RECENSION Förra december kom långfilmen ”Gentlemen”, baserad på Klas Östergrens kultiga bok från 1980. Med manus av Östergren själv och i regi av Mikael Marcimain.
Nu kommer den långa tv-serieversionen, vars fyra delar à 90 minuter även täcker handlingen från Östergrens mer sentida uppföljare ”Gangsters”.

Berättelsen tar sin början i det sena 70-talets Stockholm, och för att göra en lång, svepande och yvig historia med en djungel av stickspår, märkliga figurer och tidsmarkörer kort handlar det om hur Östergrens alter ego – den unge författaren Klas Östergren (David Fukamachi Regnfors) – träffar den udda pianisten/boxaren/levnadskonstnären Henry Morgan (David Dencik) och dras in i hans sällsamma värld. Och sedermera även lär känna hans bror Leo Morgan (Sverrir Gudnason) – nedgånget underbarn och plågad poet.
Andra viktiga karaktärer i den här mustiga skrönan, som tar oss genom flera decennier, är den ogripbara femme fatalen Maud (Ruth Vega Fernandez), som har krossat Henrys hjärta, hennes älskare – den skumme affärsmannen Wilhelm Sterner (Boman Oscarsson) – och inte minst bröderna Morgans murriga paradvåning på Hornsgatan 29C.

Marcimain har tidigare visat att han är en fena på retro med ”Upp till kamp” och ”Call girl”, och ”Gentlemen & Gangsters” är inget undantag på den visuella fronten. Det är vansinnigt snyggt och stämningsfullt och det syns lång väg att det här har varit en svindyr produktion. Särskilt de svartvita tillbakablickarna är enormt stiliga.
Men historien känns överlastad och tunn på samma gång – så mycket passerar revy men få figurer och spår hinner riktigt få fäste – och jag är genuint förvånad över att all denna stil och elegans, alla förunderliga ingredienser och all talang både bakom och framför kameran inte lyckas engagera mer.
Det är bara mina ögon som blir verkligt förförda.