TORONTO. Jag har ju varit över i NHL i snart en vecka nu och har funderat över skillnaden mellan världens bästa liga och den som tidigare brukade kallas den näst bästa.
NHL v/s SHL.
Och jag kan väl säga så mycket att om det tidigare skilde ett hav så skiljer det numera en ocean.
Det krisande Toronto som jag såg få storstryk av Nashville med 9-2 natten mot onsdag, skulle krossa vilket SHL-lag som helst.
Tanken dök upp eftersom ämnet kom upp när jag pratade med Mats Sundin häromkvällen.
År 2003 var han över i Europa under försäsongen i något som kallades NHL Challenge.
Då mötte de Djurgården, då ett topplag i dåvarande elitserien, och vann med exakt samma siffror – 9-2.
– Det här var i september och Djurgården hade varit på is sedan början av augusti. Vi hade varit på is i tre dagar tillsammans, berättade Sudden.
– Det var en enorm skillnad redan då. Det går inte att jämföra.
Han borde veta. Dessutom är han djurgårdare.
Toronto fortsatte sedan till Karlstad och vann med 3-0 mot Färjestad.
Men det var då det.
I dag är skillnaden ännu större. Att skicka ut ett SHL-lag på en NHL-is idag vore som att leda en lammunge till slakt.
Utgången är given redan på förhand.
Nu är det inget konstigt med det. Det är bara det att man slås av hur klassklyftorna växt efter att ha sett några matcher här borta.
SHL är numera bara en av många farmarligor till NHL, där till och med de som står på tillväxt dominerar där hemma.
Och av NHL ratade nordamerikaner dominerar totalt i poängligan.
Men varje match jag ser på liten rink för mig bara mer övertygad om att det borde införas även i Sverige. Flyttade blålinjer eller förlängda mållinjer har ingen effekt.
Men en krympt rink skulle öka attraktionskraften över en natt.
Tänk om, gör rätt.