SOTJI. Vilken svart söndag det blev för Tre kronor
Nicklas Bäckström stoppad från spel bara timmarna före århundradets match mot Kanada.
Fast i ett dopningstest i OS.
Det mest förbjudna.
Det som inte ska få hända.
Fast för något otillåtet i hans allergimedicin. Sedan spelar det ingen roll hur länge han tagit den, eller hur oskyldig den kan ha verkat.
Det är något läkare och ledning självklart ska ha råkoll på och speciellt i ett land så upplyst i de här frågorna som Sverige. De medicinskt ansvariga ska veta vad spelarna stoppar i sig och hur mycket. Det får inte finnas minsta utrymme för misstag.
Nu håller det på att utvecklas till en skandal som kan ha kostat Sverige ett historiskt OS-guld.
Jag förstår inte hur det ens kan hända när vi skriver 2014.
Svenska hockeyledningen skyller på IOK, men det går inte att komma ifrån grundproblemet.
Nicklas Bäckströms låg över det tillåtna gränsvärdet.
Och med bäste centern borta fick laget byggas om bara någon halvtimme inför viktigaste matchen i OS.
Därför känns det extra bittert att ett lag som redan tappat sina två bästa centrar tappade en tredje just innan matchstart.
Och av det här skälet.
Det måste ha varit en chock för hela laget, som fick reda på vad som hänt precis innan matchen. Det absolut värsta som kunde hända.
När Nicklas Bäckström var borta var det en käftsmäll som inte gick att resa sig ifrån. Och nu när vi fått veta alla detaljer, så var naturligtvis den här finalen avgjord redan innan den startade.
Jag kände mig uppgiven redan när första beskedet kom om att Bäckis var borta.
Det blev domedagsstämning direkt.
Och när Jonathan Toews styrde in 1-0 framför Henrik Lundqvist efter 12.55 i första perioden kändes det nattsvart.
Kanada som bara släppt in tre mål på hela den här turneringen. På fem matcher. Och aldrig fler än ett i en och samma match.
Så när backen Jonathan Ericsson tappade pucken på offensiv blå och gav Sidney Crosby friläge efter 15.43, ja, då försvann allt hopp.
Crosby kunde göra sitt första mål i den här OS-turneringen, då han drog bort Henke och la in en backhand.
I det läget hade svenskarna varit tvungna att göra lika många mål som kanadensarna släppt in på hela turneringen för att vinna.
Mission impossible.
Punkt slut.
Det blev 3-0 till slut.
Inget att säga om.
Det motsvarade klasskillnaden där nere på isen, även om de svenskar som var kvar slet heroiskt.
• • •
Allt hade kanske kunnat bli annorlunda om Gustav Nyqvist puck gått in i stället för i stolpen, då han bröt in från högerkanten efter bara drygt fyra minuter i första perioden.
Men jag tror inte det.
Det var den bästa chans Sverige hade på hela matchen.
Kanadensarna var för starka.
De gjorde inte bara tre mål, de hade även två puckar i stolpen. Hade inte Henrik Lundqvist spelat så bra hade det kunnat sluta med en ännu värre smäll.
Det är den bittra sanningen.