Jag har knappast gjort mig känd som någon expert på motorsport, men redan 1978 gjorde jag ett reportage om Björn Waldegård under det klassiska RAC-rallyt.
En av de trevligaste människor jag träffat.
Det var på den tiden man fick en vecka på sig att skriva ett reportage.
Jag for som en skottspole över den engelska landsbygden för att hinna träffa Waldegård mellan delsträckorna.
Jag har aldrig gjort så många livsfarliga omkörningar som då.
Men det var värt besväret, för Björn Waldegård bjöd verkligen på sig själv trots att han var mitt uppe i tävlingshetsen.
En rallykung i ordets rätta bemärkelse.
Nu påminns jag om det när jag hör att Björn Waldegård lämnat oss.
Och den där resan i England 1978 som aldrig tog slut.
Dagarna efter mötet med Waldegård stack jag och fotografen i väg för att träffa en annan svensk rallylegend – Erik Carlsson på taket.
Han bodde lantligt och hämtade upp oss i en Saab Turbo på en enslig järnvägsstation. Sedan körde han oss till sitt hus och jag har aldrig varit så rädd.
Det gick så fort att landskapet bara fladdrade förbi längs småvägarna. Allt hade fartränder, till och med fåren som betade där på ängarna.
Jag vågar inte ens tänka på vad som kunde han hänt om vi fått ett möte.
När vi kom fram slog Erik upp dörren och skrek till frugan Pat Moss:
– Give the boys some whisky!
Han såg hur skakiga vi var efter den bilfärden.
Nej, svenska rallyförare var ett karismatiskt släkte på den tiden. Och mötet med Carlsson på taket – han fick smeknamnet sedan han voltat och landat på taket i en SM-tävling – tog oss vidare till en annan legend.
F1-föraren Stirling Moss som var bror till Eriks fru Pat.
– Ni måste träffa Stirling innan ni åker hem, sa Erik, lyfte luren och ringde sin svåger i London och bokade in oss.
Där bodde Stirling i ett fantastiskt trevånings townhouse i fashionabla Mayfair, som han fyllt med den tidens största tekniska finesser.
Han kunde bland annat duka middagsbordet i köket och sedan sänka ner hela det färdigdukade köksbordet till våningen under.
På väggen hängde en tillknycklad ratt från en av hans krascher under en elva år lång karriär och totalt sexton F1-segrar.
Nej, det var en händelserik resa och tyvärr är Eriks fru Pat Moss borta sedan länge. Och nu Björn Waldegård.
Det är bara Stirling Moss och Erik Carlsson som fortfarande är i livet.
De är 84 respektive 85 år gamla och still going strong.
Jag var fel ute tidigare i bloggen och påstod att Erik också gått till de sälla rallymarkerna.
Pinsamt.
Det ber jag om ursäkt för.
Men nu kan han säga som Mark Twain:
Ryktet om min död är starkt överdrivet.