Jag hade väl på känn att Per Ledin var på väg bort från HV 71 efter en säsong i fjärdelinan.
Ja, han var väl till och med petad emellanåt.
Nu blir det Luleå för Ledin och han återvänder ”hem” till Norrland.
Jag tror det blir en utmärkt lösning.
Men det visar också nackdelen med att skriva långtidskontrakt.
Per Ledin hade tre år kvar på sitt femårskontrakt med HV 71 och det var uppenbarligen tre år för länge redan från början.
Jag tror det är lättare för en spelare att bli lite bekväm om han är garanterad topplön i princip tills karriären är över.
Alla behöver morötter och speciellt hockeyspelare.
• • •
Annars har inte mycket hänt på spelarmarknaden inför nästa säsong.
Den här affären är en av de största – och då är den inte särskilt stor.
Nu väntar jag på att klubbarna ska fylla på med transatlanter, eftersom det är fritt fram för nordamerikaner nästa säsong och inga begränsningar.
• • •
Luleå verkar i alla fall rusta för en ny SM-final nästa år.
• • •
Samtidigt kan man undra vad alla spelaraffärer kostat HV på senare år.
Det har ju inte varit direkt klockrent skött.

Jag lämnade in mitt All Star Team sista VM:s sista dag och jag har glömt att meddela er som brukar läsa den här bloggen hur det såg ut. Men bättre sent än aldrig:

Målvakt:
Jhonas Enroth, Sverige
Backar:
Erik Gustafsson, Sverige
Roman Josi, Schweiz
Forwards:
Paul Stastny, USA
Henrik Sedin, Sverige
Petri Kontiola, Finland
MVP: Jhonas Enroth, Sverige

Jag hade alltså fem av de sex spelare som hamnade i det officiella All Star-laget till slut. Tyvärr var det backen Erik Gustafsson som föll bort där. Han hade varit värd en plats. Nu blev den Schweiz-backen Julien Vauclair som tog den platsen i stället.
Samma kille som tappade pucken på blå, då Gabriel Landeskog snodde pucken och Simon Hjalmarsson gjorde 3-1 på returen.
Då hade nog de flesta redan lämnat in sina lag.
Men Erik Gustafsson var felfri som vanligt.
Dessutom blev Roman Josi utsedd till turneringens MVP. På min lista var han tvåa bakom Enroth.

Ja, det ser ut som om gamla stormålvakten Patrick Roy är på väg tillbaka till Colorado Avalanche.
Som coach.
Roy har tränat juniorlaget Quebec Ramparts, som han också äger, i åtta år nu.
Det är Denver Post som skriver att Patrick Roy är på väg tillbaka till Colorado och de har fått uppgifterna från Roys storebror Stephane, som först publicerat uppgifterna på Facebook.
En lite ovanligt väg att spräcka en nyhet.
Men det känns onekligen som det gamla storlaget Avalanche behöver en nystart.
Den här säsongen kom laget sist i Western Conference och näst sist av alla lag i NHL.
Patrick Roy var med och tog fyra Stanley Cup-titlar under sin aktiva karriär. Två i Montreal (1986 och -93) och två i Colorado (1996 och 2001).
Han lär nog får saker och ting att hända i Colorado nu också.
Roy ersätter i så fall Joe Sacco, som coachade USA till ett VM-brons i Globen i helgen.
Jag tycker det låter ganska intressant.
Det ahr ju känts som Alvalanches ägare Stan Kroenke börjat snåla lite väl mycket de senaste åren, efter de enorma framgångarna för tio, femton år sedan då man var en storklubb.

Det blev inget större guldfirande för egen del.
Jag hade bokat en resa till New York långt innan VM började och har precis landat i The Big Apple.
Men jag har fortfarande guldsmaken kvar i munnen.

Och när jag går in på sportbladet.se ser jag prinsessan Estelle leka med VM-bucklan och guldlaget firas i Kungsträdgården.
Det är underbara bilder.
Och jag säger som jag sagt tidigare:
Det här var den viktigaste framgången för svensk hockey någonsin.
Plötsligt vaknade alla slumrande hockeyhjärtan i det land vi kallar Sverige, där fotbollen tagit ett allt fastare grepp om publiken.
Ett Sverige där det inte ens var utsålt på Sveriges VM-matcher i Globen i fjol och där man fick ta till alla knep som finns för att fylla läktarna i år.
Men nu är det hockeyfeber.
Nu har Sverige fått nya hjältar.
Och det där slumrande hockeyhjärtat som alla svenskar går och bär på har väckts igen.
Jag är oerhört glad för både svensk hockeys och Pär Mårts skull.
Han som är arkitekten bakom VM-bygget och som aldrig fick panik när det såg som mörkast ut.
I fjol skrev Lasse Anrell slutklämmen till det VM som slutade i fiasko:
Avgå.
Avgå alla.
Jag säger:
Tack.
Tack alla.
Tack för den fantastiska showen.

