Vakna IOK och låt de bästa vara med i OS

av Mats

LONDON. Amerikanskan Kendra Harrison får inte ens åka till OS i Rio.
Men svaret här i London var en smäll i solar plexus på hela OS-rörelsen.
Nytt världsrekord på 100 häck med 12.20 och ett av de ”omöjliga” gamla öststatsrekorden är slaget.
Därför borde IOK och hela friidrottsvärlden vakna och låta henne tävla i Rio.
Nu blev hon ett offer för de amerikanska OS-uttagningarna, där det gäller att vara bland de tre bästa och där orutinerade Kendra hamnade på en sjätteplats.
Jag satt och lyssnade på Kendra Harrison på hennes presskonferens i går och då hade hon redan satt upp nya mål för säsongen.
– Ja, nu siktar jag på att slå världsrekordet och vinna Diamond League, sa hon.
Men hon hade nog inte räknat med att nå ett av målen redan dagen efter.
Nu stannade klockan en hundradel under bulgariskan Yordanka Donkovas nästan 28 år gamla världsrekord.
Det blev dramatiskt där vid målgången då Kendra Harrison flög ifrån allt motstånd, men där klockan stannade på 12.58.
En riktigt felmätning som snabbt korrigerades till 12.20.
Jag har skrivit om det gamla världsrekordet massor av gånger, som ett av lämningarna från förr då dopningen var utbredd och mer statsreglerad än det Ryssland anklagas för idag.
Nu är det utraderat av en av säsongens stora sensationer och som själv tror att hon kan springa under drömgränsen 12.00.
Det tvivlar jag på, men jag vill se henne i OS i Rio.
Kendra Harrison accepterar sitt öde och de stenhårda amerikanska uttagningsreglerna, men IOK måste ha en öppning så vi får se de bästa i världen i OS.
Det är ju det allt handlar om.
Det känns nästan pinsamt att världens hetaste friidrottstjej inte ens får vara där.
Uppfinn ett wild card, ta snabba beslut och rädda OS-starten för världens hetaste friidrottstjej.
Allt annat skulle kännas pinsamt.

Vänta med att dela ut OS-medaljerna

av Mats

LONDON. Ja, så här på tröskeln till OS i Rio kommer den andra vågen av resultat från Internationella Olympiska Kommittén (IOK:s) omtester av dopingproven från OS i Peking 2008 och London 2012.
Det blev 45 nya fuskare som avslöjades den här gången och siffran är nu uppe totalt 98.
Av de 30 positiva resultaten från OS i Peking tillhörde 23 medaljörer.
Efter den rapporten känns det nästan meningslöst att dela ut några medaljer i Rio.
Det känns bättre att vänta i åtta år.
För att vara helt säker.
Det är redan skrämmande siffror från Peking och London och då ska alla veta att det bara gjorts två analysrundor. Det återstår lika många dopingprov att gå igenom och allt pekar på att andelen positiva resultat kommer att öka.
Jag är chockad över de här siffrorna, trots att jag är luttrad efter flera år i branschen och fjorton avverkade OS.
Nu är jag snart på väg till det femtonde, men plötsligt känns det inte lika roligt längre.
Vem kan man lita på i dessa tider?
Ingen känns det som.

Hyllade guldmedaljörer kan avslöjas som simpla fuskare fyra eller åtta år senare.
Tvåor och treor och kanske till och med fyror kan vara de sanna OS-hjältarna.
Nej, OS i Rio har hamnat i ett riktigt dopingträsk, där IOK snart ska fatta beslut om några ryssar överhuvudtaget ska tillåtas att vara med.
En av världens största idrottsnationer.
Alla friidrottare är redan avstängda, efter domen från idrottsdomstolen CAS i veckan.
Nu väntar jag bara på att alla namn som är inblandade ska avslöjas av IOK, som först måste informera alla nationella förbund om sina upptäckter.
Men det här kommer bara att växa.
Och sämre publicitet kunde inte OS få på tröskeln till Rio.
Vem kan man lita på?
Ingen.
Så känns det en dag som denna.

