VM är över men friidrottsförbundets ordförande Tomas Riste är fortfarande upprörd.
Han gillar inte att Emma Green Tregaros nagelmålning stal all uppmärksamhet från Abeba Aregawis VM-guld på 1500 meter.
Han är förmodligen ensam om den uppfattningen, eller också har han en osedvanlig oförmåga att uppfatta vart vinden blåser.
Lite oväntat av en gammal s-politiker.
Eller kanske inte.
Emma Green Tregaro var detta VM:s verkliga huvudperson om vi ser det ur ett nationellt perspektiv,
Hon tog ställning i en fråga som engagerade i stort sett hela det svenska folket.
Abeba Aregawi sprang hem ett VM-guld som alla förväntade sig.
Så vad är störst?
Jag röstar på Emma.
Det borde Riste också förstått om han satt upp sitt rutinerade politikerfinger i luften och sett vart vinde blåste.
Men det gjorde han inte. Han fortsätter sin egen strid i lokalpressen hemma i Karlstad.
Det är numera klart att det var Riste som stoppade Emma från att ha sina regnbågsnaglar i VM-finalen i damernas höjdhopp.
Inte Internationella Friidrottsförbundet (IAAF).
Jag känner de ansvariga där och de har förklarat för mig att de varit idioter om de stoppat Emmas nagelmålning i finalen.
De visste precis hur vindarna blåste och hade inte en tanke på att diska Emma eller bötfälla det svenska förbundet.
De två argument som Riste förde fram och som fick Emma att avstå och måla naglarna röda i stället.
Det var alltså det svenska förbundet som tvingade henne att skippa sin tysta protest.
Inga andra.
Det gör det här till en ganska stor skandal i mina ögon.
Och speciellt som Riste fortsätter satt hålla sin linje i en intervju med värmländska NWT idag.
En sådan ordförande kan omöjligt sitta kvar.
Han borde lämna sin post här och nu och förbundet starta en jakt på en ordförande som lever mer i tiden och är mer insatt i PR-frågor.
Där finns en solklar kandidat i minga ögon.
Johan Storåkers, en engagerad lokalpolitiker i Sundbyberg med överlägsna massmediala kontakter och en förmåga att känna av vart vindarna blåser.
En person med stark förankring i friidrotten och som har ett brett stöd över hela friidrotts-Sverige.
Det är dags för förändring.
Och det är dags för föryngring.
Gamla stollar på bärande positioner i svenskt idrottsliv känns som en förgången tid.
Jag säger som Per Ledin.
Råttet är mågat.
• • •
En annan märklig omständighet som väckt mitt intresse.
TV 4 hade A Lennart Julin som expertkommentator under VM i Moskva.
Jag har ingenting emot A Lennart.
Han är Sveriges – om inte världens – största expert i ämnet.
Men han har varit anställd av Svenska Friidrottsförbundet i stort sett hela sitt liv och ska fortsätta jobbs på kansliet även nu då han fyllt 65.
Jag kan bara konstatera att han var väldigt mild i omdömet när det gällde svenskarnas insats i VM.
Min enkla fråga:
Var går gränsen för att anses som en oberoende expert?
I Julins fall anser jag att den är passerad med med inte bara kilometer.
Här talar vi ljusår.