MALMÖ. Sverige är i JVM-final efter 2-1 mot Ryssland och när jag skriver det här har pulsen närmat sig högsta tillåtna motorvägsfart igen.
På väg NER.
Det här var en rysare, det var kast mellan hopp och förtvivlan och en av de svettigaste JVM-matcher jag sett.
Och efter allt snack om Andrei Vaselevski i ryssarnas mål, stod det verkliga monstret i det svenska.
Oscar Dansk var ruskigt bra.
Matchens lirare.
Hans räddning i slutskedet, när Bogdan Yakomov åkte till sig ett fritt läge framför mål, var magnifik.
Och så den där sista räddningen med bara sekunder kvar, då han låg ner och räddade med ryggen eller byxkanten eller vad det nu var. Den gav Henke Lundqvist-vibbar från slutsekunderna i OS-finalen i Turin.
Sedan oron efter slutsignal, när tjuriga ryssar ville dra igång ett rallarslagsmål och jag oroade mig för att backen Jesper Pettersson – Sveriges svar på Ragulin – skulle dra på sig en avstängning lagom till finalen.
Men nu har dramatiken precis lagt sig, efter Sveriges nionde seger på de tio senaste JVM-matcherna mot Ryssland.
Och den sjätte raka här i JVM.
Jag förstår till viss del ryssarnas frustration.
De dominerade en förstaperiod, som slutade med svenskt power play och ett drömmål av stjärnduon Elias Lindholm och Filip Forsberg.
Lindholm som serverade Forsberg vid bortre stolpen och där svaret blev ett direktskott som Vasilevski var chanslös på.
Det var 1-0 efter 19.11 och mer psykologiska kan mål inte vara.
Och så mardrömmen när Elias Lindholm åkte ut för en hög klubba med bara sex sekunder kvar av den mållösa andra perioden.
Hans klubba studsade upp i ansiktet på ryske backen Valerij Vasiljev som började blöda från näsan. Det gav automatiskt 2+2 och var ingenting att säga om.
Otur, javisst, men Sverige fick inleda tredje perioden med nästan fyra minuter i numerärt underläge.
Det alla fruktat inför matchen.
Men det var Sveriges box play var felfritt den här matchen. Inte ryssarnas power play.
Och så drömmål nummer två nästan direkt svenskarna blivit fulltaliga.
Backen Linus Arnessons snabba speluppfattning och djupledspass som friställde Oscar Sundqvist.
Sedan Oscar Sundqvists iskalla dragning ut på backhand och lyft rakt upp i taket. Jag fick Mats Sundin-vibbar av det målet.
Då trodde jag att det var över, att pulsen skulle gå ner och nerverna lunga sig.
Men så kom den snabba ryska reduceringen, då Zhafyarov bara slängde in pucken på mål från dålig vinkel och den på något sätt letade sig in bakom Oscar Dansk.
Sedan var det nerver, dramatik, blod, svett och tårar.
Slepyashevs skott i insidan av stolpen knappt elva minuter in i tredje och en desperat rysk jakt på kvittering.
Men nu sitter jag här med samma breda smil jag haft hela JVM.
Nu är det bara en match kvar.
En enda match från ett historiskt JVM-guld på hemmaplan.
Och då tror jag inte någon kan stoppa det här svenska laget.
De har inte gjort sin bästa match än.