Susanna Kallur v/s Abeba Aregawi

av Mats

Jag har hört många kloka argument kring Friidrottsförbundets beslut att inte låta Abeba Aregawi åka till Rio.
Det verkar vara en generationsfråga till viss del, men jag håller mig till den starka och oförbehållsamma hållning till dopning, eller ens att snudda vid fusk, som svensk friidrott byggt upp genom åren. Allt tack vare starka personligheter och ännu starkare dopingmotståndare.
Namn som Miro Zalar, Kajsa Bergqvist, Malin Ewerlöf, ja, även Patrik Sjöberg.
Kompromisslösa, men i en fråga där inte finns utrymme för några kompromisser.
Ni har alla hört deras röster i debatten.
Men mitt i bruset har jag också stött på en ofantlig okunnighet.
Och av alla korkade argument jag hört i den här soppan så är det här det mest korkade:
”Hade hon varit Susanna Kallur hade hon fått åka”.
Jaså.
Nej, det är precis tvärtom.
Hade det varit Susanna Kallur som ertappats med en hjärtmedicin i kroppen i februari hade hennes karriär tagit slut i samma minut.
Hon hade inte tävlat igen.
Hon hade inte ens fått chansen att ta sig till OS.
Hon hade slutat tvärt, dragit täcket över huvudet och aldrig visat sig igen.
För hade Susanna Kallur tagit meldonium i sin jakt på en comeback hade hon tappat allt förtroende hon byggt upp och blivit sågad med fotknölarna i media. Hennes tidigare rekord och framgångar hade blivit ifrågasatta och hon hade inte kunnat visa sig på en friidrottsbana igen.
Uppståndelsen kring Abeba Aregawi hade varit en viskning jämfört med det.
Oavsett om hon hade sluppit straff i slutändan.
Och just för att hon är Susanna Kallur.
Å andra sidan skulle Susanna Kallur aldrig hamnat i den situationen.
Hon skulle aldrig stoppa i sig något hon inte visste vad det var. Om hennes läkare erbjöd henne okända ”vitaminpiller” skulle hon säga nej, tack och hej och byta läkare.
Svårare än så är det inte.
• • •
Sedan kan jag tycka att det är ett lågvattenmärke att Susanna Kallur ens ska dras in i den här debatten.
Hade det bara skett på sociala medier hade jag inte ens brytt mig.
Nu var det i Svt:s morgonsoffa vilket gör det ännu mer beklämmande.
Men jag har läst igenom SOK:s och Svenska Friidrottsförbundets kriterier för att bli OS-uttagen och få har uppfyllt det mer än Susanna Kallur.
Hon är värd en OS-plats mer än de flesta.
Punkt slut.

Succélöparnas rekordslakt

av Mats

Lovisa Lindh och Johan Rogestedt har haft svensk friidrotts två stora genombrott den här säsongen.
Och succén fortsätter
Det blev ett svenskt rekord var med bara några minuters mellanrum på udda sträckan 1000 meter.
Jag vet inte hur många gånger jag sett svenska medeldistanslöpare försöka slå Dan Waerns gamla 2:17.8.
Men det är många.
Friidrottens äldsta svenska rekord, satt den 21 augusti 1959.
Och Dan Waern har fått behålla det varje gång.
Fram till den här fredagskvällen i Göteborg.
Johan Rogestedt fick kämpa ända in på mållinjen, men fick sin belöning då klockan stannade på 2:17.67. Tretton hundradelar under Waerns tidigare och handknäppta tid.
Johan Rogestedt som haft sitt stora genombrott den här säsongen och redan sprungit in som trea genom tiderna på 1500 meter med sina 3:36.58.
Men Lovisa Lindh har varit ännu värre på damsidan.
Nu krossade Maria Akrakas gamla rekord på 1000 meter, då hon efter en enorm långspurt fick tiden 2:36.04 – 2.64 sekunder bättre än Akrakas ”bara” 22 år gamla rekord.
De svenska rekorden är generellt yngre på damsidan.
Men vilken fighter hon är, Lovisa Lindh.
Hon är en svensk med en spurt och den har redan tagit henne till ett EM-brons i Amsterdam och gett en OS-biljett till Rio.
Hon är det roligaste som hänt svensk friidrott den här säsongen.
• • •
Jag tror både Johan Rogestedt och Lovisa Lindh kommer att slå fler gamla svenska rekord. Om de får vara friska och fortsätter att utvecklas. Svensk medeldistanslöning lever igen. Det var ett tag sedan senast.
• • •
Rekorden lönade sig också.
Båda gav en bonus på 100.000 kronor. De i särklass största prispengar de här två sprungit hem.
• • •
I övrigt i Göteborgs GP:
Nytt årsbästa av Khaddi Sagnia i längd, då hon hoppade 6.70.
Men det syns lång väg att hon har ännu bättre längder i sig.
De kan gärna vänta till Rio.

Bara början för Angelica

av Mats

AMSTERDAM.Angelica Bengtsson vann allt som världens bästa junior.
Nu har hon tagit det stora klivet in i vuxenvärlden.
Hennes EM-brons här i Amsterdam är första mästerskapsmedaljen som senior utomhus.
Och jag tror att det bara är början.
Trots massor av skadebekymmer och knappt någon stavträning alls, har Angelica startat den här säsongen bättre än någonsin.
Bättre är förra året som slutade med en fjärdeplats i VM i Peking.
Nu har hon bara hunnit med två tävlingar, men hoppade 4.61 i premiären i Sollentuna och så 4.65 här i EM-finalen i Amsterdam.
Jag var oerhört imponerad av henne redan i Sollentuna.
Nu var hon ännu bättre, trots att EM inte är det stora målet den här säsongen.
Det är OS i Rio i augusti och där kommer hon vara i absolut toppform.
Det behövs också.
Av världens tio bästa tjejer i världen kommer bara två från Europa och en viss Jelena Isinbajeva är världsetta med sina 4.90.
Den enda tävling hon gjort i år.
Isinbajeva som är en av de 68 ryska friidrottare som vill tävla i OS och jag är övertygad att hon får klartecken då hennes och de andras fall kommer upp inför idrottens skiljedomstol CAS.
Det gör OS-konkurrensen stentuff och jag tror det kan komma att krävas 4.80 för en OS-medalj.
• • •
Bara några minuter efter Angelica Bengtssons EM-brons sprang Meraf Bahta hem ett EM-silver på 5000 meter.
Men det var ingenting ens Meraf Bahta jublade över.
Hon tog EM-guld senast i Zürich 2014 och var regerande mästarinna. Men när kenyanskan Yasemine Can blev överköpt till Turkiet sprack drömmen om att försvara det guldet.
Den nyblivna turkiskan gjorde precis som på 10 000 meter i onsdags.
Hon bara stack och Meraf kunde inte hänga på.
Jag var ju inne på det här med Turkiets köpta framgångar redan i går och medaljerna fortsätter att rasa in.
EM:s hetaste debattämne just nu – i hela Europa.

Hur korkad får man bli

av Mats

AMSTERDAM. Renaud Lavillenie gjorde bort sig total i EM:s stavhoppsfinal, då han stod över alla höjder fram till 5.75.
Sedan tog han av sig överdragskläderna och rev tre gånger.
Och polacken Robert Somera fick ett EM-guld runt halsen genom att hoppa femton centimeter lägre.
Polacken var felfri över 5.60 och det räckte i en av de svagare stavhopvpsfinaler jag sett.
Svenske Melker Svärd Jacobsson måste ha svurit över sin ömma häl som tvingade honom att avstå en EM-final, där han faktiskt hade kunnat ta medalj.
Ja, till och med guld.
Han har ett färskt personbästa på 5.70 från tidigare i år och tog 5.50 i kvalet – en höjd som räckte till EM-brons här i Amsterdam.
Men hur Renaud Lavillenie tänkte förstår jag inte.
Segerhöjden 5.60 tar han i sömnen och inte ens Sergej Bubka brukade vänta till 5.75.
Jag har i och för sig sett även Sergej Bubka riva ut sig i en ännu större mästerskapsfinal, den i OS i Barcelona 1992.
Och jag har sett Jelena Isinbayeva göra samma sak.
Men jag förstår liksom inte vitsen med att vänta till alla andra rivit ur sig.
Lavillenie kanske bara såg det här som ett genrep inför OS i Rio, men det slutade med att han skänkte bort ett EM-guld. Speciellt som han vunnit tre EM-guld i rad 2010, 2012 och 2014.
Pinsamt rätt ut sagt.

