Fel signaler från förbundet

av Mats

NEW YORK. Sitter och studerar de sju namn som kompletterade den svenska World Cup-truppen och sex av de sju hade jag också valt ut på förhand.
Den jag saknar är Gustav Nyquist.
Här har vi en av få NHL-spelare som kommer hem och spelar VM i Moskva och dessutom vinner skytteligan tillsammans med finländske supertalangen Patrik Laine.
Han är före alla ryska stjärnor, alla kanadensare och ett amerikanskt underbarn som Auston Matthews.
Men i slutändan var det inte värt ett dugg.
Jag kan inte komma ifrån att det sänder väldigt konstiga signaler till de NHL-spelare som funderar på att ställa upp i VM i framtiden.
Räcker det inte med att vara obrottsligt lojal mot Tre Kronor och vinna skytteligan i en VM-turnering, så undrar jag vad som ska krävas för att komma med i en World Cup-trupp.
Dessutom är det ju att nedvärdera ett VM, som hade fantastiska lag både från Finland, Ryssland och Kanada.
Nu är det Rikard Grönborg & Co som bygger laget och han valde Carl Söderberg i stället, en spelare som både kan spela center och forward. En spelare som har större tyngd, men som samtidigt nobbat VM-spel flera gånger. Ja, han har aldrig spelat ett VM för Sverige.
Jag kan inte låta bli att tycka att det känns fel.
Speciellt efter den debatt som blossade upp under VM senast och som fortfarande inte lagt sig.
Landslagsledningen spelar knappast sig själva i händerna efter den här uttagningen.
De visar i stället att de inte ens bryr sig och att lojalitet inte betalar sig.

Sanna räddar galan i Stockholm

av Mats

NEW YORK. Susanna Kallur gör tävlingscomeback på Stockholm Stadion och jag måste säga att det är hennes livs tuffaste beslut.
Samtidigt hoppas jag att hon är galans bäst betalde deltagare, för hon är räddningen för en gala som går på knäna ekonomiskt.
Jag tror det finns två friidrottare som kan sälja ut Stockhoms Stadion en kväll i juni.
Usain Bolt och Sanna Kallur.
Nu blir det en extra krydda av att ingen vet vilken nivå Sanna håller på 100 häck.
Hon har inte sprungit ett tävlingslopp i grenen på sex år, men när hon gjorde sin senaste tävlingscomeback i New York den 12 juni 2010 stannade klockan på 12.78.
Jag tog flyget direkt till just New York för några dagars ledighet efter hockey-VM i Moskva och får se det som ett gott omen.
Hennes 12.78 här 2010 vore den perfekta tiden nu också.
Klart under OS-kvalgränsen som är 13.00, men också under SOK:s krav på 12.80.
Den gången tog hennes comebackförsök slut redan i andra tävlingen för säsongen, vid Europacupen i Budapest åtta dagar senare.
Då blev tiden 12.88 och när jag stod och pratade med Sanna i mixade zonen efteråt kunde jag se att hon kämpade mot en oerhörd smärta i det ben som fällt henne ända sedan 2008.
Vad jag inte visste då var att det var början på en ny och sex år lång resa mot en comeback i specialgrenen.
Jag hoppas jag slipper se någon smärta på Stockholms Stadion den 16 juni. Jag hoppas jag slipper se några tårar.
För det här är en av de mest fantastiska resor en svensk idrottare någonsin gjort.
Vilken normal människa som helst hade gett upp för länge sedan, med tanke på alla bakslag, all smärta, alla operationer, all rehabträning och alla krossade drömmar som Sanna gått igenom de åtta åren sedan OS i Peking 2008.
Är det någon jag unnar ett lyckligt slut så är det Sanna.
Ja, inte bara jag.
Jag tror hon fyller Stockholms Stadion och räddar ekonomin för Bauhaus-galan den här gången.
Det är bara att trycka upp henne på varenda affisch som finns.

Ryssarna körde över USA

av Mats

MOSKVA. Ja, det blev en trevlig eftermiddag för den ryska hemmapuliken, då Ryssland krossade USA i bronsmatchen.
Ryssland vann med 7-2 och hade sex olika målskyttar (Sergej Mozyakin gjorde två).
Men inte en enda hette Alexander Ovetjkin.
Är jag förvånad?
Nej, inte ett dugg.
Alexander Ovetjkin är Rysslands största stjärna i NHL, men är han de bästa ryska spelaren?
Jag tvivlar.
Han är det definitivt inte på stor rink. Där ser han ofta tung och orörlig ut, som om den extra isytan kramar all kraft ur den 108 kilo tunga kroppen. Ändå får han hur mycket istid som helst och spelar alltid i powerplay.
Jag hade nog gett den istiden till någon annan.
Hade Oleg Znarok gett superkedjan med Panarin, Sjipatjov och Dadonov den extra speltiden kanske ryssarna hade varit i final idag. Men sju nya poäng mot USA (2+2) kom de upp i totalt 46 poäng i detta VM (18+28).
I semifinalen mot Finland var Ovetjkin på isen i 23.47 minuter, överlägset mest av alla i det ryska laget. Bara i sista perioden spelade han 9.23, nästan halva perioden när ryssarna jagade reducering.
Resultatet?
Inte en poäng av Ovetjkin.
Och det enda jag minns honom för är en massa missade skott och en onödig utvisning i andra perioden, som ledde fram till Sebastian Ahos ointagliga 3-1.
• • •
Bronsmatchen blev underhållande i en och en halv period och aningen med spännande när USA reducerade till 2-5 i den tredje.
Men närmare kom de aldrig.
Ryssland var alldeles för bra. Alla utom Ovetjkin, då vill säga.
Han var en besvikelse hela turneringen.
• • •
Nu tvivlar jag inte på att vi kommer att få se en helt annan Alexander Ovetjkin i World Cup om några månader.
Men då är han också tillbaka på liten rink.
Specialgrenen.
• • •
Veteranen Pavel Datsyuk gör betydligt mer nytta. En riktig lagspelare och ledare. Tre assist i den här matchen.
• • •
Jag noterade också att coachen Oleg Znarok var väldigt populär hos publiken. Det blev stort jubel när han zoomades in på jumbotronen. Det trodde jag kanske inte.

Fantastiska fenomenala Finland

av Mats

MOSKVA. Finland är i VM-final efter 3-1 mot hemmanationen Ryssland.
Och bara en match från historiska tre VM-guld på en och samma säsong.
Och jag sitter bara och njuter av det här finländska lagets inställning, glöd och enorma talang.
Så här skulle det, borde det, se ut i Sverige också, men vi har inte det minsta av den glöden för tillfället.
Därför är Finland mitt lag resten av den här turneringen.
Jag bara njuter.
Jag njöt av 18-årige Patrik Laines drömpass fram till Jussi Jokinens 2-1, som var ett av VM:s snyggaste mål och Sebastian Aho som gjorde både 1-1 och 3-1. Också han arton år en månad till.
Svenska förbundet borde hårdanalysera finländarnas förmåga att få stopp på Ryssland i mästerskapen.
Finland vinner jämt känns det som, medan svenskarna inte lyckats vinna mot Ryssland i VM eller OS på över tolv år.
Ska det vara så förbannat svårt?
Men jag är glad just nu för jag vill se Finland bli historiska med att ta tre VM-guld en och samma säsong.
De har redan vunnit JVM och J18-VM i år och det verkar vila en magi över finländsk hockey just. Någon har svingat sitt trollspö över finländarna i år.
Och då har jag inte ens börjat fundera så långt som till World Cup i september.
Det är inte omöjligt att Finland kan vinna där också med den enorma talang de har i laget.
Nej, det är en framgångsvåg utan motstycke för våra grannar just nu och jag glädjs verkligen över deras framgångar.
Jag skrev redan inför den här matchen att mitt hjärta bultar för blåvita lejon nu när svenskarna packat och åkt hem. Ett Sverige som fick nej och åter nej från sina NHL-spelare, medan alla finländska NHL-stjärnor visade ett helt annat hjärta.
Ja, hela Finland känns som ett enda stort hockeyhjärta just nu.
Spelare, fans, gammal som ung.

Alla är engagerade, alla lever med.
Ett land som stod still under den här matchen, ungefär som när Ingemar Stenmark åkte skidor på 70-talet.
Ett land där hockeyn är solklar etta, långt före alla andra sporter.
• • •
Nej, Ryssland hade inte en chans i den här matchen när finländarna väl vaknade efter en inledning där de stod och sov. Ryssarna dominerade fullständigt de första tio minuterna, men sedan gled matchen mer och mer över till finländarna.
De hade spetsen i världstalanger som Laine och Aho.
De hade en suverän målvakt i Mikko Koskinen.
Finland som verkar ha hur många målvakter som helst i världsklass.
Nej, jag kan bara säga grattis.
Nu ser jag fram mot en VM-final mellan Finland och Kanada.
För jag kan inte tänka mig annat än att kanadensarna slår USA senare i kväll.

Curre Lundmark säger sanningen

av Mats

MOSKVA. Förre förbundskaptenen Curre Lundmark säger vad han tycker efter Sveriges respass från VM i Moskva.
Med all rätt.
Han har perspektivet bakåt i tiden.
Han har sett en generation NHL-stjärnor som brunnit för Tre Kronor, han har sett glöden i omklädningsrummet.
Den här gången såg han ingenting.
Nu är han en yttre betraktare precis som jag, men kompis med Pär Mårts i hemstaden Västerås och med en unik inblick i händelsernas gång.
De stod i samma bås då Tre Kronor tog OS-guldet i Lillehammer 1994 och kunde fira starten på en ny storhetstid i svensk hockey.
En tid då Peter Forsbergs straffmål blev frimärke och en tid då världsstjärnor som Håkan Loob, Mats Näslund och backarna Kenny Jönsson och Tomas Jonsson valde att avsluta sina fantastiska karriärer på hemmaplan.
Jag skulle vilja säga att det är det bästa ”amatörlag” som någonsin spelat i OS förutom under det gamla Sovjets storhetstid.
Det var ett år då svensk hockey synkade mellan gammalt och nytt och gav den där perfekta mixen.
Idag är det som bortblåst.
Alla bitar finns, men ingen vill ställa upp för att lösa det svenska pusslet.
Det är alltid någon som säger nej.

Och det är inte en pusselbit som fattas längre.
Det är massor.
• • •
Det är naturligtvis en generationsfråga också.
I dag är inte Tre Kronor drömmen för en ung hockeyspelare.
Det är Chicago, Toronto, Tampa eller någon annan NHL-klubb.
Och en Stanley Cup-pokal väger tyngre än en VM-buckla.

Laines bössa slår allt

av Mats

ST PETERSBURG. Det blev stjärnornas krig i kvartsfinalen när Patrik Laine avgjorde för Finland och amerikanen Auston Matthews gjorde båda målen, när USA slog Tjeckien efter straffar.
De två 18-åringar som slåss om att gå först i sommarens NHL-draft.
När matchen mellan Finland och Danmark stod och vägde i slutet av andra perioden klev Patrik Laine fram.
Igen.
Han skickade i väg en handledare mitt i skäret hårdare än ett slagskott.
Och det var 3-1 till Finland i en match som så långt varit jämnare än de flesta trott, men som slutade 5-1 till slut.
Men vilken bössa han har Laine.
Jag tror aldrig jag sett ett snabbare och hårdare handledsskott av en junior. Ja, kanske inte av någon annan heller. Det är världsklass redan nu. En unik tillgång.
Smack sa det bara.
Sebastian Dahm i det danska målet hann inte ens reagera, förrän det rasslade till där bakom honom.
Jag såg Toronto Maple Leafs coach Mike Babcock hoppa till där på läktaren, plocka fram mobilen och börja skriva.
Vad eller till vem vet jag inte, men det borde varit något i stil med de berömda orden i Tjuren Ferdinand på julafton:
Honom ska vi ha!
Nu satt Babcock och flackade med blicken för att kunna följa den andra kvartsfinalen mellan Tjeckien och USA på en tv-skärm. Där gjorde den andra toppkandidaten inför sommarens NHL-draft, amerikanen Auston Matthews mål för USA.
Den kvartsfinalen gick till straffar efter 1-1 vid full tid efter en dramatisk förlängning, där USA:s Chris Wideman sköt i ribban i fritt läge med halvminuten kvar.
Nu avgjorde Auston Matthews genom att sätta enda straffen i straffläggningen. Han fick in pucken något turligt, men två mål i en kvartsfinal kommer höja statusen ytterligare.
• • •
För Finland väntar nu Ryssland i semifinal om inte tyskarna ställer till med tidernas skräll i kväll.
Men jag tror fortfarande att Finland har en klar chans att störa ryssarna. Det brukar de kunna göra och finländarna har VM:s bästa defensiv. De har bara släppt i sju mål på åtta spelade VM-matcher, mindre än ett mål per match.
• • •
Segraren mellan Sverige och Kanada möter USA vilket inte alls känns lika tufft.
Skräller Sverige mot Kanada kan vägen ligga öppen ända till en VM-final.
Inga dörrar är stängda. Än.

Får inte Tre Kronor att lyfta

av Mats

ST PETERSBURG. Pär Mårts petar ner Erik Gustavsson i rangordningen till sjunde back och byter plats på John Norman och Mattias Ritola.
Är det genidraget som ska få Sverige att lyfta?
Nej, knappast.
Det visar snarare hur lite Pär Mårts och övriga landslagsledningen har att jobba med i detta VM.
Små kosmetiska förändringar i ett lag som skulle behöva en total makeover.
Det som krävs i kväll är att alla gör sitt livs match och höjer sig två snäpp.
Alla på en gång.
Och att Jacob Markström gör sitt livs bästa hockeymatch.
Det finns plats för hjältar och Sveriges stora fördel är att de slår ut underläge och kan spela helt utan press.
Det är Kanada som har kraven på sig. Med all rätt.
Nu är det bara en match och det är precis som Matt Duchene sa efter Kanadas värmning idag:
– Det är en helt annan sak när det är bäst av sju. Men när det handlar om en enda match kan det mesta hända.
Om det hade varit bäst av sju hade jag kunnat offra en högerarm på Kanada.
Nu våga jag vara offra den vänstra.

Inga fler korkade tvåor Jimmie

av Mats

ST PETERSBURG. Sveriges chans mot Kanada i kväll är att hålla sig ifrån utvisningsbåset.
Bara Vitryssland, Schweiz och Danmark har tagit fler tvåminutersutvisningar i den här turneringen.
Schweiz och Vitryssland har tagit flest och se hur det slutade.
Båda lagen missade kvartsfinal, där de normalt skulle varit enligt förhandstipsen.
Nej, brott lönar sig inte i hockey-VM.
Och av Sveriges totalt 72 utvisningsminuter har lagkaptenen Jimmie Ericsson stått för tio.
Och räknar vi bort de sex utvisningar svenskarna dragit på sig för lagstraff (sex utespelare på isen), har Jimmie ensam stått för 17 procent av de svenska utvisningarna.
Överlägset flest i det svenska laget.
Och oftast onödiga.
Det har Sverige absolut inte råd med i kväll.
Inte mot Kanada.
Inte när det gäller vinna eller försvinna.
Jag kan förstå Jimmies frustration i vissa lägen, men det är inte försvarbart att lagets kapten bjuder motståndarna på flest powerplay.
I kväll måste han hålla sig från utvisningbåset.
Det måste alla de andra svenskarna också. Även om Kanada ”bara” är fyra i VM:s powerplay-liga med hyggliga 27,19 procent, så har de haft dålig utdelning med tanke på hur de spelat med en man mer.
Samtidigt möter svenskarna VM:s bästa boxplay i kväll, de gånger de får chansen med en man mer.
Kanada är överlägsna i spel fyra mot fem och har bara släppt in ett enda mål i numerärt underläge.
Dessutom tar de inte många utvisningar. Hittills har kanadensarna tagit 23 tvåor mot svenskarnas 36.
De är ett av VM:s ”snällaste” lag och bara Finland har färre minuter på bänken.
Ett klart framgångsrecept.
• • •
Dessutom.
Sverige har dragit på sig flest lagstraff i VM med sina sex utvisningar för att ha haft en man mer på isen.
Nu måste det bli ordning i klassen.
Ska Sverige ha minsta chans mot Kanada har de inte råd med ett enda misstag.

Där gick tåget Tre Kronor

av Mats

MOSKVA. Tjeckien har precis slagit Schweiz med 5-4 i en dramatisk målfest och kvällens match mellan Sverige och Ryssland handlar nu bara om vem som ska bli tvåa eller trea i gruppen.
Eller bara och bara.
Det handlar om Tyskland i en kvartsfinal eller förloraren i kvällens andra toppmatch mellan Kanada och Finland.
Det är knappast som att välja mellan pest eller kolera.
Tyskland är naturligtvis rena vinstlotten och en öppen väg till en VM-semi.
Utan att jag tar i från tyskarna någonting.
Det är naturligtvis ryssarna också medvetna om, så det kommer att bli en kamp i kväll trots att chansen till seriesegern redan är borta.
Ryssarna kan komma upp i samma poäng som tjeckerna vid seger i kväll, men inte gå förbi då de förlorade det inbördes mötet med 0-3 i VM-premiären.
Men Tre Kronor har ändå ett drömläge att få den enklaste kvartsfinalmotståndaren på papperet, trots den guppiga färd laget haft så här långt i turneringen.
Men då krävs att Sverige bryter mardrömsraden mot Ryssland i VM och OS. Det har inte blivit en seger de senaste tolv åren och inte en poäng de senaste tio.
Den trenden måste brytas.
En kvartsfinal är redan klar och det är Tjeckien-USA, då amerikanarna blev klara som fyra i den andra gruppen i St Petersburg i dag.
• • •
Det där med tåget då?
Jo, i och med att tjeckerna säkrat gruppsegern måste svenskarna sätta sig på tåget till St Petersburg i morgon.
Ryssarna är garanterade att spela kvar i Moskva oavsett var de hamnar.
Det gör att materialförvaltaren Anders ”Pudding” Weiderstål måste packa ihop all utrustning i natt och frakta den 65 mil åt nordost där St Petersburg ligger.
Och svenskarna får ta morgontåget till en ny stad och en ny arena, precis som de fick flytta från Prag till Ostrava förra året.
Då väntade ryssarna i kvarten och de flesta minns väl den dramatiska matcher, där 0-3 blev 3-3 och sedan 3-5 till slut.
Det vill jag inte vara med om i kväll igen.
Och att behöva flytta är aldrig optimalt.
Speciellt till en arena där svenskarna åkt ut i en VM-kvart tidigare.
Jag var på plats i St Petersburg under VM 2000 och såg svenskarna åka ut i kvarten mot Finland (1-2).
Det ger dålig svensk karma åt Yubileiny Arena.
• • •
Samtidigt vill jag gratulera Danmark som är klara för kvartsfinal, då Schweiz blev kvar under strecket efter förlusten idag.
Danskarna som inte varit i en VM-kvartsfinal sedan 2010.
Grattis till de svenska gubbarna i båset – Janne Karlsson och Tomas Jonsson.
Senast 2010 var det Per Bäckman som basade i båset.

Värvad för två flaskor vodka

av Mats

MOSKVA. Jag läser om gamle storbacken Darius Kasparaitis på IIHF:s hemsida här i Moskva och får en inblick i hur det gick till på den gamla tiden. I det forna Sovjet.
Kasparaitis kommer ju från det baskettokiga Litauen, men upptäcktes då han spelade en juniormatch mot Dynamo Moskva och smällde på allt och alla – som 14-åring. Det som var Kasparaitis spelstil hela hans karriär.
Storbacken Valerij Vasiljev var värvningsansvarig för Dynamo på den tiden.
– Han kom fram till fram till vår bänk och frågade vem jag var. Jag svarade och han frågade om jag ville spela för Dynamo. Självklart, svarade jag. Det kommer du att göra också, svarade han, åkte hem och delade ett par flaskor med min pappa. Och jag for till Moskva, berättar Kasparaitis.
Så gick det till. Det var inga silkesvantar på den tiden.
Där var han i storstaden 14 år och ensam och med föräldrarna kvar i Litauen.
Väl där upptäckte han att hans stora styrka var det fysiska spelet och han blev snabbt känd för sina stenhårda tacklingar. Även på lagkamrater.
– Någon frågade varför jag spelade så aggressivt och jag svarade att jag bara försökte överleva som 14-åring i Moskva.
I dag är Darius Kasparaitis en legendar efter sina 863 NHL-matcher och med ett OS-guld för OSS från 1992.
Kasparaitis som gjort comeback som 43-åring hemma i Litauen och har en dröm att kunna spela VM för sitt hemland.
Eftersom han representerat Ryssland tidigare krävs att han spelar fyra raka år i hemlandet, innan han får klartecken.
Då kan han bli tillgänglig för VM 2018 – som 45-åring.
• • •
I går mötte jag Torontos coach Mike Babcock utanför presscentret.
Han har haft mycket att stå i. Inte minst i diskussionen om vilken spelare Toronto ska välja nu när de fått förstavalet i NHL-draften.
Amerikanen Auston Matthews eller finländaren Patrik Laine.
Men ingenting är klart enligt Babcock.
• • •
Just nu väntar jag på Sveriges match mot Ryssland i kväll. Det blir första gången som svenskarna kommer att spela inför fullsatta läktare.
Och de kommer inte ha hemmaplan.
Samtidigt möts Tjeckien och Schweiz i tidiga matchen 11.15 svensk tid.
Tänk om schweizarna vinner där?
Då blir det en riktig rackarrysare i kväll som avgör vilket lag som vinner gruppen.
Det vore samma dramatiska slut i så fall som när jag var här på gamla Sovjettiden 1986 – för trettio år sedan.
Då låg Sverige under med 4-2 mot Finland med bara minuten kvar och var borta från medaljstriden.
Då gjorde Anders ”Masken” Carlsson sina två historiska mål på bara nio sekunder och det blev en direkt avgörande guldmatch mot Sovjet.
Det var tider det.
Guldmatchen?
Sverige föll knappt och fick åka hem med ett VM-silver.

Sida 1 av 345
  • Tjänstgörande redaktör: Karolina Strömbäck Horney
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB