Eller rättare sagt:
Hur länge överlever den här turneringen utan publik?
Jag var skeptisk redan när det här konceptet utökades och spred sig och tog både kraft och tid från SHL-spelet.
Så länge det var en träningsturneringen innan SHL startade var det en sak.
Nu är det en parallell turnering – som ingen vill se.
Jag kollade senaste svenskmatcherna tidigare i veckan och då handlade det ändå om sextondelsfinalen.
Så här såg det ut:
Frölunda-Minsk – 1042 åskådare
Djurgården-KalPa – 756
Färjestad-Liberec – 1832
Skellefteå-Jyväskylä – 1543
Linköping-Davos – 1042
Alla siffrorna kommer från CHL:s egen hemsida, men det känns lite märkligt att Frölunda och Linköping hade precis samma publiksiffra.
Om man nu kan kalla det publik.
Det är knappt division I-klass på siffrorna, i alla fall om vi talar den södra serien.
Öde arenor och hockeymatcher få eller ingen vill se.
Jag är inte förvånad.
Samtidigt vet jag att både svenska klubbar och spelare tar turneringen på allvar och satsar att gå långt.
Men problemet är att de är ganska ensamma om det.
Och det går inte att fortsätta spela en turnering där arenorna är fyllda till kanske tio procent. Det är ändå en kontroversiell verksamhet vi talar om och det är ohållbart att fortsätta på ett spår som inte leder någonstans.
Det går inte att banka in intresse i fansen.
De vill inte se sina lag mot övriga Europa.
Budskapet är glasklart.
• • •
Nej, jag tycker de svenska lagen ska lägga ner CHL och koncentrera sig på den inhemska ligan. Resten av Europa kan fortsätta mötas under CHL-flaggan. I länder som Tyskland och Schweiz är publiksiffrorna helt andra.
Men i Sverige – tvärdött.