Det gick länge, men det gick för långt till slut.
Ulf Dahlén misslyckades med ett redan bra spelarmaterial i HV71 och han misslyckades med ett ännu bättre, då Fredrik Stillman och de styrande i klubben serverade ytterligare fyra toppspelare.
Då är det inte spelartruppen det är fel på.
Då är det något annat som gått snett och Ulf Dahlén har inte något berg av tidigare framgångar att luta sig tillbaka på.
Det är heller inget dramatik i det hela.
Det är inte världens undergång.
Det är ungefär lika uppseendeväckan som att Tommy Salo låter Jens Jakobs och Max Fornatero gå med samma omedelbara verkan.
De har underpresterat precis som Dahlén och då måste det till handlingskraftiga förändringar.
Bara starka klubbledare vågar ta de besluten.
Alla dagens tre sparkade hockeyarbetare har dessutom full lön ända till de väljer att skriva på för andra arbetsgivare.
Där kan det i så fall blir braksuccé.
Jakobs och Fornataro kan plötsligt ösa in mål och Dahlén vara stekhet som coach.
Så brukar det fungera i hockeyns eviga kretslopp.
• • •
Torgny Bendelin tillbaka som huvudtränare i SHL. Det såg jag aldrig komma. Men han ingick redan i HV:s organisation och jag har alltid gillat Torgny. En stor personlighet och ledare som alltid gått sin egen väg.
• • •
Men jag måste att det hänt mycket i hockey-Sverige under en vecka då jag tagit en kanske inte välbehövlig, men väldigt välförtjänt semester i Sydafrika.
Hockeyn har känts långt borta under en brännande sol i ett land som präglats av saknaden efter av världens största ledare.
Bredvid Nelson Mandela känns en avlägsen svensk hockeyliga ganska futtig.
• • •
Å andra sidan ska det bli ganska skönt att återvända till den svenska hockeyn.
Channel One Cup i Sotji, JVM i Malmö, OS i samma Sotji och sedan hockey-VM i Vitryssland.
Det väntar en intensiv hockeyvår.
Och sista tränaren är nog inte sparkad än.