Mitt Romney kan tacka sin lyckliga stjärna för det där.

Om han tvingats genomlida sitt fjärde nederlag på en vecka – och fått stryk av en tredje motkandidat – hade hans status som front runner brutits mitt itu.

Nu återfår han åtminstone någon skärva av det momentum han red på  innan Rick Santorum skakade honom ur sadeln med sina segrar i Minnesota, Colorado och Missouri.

Några delegater får han som sagt inte – de fördelas senare – men han slipper ge sig in i kampen om livsviktiga Michigan och Arizona som total loser.

* * *

På Ron Pauls valmöte i Portland, där man hade bespetsat sig på en väldigt efterlängtad seger, var stämningen under kvällen mycket upprörd

– Lögnare, skrek någon  när delstatens GOP-ordförande Charlie Webster förkunnade att Romney vunnit med några hundra röster,.

– Hur många döda röstade, snäste någon annan.

Misstänksamheten mot den etablerade makten är mycket stor i den libertarianske ikonens företrädesvis unga stödtrupper och när blott ett par hundra röster skiljer första- och andraplatsen åt  väcks onda aningar om fusk.

Inte blir det bättre av ett county – Washington, tror jag det hette – ställde in sitt nomineringsval på grund av ”dåligt väder”.

Men som doktor Paul själv konstaterar under ett tal för de besvikna anhängarna:

Det här valet var icke-bindande och när delegaterna efter en kompletterande process – och röster även från countyt som ställdes in i natt räknas – kan han alltjämt ta det som döpts till The Maine Event.
Förfarandet är fan så komplicerat, men om jag förstått saken rätt vet vi om några veckor.

* * *

Något som betydde ännu mindre i teknisk mening var den straw poll som under lördagen hölls på Cpac – den konservativa amerikanska rörelsens årliga konferens i Washington.

Ändå ses det som både överraskande och betydelsefullt att Romney vann.

De allra mest konservativa – de som avgudar Rush Limbaugh, ser medlemsskap i National Rifle Association som en regelrätt medalj och befolkar Cpac – sägs ju vara inpiskat skeptiska visavi den förre Massachusetts-guvernören och så sent som under lördagseftermiddagen riktade självaste Sarah Palin verbala giftpilar i hans riktning under ett tal på konferensen.

Att han ändå går och får flest röster när deltagarna håller ett låtsasval indikerar att de slutligen köpt argumentet att han, warts and all, är den som har störst chans att besegra Obama i höst.

Eller också har de lyssnar på Ann Coulter – den enda av de framstående aktivisterna på högerkanten som verkar ha humor – och tagit fast på hennes synpunkter att Gingrich och Santorum alldeles för lätt kan utmålas som galna…

* * *

Själv sitter jag här och försöker känna mig som del av ”eliten”.

Enligt en alltmer surrealistisk Newt Gingrich är man nämligen det om man bor i höghus i New York – och åker tunnelbana.

Tyvärr går det inget vidare, senast jag stod i den infernaliska morgonträngseln på New Yorks subway – igår morse – kände jag mig som själva motsatsen till elit.

Men jag ska jobba på det de kommande två veckorna och se om jag inte kan känna mig lite mer överlägsen när vi betar av Michigan och Arizona 28 februari.