Startsida / Inlägg

SVT:s ”Innan vi dör” – en blandad påse om snutar, gangsters och såriga familjerelationer

av Karolina Fjellborg
svt-innanvidor-2017-e00-a80f_606x405

 

Rate

Innan vi dör

 
SVT1

 
Del 1-3
Svensk dramathriller från 2017 av Niklas Rockström och Wilhelm Behrman, med bl a Marie Richardson, Adam Pålsson, Alexej Manvelov, Magnus Krepper och Sofia Ledarp.

 

Premiär den 15 januari

 
Snuten Hanna Svensson (Marie Richardson) är inte riktigt lika fyrkantig som ”Brons” Saga Norén – men någon social elegant är hon inte. Utan okänslig, gåpåig och nitisk.
Illustrerande exempel: För ett par år sedan satte hon fast sin egen son Christian (Adam Pålsson) för droginnehav.

 
Nu har hennes stjärna börjat dala, och kollegorna tisslar, medan hon sitter och nöter siffror på ekobrottsavdelningen. Och hennes son, som har avtjänat sitt straff, vill inte veta av henne.

 
Men när hennes älskare och poliskamrat Sven (Johan Hedenberg) – som jobbar på enheten för organiserad brottslighet, och håller på och freestylar med en hemlig utredning kring en maffiafamilj med rötterna i forna Jugoslavien, som är på väg att komma upp sig i den undre världen – plötsligt blir kidnappad, kastas Hanna in i hetluften igen, då hon övertalar chefen (Sofia Ledarp) om att få vara med på jakten.

 

Först riktas misstankarna mot de två krigande kriminella mc-gängen Mobsters och Delincuentos, men snart blir Hanna och hennes kollega (Magnus Krepper) medvetna om den tredje intressent i spelet om Stockholms gangstertron som Sven varit på spåren.
Hanna, som har hittat Svens telefon, tar över hans sms-kontakt med infiltratören ”Inez”, som har nästlat sig in hos familjen, och nu lever synnerligen farligt som dubbelspelare.
Vem ”Inez” är förstår vi tittare ganska omedelbart – men frågan är när Hanna kommer att inse det. Och vad som kommer att hända när hon gör det.
Alldeles klart är dock att skiten kommer att träffa fläkten ordentligt.

 

Det tar ett bra tag, lite för lång tid, innan jag börjar tro på det jag ser och hör, då dialogen inte flyter något vidare, och vissa inslag känns som skrivbordsfabrikationer. Jag blir inte riktigt övertygad av vare sig polisarbetet eller gangstervärlden.

Å andra sidan är det uppenbarligen inte diskbänksrealism den här serien siktar på. Utan snarare en snabbt accelererande spänning i kombination med sårigt familjedrama där Richardson kantiga rollfigur – som har tagit uttrycket ”att offra familjen för karriären” ovanligt bokstavligt, och satt sina yrkesmässiga principer långt före sin egen son – tänjer på de bortre gränserna för hur en mamma får bete sig.

Det är en intressant karaktär, och att låta en kvinna i mogen ålder pröva tittarnas sympatier på det här viset är en chansning att värdesätta.

På plussidan finns också fint skådespel på flera håll – framför allt Adam Pålsson berör som djupt sårad son – viljan att berätta en lite annan sorts kriminalhistoria, och de överlag höga ambitionerna.

 
Även om utförandet inte genomgående matchar dem.

 

 

 

Följ TVKoll på Facebook för full koll på allt inom tv

 

  • Tjänstgörande redaktör: Micke Andersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB