Kommer, äntligen, till South Carolina och slås omedelbart av hettan.

Inte i första hand i meteorologisk mening, även om det är avsevärt mycket angenämare här nere än i Iowa och New Hampshire.

Det är temperaturen i valrörelsen som börjar nå direkt skållande nivåer.

Newt Gingrich har knappat in en smula på Mitt Romney sedan rövardebatten i Myrtle Beach i måndags, när han fick stående ovationer för sina utläggningar om fattigas arbetsmoral, och nu råder fullt krig.

Romney, nervös över att Gingrich ska återuppstå som det den store konservative utmanare, och hans välfinansierade stödtrupper har återupptagit attackerna mot den förre talmannen från Iowa.

Gingrich är dock beredd den här gången och går till oavbruten kontraattack. Under måndagen påstod han ena sekunden att Romney försökt köpa valet i South Carolina – och i nästa krävde han att få se de omtalade inkomstuppgifterna.

– Antigen har han något att dölja och då måste det fram nu, inte när han slåss med Obama i höst. Eller också har han ingenting att dölja och då är det väl bara att offentliggöra deklarationen.

Samtidigt osäkrade Rick Santorum sina tyngsta revolvrar.

I en färsk video uppmanade han till ”rebellion against the establishment moderate candidate”.

Och så har Rick Perry av prominenta konservativ, som Erick Erickson från redstate.com, uppmanats att hoppa av för att hjälpa till att konsolidera de konservativa rösterna.

Ordförande för det republikanska partiet i South Carolina, Chad Connelly, visste vad han talade om när han kvällen efter urladdningen i New Hampshire slog fast att det som väntade här nere var The Battle Royale…

* * *

Helt kan vi inte förbigå det meteorologiska. Det blev aldrig fullt så kallt som fruktade i vare sig Iowa eller New Hampshire, men det var ju knappast så man låg vid hotellpoolen och pressade mellan valmötena.

I  Charleston, där jag har mitt basläger, kan vi enligt väderleksrapporterna gå i bara skjortärmarna de kommande dagarna och kandidaterna uppträder vid talrika tillfällen utomhus, i parker och på torg.

Det är i sanning en nåd att stilla be om.

* * *

De där inkomstuppgifterna – alltså deklarationen – han inte vill släppa ifrån sig börjar bli ett bekymmer för Mitt Romney.

Han behöver inte om han inte vill, till skillnad från i Sverige är den sortens handlingar inte offentliga här, men det är i princip omöjligt att gå in i ett presidentval utan att ha redovisat vad man tjänat och hur mycket man skattat.

Under måndagen såg sig ex-guvernören – sammanlagt god för 250 miljoner dollar, eller cirka 1,7 miljarder kronor – till slut också nödgad att berätta att han de senaste åren betalat cirka 15 procent i skatt.

Det låter väldigt lite, men det handlar enkom om avkastning på gamla investeringar och på såna betalar man inte mer. Han har alltså inte gjort något olagligt.

Men han kan vara säker på att få höra mer om sina futtiga bidrag till statskassan, både av primärvalsmotståndarna och – framförallt – presidenten senare i höst.

Och vi får väl hoppas att han inte ligger vaken och är orolig över några oegentligheter i de där deklarationerna som förr eller senare kommer att dras ut i ljuset.

* * *

Jag körde hit från Charlotte i grannstaten North Carolina idag – man får aldrig försätta en chans att köra bil i amerikanska södern – och passade då på att lyssna på några av de konservativa aktivister som rules etern i det här landet.

Det var hett där också.

Några av dem, som Rush Limbaugh och Sean Hannity, hoppar jämfota av upphetsning över Gingrichs debattframträdande i måndags och försöker suggegera sig till sanningen att han snart är front runner.

Andra, som John Gibson, har svårt att förlåta att talmannen med sina angrepp på Bain Capitals ”gått till attack mot kapitalismen” och hjälpt Barack Obama att skriva manuset i höst.

Gibson spelade gång på gång upp Rudy Guilianis one-liner från en intervju med Piers Morgan på CNN i

– Newt, what the hell are you doing?

En sak är de just nu stissiga radiomännen helt överens om:

De har mycket, mycket svårt att acceptera Mitt Romney som kandidat.

* * *

Till skillnad från vad Dan Lindström och arga libertarianer i kommentatorsspåret påstår skriver jag rätt mycket om Ron Paul – och jag har vari imponerad av såväl debattframträdanden som organisation och förmågan att entusiasmera de passionerade anhängarna.

Men i South Carolina får han lite svårare att hävda sig än i Iowa och New Hampshire. Det är dels en betydligt mer traditionellt konservativ delstat än Iowa, med ett helt koppel baser och därmed starka band till militären, dels är de republikanska primärvalen här ”stängda”; de

independents gjort så starka avtryck i de två föregående valen får inte rösta.

Dessutom har doktorn ägnat mycket mindre tid och energi åt att kampanja här nere, han vet att vare sig ”low country” eller Florida är hans turf.

Men hav förtröstan, Lindström. Han är den ende motståndare Romney kommer att ha kvar om några veckor och han slutar garanterat tvåa.

Vad han sedan gör med alla sina delegater blir intressant. Och ännu intressantare blir det om han ställer upp som oberoende kandidat i höst. Då kan alla som vill rösta på honom…

* * *

Kommande natt blir det ny debatt, denna gång på Carolina First Arena här i Charleston.

Jag är på plats och lovar rapportera live.

Går det kan det komma någon ögonblicksbilder även från valmöten tidigare under dagen, men flera av dem äger alltså rum utomhus så uppkoppling kan eventuellt bli ett problem.