Debatten efter Nicklas Bäckströms dopningavslöjande och har hamnat i ett läge där alla gamla svenska NHL-spelare säger:
”Alla tog det.”
En bekräftelse av att pseudoefedrin missbrukats i NHL i massor av år.
Det är ingen nyhet.
Det var det enda folk pratade om inför OS i Nagano 1998, då NHL-spelarna släpptes till OS första gången.
Jag skrev själv flera aritklar i ämnet.
Förkylningsmedicinen Sudafed låg i drivor i omklädningsrummen när jag åkte runt i NHL på 90-talet och vissa spelare kunde trycka i sig en hel näve inför matcherna.
Vilka nivåer de hade hamnat på i ett dopningprov i OS vågar jag inte ens tänka på.
Men då ringde larmklockorna hos NHL eftersom IOK hade rätt att dopningtesta NHL-spelarna så fort de var anmälda till OS-turneringen tidigt på hösten.
Kanadas och USA:s hockeyförbund skickade blixtsnabbt ut varningar och rekommendationer:
No Sudafed.
Numera går medicinen inte att köpa över disk – jag tror i alla stater – eftersom det går att utvinna den betydligt starkare drogen metamefetamin i hemmalaboratorier.
Därför registreras alla inköp och det går inte att köpa några större mängder.
• • •
Men det var inte det jag var ute efter.
Handlade inte hela den här dopningaffären om att Nicklas Bäckström var allergisk?
Att det var därför han tog den här medicinen som kan ha snuvat Tre Kronor på ett OS-guld?
Jag tror ingen av de gamla NHL-spelarna är ute efter att misskreditera Bäckis, men tyvärr får det den effekten. Som om han tagit tabletterna för att bli lite piggare och lite mer skärpt och helt enkelt inte tänkt på konsekvenserna eftersom det är så vanligt i NHL att ingen bryr sig.
Jag tror inte att det är så.
Men det är bara en av många smaklösa ingredienser i den här soppan.