nu är klar för sin första Masters-final. Särskilt inte med tanke på att hon är en oerhört smart spelare som behärskar alla underlag (tog titlar på både grus, gräs, hardcourt utomhus och hardcourt inomhus förra året).

Simona Halep. FOTO: AP
Simona Halep. FOTO: AP

Ändå gör det det. Känns lite som en chock, alltså.

Halep är en väldigt komplett spelare, som förutom blytung serve (hon har slagit flest ess i turneringen) och kraftfulla grundslag även besitter taktiskt kunnande. Och det senaste året har hon också visat prov på benhårt psyke. Inte minst mot Petra Kvitová i gårdagens semifinal. Hon hade 0-1 i set och 1-3 i andra, men behöll hela tiden sitt lugn, drog ner lite på tempot och spelade mer på säkerhet – och väntade på en kvitovsk härdsmälta. Hon är oerhört mogen i sitt spel.

Räcker det mot Sjarapova?

Det kan det mycket väl göra. Den tunga serven kan ställa till problem för världsnian, och Halep har tillräckligt bra returspel för att kunna störa även där.

Stalltipset är så klart Sjarapova – hon har sett oerhört stabil ut och har de senaste åren blivit något av en koloss på grus – men jag tycker ändå att det här känns ganska öppet på förhand. Blir intressant att se hur Halep hanterar sina finalnerver. Hon har gjort det med bravur det senaste året, men kan hon uppträda lika lugnt och avslappnat i en Masters-final (eller Premier Mandatory, som det heter på WTA-touren)? Det återstår att se.

Hoppas på ett rafflande avgörande i tre set.

Ny milstolpe för Kei Nishikori

av Henrik Ståhl
Kei Nishikori har imponerat stort de senaste veckorna.
Kei Nishikori har imponerat stort de senaste veckorna.

Dramatik. Spänning. Nerver. Frustration. Och tio matchbollar.

Semifinalen mellan Kei Nishikori och David Ferrer hade verkligen allt.

Och nu har japanen nått två tunga milstolpar inom loppet av lika många dagar.

Dagens sista match blev dagens bästa. Ja, kanske till och med turneringens bästa. I alla fall en av dem.

Först, lite skryt: Jag lyfte redan inför turneringen fram Kei Nishikori som en av de tre främsta finalkandidaterna. När Stanislas Wawrinka åkte ut redan i andra omgången mot 20-årige Dominic Thiem pekade jag ut honom som den spelare som skulle ta Wawrinkas ”självklara” finalbiljett. Han har varit i enormt bra form den senaste tiden, och jag hade på känn att han skulle fortsätta på inslagen väg här i Madrid.

Om jag sedan stod fast vid mitt ursprungliga tips?

Nope.

Efter att ha sett David Ferrers insats under veckan fick jag kalla fötter. Nishikori har visserligen presterat precis så bra som jag hoppats, men jag trodde helt enkelt inte att han skulle lyckas rubba evighetsmaskinen när han är i så bra slag som han varit under turneringen (och dessutom har hemmafördel).

Jag hade fel.

Ferrer fick visserligen en flygande start och sprang fram till 5-2 i första set. Där kändes ju min förhandsanalys rimlig.

Men Nishikori tog det lugnt, returnerade rysligt aggressivt och tog tillvara på en liten dipp från Ferrer. 5-2 blev 5-5. Världstolvan räddar sedan setboll vid 5-6 och bärgar första set i tiebreak: 7-6(5).

Även i andra set fick han ett break emot sig men redde ut stormen. Vid 5-4 fick han sin första chans att knyta ihop säcken, i Ferrers servegame. Spanjoren svarar med setets enda ess. Nishikori räddar sedan fyra breakbollar och är nära att vända 0-40, men blir till slut bruten. Ferrer bränner setboll och har breakbollar mot sig, men kvitterar via 7-5 efter några fantastiska dueller och dramatiska händelser.

Där var ju frågan om Nishikori hade någon soppa kvar i tanken. Andra set var enormt krävande, inte bara fysiskt utan även psykiskt. Den missade setbollen, och breakbollarna vid 5-6, lär ha kostat en del mental energi. Och det var ganska tydligt att hans kroppsspråk förändrats under matchens gång. Det uppsluppna studsandet och den totalfokuserade blicken byttes ut mot tunga steg mellan serveboxarna och en lite mattare uppsyn.

Men det var inga tecken på nedvikning, som man kanske kunde tro. Nej, Nishikori var på sin höjd lite trött och sliten, till följd av den krävande matchen.

Det han presterade i inledningen av tredje set var därför lika imponerande som det mesta han gjort spelmässigt genom hela matchen – han tankade bort vissa poäng och game.

Inte som i att han inte ens försökte, men han sprang inte efter vissa bollar på samma frenetiska sätt som han gjorde i första set. När Ferrer hade ett för stort spelmässigt övertag lät han spanjoren få sin winner. I stället lade han sin energi på att hålla sina egna servegame.

En briljant taktik. Om Nishikori ångat på som han gjort under första och stora delar av andra set hade han sannolikt förlorat den här matchen. Nu inväntade han i stället rätt läge att höja intensiteten.

David Ferrer.
David Ferrer.

Och det läget kom redan vid 3-2. Ferrer slappnade av en aning, Nishikori högg som en kobra med sylvassa returer och bröt till 4-2. Gick sedan relativt enkelt fram till 5-2.

Den stora härdsmältan, som hela tiden låg och lurpassade (det går inte att nog understryka hur monumental den här matchen ändå var för världstolvan), kom först vid 5-3, 40-0. Tre matchbollar i egen serve. En efter en fastnar de i nätet. Pressen på Nishikori ökar för varje miss. Publikens jubel blir starkare för varje matchboll Ferrer ”räddar”. Från 40-0 till breakboll mot sig.

Ingen hade nog klandrat honom om han bara rasat ihop som ett korthus där.

Men icke. I alla trängda lägen presterade han sin allra bästa tennis. Det var i stället pressen av att stänga matchen som fick hans ben att darra som asplöv. De tre matchbollarna som fiskas upp av nätet blir fyra. Och fem. Den sjätte dundrar han långt över baslinjen. Sjunde: dubbelfel. Åttonde: oprovocerat misstag.

Och däremellan räddar han två-tre breakbollar.

Allt detta alltså i ett och samma maratongame, som håller på i nästan 20 minuter. En 20 minuter lång plåga för Nishikori, kan man tänka sig.

Först vid gamets nionde och semifinalens totalt tionde matchboll lyckas han hålla liv i duellen tillräckligt länge för att tvinga fram ett misstag från Ferrer.

7-6(5), 5-7, 6-3 och Kei Nishikori är klar för sin första Masters-final i karriären. Belöningen efter allt slit i denna nervpärs blir att få möta Rafael Nadal (som körde över Roberto Bautista Agut i raka set: 6-4, 6-3) inför samma galna hemmapublik som var nära att trycka ner honom i skosulorna i dag.

Jag vill lyfta fram fyra avgörande faktorer som gör att det blir Spanien-Japan i stället för Spanien-Spanien som gör upp om titeln i morgon:

• Lugnet och tryggheten. Att Nishikori är bollsäker som få och kan matcha Ferrer i duellerna visste vi redan, men det som är den stora skillnaden nu jämfört med för till exempel ett år sedan är att han tycks ha hittat en stabilitet och trygghet i sitt spel i mycket högre utsträckning än tidigare. Det gör att han kan spela mycket mer avslappnat och inte bli stressad i utsatta lägen.

• Returerna. Han returnerade genomgående oerhört bra, stundtals gudomligt, den här kvällen. Satte många bollar i spel och attackerade spanjorens andraservar skoningslöst. Satte hela tiden press med bra längd. Tycker faktiskt att han var snäppet bättre än Ferrer genom hela matchen vad gäller returtagandet, och det är inte många som klår honom på det planet.

• Psyket. Såg nästan oberörd ut när han hamnade på efterkälken i första set. Fanns många tillfällen i matchen, efter brända lägen, som Nishikori kunnat vika ner sig – men där han i stället stod upp överraskande bra. Det har annars varit ett bekymmer för honom, har jag tyckt. Han har helt enkelt tenderat att vika ner sig mot toppspelarna. Inte riktigt trott på sig själv fullt ut. Det gjorde han i dag, från start till mål. Han såg inte ut att ha några tvivel alls om att han kunde vinna det här. Inte ens efter nio brända matchbollar…

• Spelsinnet. Jag nämnde ju den taktiska avvägningen att inte gå för fullt i inledningen av tredje set. Det är en väldigt svår balansgång. När ska du pressa? När ska du falla tillbaka och låta motståndaren styra spelet, täta defensiven och tvinga honom att hela tiden slå ett extra slag, lämpa över pressen som kommer med att vara spelförande? Dessutom tycker jag att han överlag visade prov på god shot selection i kväll. Visst, det blev en hel del oprovocerade misstag till slut, men han hade hela tiden en tanke med sitt spel. Han hade ett delmål med varje transportslag. Det bar inte alltid ända fram, men han genomförde sin taktik (en kombination av att försöka fånga Ferrer på fel fot genom att driva på spelet offensivt, smyga fram på nät när tillfälle gavs, styra spelet mot cross court-dueller på backhandsidan och bryta av när en lucka uppstod, och att växla tempo frekvent) med bravur.

I slutet av 2012 listade jag 15 spelare som jag då ansåg var tourens mest lovande unga talanger. (Vi kommer att få anledning att återkomma till den längre fram; har tänkt utvärdera och uppdatera.) Jag var då nära att placera honom i topp, men gav honom i stället en stark andraplats. Så här skrev jag:

”Hade toppat den här listan om det inte vore för skadehistoriken. Hade det inte varit för skadebekymren hade han säkerligen nått åtminstone en Grand Slam-semifinal vid det här laget. Kan han bara få ordning på det så är han en av de mest självklara tronarvingarna på touren i dag.”

Min prognos för 2013 var att han skulle börja nosa på en topp 10-plats om han bara höll sig hel och frisk.

Nu, ett och ett halvt år senare, har han bevisat att han gott kunnat få toppa den där listan, skadehistoriken till trots.

På måndag är han ny världsnia. Första japanen någonsin inom topp 10 på ATP-rankningen.

Och även om han förlorar finalen så är han veckans stora vinnare.

* * *

Simona Halep.
Simona Halep.

På damsidan bjöd Petra Kvitová mycket riktigt på ett för henne så typiskt haveri, mot Simona Halep.

Ni minns kanske vad jag skrev inför matchen, tidigare i dag?

”Finalen mellan Kvitová och Halep är i full gång. Kvitová har i skrivande stund kopplat greppet i första sets tiebreak. Känns ändå som en förhållandevis öppen tillställning. Än finns det tid för en härdsmälta från Kvitová, till exempel…”

Och jodå, visst fick vi en härdsmälta.

Kvitová fick nämligen med sig ett tidigt break i andra set och hade 3-1. Men Halep spottade i nävarna och tog varenda liten chans hon bjöds på. Fem game senare hade Halep kvitterat via 6-3. Hon fullbordade sedan vändningen via 6-2 i tredje set.

I finalen möter hon grusdrottningen Maria Sjarapova, som mer eller mindre blåste Agnieszka Radwanska av banan: 6-1, 6-4.

ANALYS: Så blir semifinalerna i Madrid Masters

av Henrik Ståhl
Rafael Nadal tar stormsteg mot en ny final i Madrid. FOTO: AP
Rafael Nadal tar stormsteg mot en ny final i Madrid. FOTO: AP

Nu är vi på upploppet!

Två tävlingsdagar återstår – i morgon koras vinnaren.

Och vilka blir det då som gör upp om bucklorna?

Gårdagens speldag var lite av en besvikelse. Roberto Bautista Agut körde över Santiago Giraldo (6-3, 6-4), Rafael Nadal mosade Tomás Berdych (6-4, 6-2), David Ferrer bjöd inte på mer än ett tiebreak mot Ernests Gulbis (7-6, 6-3) och Kei Nishikori var precis tillräckligt stabil för att avfärda Feliciano Lopez i raka set (6-4, 6-4).

Trodde att framför allt matchen mellan Bautista Agut och Giraldo skulle bli jämnare. Oerhört svårtippad match på förhand enligt min mening, och jag var ju mycket riktigt helt ute och cyklade. Bra form på RBA nu. Så bra så han kan störa Nadal? Återstår att se.

Och så Gulbis. Gulbis, Gulbis, Gulbis…

Såg rätt bra ut i första set. Höll sina servegame utan jättestora bekymmer och hade några småchanser i Ferrers serve. I tiebreaket fick han sedan med sig ett minibreak men sjabblade bort ledningen.

Och tidigt i andra set fick han med sig ett servegenombrott.

Om han fullbordade det?

Nope. Även det sjabblade han bort – efter en helt horribel forehandmiss i öppet läge med breakboll mot sig. Ferrer räddade en smash, Gulbis klev in i banan och smackade bollen 700 meter utanför sidlinjen. Typ så.

Där var ju matchen redan förlorad. Och ja, det kändes som att den var det redan innan. Ferrer var på tok för stabil för letten. Gjorde väldigt få missar. Till och med när han satte lite press (särskilt i djupled) gjorde han det med total kontroll. Gulbis var knappast chanslös, men den 175 centimeter långa spanska terriern var numret för stor för letten denna dag.



Kei Nishikori.
Kei Nishikori.

Nadal-Berdych blev inte så spännande som man kanske trott innan. Man fick ju en känsla av it’s now or never för Berdych inför matchen. Gick hyfsat bra de första gamen, när han stressade världsettan en aning. Men det lilla övertag tjecken fick raderade Nadal snabbt.

Sen var det inget snack om saken. Att döma av Berdychs kroppsspråk inbillade han sig inte att han skulle kunna vinna efter Nadals lilla vändning.

På damsidan lämnade Serena Williams som sagt återbud mot Petra Kvitová. Väldigt tråkigt.

Simona Halep detroniserade formstarka Ana Ivanovic: 6-2, 6-2. Hoppsan! Didn’t see that one coming. Visst, hon såg ju bra ut mot Sabine Lisicki, men jag trodde att den matchen skulle påverka henne lite negativt, rent fysiskt. Men närå, hon hade gott om bränsle kvar i tanken.

Anieszka Radwanska slog planenligt Caroline Garcia, men fick kämpa för segern: 6-4, 4-6, 6-4.

Och Li Na hade 1-0 i set mot Maria Sjarapova, men förlorade efter ett jämnt andra set: 2-6, 7-6(5), 6-3. Sjarapova alltså. Visar gång på gång att man aldrig kan räkna ut henne – särskilt inte på grus. Oerhört imponerande.

* * *

Men låt oss nu ta en titt på dagens semifinaluppgörelser:

* * *

RAFAEL NADAL – ROBERTO BAUTISTA AGUT

Roberto Bautista Aguts första Masters-semi någonsin. Nadal är som bekant en stammis i de här sammanhangen. På papperet ska ju det här vara en busenkel match för Nadal, så är det ju. Han har sett väldigt stark ut hittills.

Det är klart, om Nadal kan tappa set och ha matchbollar mot Pablo Andújar på grus så kan givetvis även Bautista Agut störa. Men det var i Rio de Janeiro, i en 500-turnering med låg status. Nu handlar det om en Master i Madrid.

RBA behöver göra sitt livs match för att kunna stoppa Nadal. Bomba projektiler med sällan skådad precision från baslinjen och slå volley som aldrig förr framme vid nät. Ungefär på den nivån.

För, återigen: på papperet är det inget snack om vem som ska vinna den här matchen.

* * *

DAVID FERRER – KEI NISHIKORI

Dagens hetaste match, enligt min mening. Nishikori blir ny världstia på måndag, som första japan någonsin. En milstolpe han nådde utan större bekymmer mot Lopez i går. Såg lugn och trygg ut genom hela matchen. Visst, han presterade väl kanske inte på topp i varenda duell, men precis lagom bra för att vinna överlägset. Det är en styrka att kunna göra det.

Jag är övertygad om att han har sparat på det riktigt explosiva krutet till idag.

Men kommer det att räcka?

Ferrer är tveklöst den som imponerat mest hittills. Han klev in i turneringen med en formkurva som pekade ganska brant nedåt, efter floppen i Barcelona.

