Allt rullade på precis som förväntat.
Därför blev det Melodifestivalens klart tråkigaste deltävling hittills.
Och Christer Björkman är så maktgalen att han medvetet inte vill göra Andra chansen mer spännande.

Om vi nu nödvändigtvis ska ha en Melodifestival som bara pågår och pågår i evigheters evighet, är det inget fel på Andra chansen. Ett sätt för artister och melodier som hamnat i ett ovanligt tufft startfält, att slå tillbaka. Ett sätt för Hasse ”Kvinnaböske” Andersson att förlänga sin karriär med sex, sju år. Nu dök han upp som pausnummer och det är onekligen något med ”Guld och gröna skogar” som får alla mellan 0-100 år att bli på gott humör.
Annars var det ett program som rullade på i alldeles för förväntade spår:
•Av fyra tippade duellvinnare, vann allihop.
•Ska man, som i öppningsnumret, stjäla stil och glamour av James Bond, hade det varit smartare att låta Peter Jöback, Ola Salo (bilden ovan) och Gina Dirawi lyfta Sam Smiths usla Oscarsvinnare i år från ”Spectre”, det hade de verkligen kunnat göra, än att låta dem (väldigt förgäves) tävla med Adele i ”Skyfall”.
•Jöback och Salo hade småbusiga replikskiften som programledare och såg nästan som förälskade ut när de fick sjunga loss i sitt pausnummer. Bra gratisreklam för deras starka The Ark-möter-Queen-singel.
•Gina Dirawi fick vara den strikta programledaren, utan särskilt kul repliker. Satt därför mest och funderade över hur lika-som-bär hon var med Rooney Mara på Oscarsgalan förra söndagsnatten.
•Kul att Helena Bergström är tillbaka som sina rollfigurer från Melodifestivalen år 2012. Fantastiskt skickligt sminkad. Synd bara att hon inte har fått något roligt manus denna gång.
•Ett enkelt sätt att både skapa rättvisa och spänning i Andra chansen, vore givetvis att inleda programmet med att duellerna lottades, inför tv-kamerorna. Men det går väl inte, då skulle ju Christer Björkman lite grann förlora kontrollen över vilka som går till final…
•Under söndagskvällen ser jag ”Mästarnas mästare”, ”Springfloden” och ”Fallet OJ Simpson” i SVT 1.

(Drama)
”Krig och fred”, SVT 1. BBC-serien efter Tolstoj-klassikern är påkostad, snygg, välspelad – och lite småseg.
(Kultur)
”Sverige!”, SVT 1. Intressant när Thorsten Flinck i läppstift (!) talade ut.