Sverige vinner hemma-VM i globen.
Första VM-guldet på hemmaplan någonsin och första hemmatation att ta VM-guld på 27 år.
Och 25 historiska hjältar.
När Gabriel Landeskog snodde pucken på offensiv blå av schweiziske backen Julien Vauclair, så avgjordes det här.
Landeskog störtade ensam mot mål, Martin Gerber tog första pucken, men Simon Hjalmarsson dök upp och slog in returen.
Hjalmarsson som väl ingen ens trodde skulle ta en plats i den här VM-truppen.
Och 3-1 till Sverige efter 7.13.
Då andades jag ut.
Då var det klart.
När sedan Henrik Sedin smekte fram en passning som studsade på Loui Erikssons skridsko och in till 4-1, så var det bara den sista spiken efter 15.37.
Eller näst sista.
Henrik Sedin hann nämligen göra 5-1 efter 16.36, då han satte pucken i tom kasse.
Hans andra mål och tredje poäng för kvällen och hans nionde poäng totalt i VM.
På fyra matcher.
Snacka om historisk slutspelshjälte.
Snacka om Kung Henrik. Till och med Henrik Lundqvist för vika sig där.
Och Pär Mårts – ifrågasatt ända fram till kvartsfinalen mot Kanada – är historisk som den förbundskapten som till slut lyckades bryta hemmaförbannelsen.
• • •
Det här var ett klassiskt svenskt guldlag.
Ett lag som började lite tafatt och trevande och gick på några smällar längs vägen.
Men ett lag som växte under turneringens gång.
Och framförallt:
Ett lag som fick hem två av världens bästa hockeyspelare.
Hela Nordamerika har vetat hur bra Henrik och Daniel Sedin är.
Nu vet hela Sverige.
När de landade i Stockholm och anslöt till truppen var det som det här laget blev komplett.
Henrik och Daniel lyfte Sveriges power play från mediokert till världsklass och det avgjorde varje match i slutspelet.
Henrik Sedins volley i tom kasse och 2-1 till Sverige blev det matchavgörande målet i finalen.
I power play naturligtvis.
Men det fanns många okända hjältar också.
Skellefteåbacken Petter Granberg var felfri i hela slutspelet och urstark i närkampsspelet.
Simon Hjalmarsson fick avsluta med ett mål i VM-finalen.
Philadelphiabacken Erik Gustafsson, som knappt någon sett på en svensk is tidigare, var ruskigt stabil. En av mina absoluta favoriter.
• • •
Och sist men inte minst.
Målvakten Jhonas Enroth som inledde säsongen med att spela div I-hockey i Huddinge.
Nu är en ny målvaktshjälte född.
Det lär bli konkurrens om den där målvaktsplatsen i OS i Sotji.
• • •
Och vilken glädje när slutsignalen gick.
Det här var ett LAG där alla ställde upp för varandra.
En för alla, alla för en.
Tack för showen.

Det hände inte speciellt mycket i den andra perioden och det är fortfarande 2-1 till Sverige.
Det blev lite skakigt under schweizarnas enda power play, då Daniel Sedin satt utvisad, men annars höll svenskarna schweizarna borta från målet.
Det känns som svenskarna kontrollerar det här, men ett mål är ingen stor ledning i hockey.
Men det är schweizarna som måste gå framåt.
Det är de som ligger under.
Men den här perioden går väl inte till hockeyhistorien som en av de bästa eller mest dramatiska jag sett.
Dramatiken kommer i sista.
Sverige är bara tjugo minuter från ett historisk VM-guld på hemmaplan.
Det skulle kännas snöplig att missa det nu.

Första perioden är över och just nu är VM-guldet Sveriges.
Men Schweiz gav mig skrämselhicka första minuterna, då de svärmade omkring som en röd tornado i svenskarnas zon. Det stod 6-0 i skott redan efter fem, sex minuter och 1-0 i mål, sedan Roman Josi nästan löjligt enkelt fick åka runt hela svenska zonen och peta in pucken mellan benen på Jhonas Enroth.
Och det mot det bästa Sverige har att ställa på isen med Staffan Kronwall och Henrik Tallinder som backar och hela Sedin-kedjan inne.
Det kom som en chock.
Men nu är jag lugn igen.
Svenskarna trampade till lite på gasen och tog över perioden nästan totalt. En snabb kvittering då Erik Gustafsson slog in en retur efter att Fredrik Pettersson – vem annars – skjutit. Då stod klockan på 8.42.
Och när Sverige sedan fick sitt första power play, blev det Sedin show.
Igen.
Nu var det lite ombytta roller då Daniel spelade fram Henrik, som lyfte in pucken på volley i tom kasse efter ett hopslag med en schweizisk back.
Riktigt hockeygodis.
Och 2-1 till Sverige efter 11.38.
Schweizarna är inte ofarliga på något sätt, men jag känner mig ändå relativt trygg så här efter en period.
Schweiz har faktiskt inte släppt in fler än två mål i någon av de nio matcher de vunnit så här långt i VM. Nu har de släppt in två på en period.
Och jag tror inte det är slut där.
Långt därifrån. Det är i alla fall känslan just nu.

I stort sett allt talar för Sverige i VM-finalen mot Schweiz kväll.
Det enda som talar emot är väl att de är favoriter.
Men här är det som talar för att svenskarna vinner:

•Sedin-effekten
Den svenska förvandlingen är ju inte speciellt svår att förklara. Tre Kronor har varit ett helt annat lag sedan Henrik och Daniel Sedin landade. De är som två älvor som dansar fram där ute på isen. De bildar en given förstakedja ihop med Loui Eriksson och resten av laget kan koncentrera sig på att spela 0-0. Sedinarna sköter resten.
•Målvaktsspelet
Jhonas Enroth har varit magnifik i två slutspelsmatcher och är uppe i en räddningsprocent på 97,26 i slutspelet. Tvåa totalt i räddningsprocent i VM, sedan Schweiz Reto Berra hållit nollan mot USA i går kväll. Men idag ställer schweizarna Martin Gerber i mål enligt hockeyfans.ch.
•Power play
Schweiz har VM:s bästa power play. Totalt sett. Men sedan de svenska tvillingarna klev in i handlingen har Sverige VM:s effektivaste spel i numerärt överläge. Fyra av av fem svenska slutspelsmål har kommit i power play och det femte i tom kasse.
•Box play
Som sagt. Schweizarna är vassa i pp, men Sverige toppar statistiken i box play. Svenskarna har bara släppt in tre mål med en man mindre på banan.
•Form
Sverige har tränat för att vara som bäst i slutspelet. Schweizarna för att vara bra i början. Det måste ta ut sin rätt till slut.
•Hemmaplan
Ett fullsmockat Globen, knäckebröd och Kalles Kaviar till frukost. Vinden i ryggen och nedförsbacke. Hemmaförbannelse i VM? Glöm det.

Pär Mårts väntade i det längsta, men Henrik Lundqvist kom aldrig loss till VM.
Det har fött en ny, svensk målvaktskung.
Kung Enroth.

24-åringen är på väg att skriva in sig i den svenska hockeyhistorien över klassiska målvaktshjältar efter att ha hållit nollan när Sverige tog sig till final via 3-0 mot Finland.
Finländarna hade 30 skott på mål.
De sköt, de dribblade, de styrde,
Men Jhonas Enroth tog allt.
Blixtsnabb i reaktionen, men ändå följsam och lugn i spelet.
Jag hade aldrig riktigt sett hans storhet tidigare, men nu förstår jag varför han har en av två fasta målvaktsplatser i Buffalo.
Den här VM-turneringen har redan blivit hans internationella genombrott och inför finalen i morgon toppar han målvaktsligan i VM med en räddningsprocent över 95.
I morgon kan han bli en riktig svensk guldhjälte.
• • •
Sverige har verkligen lyft precis till slutspelet.
Naturligtvis mycket tack vara Henrik och Daniel Sedin, som tagit det svenska spelet i numerärt överläge från noll till världsklass.
Båda målen mot Finland kom i power play, precis som mot Kanada i kvarten, och Henrik Sedin har varit med och spelat fram till alla fyra.
Och när Henrik gjorde sin sjätte poäng på tre matcher var det också med en utespelare mer på banan, då han satte 3-0 i tom kasse med 23 sekunder kvar.
• • • 
Nej, Sverige har alla ingredienser som krävs för att gå hela vägen.
Slutspelets bästa försvarsspel, slutspelets bästa målvakt och slutspelets bästa power play.
När allt det fungerar går det knappt att förlora.
Nu krävs bara att det funkar i en enda match till i morgon kväll.
Då är Sverige världsmästare.

Ja, Sveriges 2-0 höll världsklass och är det snyggaste målet jag sett hittills i VM.
Henrik Sedin som väntade och väntade bakom kassen, innan han hittade Loui Eriksson med kirurgisk precision. Och smack satt pucken i Antti Raantas högra kryss.
I power play naturligtvis.
Louis andra mål i matchen och Henriks andra framspelning.
Sverige har faktiskt gjort alla sina fyra senaste VM-mål i numerärt överläge, om vi räknar bort det avgörande målet straffläggningen mot Kanada.
Ett power play som gick från uselt till världsklass, samtidigt som Sedinarna klev ut på isen.
Och vilken smäll för finländarna, som hade dominerat stort tills det där svenska målet kom med 3.47 kvar av andra perioden.
Det var Finland mot Jhonas Enroth första femton minuterna.
De parkerade i Sveriges zon, där svenskarna spelade på sin ledning.
Det var bara Sedin-kedjan som lyckades få fast pucken i finländarnas zon några gånger och skapa ett par långa anfall.
Men när svenskarna fick chansen med en man mer, så small det.
Nej, Sverige spelar iskallt i alla lägen.
Försvarsspelet är prickfritt och Jhonas Enroth är på väg att spela till sig titeln som turneringens bäste målvakt.
• • •
Det är en period kvar, men jag har svårt att se att finländarna ska vända 0-2. Å andra sidan har jag inte glömt chocken i VM-finalen i Bratsislava för två år sedan. Då vann finländarna den sista perioden med 5-0.