3-3 i inbördes möten – men de har faktiskt aldrig mötts på grus tidigare. Senaste mötet var i Miami i mars. Slutade med seger för Nishikori i en tät sammandrabbning: 7-6(7), 2-6, 7-6(9).

Ferrer gynnas så klart mest av underlaget, trots den höga höjden. Nu har Nishikori visserligen spelat oerhört bra på grus hittills i år, men Ferrer är som bekant en grusräv av rang.

Jag vill gärna att Nishikori ska vinna den här matchen. Han har tveklöst kapacitet att göra det, särskilt med tanke på hans fina formtopp.

Frågan är dock om inte Ferrer är för stark? Det känns lite så. Så som han spelade i går, sådan typ av press har Nishikori inte behövt uppleva hittills i den här turneringen. Han kommer inte att kunna diktera alla villkor och styra spelet helt efter eget huvud mot Ferrer. Det här lär i stället bli en katt-och-råtta-lek: minst antal missar vinner. Typ. Grovt förenklat så klart, men den som spelar med störst tålamod och säkerhet kommer att vinna den här fighten.

Och det blir Ferrer? Det ser så ut, på papperet.

Men jag hoppas att Nishikori ger mig fel – och i samma veva blir nya världsnia på måndag, i stället för ”bara” tia.

* * *

AGNIESZKA RADWANSKA – MARIA SJARAPOVA

Det här är ju en matchup som passar Sjarapova som handen i handsken. Radwanska må vara ett taktiskt geni, men mot Sjarapova på grus biter inte hennes överlägsna strategiska kunskaper.

När Sjarapova ges den där extratiden att hitta rätt till bollen och ladda sina slag tar hon kommandot i duellerna – och då är Radwanska illa ute. Blir ofta så att Sjarapova tillåts smacka på från baslinjen och slå igenom världstreans solida försvarsmur.

Ser inte riktigt vad Radwanska ska göra annorlunda här. Hon måste så klart vara väldigt mycket mer aggressiv än hon brukar vara, men det är förstås riskabelt eftersom hon måste kliva ur sin bekvämlighetszon rätt rejält.

Känns dock som att hon måste göra det för att ha en chans i dag. Spela aggressivt och offensivt. Gärna smyga fram på nät och på så vis krympa ytorna för Sjarapova. Mixa upp med stoppbollar för att tvinga ryskan att röra sig i djupled.

Men nej, som Sjarapova sett ut hittills… Det ska väldigt mycket till för att hon inte ska ta sig till sin andra raka final i Madrid.

* * *

Finalen mellan Kvitová och Halep är i full gång. Kvitová har i skrivande stund kopplat greppet i första sets tiebreak. Känns ändå som en förhållandevis öppen tillställning. Än finns det tid för en härdsmälta från Kvitová, till exempel…

Matchkollen, fredag

av Henrik Ståhl
Andy Murray fick bita i gruset i Madrid. FOTO: AP
Andy Murray fick bita i gruset i Madrid. FOTO: AP

Det börjar dra ihop sig.

På herrsidan är 4 av 8 kvartsfinalister seedade – på damsidan 7 av 8.

Så, vad händer i dag?

Det hände en del intressanta grejer i går.

Andy Murray åkte ut med huvudet före, till exempel. 46-rankade, pånyttfödde Santiago Giraldo körde över världsåttan i raka set: 6-3, 6-2. Väldigt tafflig insats från Murray. Nu är Giraldo visserligen en erkänt skicklig grusspelare med flera slipade verktyg i lådan, men det där… Nej, faktum är att Murray kanske borde ha åkt ut redan mot Nicolás Almagro i öppningsmatchen. Extremt mycket enkla missar från skotten mot Giraldo.

Colombianen vidare till kvartsfinal på bekostnad av Murray alltså, och väl där möter han en annan pånyttfödd spelare: Roberto Bautisa Agut, som slog Lukasz Kubot i raka set: 6-2, 6-4.

Båda har svarat för snudd på sensationella säsongsöppningar. Baustista Agut har klättrat 28 placeringar på rankningen sedan januari och hade 15-11 i matchfacit inför Madrid. Giraldo har klättrat 23 rankningsplaceringar och tog sig till sin blott andra ATP-final i karriären i Barcelona (förlust mot Kei Nishikori).

Snacka om bra utväxling för 26-åringarna.

Hur som helst.

* * *

Dominic Thiem lämnade walk over mot Feliciano Lopez på grund av magvirus. Snopet.

Lopez vidare till kvartsfinal mot Kei Nishikori, som planenligt slog Milos Raonic i raka tiebreaks: 7-6(5), 7-6(5). Känns som att japanen gått om kanadensaren i utvecklingen rätt rejält. Lär bli svårt för Raonic att försvara sin position som frontfigur för de unga framtidsnamnen framöver.

* * *

Tomás Berdych krigade sig förbi Grigor Dimitrov: 3-6, 6-3, 6-2. Siffrorna ser kanske klara ut (trots det tappade setet), men Berdych hade bekymmer. Fick med sig ett break till 4-2 i andra set och hade visserligen inte breakbollat mot sig under hela setet, men Dimitrov var hela tiden där och naggade.

I tredje set tog soppan slut för Dimitrov och Berdych vann det i överlägsen stil (28-18 i poäng totalt).

Möter nu alltså Rafael Nadal, som slog Jarkko Nieminen (6-1, 6-4), i kvarten.

* * *

Som han spelar, Ernests Gulbis! Det blixtrade visserligen inte speciellt mycket mot Marin Cilic, men det är just det som är imponerande. Letten verkade inte ens särskilt taggad – det såg mest ut som att han ville få det snabbt överstökat.

Och det fick han ju: 6-3, 6-4. Smärtfritt för 25-åringen, som bara behövde rädda en breakboll.

I kvartsfinalen väntar David Ferrer, som körde över John Isner: 6-4, 6-4. Grym insats av Ferrer. Isner slog alltså in hyfsade 60% förstaservar – men vann bara 64% av dem. Det händer inte varje dag mot mammutservare av hans kaliber.

* * *

På damsidan tog sig Serena WilliamsAna IvanovicAgnieszka RadwanskaPetra Kvitová och Maria Sjarapova enkelt vidare, medan Li Na stördes av Sloane Stephens (2-6, 6-3, 6-2) och Simona Halep fick slita hårt mot Sabine Lisicki: 5-7, 6-3, 6-2.

Och Caroline Garcia skrällslog Sara Errani: 6-2, 4-6, 6-3. Ingen dunderskräll, men likväl en imponerande seger.

Williams lämnade för övrigt walk over mot Kvitová i dag. Trist.

* * *

Och nu vidare till dagens buffé:

* * *

RAFAEL NADAL – TOMÁS BERDYCH

Dagens enda riktiga blockbuster på herrsidan, och då en ganska mild sådan. 17-3 i inbördes möten till Nadal. Berdych plockade sina segrar på raken mellan 2005 (Cincinnati) och 2006 (Toronto och Madrid, medan den sistnämnda fortfarande spelades på hardcourt).

16 raka segrar för Nadal sedan dess, alltså. Bättre chans än på länge för Berdych att finslipa de siffrorna, med tanke på världsettans svaga form de senaste veckorna. Har dock sett betydligt bättre ut här i Madrid. Han var kanske inte fullt så överlägsen i öppningsmatchen mot Juan Mónaco som siffrorna 6-1, 6-0 skvallrar om, men efter att argentinaren bränt all energi på öppningsgamen i första set var det motorväg till seger för spanjoren.

Mot Nieminen var han orubblig fram till mitten av andra set, där han tappade han en 3-1-ledning, men redde ut det hela till sist. Det här är dock inga direkt skräckinjagande motståndare, ska tilläggas, och Berdych blir hans första riktiga test. Ett inte busenkelt sådant, den överlägsna head-to-head-statistiken till trots.

Nadal måste höja sig ett snäpp till för att vara säker på avancemang. Slarviga missar som i andra set mot Nieminen duger inte. Ger man Berdych lillfingret tenderar han att ta hela handen, när han är på det humöret. Vädrar han blod hugger han direkt.

Spelmässigt är det som vanligt mot Berdych: förläng duellerna, stressa fram misstag och nöt ner honom, typ. Det är vad Nadal behöver göra. Tjecken i sin tur måste vara aggressiv och sätta konstant press med tunga grundslag och längd på bollarna.

Oddssättarna har i princip full tilltro till Nadal: 1,10 gånger pengarna, mot 6,50 för Berdych. Och det går ju inte att säga annat än att Nadal ska vinna den här matchen.

* * *

ROBERTO BAUTISTA AGUT – SANTIAGO GIRALDO

Svårbedömd match. Giraldo är mer grusspecialist än Bautista Agut, men även spanjoren har sett bra ut på underlaget i år. Båda har imponerat hittills i Madrid. Giraldo snäppet mer än Agut.

Giraldo har nämligen slagit ut både Jo-Wilfried Tsonga och Andy Murray back-to-back. Och dessförinnan Lleyton Hewitt. Nu är visserligen ingen av de här spelarna några grusrävar direkt (särskilt inte Hewitt), men det är likväl starkt att slå två spelare med så hög grundkapacitet i så pass överlägsen stil (6-4, 6-3 mot Tsonga, 6-3, 6-2 mot Murray).

Agut har besegrat en formsvag Tommy Robredo i första omgången (6-4, 6-4), sedan Fernando Verdasco (2-6, 7-6, 6-1) och Kubot (6-4, 6-2). Giraldos segrar smäller helt klart högst, med andra ord.

Jämnt skägg sett till oddsen, och där hålls faktiskt Agut som knapp favorit: 1,80 gånger pengarna mot 2,00 för Giraldo.

Själv tror jag på Giraldo. Underlaget och den höga höjden gynnar visserligen spanjoren, som generellt spelar hårt och aggressivt, men det är inte som att det direkt missgynnar Giraldo. Tycker att colombianen har goda chanser att gå till semifinal.

* * *

DAVID FERRER – ERNESTS GULBIS

Svårt att inte hålla Ferrer som favorit här, särskilt med tanke på hur han utskåpade Isner. Det är grus, det är hemmaplan. Femte raka kvarten för Ferrer här. Semifinal 2010, sedan tre kvartsfinaler. Dags för en ny semifinal? Mycket talar för det.

Men allt talar inte emot Gulbis. Särskilt inte lugnet och säkerheten han visade upp mot Cilic i åttondelen. Han verkade som sagt inte ens taggad. Mot Ferrer behöver han tagga till lite mer, men det är i grunden positivt att kunna hantera matcher på den här nivån så avslappnat.

Och som jag sa i Tennispodden häromdagen: Gulbis är den i lottningen som har störst skrällpotential mot Gulbis.

Någonstans vill jag tro på Gulbis. Det går inte att bortse från Ferrers styrkebesked mot Isner, men det här är en ny matchup med en potentiellt helt annorlunda matchbild.

Hoppas på skräll här.

* * *

KEI NISHIKORI – FELICIANO LOPEZ

Går inte riktigt att skaka av sig känslan av att Lopez halkat in här på ett bananskal. Har inte svarat för någon överdrivet bra match hittills och fick w/o mot Thiem. Som Nishikori presterat hittills borde han göra processen kort med spanjoren. Körde över honom i raka set i Memphis, en turnering som överlag passar Lopez betydligt bättre spelmässigt.

* * *

MARIA SJARAPOVA – LI NA

9-5 i inbördes möten för Sjarapova. Och seger för ryskan i deras senaste möte, i Stuttgart-finalen 2013.

Råder ingen tvekan om att Sjarapova har enorm slagkraft på grus, men Li Na har varit i exceptionellt bra form hela året.

Sjarapova hålls som klar favorit av oddssättarna. Jag är inte riktigt benägen att hålla med. Vill nog hålla Li Na som knapp favorit. Känns som en väldigt öppen tillställning överlag, det här.

* * *

SIMONA HALEP – ANA IVANOVIC

Imponerande av Halep att vända mot Lisicki, som hade ett litet spelmässigt övertag i första och delar av andra set, men den matchen har nog satt sina spår hos henne. Ivanovic har å sin sida gått fram som en ångvält.

Min poddkollega Andreas Käck har ju lyft fram Ivanovic som finalist, jag som semifinalist. Ingenting har hänt som får mig att gå ifrån det ursprungstipset.

* * *

AGNIESZKA RADWANSKA – CAROLINE GARCIA

Enormt imponerad av Garcia hittills. Visst, hon fick walk over i andra omgången, men skrällslog sedan Sara Errani i tre set. Inte alls omöjligt att hon följer upp med en ännu större chock, men stalltipset är ändå att Radwanska går till semifinal.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Skärmavbild 2014-05-09 kl. 11.59.50 Skärmavbild 2014-05-09 kl. 12.00.12

Matchkollen, torsdag

av Henrik Ståhl
23-årige Marius Copil är bättre än sin rankning.
23-årige Marius Copil är bättre än sin rankning.

Det händer grejer i Madrids magiska box.

Vi bjöds förvisso inte på några skrällar i klass med Dominic Thiems mot Stanislas Wawrinka, men nog så välspelad tennis.

Och vad står på menyn i dag?

Gårdagens i mitt tycke tveklöst bästa match var den mellan Grigor Dimitrov och 164-rankade Marius Copil. Jag har ju, som ni vet, vurmat för den 23-årige rumänen sedan 2011. Och de senaste säsongerna har jag tyckt att han har betydligt högre kapacitet än sin rankning.

Det visade han mot Dimitrov.

Som han spelade. Kan mycket väl ha varit hans bästa match i karriären. När de båda möttes i Stockholm Open hängde inte Copil med alls i Dimitrovs höga tempo. På gruset i Madrid fick han dock den lilla extra tid han behöver för att kunna försvara sig effektivt och komma rätt till bollen – och fick dessutom hög utdelning på sin serve. Kändes som snudd på perfekta förutsättningar för honom.

Påminner lite om Stanislas Wawrinka på det sättet; båda har ett offensivt spel som teoretiskt lämpar sig bättre för lite snabbare underlag, men eftersom de inte är så snabba och deras högriskspel kräver tajming och precision så gynnas ändå av långsammare förhållanden. Det är ju för övrigt Maria Sjarapova ett bra exempel på.

Det har annars varit ett ganska tungt år för Copil. Inledde säsongen urstarkt med en kvartsfinal i Brisbane, där han slog ut Gilles Simon i åttondelen, men har sedan dess haft vissa skadebekymmer och inte hittat formen. Segern mot Marcel Granollers var hans blott fjärde på ATP-nivå (kval ej inräknat).

Han pressade hur som helst Dimitrov till ett avgörande tiebreak. Öppnade stenhårt och plockade första set med 6-4, innan Dimitrov kvitterade via 6-3.

Finfina servesiffror för båda. Dimitrov vann 72% av poängen i egen serve, Copil 67%. Dimitrov vann 80% av poängen bakom sin förstaserve, Copil 71%. Sluggerfest, men med en hel del långa och extremt välspelade dueller.

Och matchen led inte brist på dramatik – i det avgörande tiebreaket räddade Copil tre matchbollar, en av dem i Dimitrovs serve.

Till slut föll han dock på eget grepp, när han smackade en enkel forehand i nät: 4-6, 6-3, 7-6(7) och Dimitrov är klar för åttondelsfinal.

Hoppas att rumänen kan ta med sig det positiva från den här matchen och fortsätta på inslagen väg. Han har visserligen att bra bit kvar att vandra för att nå topp 100 (kommer landa runt 150-strecket efter Madrid) men det är ingen omöjlig klättring.

* * *

Andy Murray.
Andy Murray.

Matchen mellan Andy Murray och Nicolás Almagro var en smula märklig. Almagro hämmades inledningsvis av en skada och Murray bärgade första set enkelt, 6-1.

När behandlingen väl kickat in var styrkeförhållandena sedan de rakt motsatta – och Almagro kvitterade till 1-1 i set via 6-1. Detta efter att Murray inlett setet med ett servegenombrott. Kanske kom han plötsligt på att han normalt har svårt på grus…

Han höll sig dock lugn, den gode Murray, och vid 5-4 i tredje set vann han tre raka poäng efter att Almagro byggt upp en 40-30-ledning i egen serve. Snipp snapp snut, så var sagan slut.

Och Murray seglar vidare till åttondelsfinal. Precis som Andreas Käck förutspådde i Tennispodden.

* * *

Tre matchbollar var hon tvungen att rädda – och vända ett 1-4-underläge i avgörande set.

Men, sin vana trogen, vägrade Agnieszka Radwanska ge upp. Och, sin vana trogen, vek Svetlana Kuznetsova ner sig i de mest avgörande lägena.

6-3, 4-6, 7-6(6) blev det till slut – och Radwanska är klar för åttondelsfinal. Där hon möter Roberta Vinci, som lite oväntat slog ut Caroline Wozniacki: 6-3, 6-3. Nu är ju Vinci en skicklig grusspelare, men hennes formkurva har inte direkt pekat uppåt de senaste månaderna.

* * *

Nä, nu är det väl dags att kolla på dagens meny va?

Ja, så gör vi:

* * *

TOMÁS BERDYCH – GRIGOR DIMITROV

Många riktigt bra matcher i dag, och det här är tveklöst en av de bästa. Ganska knepig match att förhandstippa. Berdych körde ju över Kevin Anderson i sin öppningsmatch (6-1, 6-4), men så är ju tjeckens mentala övertag mot sydafrikanen lika stort som en medelstor galax. 11-0 har han i inbördes möten nu, Berdych. Och detta alltså bara på två år. Möttes första gången i Australiska öppna 2012. För övrigt deras sjätte möte inom loppet av 16 månader. Sjukt.

Dimitrov har ju sett fantastiskt ut hittills, men frågan är hur han påverkas av kvällsmatchen mot Copil i går. Å ena sidan lär han gå stärkt ur den på ett mentalt plan, men fysiskt… Han lär vara lite mör.

Dimitrov står i 2,37 gånger pengarna. Känns lite högt va? Inte konstigt att oddssättarna håller Berdych som favorit, men jag tycker den här matchen känns rätt öppen – och är benägen att hålla Dimitrov som knapp favorit.

* * *

LI NA – SLOANE STEPHENS

På papperet en av de bästa matcherna på damsidan i dag. Kan Stephens stå emot världstvåans offensiva kavalkader? Well, amerikanskan har inte alls presterat hittills i år, och det är inte mycket som talar för att hon ska skrälla här. Förutom då kanske att Madrid är skrällarnas turnering.

Behöver inte nödvändigtvis bli en enkel seger för Li Na, men hon måste ses som klar favorit.

* * *

MILOS RAONIC – KEI NISHIKORI

Ett på papperet hett möte mellan två nästan jämngamla framtidslöften. Har bara mötts en gång tidigare, i finalen i Tokyo 2012. Den gången blev det seger för Nishikori i en tresetare. Minns den matchen mycket väl. Raonic inledde starkt och plockade första set men kollapsade sedan som ett korthus i en sandstorm. Nishikori vann avgörande set med 6-0.

Underlaget gynnar egentligen båda. Raonic får lite större utdelning på sin serve, men även Nishikori föredrar lite snabbare underlag. Japanen har dessutom utvecklats enormt på grus de senaste åren. Hans snabba fötter och smidiga rörelseschema kommer ge honom fina lägen att flytta runt Raonic i banan. Det här kan bli en fysiskt jobbig match för Raonic. Nog kommer Nishikori att försöka matcha kanadensaren på det offensiva planet, men samtidigt spela med hög marginal och förlänga duellerna.

Med tanke på Nishikoris fantastiska form har jag svårt att se hur Raonic ska kunna vinna den här matchen. Han måste verkligen serva på sin absoluta topp. Inte släppa ifrån sig någonting, inte bjuda på dippar i egen serve. Tufft. Kan mycket väl bli seger i raka set för japanen.

* * *

MARIA SJARAPOVA – SAMANTHA STOSUR

Sjarapova såg inte alls stekhet ut i andrarundan mot Christina McHale, men det är ju inte jätteovanligt att Sjarapova bjuder på sådana insatser tidigt i turneringarna. Antingen bulldozrar hon sig fram från start, eller så växer hon in i turneringen.

Stosur helt klart underdog, men en farlig sådan. Visserligen fantastiskt facit för Sjarapova: 12-2 i inbördes möten. Hon har dessutom sett stabil ut på gruset hittills – och har högst vinstprocent på underlaget bland alla aktiva spelare.

Men jag skulle inte se det som en gigantisk skräll om Stosur vinner. Hon har sina kvaliteter på grus och har sett ut att vara på gång nu efter en lång formsvacka.

* * *

ERNESTS GULBIS – MARIN CILIC

Gulbis avfärdade Alexandr Dolgopolov i raka set (6-3, 6-4) – medan Cilic hade vissa problem mot Novak Djokovics ersättare Paul-Henri Mathieu (6-4, 1-6, 6-2). Inte jätteimponerande siffror för Cilic.

Och sett till spelstyrka? Generellt kan man ju säga att Cilic har en stabilitet Gulbis fortfarande saknar, men jag vill påstå att Gulbis är den bättre grusspelaren av de båda. Dessutom kvällsmatch, vilket letten lär uppskatta. Hatar ju att placeras tidigt i spelschemat.

Ändå förhållandevis öppen tillställning det här. Mycket beror på vilket spelhumör de är på. Men stalltipset är att Gulbis vinner. Han har till och med kapaciteten att vinna ganska enkelt. Särskilt med tanke på Cilics svaga insats i går.

* * *

SARA ERRANI – CAROLINE GARCIA

Errani har imponerat så här långt. Är hon på väg att vända den negativa trenden nu? Lutar åt det. Det här är trots allt hennes tid på året.

Garcia vidare via walk over. Tycker mest att den här matchen är intressant för att hålla ett öga på båda spelare, egentligen. Errani för att jag ändå tycker att hon fortfarande har kapacitet att hålla sig strax innanför topp 10, Garcia för att följa hennes utveckling.

* * *

FELICIANO LOPEZ – DOMINIC THIEM

Thiem lyfts fram som favorit av oddssättarna. Hur hanterar egentligen 20-åringen den rollen? Mot Wawrinka kunde han spela ohämmat eftersom han inte hade någonting att förlora. Nu är allas ögon riktade mot honom.

Precis som för Lukas Rosol efter hans skräll mot Rafael Nadal Wimbledon 2012. Eller som för Sergej Stakhovskij efter hans chockseger över Roger Federer i Wimbledon 2013. Gick inte överdrivet bra för någon av dem i deras efterföljande matcher.

Nu är ju Lopez ändå en ganska angenäm motståndare på den här nivån. Grus är knappast hans bästa underlag och har en ganska tung period bakom sig – bara 2 segrar på de senaste 7 matcherna.

Så, vad tror vi om Thiems chanser?

Goda, måste ändå sägas. Det är absolut ingenting skamligt att förlora mot Lopez i Madrid, och gör han det så lämnar han turneringen med flaggan i topp. Men jag tror inte att han nöjer sig med den där skrällen mot Wawrinka. Han vill följa upp den också.

Jag tror, eller kanske snarare hoppas, att han grejar det.

* * *

DAVID FERRER – JOHN ISNER

Ingen enkel match. Trots att Ferrer har 4-1 i inbördes möten har Isner alltid ställt till problem för spanjoren. Amerikanen imponerade väl inte i gårdagens match, där han krånglade sig förbi Marinko Matosevic: 7-6(9), 6-7(5), 7-5.

Men inte heller Ferrer har imponerat. 7-6(6), 5-7, 6-3 är verkligen inga roliga siffror mot Albert Ramos, en spelare han normalt ska slå i sömnen, ungefär.

Isner står i 4,50 gånger pengarna. Det är väldigt generöst. Inte alls säkert att Ferrer överlever den här åttondelsfinalen.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Skärmavbild 2014-05-08 kl. 11.23.07 Skärmavbild 2014-05-08 kl. 11.23.17

Podcast, avsnitt 15: The Magic Box

av Henrik Ståhl
Caja Mágica, ”The Magic Box”, där Madrid Masters avgörs.
Caja Mágica, ”The Magic Box”, där Madrid Masters avgörs.

Dags för ny podd!

Den här gången snackar vi om Madrid Masters i allmänhet och Dominic Thiems skräll mot Stanislas Wawrinka i synnerhet.

Dessutom tar vi en titt på vad som hänt med de hajpade talangerna som mer eller mindre försvunnit från radarn – och pratar så klart lite om både Karlskrona och Båstad, där det spelats och spelas Future-tennis.

Mycket nöje!

För iPhone/iPad, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas och där kan man ladda ned avsnitt. När avsittet är nedladdat öppna appen ”Musik”. Under fliken ”Mer” så kan du lyssna på avsnittet.

På dator med iTunes, klicka på länken nedan.
https://itunes.apple.com/se/podcast/sportbladets-tennispodcast/id556031810?l=en
iTunes öppnas då och för att prenumerera på podcasten så trycker du på ”Prenumerera” knappen.

För att prenumerera på Android telefon/tablet kan du installera t.ex apparna BeyondPod eller Google Listen. Dessa appar är gratis och finns i Google Play. Skapa en ny prenumeration i appen och klistra sedan in denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

För att prenumerera på podcasten på annat program/enhet använd denna adress:
http://feeds.podtrac.com/CBNQxxWPPkA$

Om du vill ladda ned avsnittet utan att prenumerera på podcasten så går det att ladda ned ljudfilen från denna länk:
http://www.podtrac.com/pts/redirect.mp3/ss11i01.stream.ip-only.net/podcasts/tennispodcasten/Tennispodcast_avsnitt15.mp3

Stan the Man DOMinerad av framtidens fixstjärna i Madrid

av Henrik Ståhl
Dominic Thiem är en av de klarast lysande stjärnorna på framtidslöftenas himlavalv. FOTO: AP
Dominic Thiem är en av de klarast lysande stjärnorna på framtidslöftenas himlavalv. FOTO: AP

Okej, den där rubben är i hårdaste laget.

Det är en ordvits i klassiskt kvällstidningsmanér, så klart.

Men sanna mina ord – om några år kan det mycket väl vara så att världstennisen domineras av Dominic Thiem.

Det är nästan lite ironiskt.

I gårdagens matchkoll höjde jag visserligen ett litet varningens finger för Dominic Thiem, inte minst med tanke på att han var varm i kläderna efter kval och första runda, samt med tanke på att det var väldigt oklart hur Stanislas Wawrinka skulle hantera rollen som stor finalfavorit.

Ändå satt jag och Andreas Käck och slog fast att det blir Nadal mot Wawrinka i finalen på söndag när vi spelade in ny podd i går. Ungefär en kvart efter avslutad inspelning är en av årets tveklöst största skrällar ett faktum.

Nu vet vi hur Wawrinka hanterade den där ”nya” rollen.

Inte så bra.

Det blir ju lätt så att unga spelare höjs till skyarna efter en skräll av den här digniteten (Lex David Goffin), ibland kanske utan eftertanke. Man ser kapaciteten och potentialen och tänker omedelbart ”Det där är en framtida toppspelare!”.

Men i Dominic Thiems fall är det inte en förhastad slutsats som dragits efter en så imponerande insats som 1-6, 6-2, 6-4 mot världstrean Wawrinka är. Tennisvärlden fick upp ögonen för österrikaren redan i somras, när han slog ut Jürgen Melzer och tog sig till kvartsfinal i Kitzbühel – och följde upp det med att pressa Jo-Wilfried Tsonga till tre set i Wien under hösten.

Men det som främst gör att jag, och väldigt många med mig, väljer att utan minsta tvekan lyfta fram honom som ett så solklart framtidshopp är faktiskt det han redan presterat i år, innan skrällen i Madrid: Han har spelat totalt åtta ATP-huvudturneringar i år (Madrid inkluderad). Sju av dem har han kvalat in till – bara en gång har han fått wild card (Monte Carlo). Totalt nio kval har han spelat, och alltså bara misslyckats att kvala in till huvudturneringen en gång, i Acapulco (förlust i andra kvalomgången mot David Goffin).

Stanislas Wawrinka.
Stanislas Wawrinka.

En spelare som vinner kval efter kval, vecka ut och vecka in, och som dessutom får en del segrar med sig även i huvudlottningarna (bara två gånger har han åkt ut i första omgången: Doha och Monte Carlo) – det är en spelare som inte bara har stor potential, utan redan har hög kapacitet. Dominic Thiem är inte långt ifrån att etablera sig på touren på allvar, och fortsätter han på inslagen väg lär han inte behöva spela så överdrivet många fler kval i år.

Nu såg jag inte mer av matchen än slutet på tredje set – eftersom jag och Käck som sagt spelade in podd – men enligt många internationella experter gjorde inte Wawrinka en direkt plattmatch. Av de fyra sista gamen att döma såg han väl inte stekhet ut, men det var knappast en pinsam insats. Han var darrig vid 4-5, det var han, och missen vid matchboll, på ett helt vanligt transportslag, var snudd på bedrövlig. Men skrällen i sig kan inte avfärdas som en katastrofinsats från schweizaren.

Det jag främst imponerades av, baserat på de där fyra sista gamen, var Thiems placeringar. Han har en jättebra serve, en finfin enhandsbackhand, sylvass forehand, en allmänt pisksnärtig sving och tunga grundslag, men han är dessutom bra på att maskera sina slag. Bara på de där sista gamen var det fler än en gång som Wawrinka hamnade på fel fot efter en oförutsägbar placering från Thiem.

Dessutom slår han med tillräckligt mycket topspin för att ha kontroll på sina slag, även om det blir en hel del oprovocerade misstag till följd av det aggressiva grundspelet (30 i går, och 15 winners).

– Det viktigaste är att jag vann. Ni kanske kommer ihåg att jag spelade bra men förlorade mot Tsonga i Wien, och att jag spelade bra men förlorade mot Murray i Rotterdam. Men nu vann jag. Jag kommer säkerligen att förlora många matcher mot mycket lägre rankade killar i framtiden. Men nu vet jag att jag KAN besegra de bästa toppspelarna. Det är så viktigt för mig, kommenterar Thiem själv matchen på sin Facebook-sida.

Nu möter Dominic ”The Dominator” (vad tror ni, kan vi få det artistnamnet att fastna?) Thiem antingen Mikhail Juzjnyj eller Feliciano Lopez i åttondelsfinalen. Det är ju verkligen inget oöverkomligt hinder efter en sådan här skräll – och då kan han plötsligt stå i en kvartsfinal mot Kei Nishikori eller Milos Raonic. Två av de klarast lysande stjärnorna på framtidslöftenas himlavalv.

Det vore nåt det.

* * *

I övrigt gick det mesta som väntat: Ernests Gulbis slog Jerzy JanowiczAlexandr Dolgopolov avfärdade Fabio FogniniAna Ivanovic körde över Bojana Jovanovski och Samantha Stosur krånglade sig förbi Garbine Muguruza. Maria Sjarapova hade vissa bekymmer mot Christina McHale, men det är ju inga konstigheter. Till exempel.

Under halvan av herrarnas lottning blev plötsligt ännu mer intressant efter Thiems skräll. Nishikori och Raonic slåss om en kvartsfinalplats, som sagt, och Gulbis möter Dolgopolov. Mycket spännande matchups där, och frågan är om inte Nishikori får hållas som finalfavorit i Wawrinkas frånfälle? Jag tycker nästan det. Men vad som helst kan ju hända i Madrid, som ni vet…

* * *

Alla gårdagens resultat:

Skärmavbild 2014-05-07 kl. 08.56.51 Skärmavbild 2014-05-07 kl. 08.57.04

Matchkollen, tisdag

av Henrik Ståhl
Dominic Thiem. FOTO: AP
Dominic Thiem. FOTO: AP

Skrällfri måndag i går.

Bjuds vi på några överraskningar i dag?

Oseedade Samantha Stosur slog visserligen världstian Dominika Cibulkova (6-4, 6-0) och 20-årige Dominic Thiem avfärdade 32-rankade Dmitrij Tursunov, men tidigare stabila topp 10-spelaren Stosur har fortfarande tillräckligt hög kapacitet för att kunna slå Cibulkova utan att det ska kallas skräll och Thiem har utvecklats enormt på kort tid (dessutom är Tursunov inget unikum på grus, direkt).

Nåväl.

Här har ni några förslag på matcher att se i dag:

* * *

STANISLAS WAWRINKA – DOMINIC THIEM

Talangen som äntligen blommat ut mot talangen på uppgång. Ska bli intressant att se hur Wawrinka hanterar pressen av att vara storfavorit i en sån här matchup. Det är ju en sak att avfärda det som vi brukar kalla för dussinspelare på beställning, men Thiem är en spelare som trots sin ringa ålder varit i ropet det senaste året.

Spelmässigt lär det bli en offensivt högoktanig historia. Tuff öppning för Wawrinka ändå, måste sägas. Thiem har gått igenom kvalet och är varm i kläderna, och sluggar dessutom ur underläge – en roll Wawrinka annars funnit sig tillrätta i på sistone.

Går dock inte att säga annat än att Wawrinka ska vinna den här matchen, men jag blir inte ett dugg förvånad om Thiem lyckas stressa honom.

* * *

ANA IVANOVIC – BOJANA JOVANOVSKI

Nu tror jag i och för sig att Ivanovic är för svår för framtidslöftet Jovanovski, men hon är likväl en spelare att hålla ögonen på. Dessutom intressant att se om Ivanovics fina form håller i sig. Stalltipset är att Ivanovic vinner i raka set, men jag hoppas att Jovanovski maxar sin kapacitet och gör livet surt för forna världsettan.

* * *

ERNESTS GULBIS – JERZY JANOWICZ

Det lär smälla när talangerna Gulbis och Janowicz drabbar samman drygt ett halvår efter deras senaste möte (i Stockholm Open i höstas). 2-1 i inbördes möten till Gulbis. Jerzy vann på gräset i Wimbledon i somras, Ernests på inomhushardcourt i Stockholm.

Tung säsong hittills för Janowicz: 8-10 i matchfacit och sex raka förluster. Han har alltså inte vunnit en match sedan Rotterdam i februari. Riktigt jobbig lottning för honom, att få Gulbis redan i första omgången.

Hans lilla öppning är att Gulbis i regel hatar att spela tidiga matcher. Han gillar sovmorgnar, den bortskämda letten.

Men överlag… Nej, på papperet ska Gulbis vinna det här. Han är en generellt bättre grusspelare och i mycket bättre form. Inte omöjligt att Janowicz får med sig ett set, dock, om Gulbis är trögstartad.

* * *

SAMANTHA STOSUR – GARBINE MUGURUZA

Stosur går framåt. Som sagt ingen skräll att hon slår Cibulkova, men det ska noteras att det gått ganska tungt för Stosur det senaste året. Inte som att fiaskona avlöst varandra direkt, men hon har tappat mycket i genomslagskraft.

Muguruza har inte imponerat hittills i år – kanske får hon luft under vingarna i Madrid?

Återstår att se. Hon har absolut kapacitet att slå Stosur.

* * *

FABIO FOGNINI – ALEXANDR DOLGOPOLOV

Fognini vann första set i finalen i München mot Martin Klizan – som trillat ur topp 100 sedan sitt succéår 2012 – med klara 6-2. Lade sig sedan platt som en pannkaka och lät slovaken bulldozra över honom.

Dolgopolov är på papperet en svårare motståndare – särskilt i en öppningsmatch.

Sett till form är Dolgopolov ganska klar favorit. Det är dock två av tourens mest oförutsägbara spelare vi har att göra med här. En fjärils vingslag i Singapore kan avgöra den här matchen, typ.

Lika bra att singla slant om vem som vinner.

(Singlar slant.)

Det blir Dolgopolov.

* * *

Alla gårdagens resultat:

Skärmavbild 2014-05-06 kl. 11.27.49 Skärmavbild 2014-05-06 kl. 11.27.38

ANALYS: Så blir Madrid Masters 2014

av Henrik Ståhl

Andraseedade Novak Djokovic har alltså tvingats hoppa av årets andra Master på grus – men hjulen slutar inte snurra för det.

Hög tid att vi kastar oss huvudstupa ner i lottningsträsket.

* * *

HERRAR

Klicka på bilden för större version.
Klicka på bilden för större version.

ÖVRE HALVAN:

Rafael NadalRoger FedererTómas Berdych och Andy Murray är alltså de kvartsfinalseedade spelarna på den här halvan.

Typ drömlottning för Federer att få Murray. Skotten är som bekant inte särskilt bra på grus och dessutom ganska formsvag, medan Federer imponerat så här långt i år. Gilles Simon och Benoit Paire i förskräcklig form båda två och har trista matchfacit hittills i år (5-9 för Simon, 5-6 för Paire). Ingen av de två borde med andra ord utgöra något hot i öppningsmatchen.

Roberto Bautista-Agut ska normalt inte ha en chans mot schweizaren. Fernando Verdasco ska man aldrig räkna ut på grus, men ändå. En kvart mot Murray känns given.

Om Murray ens tar sig dit, vill säga. Troligen Nicolás Almagro redan i första omgången. En av de klart svåraste öppningsmotståndarna. Stor risk att Murray ryker redan där. Leder visserligen med 3-1 i inbördes möten, men Almagro tog en klar seger i deras hittills enda möte på grus (Franska öppna 2008). Överlever Murray den prövningen väntar sedan sannolikt Jo-Wilfried Tsonga i åttondelen. Slå Almagro och Tsonga back-to-back på grus, det är en prestation för Murray.

Tycker hur som helst att Federer känns rätt självskriven i semifinalen. Underlaget, som är snabbare än vanliga grusturneringar, gynnar honom och han har som sagt fått en bra lottning.

Vem möter han i semin då?

Rafael Nadal torde väl vara det självklara svaret på den frågan. Eller, det hade i alla fall varit det för några veckor sedan. Nu känns det ju högst oklart vilken form han är i.

Sett enbart till lottningen har han en förhållandevis enkel resa till kvarten. Varken Jürgen Melzer eller Juan Mónaco ska utgöra något hinder i öppningsmatchen. I åttondelen blir det förmodligen Tommy Haas. Eller kanske kanske Robin Haase. Inget som skrämmer, hur som helst.

I kvartsfinalen kan det sedan bli världssjuan Berdych eller Grigor Dimitrov. Berdych som ju torskade finalen i Oeiras mot Carlos Berlocq tidigare i dag (0-6, 7-5, 6-1). Man kan säga att Berlocq frustade och stönade och stånkade hem den titeln. Han använder verkligen sina läten som ett taktiskt vapen.

Nåväl. Ingen superskräll om Dimitrov krånglar sig förbi Berdych. Gjorde visserligen en ganska blek insats i Monte Carlo, men vann sedan sin tredje titel i karriären i Bukarest förra veckan. Gruset där påminner lite om Madrid: Snabbt och med ofta konstig bollstuds. Det gynnar Grigor. Ni minns väl att det var just i Madrid han besegrade Novak Djokovic förra året?

Vem som vinner den här eventuella åttondelen kommer nog bero en hel del på dagsform. Oavsett vem det blir så har den spelaren i nuläget kapacitet att störa Nadal i kvarten. Dimitrov har tagit set mot Nadal förut på grus (Monte Carlo 2013)  och Berdych har visserligen inget smickrande matchfacit mot spanjoren, men det hade inte heller Almagro inför mötet med Nadal i Barcelona.

Stalltipset är ju ändå att Nadal går till semifinal. Eller hur? Varningsflaggan har ju inte sänkts än – vi vet som sagt inte vilken form han är i just nu, efter magplasket i Barcelona. Men nog ska han överleva den här lottningen. Om han inte är motiverad att vända den negativa trenden nu, då är det verkligen läge att börja oroa sig.

Om Federer och Nadal hade mötts i den här semifinalen i morgon så skulle jag sagt att Federer haft sin bästa chans någonsin att slå Nadal på grus en gång till innan de båda går i pension (vilket säkert kommer ske ungefär samtidigt, vad det verkar).  Men, om nu Nadal slagit sig förbi en spelare av hyfsad rang och sedan en av bra rang, då borde det sluta som det gjort de senaste fem gångerna de mötts.

De går vidare till final: Nadal, Federer.
Skrällvarning: Berdych, Dimitrov.
Bubblare: Tsonga, Almagro.

* * *

Klicka på bilden för större version.
Klicka på bilden för större version.

UNDRE HALVAN:

”Djoker” är alltså ute ur leken – och det blir i stället kvalspelaren Paul-Henri Mathieu som tar hans plats i turneringsträdet. Goda nyheter för Marin Cilic, som lär slå sig förbi de på papperet svagare Joao Sousa och Mathieu. I åttondelen väntar sedan Fabio FogniniAlexandr DolgopolovErnests Gulbis eller Jerzy Janowicz. Troligen inte Janowicz, eftersom han är helt ur form och dessutom svag på grus.

Av de här tre spelarna har han plusstatistik på Fognini (2-1) och Gulbis (1-0, 2-0 om man inkluderar Challengers) och 1-1 mot Dolgopolov. Hugget som stucket vem han får, men jag tror att han helst slipper Dolgopolov.

Den som går vidare från åttondelen möter sedan troligen David Ferrer. Magplasket i Barcelona (förlust mot Teymuraz Gabashvili) lär ju inte upprepas. Eller? Två raka kvartar och en semifinal i Madrid, men han brukar få slita här. Inte alls omöjligt att han ryker tidigt, men spontant har han en bra lottning. Albert Ramos sprattlade visserligen till i Monte Carlo men han väl inte direkt imponerat så här långt i år, och Nicolas Mahut är inget hot på grus. Sen blir det i värsta fall Philipp Kohlschreiber eller John Isner.

Ypperlig chans för honom att kliva fram i Djokovics frånvaro. Att han – om han går till semi – möter Stanislas Wawrinka känns nästan helt givet. Och ja, på papperet ska ju Ferrer slå till exempel Cilic, ska ju sägas.

Finns hur som helst ingen spelare som hotar Wawrinka fram till kvarten, och väl där får han troligtvis Kei Nishikori. Han är i grymt bra form nu, japanen, och har gjort ordentliga framsteg på underlaget. Ivan Dodig och Guillermo Garcia-Lopez ska avfärdas enkelt, och Milos Raonic eller Jeremy Chardy ska inte heller vara några bekymmer. Raonic känns lite ur slag och är inte direkt en fisk i vattnet på grus. Fint Masters-facit i år, men här tror jag nog att hans svit på tre raka kvartar bryts.

Wawrinka-Nishikori i kvarten, alltså? Det kan ju bli något det, tycker jag. Jag kanske sätter lite för mycket tilltro till japanen efter Barcelona, men han gjorde faktiskt ett imponerande avtryck där. Och vi vet ju att han har det där spelet i sig. Har visat upp det flera gånger i år, inte minst i Memphis. Jag tror faktiskt att han har en riktigt god chans att ta sig hela vägen till final. Wawrinka är onekligen en tung pjäs att fälla på vägen, men vi har sett större skrällar förut.

Stalltipset är ändå Wawrinka-Ferrer. Om Nishikori hamnat på Ferrers kvartsfinalhalva så hade jag nog tippat Wawrinka-Nishikori i semi, och det hade haft potential att sluta lite hur som helst.

Nu känns det som att mycket talar för att det blir en finalrepris från förra året.

Nadal-Wawrinka, alltså. Och där känns i nuläget Wawrinka som det stabilare virket. Men magkänslan säger att Nadal studsar tillbaka och att det i stället är Wawrinka som får passa sig på vägen till final.

Hade ju gärna sett Nadal-Nishikori, det måste erkännas.

De går vidare till final: Wawrinka, Ferrer.
Skrällvarning: Nishikori, Dolgopolov.
Bubblare: Ferrer, Gulbis, Cilic.

Semifinalerna: Nadal slår Federer, Wawrinka slår Ferrer.

FINALEN: Nadal slår Wawrinka.

* * *

DAMER

Klicka på bilden för större version.
Klicka på bilden för större version.

ÖVRE HALVAN:

Serena Williams halva. Och ja, det är ju verkligen hennes halva. Som vanligt i framtiden, typ.

Williams tvåfaldig titelförsvarare. Slog Victoria Azarenka i finalen 2012, Maria Sjarapova 2013. Ganska trivsam lottning för världsettan. Carla Suarez Navarro chockslog ju Svetlana Kuznetsova i finalen i Oeiras i går, trots underläge 1-4 i avgörande set, men har på papperet inte kapacitet att störa Williams. Det har väl i ärlighetens namn inte Shuai Peng eller Alison Riske heller. I kvarten kan hon stöta på Petra Kvitová, men ni vet ju redan allt om hennes oförutsägbarhet. Dessutom är grus inte direkt tjeckiska världssexans bästa underlag.

Inte Williams heller, förvisso, men hennes allmänt höga kapacitet ger henne ett stort övertag mot de flesta spelarna ändå.

Semifinalen borde stå mellan Williams och Ana Ivanovic eller Jelena Jankovic. Ivanovic i bra form. Två raka finaler (seger på hardcourt i Monterrey, förlust på grus i Stuttgart). Även Jankovic har sett rätt bra ut på sistone. Kan bli skoj med en åttondel mellan de båda.

Största utmanare till den andra semifinalplatsen? Simona Halep. Kanske kan Bojana Jovanovski skrälla mot Ivanovic? Mosade ju Karin Knapp i förstarundan (6-1, 6-1). Stalltipset är väl ändå Williams-Ivanovic. Känns som att hon är på uppgång.

De tar sig till semifinal: Williams, Ivanovic.
Skrällvarning: Jankovic, Halep.
Bubblare: Kvitová, Jovanovski.

* * *

Klicka för större version.
Klicka för större version.

UNDRE HALVAN:

Lite mer av ett getingbo. Ganska bra lottning för Maria Sjarapova, även om Samantha Stosur brukar höja sig på grus – och Garbine Muguruza har ju potential att skrälla, även om hon inte levt upp till mina och min poddkollega Andreas Käcks förväntningar hittills i år.

Amerikanska framtidslöftet Sloane Stephens, som haft en tung säsong, borde ta sig till åttondelen enkelt, men där lär det ta stopp mot världstvåan Li Na. Sjarapova mot Li Na i kvarten? Knappast långsökt. Särskilt inte efter Sjarapovas triumf i Stuttgart. Hon trivs som sagt på grus nu för tiden.

Där borde dock Li Na bli för tuff för världsnian.

Finns en del potentiella kandidater till den andra semifinalplatsen: Agnieszka Radwanska, till exempel. Normalt ingen fixstjärna på grus, men svarade för en stark insats i sin öppningsmatch mot Eugenie Bocuhard tidigare i dag: 7-6(3), 6-2.

Sara Errani har varit ur slag ett tag, men kanske kan hon få en nytändning på gruset i Madrid? Eller så blixtrar Caroline Garcia, som slog ut världsåttan Angelique Kerber i raka set, alternativt Maria Kirilenko till. Kirilenko hade bara spelat en match i år inför Madrid, på gruset i Charleston i mars. Där blev det förlust direkt, mot 140-rankade Belinda Bencic. I öppningsmatchen i Madrid körde hon dock över Kristina Mladenovic i raka set: 6-4, 7-5.

Svårbedömd, Kirilenko. Ofta skadad. Har dock hög kapacitet när hon är hel och frisk.

Kan också bli någon mer oväntad som kniper den där semifinalbiljetten: Caroline Wozniacki, Kuznetsova? Kanske. Roberta Vinci? Inte mycket som talar för det. Oerhört tung säsong för henne hittills. Inledde året med sex raka förluster och har 3-11 i matchfacit.

Jag satsar på Li Na mot Agnieszka Radwanska.

De går vidare till semifinal: Na, Radwanska.
Skrällvarning: Sjarapova, Stosur.
Bubblare: Garcia, Kirilenko.

SemifinalernaWilliams slår Ivanovic, Na slår Radwanska.

FINALEN: Na slår Williams.

Haha, det där var ju ett knasigt avslut. Någon gång i livet ska man ju tippa någon annan slutsegrare än Serena Williams…

Sida 1 av 6
  • Tjänstgörande sportredaktör: Hampus Hagman
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB