Jag är på rundresa i USA och följer NHL-förhandlingarna från första parkett och kan väl säga att det inte ser speciellt mörkt ut.
Det är nattsvart.
Samtidigt fortsätter klubbarna i elitserien att streta emot, förbjuda NHL-spelare och Hockeyligans nya vd Jörgen Lindgren sitter med bakbundna händer och vet inte vad han ska svara på frågor om varför och om sjunkande publiksiffror i elitserien.
Då nås jag av nyheten av att Mora värvat Anaheims Bobby Ryan.
En av mina absoluta favoritspelare och med ett lönetak på 5.100.000 dollar i NHL.
En kille som varit omöjlig att försäkra om jag frågat en elitserieklubb, men som lilla Mora tydligen har råd att ha med i laget i fortsättningen.
Plus Anze Kopitar, grannen Los Angeles Kings största stjärna, som redan är där.
Är det någon vettig människa som får ihop den ekvationen?
Det är möjligt att Mora står utblottade och skuldtyngda när säsongen är över.
Men jag tror inte det.
Motsträviga Linköping valde att värva Lee Goren och jag är helt säker på att det kostade dem mer än det kostade Mora att få dit storstjärnan Bobby Ryan.
Så fullkomligt idiotiskt att jag knappast tror det är sant.
Var finns logiken?
Är Goren kvar i Linköping nästa säsong?
Skulle inte tro det.
Nej, det är några få klubbdirektörer som styr den sammanslutning vi kallar Hockeyligan och Håkan Loob och Mike Helber är de stora betonghäckarna i en liga som är på väg att skjuta sig själv i foten.
De sitter samtidigt säkra när det drar ihop sig till en Kvalserie framåt vårkanten.
Det är bottenlag som Rögle, Växjö, AIK och Timrå som riskerar att hamna i en serie där motståndarna kunnat rusta till tänderna, medan de själva sitter bakbundna och handlingsförlamade av de få toppklubbar som verkligen bestämmer.
Nej, något är sjukt i hockeylandet Sverige.