UMEÅ. Susanna Kallur avstår från EM i Zürich och det är ett besked som inte kommer som någon överraskning.
Jag tror hon var sugen på att åka, men efter ett dygns funderande valde hon i samråd med tränaren Torbjörn Eriksson att skynda långsamt och hålla sig till en ursprungliga planen.
Det finns inget rätt eller fel i det här fallet, utan det måste komma inifrån och Sanna är den enda som kan ta det beslutet.
Jag tycker det är lite synd eftersom Sanna kunnat tillföra den här svenska EM-truppen så mycket, utan att ha någon press på sig själv.
Men nu är det som det är och hennes största prioritet är att kunna gå in i den tunga höstträningen skadefri och kanske komma ut till en inomhussäsongen där hon springer häck igen.
De har 100-metersloppen har ju mer varit ett steg på vägen tillbaka till hennes specialgren och ett sätt att få lite tävlingskänsla.
Det blev ju en rivstart efter comebacken i Leksand förra helgen och så direkt till SM och ett känslosamt möte med 3.500 åskådare.
Jag hoppas att Sanna är tillbaka i landslaget till Finnkampen i stället.
Det viktigaste är att det inte blir några bakslag nu då hon är helt skadefri för första gången på över sex år.
Det var 2008 hon var världens bästa häcklöperska i några månader och satte världsrekord på 60 häck inomhus med 7.68 i tyska Karlsruhe.
En tid som fortfarande står sig.
Hennes personliga rekord på 100 häck – 12.49 – är sju hundradelar bättre än fransyskan Cindy Billauds ledande tid i Europa i år.
Kommer hon tillbaka till den kapaciteten är hon ett givet medaljhopp i mästerskapen som väntar nästa år.