Ingen final men Sanna OS-klar

av Mats

AMSTERDAM. Susanna Kallur tog sig inte till EM-final, men hon bevisade ytterligare en sak för sig sjölv och för andra.
Kroppen håller för två tuffa lopp på två dagar.
Hennes leende sa allt när hon kom ut till mixade zonen efter loppet.
Hon var halvvägs till Rio kändes det som.
– Ja, ta ut mig. Jag kommer, sa hon innan hon försvann hem till man och barn och släkt och vänner.
Det finns all anledning till fest.
Nu fick hon tiden 12.96 och var två tiondelar bakom vitryskan Alina Talay som är sexa i världen just nu.
Dessutom hade hon åttonde bästa tid av de 24 tjejer som sprang i de tre semifinalheaten och hade oturen att hamna i det absolut tuffaste.
Nu har hon inte fler chanser att övertyga SOK.
Om de de nu behöver övertygas.
Jag tror inte det.
De måste plocka ut Sanna eftersom hon har en klar chans att komma bland topp åtta, som är ett av de viktigaste uttagningskriterierna.
Nu ska SOK fatta ett slutgiltigt beslut på måndag och blir det inte ja kan de lägga ner verksamheten.
De kommer att få allt och alla mot sig i annat fall.
Då är det bara att avgå.
Susanna Kallur har ju dessutom över en månad till sin OS-start och den här comebacken fick stressas fram med minimalt med häckträning i ryggen.
Nu har hon tid att både träna och bättra på känslan och då kommer hon kapa tiondelar på de tider hon gjort på sina fyra lopp hittills.
Jag pratar inte OS-guld, jag pratar inte ens medaljer, men jag pratar om en chans att ta sig till en OS-final.
Bara det är en bragd i så fall.

Torka tårarna Lisa

av Mats

AMSTERDAM. Det är inte lätt att vara på sitt första senior-EM, vara yngst i truppen och ha enorma krav på sig själv.
Lisa Gunnarsson är fortfarande bara 16 år och när hon rev ut sig på 4.20 här i EM slutade det i tårar.
Stav är en knepig gren, där verkligen allting kan hända.
Jag har sett både Sergej Bubka och Jelena Isinbajeva nolla i stora finaler.
Isibajeva rev ut sig på ingångshöjden i VM i Berlin 2009 och Bubka gjorde samma sak i OS i Barcelona 1992.
Så torka tårarna, Lisa.
Framtiden är din.
Det är bättre att ta det lilla lugna så här i början av karriären som blixtstartade i fjol och där hon redan satt nytt ungdomsvärldsrekord den här säsongen med 4.50.
• • •
Nu tog sig både Angelica Bengtsson och Michaela Meijer till EM-final då båda klarade 4.45.
Lägg till Melker Svärd Jacobsson, som tog sig till final på onsdagen, så är de tre svenska stavhoppare i EM-final. Alla unga och alla redan klara för OS i Rio.
Stav håller på att bli en svensk paradgren, där Sverige även har två av världens största stavtalanger i Lisa Gunnarsson och Armand Duplantis.
Duplantis, som bor och tränar i USA men tävlar för Sverige, vann ungdoms-VM i fjol och satte inofficiellt världsrekord för 16-åringar i vintras.
Det rekordet har han i och för sig blivit av med till greken Emmanouil Karalis (5.55) – men ändå.
Det ser onekligen hoppfullt ut för svensk friidrott.

Tornéus kan bli blåst på OS

av Mats

Michel Tornéus slog till med ett jättehopp i EM-kvalet – 8.19.
Det näst längsta han någonsin gjort utomhus.
Det tog honom till en ny EM-final här i Amsterdam, men det gäller inte som OS-kval.
Tornéus har kravet på sig att hoppa 8.15 i – i godkänd vind.
Nu hade han +2.5 i ryggen och det är 0,5 över det tillåtna.
Det skulle nästan vara grymt om han inte lyckas nå den gränsen i EM-finalen och bli blåst på OS i Rio på grund av en vindpust.
Om det nu inte blåser för mycket då också.
Michel Tornéus var fullkomligt iskall i kvalet, där han trampade över i de två första omgångarna och sedan slog till med kvalets längsta hopp.
Nu är han plötsligt en av guldfavoriterna.
Jag hoppas verkligen att Michel klarar den där kvalgränsen, för i hans fall finns ingen annan räddning. SOK och Internationella Friidrottsförbundet (IAAF) har samma kvalgräns till OS med 8.15.
Det finns en bakväg öppen, genom att vara bland de 32 bästa i världen inför OS.
Den kvoten vill IAAF fylla och kommer då att bjuda in aktiva som ännu inte klarat kvalgränsen. Det var så diskuskastaren Daniel Ståhl fick en plats i VM i Peking fjol, där han skrällde med en femteplats.
Just det krävs det 8.12 för en 32:a plats.
Men som sagt.
Är det någon jag unnar att ta sig till OS så är det Michel Tornéus.
Det har alltid varit hans stora dröm att ta en OS-medalj och jag minns hans besvikelse i London senast då han blev fyra i finalen och missade OS-bronset med en ynka centimeter.
Då visade han att han är bäst när det gäller.
Det vore naturligtvis extra grymt om han nu skulle missa ett helt OS på grund av en liknande marginal.

Jag är inte orolig för Sanna

av Mats

AMSTERDAM. Jag svenskarna har inte direkt brakat i gång så här EM:s första dag.
Men jag hade väl inte väntat mig annat i kylan nu när molnen tätnat över Olympiastadion.
Det är dunjacka som gäller idag också när det bara är 16-17 grader i luften.
Inget optimalt friidrottsväder och därför är jag inte förvånad att det gått lite trögt.
Men Susanna Kallurs 13.01 bekymrar mig inte ett dugg, även om hon var missnöjd med loppet och tappade oförklarligt på slutet.
Det är inte ofta hon är på den sidan 13-strecket, men hon är ju nästan nybörjare igen och behöver fler lopp för att hitta känslan och rytmen i löpningen.
Jag tror inte det handlar om att bevisa något för Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) i det här läget, mer än att hon håller sig frisk och kroppen klarar två, kanske tre, lopp på tv daga.
Förbundskapten Karin Torneklint nominerade henne till OS redan efter hennes 13.00 i comebackloppet på Stockholms Stadion och jag har svårt att se SOK tacka nej till Sanna.
Det skulle fläcka varumärket mer än SOK har råd med.
• • •
Sofie Skoog blev första svenska till final i höjdhoppet och där tror jag också OS-resan är bokad.
Hon tog visserligen ”bara” 1.89, men var väldigt nöjd med hoppningen och hade några bra försök på 1.92.
Nu är hon i sin andra mästerskapsfinal i år och har en femteplats från inne-VM i Portland att luta sig mot.
Däremot känns det som Erika Kinsey hoppade bort sig från en OS-plats, då hon rev ut sig på 1.89, stannade på 1.85 och missade EM-finalen.
Erika gjorde 1.97 i fjol, men har inte visat tillstymmelse till den formen den här säsongen.
• • •
Dagens svenska hjälte var ändå Elin Westerlunds och hennes vurpa på 100 häck.
Jag har nog aldrig jag sett någon krascha in i en häck så hårt och brutalt.
Hon föll pladask på sjunde häcken och tog emot värsta smällen med ansiktet.
Reaktionen?
Ett brett leende.
Det är rätt virke i den tjejen.

Sida 1 av 347
  • Tjänstgörande redaktör: Karolina Strömbäck Horney
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB